Tidigt på morgonen tassade Bill nerför trapporna i Kråkboet. Tyst smet han in i köket och började göra frukost. Det dröjde några ögonblick innan han hörde de sträva andetagen och insåg att han inte var själv i köket. Han förbannade sig själv för att han hade lämnat trollstaven uppe i sovrummet och snodde runt, i hopp om att kunna överraska inkräktaren. Men – det var ingen där! Han som hade varit så säker… Han spanade runt bord och stolar, bakom och under allt där en människa eventuellt skulle kunna gömma sig. Tillsist hittade henne, inklämd bakom den öppna spisen.

Ginny bara satt där och stirrade tomt framför sig. Han ropade hennes namn, han skakade henne lätt, men ingen reaktion. Han sjönk ner bredvid henne, kramade om henne, men det var som att krama en docka i mänsklig storlek. Hon var totalt livlös! Paniken steg inom honom, vad skulle han göra! Han vågade inte lämna henne här för att hämta någon annan. Om han bara hade haft sin trollstav… Han var en stor idiot som inte hade tagit den med sig. Moody skulle inte bli glad om han fick höra detta.

Hermione! Hon kanske skulle kunna hjälpa Ginny! De hade alltid kommit så bra överrens. Motvilligt släppte han sin lillasyster och tog ner lite flampulver från spiselhyllan. "Godrics Hollow!", sa han och stoppade in huvudet i elden. Han reflekterade snabbt över att ungdomarna hade fått det riktigt snyggt där inne, men köket var tomt. Försiktigt ropade han på henne: "Hermione!" Han ville inte ropa för högt så att han väckte för många. Han trodde inte Ginny skulle uppskatta en massa uppståndelse just nu. Om hon skulle märka av den, vill säga.

Han väntade någon minut och ropade igen. Och den här gången dröjde det inte länge innan han hörde det svaga ljudet av fötter som smyger sig fram. Och så kom Hermione in i köket i Godrics Hollow, iklädd ett vitt nattlinne och en fladdrande morgonrock i gryffindors färger, och störtade fram till honom.

"Vad är det?"

"Ginny är tillbaka, men hon är alldeles apatisk. Kan du komma?"

"Bara Ginny? Är inte Harry med henne?"

"Harry? Varför skulle han vara med henne?"

"Harry är också borta, så vi trodde att de hade försvunnit tillsammans."

"VA! Är Harry OCKSÅ borta! Varför sa ni inget!"

"Vi tänkte att de hade försvunnit tillsammans. Han har en osynlighetsmantel som han ibland gömmer sig under, när han inte vill prata med folk eller inte vill att folk ska titta på honom. Så vi trodde att han var med på begravningen och att de försvann tillsammans. Ginny har inte lärt sig att spöktransförera sig än." Han skakade oförstående på huvudet. "De två skulle behöva sluta fred och bli tillsammans igen, inte gå och tråna efter varandra på varsitt håll och bara vara irriterade och grälsjuka", förtydligade hon.

"Nej, Harry var inte i närheten av Ginny när hon försvann. Ingen annan heller. Moody var lite bekymrad över detta. Det enda som borde kunna flyttat henne därifrån på det där viset vore antingen att någon spöktransförerade sig bort och höll i henne samtidigt alternativt en flyttnyckel. Men hon rörde inte vid något då. Visserligen skulle hon kunna ha haft en flyttnyckel på sig, men hur skulle hon kunna ha haft det?"

"Jag vet inte…", Hermione skakade förtvivlat på huvudet.

"Inte vi heller. Och det är bekymmersamt. Men nu är hon här, fast ändå inte. Tror du att du skulle kunna komma?"

"Självklart. Förlåt att jag pratar så mycket." Och så klev hon igenom elden och skulle just böja sig fram till sin väninna när ännu en person uppenbarade sig i köket i Kråkboet. Förskräckt sträckte hon sig efter sitt trollspö i morgonrocksfickan.

"Draco Malfoy! Vad gör du här!"