Utan att tveka mer än någon sekund räckte han fram sin trollstav till henne. "Jag gör det som är rätt." Om hon ville döda honom så, så skulle han acceptera det. Han skulle inte strida mot henne.

Hermione tittade förvånat på honom. Var detta något konstigt trick? Ett knep? Istället för att ta emot trollstaven avväpnade hon honom. Han skrattade bittert.

"Vad gör du här!", frågade hon igen.

"Jag vet att jag har gjort fel, jag har kommit för att be om förlåtelse."

"Du? Förlåtelse! Kom med någon bättre ursäkt! Säg som det är, du är här för att spionera! Du är en dödsätare!", hon blängde på honom som om det skulle få honom att erkänna sanningen.

"Det förnekar jag inte. Jag kan visa dig märket om du vill", han grep tag i den vänstra ärmen och började kavla upp den, men hejdade sig. "Men det är inte därför jag är här. Jag har verkligen kommit för att be om förlåtelse."

Tja, om han skulle envisas. Hon ryckte lätt på axlarna. "Förlåtelse för vad?"

"Jag trodde Ginny hade berättat…", han såg sig förvirrat omkring.

Exakt samtidigt sa dock Ginny: "Du kan acceptera hans ursäkt, den är ärligt menad."

"Ginny!" Bill, Hermione och Draco vände sig om till henne.

"Vad menar du?", frågade Bill och Hermione i kör och tittade frågande mellan Draco och Ginny.

Men Ginny tittade bara på Draco. "Jag har inte berättat, du får lov att berätta själv."

"Du berättade alltså inte, du fantiserade bara om det."

Ginny nickade. Ett trött leende lekte på hennes läppar. "Jag visste att du skulle komma, så jag tyckte det bara var rättvist att du fick berätta själv."

Draco satte sig med en tung suck på golvet. "Så här är det…", och med plågad röst berättade han om hur dödsätarna hade kommit att använda sig av den trollformel som Ministeriet ibland använde mot de värsta brottslingarna som fråntog en häxa eller trollkarl möjligheten att använda sig av magi. Hur de hade kombinerat den med Ministeriets formel för att kontrollera omyndiga trollkarlars och häxors magiutövande. Och så lagt in något som kunde liknas vid Imperius förbannelsen och gjort om det hela till en svartkonstritual, som gjorde att man istället band upp häxan eller trollkarlens magi så att den person man bands till fritt kunde utnyttja hans eller hennes förmåga. Oberoende av personens egen vilja.

Ginny hade på sig…", en skarp blick från Ginny fick honom att snabbt ändra sig. "Ginny fick tag på en gammal flyttnyckel och… Och på den vägen är det. Hon är bunden…" Han tittade ner i golvet, han ville inte säga det. Men han kunde känna Ginnys själ inom sig, han tvingade sig att öppna munnen igen och säga de sista, förödande orden; "…till mig."