Resten av helgen gick jättefort och innan jag hann blinka var det måndag igen. Eller, nästan. Jag slängde i mig frukosten, ställde disken på bänken och skyndade mig ut till min pickup. Jag hann till skolan precis i tid.
"Edward är i skolan idag, jag såg honom förut"
Jess som satt bredvid mig viskade i mitt öra. Jag skakade bara på huvudet, ville inte veta. Jag hoppas att han inte pratar med mig idag.
Det var först när jag satt i cafeterian som jag såg honom, och trots att jag bara tittade åt hans håll i någon sekund lyckades han möta min blick. Jag tittade genast bort och gick och satte mig mellan Collin och Jessica.
"Jag gillar inte det sättet som Cullen tittar på dig"
Jag ryckte bara på axlarna och började äta på mitt äpple. Nästa gång jag tittade mot Cullens bord såg jag att det var tomt. Alice och Edward hade tydligen gått, utan att jag hade märkt det. När jag hade ätit upp, kysste jag Collin snabbt på kinden, sa hejdå till de andra och skyndade mig iväg mot lektionsalen. Collin skulle ha idrott, och jag skulle ha biologi.. med Edward.
När jag svängde runt hörnet så jag kunde se dörren till salen, stannade jag. Där stod han. Han lutade sig mot väggen och blundade. I ena handen höll han något som såg ut som ett cdfodral. Jag gick fram mot honom och ställde mig mittemot honom utan att titta på honom.
"Hej"
Jag tittade upp och såg att han stod precis framför mig.
"Hej"
Undra vad han vill nu då?
"Har du sett mitt mejl?"
Jag nickade.
"Varför svarade du inte?"
Han såg sorgset på mig.
"Jag vet inte Edward.. Det är inte så lätt"
"Det har det aldrig varit"
Jag höll med honom, vårat förhållande hade aldrig varit lätt.
"Det var nog aldrig meningen att vi skulle vara varandras"
Han spände blicken i mig, och det fick mig titta ner.
"Är det vad du tycker?"
Jag tittade inte upp, rädd för att möta hans blick. Jag visste hur hans blick såg ut när han använde den rösten.
"Jag vet inte Edward. Men jag vet att du lämnade mig och att jag har Collin nu"
Han sträckte ut sin fria hand och tog min i den. Trots att det var länge sen han höll i min hand senast, kändes det som om det var alldeles nyss. Jag gillade det, även fast jag inte borde. Jag tittade upp på honom, såg in i hans guldbruna ögon.
"Ehm.. Det här är fel"
Jag släppte hans hand.
"Förlåt"
Jag svarade inte.
"Kan du göra mig en tjänst?"
"Vad vill du att jag ska göra?"
Han sträckte ut cdfodralet mot mig.
"Här. Lyssna på den, snälla"
Jag nickade och tog emot det.
Efter det fick vi ingen chans att prata mer med varandra, eller ah.. Edward fick ingen chans att prata med mig. Men jag skulle göra som han bad mig och lyssna på skivan, när jag kom hem.
Resten av dagen gick fort och när jag kom hem skyndade jag mig upp på mitt rum med cdfodralet i handen. Jag var riktigt nyfiken på vad det var han ville att jag skulle höra. Jag stoppade ivrigt in skivan i cdspelaren och tryckte på play. Musiken som spelades ur högtalarna var sorgsen.. Pianomusik. Jag antog att han hade skrivit låten själv. Det förvånade mig när jag hörde honom sjunga också. Jag hade aldrig hört honom göra det förut.
I heard that you've been asking about me
Least that's the word on the street
I just don't know what to believe
Why was I dumb enough to leave?
Fråga inte mig..
I saw you with him today
The boy who took my place
You seemed so much happier with me
But maybe that's just the way I want it to be
Jag var lyckligare med dig, Edward. Hur mycket jag än vill kan jag inte förneka det. Jag hade aldrig varit så lycklig som jag varit med Edward. Och skulle aldrig bli det heller.
But it's just another one of those days
The way you made it all feel so right
The way you fit into my arms at night
I'll remember that feeling for the rest of my life
Jag också.. Jag glömmer det aldrig.
But it's just another one of those days
I can't help but feel a little upset
About the thing you and I never had
I had the world, but instead threw it all away
Skyll dig själv.
Now, it's just another one of those days
So tell me what happens next
It's out of my hands, I guess
I just don't know what to believe
Why don't you tell me to believe
Vad finns det att tro på? Dig och mig.. Jag vill tro, men det går inte.
Why did you let me leave
It's not the way it's gotta be
Vad skulle jag gjort? Den där dagen i skogen? Jag hade knappast kunnat hindra dig. Du hade gått ändå, vad jag än hade sagt.
What's the wrong with me
Why don't you tell me to believe
Why did you let me leave
Is that the way this has to be
Nu kunde jag inte hålla borta tårarna längre. Var det verkligen det här jag vill? Är Collin verkligen rätt val? Ja. Men ju mer jag tänkte på det desto osäkrare blev jag.
But it's just another one of those days
The way you made it all feel so right
The way you fit into my arms at night
I'll remember that feeling for the rest of my life
But it's just another one of those days
I can't help but feel a little upset
About the things you and I never had
I had the world, but instead threw it all away
Now it's just another one of those days
När låten var slut bröt jag ut i en gråtattack. Varför hade det blivit såhär? Varför hade han lämnat mig? Varför hade han kommit tillbaka när jag precis hade börjat vänja mig? Han har vänt mitt liv upp och ner tre gånger nu. Jag vet inte om jag orkar en fjärde.
"Bella?"
Jag stelnade till. Edward?
Låt: A cinderella story - Plain White T's