Sirius vaknade med ett ryck då han plötsligt fick en hink iskallt vatten över sig.
Han flög upp med ett skrik och hans blick mörknade då han såg Potter som stod och flinade framför hans säng.
"Välkommen till Gryffindor Black." Sa han och skrattade innan han med ett brett flin gick bort mot sin säng och började rota runt i sin koffert.

Sirius morrade något ohörbart innan han vände sig om och drog av sig den blöta pyjamasen.
Han hörde en flämtning i dörröppningen och drog fort på sig klädnaden innan han vände sig om och såg in i Potters häpna ögon.

"Vad var det där?" Flämtade han och stängde igen dörren som han just hade varit på väg att gå ut ifrån.
"Vad var vad?" Snäste Sirius och drog fram sin koffert för att leta upp sin trollstav.
"På din rygg."
"Inget som du behöver bry dig om." Sa Sirius irriterat och gick ut ur dörren och ned för trappen till uppehållsrummet.
I en av sofforna satt Potters kompisar och kollade osäkert på honom.
Han fnös och trängde sig förbi ett par andraårselever

Sirius gick ned för trapporna och mötte till hans förargelse poltergisten Peeves.
"Nämen ser man på ser man på, en liten förstis!" Utbrast Peeves med ett förtjust kacklande.
Sirius backade tillbaka lite och försökte gå runt honom, han hade redan på tåget hört det pratas om Hogwarts hemska poltergist.
Men Peeves hade tydligen inte tänkt ge upp så lätt, han flög och spärrade vägen för Sirius medan han entusiastisk bollade med ett par tavelkritor.

"Hmmm… tjugo poäng ifall man träffar förstisen i huvudet!" Ropade han och började kasta kritor mot den oförberedde Sirius.
Han duckade och undgick med en hårsmån en av de vita kritorna som susade förbi hans vänstra öra.
Peeves skrattade gällt då en av de vita kritorna träffade Sirius på axeln och tjöt. "Femton poäng åt den oövervinnerliga, utomordentliga, förbluffande, sprattmakaren och poltergisten Peeves!"
Sirius knep bestämt ihop munnen och undvek ännu en av de vita kritorna som kom susandes genom luften, och medan Peeves var mitt uppe i sin triumfsång sprang han allt vad han hade ned för de kvarstående trapporna och stannade inte förens han var framme vid entréhallen.

Han tvekade ett tag vid de öppna dörrarna men klev sedan med så bestämda kliv han förmådde in i salen som nu var full med morgontrötta elever.
Men stegen tappade sakta sin spänst ju närmare han kom Gryffindorbordet och tillslut gick han med osäkra kliv den korta biten som då skilde honom och bordet ifrån varandra.
Han sjönk sakta ned på kortsidan av bordet och började med blicken sänkt att ta för sig av frukostflingorna.

Då han hade kommit halvvägs igenom frukosten så hörde han plötsligt ett sus av vingar och kollade förvånat upp.
Ovanför deras huvuden strömmade ugglor in genom de öppna fönstren och susade runt i salen på jakt efter deras respektive ägare.

Han flämtade till då han såg en välbekant svart uggla landa framför honom med ett klarrött brev i näbben.
Flera elever i närheten hade nu tystnat och betraktade roat Sirius då han motvilligt tog brevet.
Sirius skruvade oroligt på sig, han förstod att han inte skulle hinna ut innan det började…
Han drog ett djupt andetag och öppnade brevet som redan hade börjat ryka.

"Sirius Orion Rufus Black, hur vågar du skämma ut släkten Black så? Beblanda sig med Gryffindor! Du har svikit oss för sista gången unge man, en Black i Gryffindor?!"

Vrålade den välbekanta rösten av Walburga Black och Sirius slog skamset ned blicken och kände hur han ville sjunka ned genom golvet medan hans mors röst fortsatte att skälla ut honom.

"En Gryffindor?! Du har verkligen lyckats smutsa ned namnet Black, och vet du vad?!
Jag är inte förvånad! Jag visste det från början, du har alltid varit ett odugligt barn, och det fattades bara det, hamna i GRYFFINDOR?! Och vi har gett dig den bästa uppfostran ett barn kan få, och så går du och hamnar i Gryffindor?!

Förstår du hur vi får stå och skämmas för dig?
Och jag kan säga dig, din far är inte glad… så slipper du undan det här så vore det ett mirakel… och jag kan inte förstå det, en Black!

Någon som ska föreställa min son, en av mitt eget kött och blod… beblandar sig med smutsskalleälskare?!
Det fattades bara det…"

Rösten dog ut och brevet brann upp, Sirius rese på sig.
Nu var hela salens blickar fästa på honom och han kände hur det blossade i ansiktet.
Han gick ut ur salen och svängde mot de öppna dörrarna som ledde ut till slottsområdet.

Benen gick som av sig själva bort mot den lugna sjön som de kvällen innan hade åkt över och han sjönk ned mot en stor ek.
Han stängde ögonen och suckade, han hade gjort dom besvikna… igen.
Han hörde knappt när någon slog sig ned bredvid honom men öppnade ögonen.

Bredvid honom satt Potter och betraktade honom med en oroad rynka i pannan.
"Förlåt Black, jag förstår nu att du måste ha det jobbigt och jag ska iallafall försöka att inte göra det värre..." Sa han tillslut och räckte fram sin hand mot honom.
Sirius stirrade på handen ett tag men såg sedan upp i Potters ansikte.
"Förlåt själv." Sa han sammanbitet och greppade hans hand.

Pojken framför honom flinade brett.
"Jag heter James… med du… gillar du Yoopers?"
Sirius flinade brett han med och så plötsligt var han och James inne i en vild diskussion om bägges favorit lag.

Hmmm... vad tycker alla? var det för tidigt att göra dom två vänner? Men jag tyckte att det var jobbigt att skriva så länge om deras bråk... så det räckte med en halv dag... om det änns var det ... men aja... blir ni för besvikna så ändrar jag gärna KOMENTERA!