Kapitel 4
"Varför är ni här?" frågade Riku. "Det, får vi inte berätta för er" svarade Zexion. "Vad är det du håller i, Sora" frågade Demyx nyfiket.
"Det är en sak jag hittade" svarade han när han höll upp halsbandet. Roxas tog tag i den och ryckte den ur Soras händer. "Vad gör du? Den är ju Soras" sa Kairi när hon såg på Sora när han försökte ta tillbaka den.
"Hallå Zexion, kom och kolla på den" sa Roxas när han gick mot honom. Zexion tog halsbandet när Roxas räckte det mot honom, han stirrade på den en stund innan han sa: "Då kan vi sluta leta efter den"
"Efter vadå?" frågade Axel. "Vårt uppdrag var att leta reda på en av de fyra nycklarna. Så vi kan låsa mörkrets port, det är därifrån monstrerna kommer från. Vår ledare sa att vi skulle leta reda på nyckeln, skydda nyckelbäraren om han var vid liv och ta honom till vår ledare. Om han var död så skulle vi ta nyckeln, alltså guldhalsbandet med en krona, upp till himmelen" berättade Demyx glatt.
"DEMYX!!" skrek Roxas. De andra stirrade på Demyx, shockade eller arga och besvikna. "Du fick ju INTE prata om uppdraget. Det var ju det vi SA!!" skrek Roxas argt.
"Förlåt!! Det var inte meningen!" utbrast Demyx. "Vad menar ni?!" frågade Kairi oroligt. "Ta det lugnt, Kairi. Eftersom ni har halsbandet så måste vi skydda er, det är vår plikt. Så vi måste snart flyga till vår ledare" svarade Namine glatt.
"Vad menar du med vi?" frågade Axel nervöst. "Ni måste följa med så fort Kira kommer tillbaka" svarade Zexion.
"Hallå, Zexion. Varför är Roxas och Sora så lika varandra?" frågade Demyx nyfiket. "Ja, varför liknar han mig?" frågade Sora och Roxas samtidigt de pekade på varandra. "Jag vet faktiskt inte" svarade han.
Roxas började darra, Demyx blev stilla som is innan han började springa runt och skrika: "AAAH!! DET ÄR VÄRLDENS UNDERGÅNG!!" Roxas hängde med: "ZEXION SOM INTE VET?! VI KOMMER ATT DÖ! AAH!" Zexion suckade.
"Vad menar de med det?" frågade Sora, man hörde när hans röst darra. De andra bara stirrade på Namine och Zexion. "Det är bara så att förra gången som Zexion inte kunde svara på en fråga så dog några tusen änglar" svarade Namine fortfarande glatt.
Demyx stannade framför Namine, tog tag i hennes axlar och började skacka henne fram och tillbaka. "HUR KAN DU VARA SÅ LUGN?! JAG VILL INTE DÖ ÄN!! JAG HAR INTE RETAT KLART! JAG HAR JU VÄRLDENS BÄSTA BUS SOM BARA VÄNTAR PÅ APRIL! Eller nästa månda" skrek Demyx förskräckt.
Han började springa igen men Namine tog tag i hans krage så han trillade ner på marken. Zexion gjorde samma sak med Roxas när han sprang nära honom. Zexion suckade igen.
"Men, kommer många att dö bara för att Zexion inte kunde svara på en fråga?!" utbrast Riku irriterat. "Ja, men Zexion vet allt" förklarade Roxas. "Kan inte vi gå tillbaka nu, killar?" frågade Kairi. "Det börjar bli mörkt"
"Nej" svarade Zexion. "Varför inte?" frågade Axel. "För att vi måste skydda er…" började Roxas. "Mot vadå?!" avbröt Sora.
"Mot Heartless! De tänker inte bara be snällt att få halsbandet. De tänker döda er, de har ju redan försökt. Tänk om vi inte hade varit i närheten, då skull de inte bara fått nyckeln, de hade också dödat er. Skulle ni vilja ha det så, i så fall kan vi hjälpa er med det" svarade Zexion irriterat.
Kairi, Axel, Riku och Sora blev shockade. De hade inte tänkt på vad som skulle ha hänt om änglarna inte hade kommit. Namine gick fram till Riku och gav honom ett plåster till kinden som hon hade i sin ficka. Zexion gick nära ett träd, satte sig mot det. Han tog fram en bok och började läsa. Hans lila vingar la sig fint mot trädet.
Namine gick och la sig bredvid Zexion på gräset, hon använde hennes vänstra vinge som ett täcke och hennes högra arm som kudde. Demyx satte sig mot ett annat träd och somnade.
Roxas satte sig ner i indian-ställning, de andra satte sig också ner, så de satt i en ring. "Förlåt" mumlade de. "Det är okej. Det är mitt fel, om jag inte skulle valt att vara ledare för gruppen så skulle ni kanske inte blivit inblandade" svarade Roxas. "Det är inte ditt fel Roxas" sa Kairi. "Okej" svarade han när han log.