Hej igen! Vi kör på med ett kapitel till tycker jag och jag hoppas du håller med mig. Idag blir det ett lite längre kapitel, men det gör väl inget? Hoppas att du gillar det!

Porten gled upp förvånansvärt tyst med tanke på hur gammal den var när en häxa öppnade den. Häxan var lång med ett strängt ansikte och det långa håret uppsatt i en stram knut i nacken.
"Tack, Hagrid. Jag tar dem nu.", sa hon och gjorde en gest att de skulle följa med henne in i entrén. Det lilla gänget gick sist i elevhopen när de gick in i den enorma entréhallen. När de kom in utbröts återigen hänförda "Ååååå!" och "Wow!" från de imponerade eleverna. Häxan ledde sedan in dem i ett litet rum där hon stannade.
"Jag är professor McGonagoll och jag är föreståndare för elevhemmet gryffindor.", presenterade hon kort sig själv.
"Jag tycker lite synd om henne.", viskade Jane till James. Han kollade oförstående på henne.
"Hon kommer ju få oss i sitt elevhem.", förklarade hon sen och James hade svårt att hålla sig för skratt. Som tur var verkade inte professorn märka det utan fortsatte att berätta om sorteringen.
"Längst fram i storasalen kommer det finnas en pall med en hatt på. Ni kommer en efter en att sätta er på pallen och ta på er hatten när jag ropar upp er. Hatten säger sedan vilket elevhem som ni hamnar i och ni går då och sätter er vid det bordet. Jag ska nu låta er få vänta lite medan jag frågar om de andra är redo att träffa sina nya kamrater. Ingen gör något dumt medan jag är borta.", det sista sa hon extra strängt och med en särskilt sträng blick på tvillingarna.
"Wow… Man kan ju nästan tro att hon är synsk när hon redan ger oss en sån blick.", sa James lite förvånat.
"Mm, förstår vad du menar brorsan.", svarade Jane som också hon var lite förvånad över att hon visste att de skulle ställa till "trubbel", som de vuxna så fint kallade det. Enligt de själva förgyllde de bara dagen med ett litet skämt.
Professor McGonagoll vände sig om och gick ut ur rummet och genast började eleverna surra.
"Kan vi inte göra något med den där snubben under sorteringen?", frågade Sirius tvillingarna och nickade bort mot killen som hade haft oturen att komma på kant med dem. Ett lite elakt flin spred sig över tvillingarnas ansikten.
"Låter helt okej för mig.", sa Jane med en glimt i ögonen som både gjorde att hon såg ut som ett barn på julafton och som en som helt plötsligt skulle kunna göra vad som helst.
"Ja, det låter helt okej för mig också. Fast vi borde vänta tills efter åt.", sa James med samma glimt i ögonen.
"Varför?", frågade Jane och Sirius samtidigt. James suckade när det han menade var uppenbart.
"Om vi skulle göra det nu skulle det vara uppenbart att någon här hade gjort det. Och vilka skulle bli misstänkta då? Jo vi. Därför kan vi få det att se ut som vem som helst hade gjort det om vi väntar tills han har blivit insorterad i sitt kära Slytherin.", James uttalade de sista två orden med drypande sarkasm men de var fulla av avsmak. De andra nickade för att visa att de förstod.
"Men vad ska vi göra då?", frågade Jane lite otåligt, de hade inte så mycket mer tid på sig.
"Det var det jag hoppades ni skulle kunna hjälpa mig med.", sa Sirius och kollade hoppfullt på tvillingarna. De höjde på ögonbrynen mot honom.
"Så det var därför du ville va med oss?", frågade de med ett litet snett leende. Sirius förstod vad det måste ha låtit som han menade och satte upp händerna medan han protesterade.
"Nej! Eller jo, men ändå nej. Ni verkar schyssta och så verkade det som ni gillade att skämta." James och Jane flinade mot honom.
"Precis" och "Då trodde du helt rätt." kom ut ur deras munnar samtidigt och man hörde inte vem som sa vad. Sirius såg oförstående på dem.
"Ehh…?"
"Precis, vi gillar att skämta.", sa Jane.
"Så vi fattade vad du menade."
"Men det var kul att hör dig säga det. Och ja…"
"Vi har en plan.", avslutade James det hela. Sedan började de förklara vad båda hade kommit fram till för Sirius. De hade precis hunnit klart när dörren öppnades igen och professor McGonagoll kom in igen.
"Okej, allt klart?", frågade Jane och Sirius och James nickade. De vände sig sedan om och följde efter de andra ut genom dörren och ut i entréhallen igen. Den här gången gick de in genom en stor dubbeldörr och kom in i en stor sal där fyra långa bord var placerade bredvid varandra. När de gick uppför mitten gången tittade alla de äldre eleverna på dem. Vissa nyfiket, andra granskande och vissa till och med, med avsmak.
När de kom fram till andra kortsidan av salen fick de ställa sig på en rad framför ett bord som stod placerat mot de andra. Jane och James flinade brett mot de andra eleverna, de kunde knappt vänta med att sätta sin plan i verket. När alla förstaårselever stod på en fin rad framför lärarbordet och med näsorna mot de andra eleverna började en röst att sjunga:

Ni kanske inte tycker jag är vacker,
Men döm ej efter vad ni ser idag,
Jag lovar äta upp mig själv om ni
Kan finna någon hatt mer klok än jag.
Behåll ni gärna era svarta plommonstop,
Och era höga hattar som ser fina ut
För jag är Hogwartshatten som sorterar
Och därför slår jag alla andra utan prut.
Det finns ej något dolt i era tankar
Som inte genast jag kan uppenbara,
Sätt mig på huvudet, och jag skall säga
I vilket hem ni bör vara.
Ni kanske passar bäst i Gryffindor,
Där folk med mod i bröstet lever,
Vars djärvhet, kraft och tapperhet
Dem skiljer ut från mängden av elever;
Ni kanske hemma hör i Hufflepuff,
Där sanning och rättvisa styr,
Ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala
Och aldrig någon möda skyr;
Måhända är ert hem det visa Rawenclaw,
ty den som lärd och kvicktänkt är
Och har ett gott och klart förstånd
Skall alltid sina likar finna där;
Eller måhända ni i Slytherin
Skall era sanna vänner finna,
Där sluga rävar nyttjar alla knep
Att sina mål och syften vinna.
Så sätt nu hatten på! Förfäras ej!
Grips ej av frossa! Ty jag kan lova
Att (fast jag inga har) ni är i säkra händer,
För jag, jag är en hatt med tanke gåva!

Eleverna och lärarna började applådera när hatten slutat sjunga. När applåderna hade tystnat klev professor McGonagoll fram med en lista.
"Maja Adams!", ropade hon upp och en liten flicka skyndade fram till pallen. Hon han knappt sätta på den innan den utbrast "HUFFLEPUFF!" och hon skyndade sig till Hufflepuff bordet där de som satt hade börjat applådera högt och jublade allt vad de orkade.
"Sirius Black!" Sirius gick fram till hatten med händerna i jeans fickorna och såg lite blek ut, men han hann inte ens sätta hatten på huvudet innan den vrålade "GRYFFINDOR!". Brett leende gick han bort till Gryffindor bordet medan ett mummel utbrast bland eleverna. Det hade aldrig förut i Hogwarts historia hänt att en Black inte hamnade i Slytherin och när dessutom hamnade Gryffindor var det klart att det börjades pratas om det. Men pratet tystnade tvärt när McGonagoll ropade upp nästa namn.
"John David" En lång kille gick lugnt fram till pallen och tog på hatten. Den var tyst ett tag innan den tillslut utbrast "HUFFLEPUFF!" Han log och gick lika lugnt bort till bordet och satte sig bredvid Maja.
"Lily Evans!" Tjejen från tåget gick självsäkert fram till hatten och satte den på huvudet. Strax efter vrålade den ut "GRYFFINDOR!" och hon gick bort till Gryffindor bordet. Sirius flyttade upp sig på bänken så att hon kunde sätta sig. Hon satte sig men kollade bort när hon kände igen honom från tåget.
Två personer sorterades in i Slytherin och tre i Rawenclaw innan det blev Remus tur.
"Remus Lupin!", ropade professor McGonagoll och Remus gick nervöst fram. Det blev den längsta pausen hittills innan hatten bestämde sig och vrålade "GRYFFINDOR!". Remus andades lättat ut och gick och satte sig mittemot Sirius som log mot honom och jublade högst av alla vid Gryffindor bordet.
Åtta elever till sorterades in i varsina elevhemmen innan det blev någon de kände som ropades upp.
"Peter Pettigrew!" Nervöst stapplade den knubbiga pojken fram till pallen och satte sig på den och satte på hatten. Den var tyst ett tag innan den utropade med hög röst "GRYFFINDOR!" fortfarande nervöst stapplade han mot bordet och glömde ta av sig hatten. Eleverna skrattade medan de applåderade och Peter var alldeles röd av skam när han gick tillbaka och lade ner hatten. Han skyndade sedan tillbaka till bordet och satte sig bredvid Remus.
"James Potter!", James gick självsäkert mot pallen och satte den gamla hatten över det rufsiga håret. Precis som med Sirius var hatten nästan en decimeter ovanför hans huvud när den vrålade ut "GRYFFINDOR!". Med ett bredare flin gick James till Gryffindor bordet som jublade och applåderade allt vad de orkade.
"Jane Potter!" Ett mummel utbrast när Jane klev fram mot hatten. Hon kunde mycket väl förstå varför. Samma sak hände med henne som med Sirius och James och hon gick med ett likadant flin mot Gryffindor bordet och satte sig bredvid Lily mittemot James.
Två elever till sorterades in i Slytherin och Hufflepuff innan det blev killen från tåget som blev uppropad.
"Severus Snape!" Han gick ryckigt bort mot hatten och satte på sig den. "SLYTHERIN!" Han gick bort till bordet som applåderade och jublade högt. Och så var sorteringen avslutad och McGonagoll tog undan hatten och pallen och satte sig på sin plats bredvid professor Dumbledore som reste sig upp.
"Välkomna! Innan vi serverar våran festmåltid vill jag bara säga ett par välvalda ord. Nämligen, Marodör! Sabotör! Lingon jonglör! Nu, var så god och ät.", han satte sig ner igen till applåder och jubelrop. När Jane tittade ner på de gyllene faten igen var de fulla av mat.
"Det är ett ganska bra namn.", sa Jane tankfullt när hon lastade på tallriken full.
"Vad då?", frågade de andra med bordet.
"Vad smarta man kan va. Nämen det är ett bra namn på gänget.", det första sa hon med ironi.
"Vad är ett bra namn?", frågade Remus. Jane log lite mot de andra.
"Marodörerna så klart!" James och Sirius började skratta. Och hon log bredare. Remus såg lite fundersam ut.
"Det är det faktiskt.", sa han sedan.
"Du anar inte hur bra det passar.", sa James muntert. Remus skrattade till.
"Med er tre" han kollade på tvillingarna och Sirius, "Kan jag mycket väl tänka mig det.", alla förutom Lily log nu.
"Jag tänker då inte vara med i något löjligt gäng.", sa hon lite barskt. De andra vände sig mot henne.
"Ingen har sagt att du måste om du inte vill.", sa Jane mjukt.
"Jag tänker ändå inte vara med.", svarade Lily den här gången inte lika barskt. Jane vände sig mot de andra sedan.
"Så vad säger ni. Ska vi heta Marodörerna?" De andra log brett mot henne.
"Ja", "taget" och "Självklart" hörde hon komma ut ur deras munnar.
"Här med inviger jag gruppen Marodörerna.", sa Jane med en tillgjord alvarlig vuxenröst vilket fick de andra att skratta. När hon kollade på Lily såg hon att till och med hon log. Jane andades lättat ut. Hon ville inte bli ovän med Lily när de var de enda tjejerna från Gryffindor i deras årskurs och skulle dela sovsal i sju år.
Hon log när hon tänkte på vad som skulle hända den sär Snaps eller vad han nu hette snart och så stoppade hon in en stor skopa mat i munnen. Efter ett tag märkte tvillingarna att de andra förutom Sirius tittade på dem, eller snarare stirrade på dem.
"Har ni hört talas om bordsskick eller?", frågade Remus lite äcklat. James log snett mot honom.
"Jo'å aväder de ba int.", sa James med munnen full med mat.
"Ser det.", svarade Remus. James svalde sista tuggan.
"Kul", sa han ironiskt men brydde sig inte så mycket mer utan fortsatte sedan muntert, "Ska vi köra igång med planen eller?" Janes och Sirius breda flin var svar nog och James log tillbaka mot dem. Snart skulle de få ha sitt lilla roliga.

Nå vad tycks? Du vet vad du ska göra. Tryck på den lilla knappen reviwe och skriv en komentar! =D