Laddar upp ett till kapitel nu. :) Hoppas att ni tycker det är bra. Det kanske inte händer så mycket men ta det lungt, de har inte äns kommit till Hogwarts än. När de väl är där så kommer det att hända mycket. :) Men nu tillbaka till tvillingarna.

Jane drog ner gardinen som satt ovanför kupédörren. När den var nere och det var säkert att man inte såg någonting utifrån korridoren tog hon fram ryggsäcken och med den skoluniformen. Hon drog av sig den långärmade tröjan och var precis på väg att dra T-tröjan över huvudet när hon märkte att de andra inte hade börjat byta om utan nu stod och stirrade på henne.
"Vad?", frågade hon och såg oförstående mellan dem. "Skulle vi inte byta om eller?" De fortsatte att stirra på henne. Så vek Peter och James bort blicken från henne. Men Remus och Sirius fortsatte att stirra.
"Hallå! Måste ni stirra?" Hon började känna sig lätt irriterad på dem och var precis på väg att fortsätta med att hon inte förstod varför de stirrade när hon knappt kommit in i puberteten. Men så verkade det gå upp för dem vad de gjorde och de vek undan blicken. Sirius oberört och Remus med en svag rodnad på kinderna.
"Förlåt, men vi trodde att du skulle gå till toan och byta om bara.", sa Sirius med en axelryckning. Så gick det uppför henne vad han menade.
"Men jag kan byta om där om ni vill göra det ifred", sa hon för att visa att hon förstod. Nu var det Sirius tur att bli förvirrad.
"Vill inte du byta om ifred?", frågade han. Hon svarade med att rycka på axlarna.
"Det spelar inte så stor roll. Jag ser ju fortfarande inte ut så mycket annorlunda än er. Så vill ni att jag ska byta om på toan eller inte?" Sirius skakade på huvudet för att samla tankarna. Han var säker på att nästan alla andra tjejer hade gått och bytt om på toan.
"Gör som du vill.", sa han bara. Han kollade på henne och såg att hon flinade.
"Då byter jag om här, för jag orkar inte springa bort till toan.", sa hon och såg att de andra log lite åt skämtet. Så fortsatte hon att snabbt byta om medan killarna gjorde likadant. När de var klara stoppade de ner deras saker i ryggsäckarna och satte sig och väntade igen. De hann inte så mycket mer än sätta sig så stannade tåget och de var framme.

"Bra tajming eller?", sa James när de klev ut ur kupén. Ingen svarade utan de fortsatte bara mot närmsta dörr.
När de kom ut på perrongen hörde de hur en röst ropade över allt annat surr.
"FÖRSTAÅRSELVER HITÅT!" Och så såg de den enorma kroppen den tillhörde.
"Wow…", mumlade de. Det var helt klart den största människa de någonsin sett. Det de inte visste att det även var en halv jätte.
"Vi kanske ska gå dit.", sa Remus lite tyst. Sirius flinade mot honom.
"Ja, jag tror ju inte han skulle stå och skrika på oss om vi inte skulle.", flinade han mot Remus men han väntade inte på hans reaktion utan banade väg fram mellan eleverna mot mannen som ropade på dem. Tvillingarna var strax bakom. När de kom fram stannade de och kollade efter Remus och Peter.
"Vart tog Peter och Remus vägen…?", mumlade James, men inte så långt efter dök de fram ur folkhopen.
"Ni kunde ju inte ha väntat heller?", frågade Remus lite irriterat. De andra tre flinade bara till svar.
"Kom me här, följ efter mej – nåra fler förstaåringar? Se opp var ni går nu! Förstaårseleverna följer efter mej!", ropade mannen igen och när det inte kom några fler började han gå ner för en brant och smal stig.
Snavande och stapplandes följde de osäkra eleverna efter honom ner för branten. Det var en kille som gick framför Jane som snubblade hela tiden och när han snubblade för fjärde gången såg Jane till sin skadeglädjes stora lycka att det var killen hon fällt på tåget.
"Ser att du inte har någon bättre balans här än på tåget.", sa hon illvilligt med ett stort hånleende. Hon visste inte varför men redan när han kom in i kupén hade hon hatat honom, och det hade inte blivit bättre när han inte behandlade hennes bror särskilt bra. Killen med det äckliga håret tänkte precis fräsa tillbaka när halvjätten ropade igen.
"Ni får strax se er första skymt av Hogwarts, bara runt kröken här." Det fick killen att vända sig om och alla elever utbrast häpna "Ååååå!" Tvillingarna och resten av gänget kom fram och förstod varför alla hade reagerat som de gjorde. Det var verkligen en syn de hade framför sig, men det var inget annat en de väntat sig så därför sa de inget utan bara flinade åt de andras löjliga ansiktsuttryck. De hade kommit fram till en strand som bredde ut sig framför en svart och blank sjö. På andra sidan sjön på en klippa låg Hogwarts. Det reste sig ståtligt upp mot den stjärn beklädda himlen med många tinnar och torn. Både Jane, James och Sirius kände hur det riktigt kliade i fingrarna efter att utforska det väldiga slottet som låg framför dem.
"Inte fler än fyra i varje båt!", ropade mannen och pekade på en flotta av små båtar som låg och vajade stillsamt vid stranden. Sirius gick fram mot en båt och Jane, James och Remus följde efter och satte sig i den de också. Peter kollade oroligt på dem när han insåg att han inte fick plats i samma båt som dem.
"Men vart ska jag sitta då?", frågade han ängsligt.
"Sett dig bara i någon båt.", sa Sirius nonchalant. Peter gjorde som han sa och satte sig ensam i en annan utav båtarna.
"E alla i båtarna?", skrek halvjätten från båten han hade alldeles för sig själv.
"Då så – FRAMÅT!", sa han när alla hade svarat ja.
Och flottan av de små båtarna sattes i rörelse och gled samtidigt ut över sjön som var slät som svart glas. Alla elever satt tysta och stirrade upp på slottet som kom allt närmare och närmare, och det låg en spänd förväntan över sällskapet. Skolan tornade upp sig över dem när de kom närmare klippan det stod på.
"Ner med huvet!", vrålade han som hade hand om eleverna då de första båtarna nådde fram till klippan; de böjde allesammans på huvudet och de små båtarna förde dem genom en ridå av järnek som dolde den stora öppningen i klippan. Båtarna plöjde genom vattnet som fanns i en nästan kolsvart tunnel, som verkade föra dem rakt under slottet, tills de kom fram till det som verkade vara en underjordisk hamn, där de kravlade sig ur båtarna upp på klipporna och småstenarna. Mannen kontrollerade båtarna men verkade inte hitta något som inte stämde och började därför gå upp för en trappa. Eleverna följde efter lyktan och kom snart upp på en gräsplätt som låg alldeles i skuggan av slottet. De gick förväntansfullt uppför den stora stentrappan och stannade framför den stora ek porten.
"E alla här?" När alla svarade vände han sig om och knackade tre gånger på den enorma slottsporten.

Jag hoppas du tyckte det var bra, fast om du inte tyckte det så skulle du väl inte ha kommit hit nu. =) Men än så finns det en sak att göra. Komentera! Desto fler komentarer desto fler kapitel! =P