"Sirius vart ska du?"
Den svarthårige pojken hade vänt om och börjat gå mot Den läckande kitteln i rask takt.
"Jag måste hem, annars vet jag någon som kommer få husarrest i ett helt decennium" Svarade han utan att vända sig om och Cassie vinkade hejdå åt de andra innan hon följde med honom till pubben.

"Men, vi ses ikväll va?" Frågade Sirius medan de väntade på en gammal gumma som darrbent klev in i spisen medan de gröna lågorna slickade hennes skröpliga anklar.
"Ja, så klart, vi måste ju fira skolstarten" sade Cassie med ett skratt medan de såg hur gumman försvann i en sky av gröna flammor.
"Men då ses vi ikväll" sade Sirius och klev in i lågorna, "Grimaldiplan 12" och så försvann han på samma vis som gumman gjort innan honom.
Cassie log och tog en näve flampulver och slängde in i spisen som hon klev in i samtidigt som hon klart och tydligt sade "Grimaldiplan 11".

"Cassie, är det du?" Mörkret började lägga sig och Sirius stod bakom det höga, brunmålade planket, ivrigt väntandes och Cassandra kunde inte låta bli att dra på munnen.
"Ja, vem skulle det annars vara? Jag har redan berättat för dig att mamma och pappa var bortbjudna på tebjudning hos några mugglare ikväll, men skynda nu, jag har med mig fikat".
"Okej, vi ses vid kojan" viskade Sirius och snart hörde man hur hans steg avlägsnade sig och Cassie fortsatte längst med tomten tills hon kom till ett litet hål i staketet, hon lade sig ned på mage och sköt igenom kakburken till den mörklagda trädgården tillhörande familjen Black innan hon själv ålade igenom, det märktes att hon hade vuxit sedan hon för första gången kröp igenom där för ungefär nio år sedan så hon som en nyfiken 7 åring undersökt den främmande trädgården, på den tiden hade de flyttat allt eftersom hennes far fick byta jobb, men då han fick jobbet på ministeriet och de flyttade in i det mysiga huset på Grimaldiplan så bestämde de sig för att stanna.
Cassie drog ännu en gång på munnen, hon tackade ofta sin lyckliga stjärna för att de stannat kvar här, hon hade funnit en vän i den taniga och svarthåriga grannpojken och hon ville inte för alla galleoner i världen ge upp de minnen de skapat tillsammans.

"Sådan tid det tog, fastnade du i staketet eller?" Sirius flinade retsamt där han satt och vinglade med fötterna uppe i den slitna kojan och räckte henne en hjälpande hand, men Cassie räckte honom istället kakburken och klättrade vigt upp i trädet vartefter hon satte sig ned bredvid honom på den lilla platån som de byggt för så många somrar sedan.
"Lustigkurre va?" Sade hon med ett flin och tog tillbaka kakburken som hon sakta, sakta började öppna med Sirius hungriga blick som följde varenda rörelse hon tog.
"Kom igen, öppna helt nu då, så att man äntligen får fira att sommarlovet är slut" utbrast han otåligt och såg på henne med bedjande hundögon, Cassandra skrattade och gjorde som han sade, Sirius kastade sig genast över den nybakade sockerkakan som doftade ljuvligt i det småkyliga augustivädret.

"Vem tror du att vi får som försvar mot svartkonster lärare?" Kakan var för länge sedan uppäten och de två ungdomarna satt och såg ut över den folktomma gatan som man kunde skymta genom det tjocka lövbuskaget.
"Jag vet inte, men jag hoppas att hon är bra" sade Cassie och lutade sig mot den tjocka trädstammen. "Hon? Hur vet du att det är en hon? Det kan ju lika gärna vara en han" sade Sirius och såg tveksamt på henne, Cassandra skakade på huvudet.
"Det är en hon, jag skulle kunna slå vad om en hel ask chokladgrodor att det är en hon" sade hon självsäkert, Sirius sprack upp i ett brett pojkflin och spottade i handen vart efter han räckte fram den.
"Då skakar vi hand på det" sade han utmanande och Cassie tvekade ett litet tag innan hon själv loskade i sin hand och räckte fram den, de tog varandra i hand och brast sedan ut i skratt.

"Sirius Black! Kom in nu, det finns disk att ta hand om och din far vill prata med dig sen", ropade plötsligt Walburga Black ifrån ett öppet fönster i det stora huset och Sirius suckade djupt. Det lyckliga uttrycket i hans mörka ögon hade försvunnit och han såg plötsligt så sliten och trött ut.
"Det är nog bäst om du skyndar dig in nu, gör som de ber dig Sirius, jag vill inte att du ska få smaka på deras 'uppfostrings' metoder igen" sade Cassie oroligt och började klättra ned från trädet med den svarthårige pojken efter sig.
"God natt då da" sade han tveksamt med blicken fäst mot de stora fönstren som det strålade ut ljus ifrån, utåt sätt så var de en lycklig familj, men Cassandra visste väl vad som dolde sig bakom de pampiga fasaderna.
"God natt, kom till mig i morgon bitti så får du frukost innan vi åker" hon gav honom en snabb kram innan de skildes åt, han gick med tunga steg in i huset och hon stod ett tag och såg efter honom innan hon själv skyndade hem till sig.

Wow hörrni, en NY DEL! :O
Men nu när ni har läst den så kan ni väll kommentera? (A)
Gärna en konstruktiv kommentar (AA), och så fort jag har fått iaf 5 kommentarer så kommer det en ny del, HEDERS!
/JvJ