Har skrivit 4 kapitel färdigt så ska ladda upp i alla fall tvåå eller tre av dom nu :D

Namnet på den här ff är sämst men har inte kommit på något bättre än, någon som har något förslag?

Jag Äger inte The Litle Vampire, Gregory eller någon annan av karaktärerna från filmen. Jag äger endast Cessi Redsky, hennes mamma och Morgan.

"Du är min!" viskade Gregory och sedan försvann han in i skogen. Jag bara stod och stirrade efter vampyrkillen. Han var riktigt jävla snygg ju. Nej Cessi, sluta tänk så!

"Cessi… Cessi? Cecilia? Vart är du? CESSI!" Min morsa ropade på mig. Hur länge hade jag stått här egentligen? Jag skyndade mig in.

"Har du varit ute?" Morsan var nog ganska förvånad, hon hade nog väntat sig att jag skulle sitta framför datorn och lyssna på musik som vanligt inte vara ute.

"Ja…" Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag visste i alla fall att jag inte skulle berätta om vampyrkillen. Min morsa skulle flippa utom hon hörde om en kille som försökte attackera och bita mig, hon skulle aldrig tro på att det var en vampyr. Med tanke på hur galen jag hade varit i vampyrer för ett, två år sen och att jag fortfarande gillade vampyrer så skulle hon bara tro att det var min fantasi och inte verklighet. Hon hade aldrig gillat min förkärlek för vampyrer och nästan blivit galen när jag nästan trodde att dom fans på riktigt. Eller okej, ikväll fick jag ju bevis på att dom fanns.

Jag skulle aldrig kunna somna nu. Klockan var snart halv fem och jag låg fortfarande och tänkte på vampyrkillen eller Gregory som han faktiskt hette. Vad hade han menat med 'Du är min'? Jag kunde inte sluta undra…

Hon vaknade med ett ryck! Klockan var nästan två. Solen bländade mig, vad i helvete? Morsan hade förstås dragit undan gardinerna. När ska hon lära sig? Jag älskar mörker och nätter. Jag sover helst på dagarna och är vaken på nätterna, nu när det var sommarlov och inte hade någon anledning att gå upp så vände jag alltid på dygnet. Min morsa störde sig alltid på det, men å andra sidan störde hon sig på det mesta jag gjorde. Sedan började jag tänka på nattens händelse och märkte att jag satt och flinade som ett fån. Vafan var det med mig? Fast så jävla het han var… NEEJ! Nu fick jag ge mig. Han var en okänd och farlig vampyr och jag hade ingen önskan att bli vampyr egentligen. Fast jag hade ju läst om halvvampyrer, en sådan skulle man ju kunna vara. Då skulle man åldras som en människa, kunna vara ute på dagarna och behövde inte dricka blod. Fast jag måste erkänna att jag gillade blod, även om det äcklade dom flesta till exempel min morsa. Haha! Som vanligt.

"Så du har vaknat nu Cessi" Jag hoppade högt av morsans röst. Vafan!

"Mmhm…"

"Vad ska du göra idag? Du kan inte bara sitta framför datorn hela dagen"

"Varför inte?" Okej, jag förstår varför hon ville att jag skulle göra något annat än att sitta vid datorn, men vad fanns det att göra annars. Här hade jag inga kompisar att umgås med.

Hon suckade bara och försvann ut i köket. Jag gick upp och duschade och sminkade mig. Det tog alltid sin lilla tid för mig att göra mig i ordning på mornarna, öh… dagarna. Speciellt mitt hår la jag ner mycket tid på. Juste! Vampyrkillen, Gregory hade haft riktigt coolt hår. Jag tittade på mitt korta hår sedan gjorde jag spikes av mitt gröna hår. Jag blev riktigt nöjd faktiskt.

Klockan var kvart i nio och morsan satt och kollade på något fjantigt TV program. Att hon orkade, jag skulle aldrig ens komma på tanken att kolla på det.

Jag öppnade mitt fönster och satt mig och dinglade med benen utanför fönstret, jag skulle kunna hoppa ner om jag ville. Jag kan inte låta bli och kolla på stället där jag träffade Gregory, då ser jag ett stark ljus lysa mot platsen från vägen.

"Vad i helvete…" Ljuset, som liknar en strålkastare såg ut att söka efter något eller någon…

Jag hoppade ner från fönstret och var glad att jag hade att på mig mina skor. Jag skyndade mig mot husknuten, på vägen står en ganska stor bil med strålkastare på taget.

"Vad…" Längre han jag inte innan strålkastaren bländade mig. Jag duckade in bakom huset. Jag hör en bildörr stängas och steg på gruset. Fan! Jag gjorde det första som jag kom å tänka på: sprina!

När jag var halvvägs över gräsmattan så vände jag mig om och ser den fulaste gubbe jag sett. Han verkade inte vara riktigt frisk, han sprang mot mig… jagade mig snarare med ett lysande kors i ena handen och en påle i den andra. Såklart… en vampyrjägare! Fan! Han tror jag är en vampyr… Jag kutar mot skogen.

"Jag ska allt få tag på dig!"

Fan, fan, fan… Varför ska detta alltid hända mig? Jag har verkligen ingen lust att bli igenomborrad av en påle. Jag känner hur en hand griper tag i min arm och drar iväg mig åt ett annat håll, sedan faller jag ner i ett hål i marken.

"Vad i…" Den söta vampyrkillen… Jag menar Gregory Sackville-Bagg står framför mig.

"Honom ska du akta dig för, Cessi"

"Han som jagade mig?" åh… jag känner hur jag rodnar. Vem annars dummer.

"Rookery! Han är vampyrjägare, han måste ha trott du var en vampyr."

Innan jag hinner svara böjer han sig fram och kysser dig. Jag hade ingen aning om jag skulle göra. Skulle jag besvara kyssen eller knuffa bort honom? Istället gjorde jag ingenting, men jag älskade det och ville inte att det skulle ta slut.

Jag var kär i honom, jag kunde inte förneka det längre. Vi träffades varenda natt under dom följande veckorna. Jag trodde inte att något kunde förstöra för mig. Den här sommaren skulle bli perfekt. Men så fel jag hade, så fel!