Harry trampade runt inne på sitt rum inne på hostellet. Han visste att han hade gjort fel när han hade stuckit. Han hade inte ens lämnat något meddelande om vart han hade tagit vägen. Vad hade han tänkt på egentligen! Han hade varit så upptagen med att själv komma bort, och få med sig alla prylar han kunde tänkas behöva, att han totalt hade glömt bort att lämna en lapp efter sig. Och så hade han varit rädd för att de på något sätt skulle kunna spåra vart han hade tagit vägen…
Nu var han här, helt ensam. Helt fri. Men antagligen så höll hela Fenixorden på att leta efter honom vid det här laget. Undra vad de hade trott att han hade tagit vägen? Trodde de att han hade gett sig efter Voldemort direkt? Hur många av dem visste om att Voldemorts horcruxar? Hade Dumbledore berättat för någon? Visste hela Orden om det? Han hade berättat för Ron och Hermione så klart. Och Ginny. Tanken på Ginny fick det verkligen att svida i själen. Han älskade henne! Han kunde fortfarande se henne framför sig, iklädd den blå festklädnaden och silverhalsbandet med safirerna som hon hade haft på Fleurs och Bills bröllop. Aldrig hade hon varit vackrare. Halva bröllopet hade han ägnat åt att fundera på hur han kunde böna och be henne att ta honom tillbaka, andra halvan av tiden hade han ägnat åt att försöka fundera ut hur han skulle fly innan han började böna och be henne om det. Han tog ett djupt andetag. Det var just för att han älskade henne som gjorde det nödvändigt att hålla henne på avstånd, även om det gjorde ont i honom. Men han kände sig inte hel utan henne!
Ron och Hermione hade säkert berättat om horcruxarna för Orden. Det borde de ha gjort. Det var det enda rimliga. Det var den enda ledtråd de hade till vart han kunde ha tagit vägen. Så hela Fenixorden borde rimligen veta detta vid det här laget. Han begravde sitt ansikte i händerna. Hur kunde han vara så DUM! Så urbota IDIOTISK! Han hade velat skydda de människorna han älskade över allt på jorden genom att lämna dem, genom att inte längre utsätta dem för den fara som hans närvaro innebar, men istället hade han skickat iväg dem att leta efter horcruxar utan att de hade någon aning om farorna. Dessutom i panik efter att han hade försvunnit utan att höra av sig. Han var så KORKAD! En riktig jubelidiot!
Det fanns bara en sak att göra. Beslutsamt började han packa ihop alla hans kläder och saker. Han gjorde det för hand, på mugglarvis, utan att tänka närmare på saken. Han var så van vid att inte vara tillåten att använda magi utanför Hogwarts att han inte ens funderade på att försöka använda sig av trollformeln som Tonks hade lärt honom. Han var tvungen att packa ihop allt, att flytta tillbaka för han visste att om han återvände nu var det ingen idé att försöka smita iväg igen. De skulle hålla honom bevakad, precis som de hade gjort förut. Egentligen var det ganska konstigt att ingen hade bevakat honom, att ingen hade hindrat honom från att försvinna den här gången. I Godric's Hollow hade han ju inte samma skydd – Petunias skydd – som på Privet Drive. Han var i alla fall inte naiv nog att tro att alla från Orden hade varit upptagna med begravningen, även om de ibland verkade väldigt klantiga. Till exempel så verkade alla veta vilka som ingick i Orden, tänk om de hade någon spion, då skulle allt hemlighetsmakeri varit förgäves! Tänk om en spion fick reda på att han visste om horcruxarna och höll på att försöka förstöra dem! Om han skulle vara tvungen att slå sig fram genom led av Dödsätare för att ens komma åt horcruxarna så skulle han aldrig lyckas förstöra dem, än mindre komma ansikte mot ansikte med Voldemort och veta att han hade en chans att besegra honom… Varför hade han gett sig av!
Han var snart klar med packandet och lyfte upp väskan. Med en sista längtansfull suck lämnade han rummet. Så länge hade den friheten varat. Hostellägaren var lite överraskad att han skulle åka redan, men han lovade att han hade haft tur och fått reda på det han kommit för att få reda på till boken och lovade att skicka ett exemplar när boken var färdig. Lögnen om boken kändes bara meningslös nu. Varför hade han trasslat till det så?
Ute regnade det och han var genomvåt långt innan han nådde en plats som var tillräckligt ödslig för att våga spöktransförera sig ifrån. Där blev han stående några sekunder och funderade på vart han skulle ta vägen. Till Grimaldiplan? Till Kråkboet? Godric's Hollow? Vart var det mest troligt att de använde som samlingspunkt? Grimaldiplats var ju helt klart säkrast, men Kråkboet var närmast begravningsplatsen. Eller var det troligare att de väntade på Godric's Hollow, det var där han antogs vara? Inte för att det spelade någon större roll, de skulle säkert bevaka alla tre ställena… Med en sista längtansfylld blick på den öde heden och en djup, sorgsen suck lämnade han drömmen om friheten.