Då alla andra sviker kap. 2
"Okej, vem börjar?" Frågade James då de hade stått tysta ett tag och blickat in till Svartvändargränden.
"Vi kan väll dra igenom reglerna en gång till?" Sade Remus och försökte att inte låta allt för oroad.
"Remi, ibland misstänker jag att du inte alls är så smart som man ibland kan tro." Sade James med en suck.
"Men okej, man ska undvika så många människor som möjligt och se hur långt man kommer innan man blir ihjälskrämd." Sade han med ett flin och vände åter blicken mot den mörka gränden.
"Men… vi går tillsammans va?" Frågade Remus och nu kunde man höra oron i hans röst klart och tydligt.
"Ja, det gör vi… men den som springer ut först… den blir klassad som årets fegis." Sade Sirius med ett ondskefullt leende och så började han gå mot gränden, tätt följd av de andra.
"Äsch, det här var väll inte så farligt." Sade James efter ett tag då de hade väjt undan för en konstig gubbe som stank sprit och flinade.
Dem andra log lite nervöst men gjorde ingen ansats av att gå tillbaka.
"Sirius Orion Rufus Black?" Röt någon i folkmängden och Sirius stelnade till, kritvit i ansiktet.
Cassandra grep tag i hans hand och gjorde ett försök att dra iväg honom där ifrån.
James och Remus såg förvirrade ut och stirrade på mannen som banade väg mot dem, högröd i ansiktet.
"Ja far." Sade Sirius ynkligt och såg ut att krympa där han stod framför den robuste mannen.
"Du och dina… så kallade vänner," Hans far såg föraktfull på de andra, och den kyliga blicken hängde för en stund kvar på Cassandra som genast slutade dra i Sirius och såg ned i marken. "Ska inte springa omkring här, du vet vad vi har sagt… minsta lilla uppståndelse och det blir ingen mat för dig på flera dar… och förresten så borde du gå hem nu, din mor är …" Han tystnade och stirrade på någon som stod bakom dem och det ilskna uttrycket i ansiktet försvann och han harklade sig lite "orolig för dig." Sade han med ett ansträngt leende och klappade sin son på axeln innan han gav sig in bland mängden av folk igen.
Sirius såg förbluffat efter honom men gav sedan kompisarna ett trött leende och vände sig om för att gå tillbaka till Diagongränden.
"Rektorn?" Utbrast Remus häpet och de andra släppte genast marken med blicken och kollade upp på den långe, smale mannen framför dem, det silvriga skägget var lika långt som alltid och de ljusblåa ögonen plirade nyfiket ned på dem bakom de halvmånformade glasögonen.
"Jag ser att ni njuter av sommarlovet." Sade han med ett okynnigt leende men de blåa ögonen var allvarligt fästa på Sirius.
Ungdomarna nickade men släppte inte sin rektor med blicken, det var mycket sällan man såg honom utanför skolan, och att se honom här i all folkträngsel kändes besynnerligt.
"Är ni här på jakt efter en ny försvar mot svartkonstlärare?" Frågade Cassandra nyfiket och Dumbledore släppte Sirius med blicken och log mot henne.
"Det får ni se sen, men nu måste jag gå och prata lite med Gorgoth, en synnerligen trevlig svartalf." Sade han med ett litet leende och svängde av mot Gringotts, den stora marmor vita trollkarlsbanken.
Wie, ett nytt kapitel, de ni stolt
Men nu är det så här, att bristen på kommentarer från förra kapitlet (som jag lade ut för ett par minuter sedan) har sänkt min skrivlust, så ni får räkna med att det kommer ta ett bra tag innan nästa del kommer, men vill ni dock ha en fortsättning så får ni allt ta o kommentera, för jag lovar, det kommer inga fler delar innan jag har fått någon kommentar ondskefullt skratt
/JvJ