Siriu s log då han gick upp mot slottet igen, kanske var inte James så farlig ändå.
Han strök undan det svarta håret som ideligen föll ned i ögonen och rotade runt i väskan efter sin trollstav, men hittade den inte.
Han gick förfärat tillbaka till trädet och sökte runt området kring det, men efter att ha letat i ungefär en kvart så gav han upp.
Det var inte förens han såg James skrattande ansikte i sällskapsrummet som han förstod vart den hade tagit vägen.

"Ge tillbaka den!" Ropade han argt och stirrade med djupaste förakt på James som förvirrat stirrade tillbaka.
"Ge tillbaka vad? Jag har inte tagit något?" Utropade han upprört.
Sirius fnös. "Eller hur, så du har inte tagit något? Hur kommer det sig att jag hade den med mig innan du kom och sedan när du gick så var den helt plötsligt borta?" Sirius kände hur vreden började bubbla över.

James hade blivit högröd i ansiktet och reste sig från fåtöljen som han tidigare hade suttit i.
"Så vadå? Du kallar mig en lögnare och tjuv?" Spottade han fram och stirrade med avsmak på Sirius. "Då är du helt ute och flyger Black."
Hela rummet hade nu tystnat och betraktade de två förstaårseleverna som stod och skrek åt varandra.
Sirius ryggade tillbaka då James nämnde hans efternamn och James flinade otäckt.
"Vadå? Tål du inte att höra ditt smutskastade efternamn? Hela salen måste ha hört hur förfärlig du var i morse, din mammi måste vara så besviken på dig."
Sirius bet sammanbitet ihop käkarna och stirrade ilsket på pojken framför sig.
"Du skulle inte klara av en dag i den familjen." Sade han efter ett tag och stegade argt där ifrån.

Han lät fötterna gå som de ville och efter ett tag hamnade han i uggletornet, där sjönk han ned mot väggen och lät tårarna komma.
Han hade lovat sin far att aldrig gråta, men för tillfället var det löftet långt borta.
Då tårarna hade tagit slut drog han fram en bit pergament från väskan och en fjäderpenna.

Hej Re.
Det är skit här borta, du har säkert redan hört det mesta,
Och jag hoppas att deras ilska och avsky mot mig inte går ut över dig.

Han tog en paus och slöt ögonen.
Även om Regulus kunde vara en odräglig korvbit ibland så ville han inte att Regulus skulle få lida för att han själv misslyckades.

Jag hoppas att du har det bra och att Krake tar hand om dig så som han brukar.

(Själv så kände Sirius ingen ömhet för husalfen som tjänade dem, med Regulus hade fäst sig vid den och behandlade den som sin jämlike.)

Min trollstav är borta och det är den avskyvärde James Potter som har snott den,
Bara det att han vägrar erkänna det… bara för att jag är en Black.
Att gå i Gryffindor suger, jag vill hellre vara hemma… tror jag.
Kommer du ihåg i somras då vi gick på den stora Quidditch matchen?
Det var roligt, och jag hoppas att du tyckte samma sak.
Varma hälsningar din bror Sirius Black.

Han vek ihop brevet och lockade försiktigt på en ljusbrun uggla som flög fram och landade på hans arm vart efter den sträckte fram benet.
Sirius band fast brevet och såg länge efter ugglan som flög iväg och blev allt mindre och mindre mot den ljusa himlen.

Framåt kvällen då Sirius satt ensam i en av de röda fåtöljerna och försökte att inte fånga någon uppmärksamhet så hörde han plötsligt hur det knackade på fönstret.
Han vände sig om och öppnade det så att den ljusbruna ugglan kunde komma in i värmen.
Han tog emot brevet och tackade ugglan innan den med ett svagt hoande flög ut igen.
Sirius öppnade ivrigt brevet med Regulus slarviga stil på.

Sirius.
Jag måste be dig, o våra föräldrars vägnar, att sluta skriva till mig.
De säger att du inte är bra för mig, och de vill heller inte att du använder namnet Black som ett tecken för att tillhöra en mäktig familj…
Och att du kunde hamna i gryffindor förstår jag inte, du svek mig Si.
Snälla, skriv inte till mig något mer.
Regulus Black.

Sirius strök undan tårarna hade börjat rinna och kastade in brevet i elden.
"Ville familjen stänga mig ute, så okej för mig, jag behöver dom inte…" Tänkte Sirius argt och gick upp till den tomma sovsalen och kröp ned i sängen och såg ut igenom fönstret mot fullmånen som lyste klart över slottets alla tinnar och torn.
"Jag är min egen familj." Tänkte han och slöt ögonen.

det tycks som om mina delar blir kortare och kortare... men jag uppskattar kommentarer :)