Sommarlovet hade försvunnit alldeles för snabbt, det var bara två veckor kvar till skolan började. Suck!

Morsan hade börjat vara ute på kvällarna och träffa sina vänner som hon sa, men det var inte alls likt henne. Varenda gång jag frågade henne så bytte hon samtalsämne, vilket var mycket misstänkt. Nu satt jag på mitt rum och väntade på att morsan skulle komma hem. Klockan var 22.00.

Jag såg en fladdermus svischa förbi utanför mitt fönster, jag tänkte på Gregory. Klockan var 22.30… Jag kunde inte träffa Gregory varje kväll för att hans familj inte skulle börja undra vart han tog vägen. Klockan var 23.00… Jag har fortfarande inte fått träffa hans familj, men å andra sidan har han inte fått träffa min morsa heller.

Äntligen hör jag en bil komma upp mot huset och stanna. Sedan hur en dörr… två dörrar slår igen! Två? Jag sitter kvar i mitt rum och lyssnar, jag hör röster i halen.

"Jag ska bara se till min dotter" Det där var min morsa.

"Hon sover nog redan…" en okänd mansröst!

Jag stelnar till, sen min pappa dog så har det bara varit jag och morsan. Jag ville inte heller att det skulle vara någon mer. Jag ville verkligen inte att min morsa skulle träffa någon ny.

En vecka senare…

Allt var annorlunda nu och då menar jag verkligen allt. Morsans nya kille skulle bestämma allt! Vad det skulle bli för mat, när jag fick titta på TV, när jag skulle gå och lägga mig, vem som skulle diska (och det var aldrig han som skulle diska) och en massa andra saker… Fan heller att någon okänd man skulle bestämma mitt liv heller. Och det värsta var att min mamma hade kommit på en lysande idé… Vi skulle inte bo här i ett år till, vi skulle stanna!

Jag undrar vem min pappa var! Han stack någon gång när jag var liten, så jag kommer inte ihåg honom heller. Min mamma har heller aldrig förstått sig på kameror så det finns inga foton. Jag undrar verkligen hur han ser ut. Alltid när jag frågar morsan vem han var, hur han såg ut osv svarade hon alltid ungefär samma: Han var lik dig! Det kanske stämmer för jag är inte ett dugg lik min morsa. Varken till utseende eller till beteende.

När jag var liten brukade jag alltid fantisera om vem min pappa var och hur han såg ut. Men inte längre. Jag önskar ibland att morsan kunde berätta mer om honom, jag vet inte ens om han lever eller varför han stack. Inte ens vad han hette.

Jag står verkligen inte ut längre. Jag har känt morsans kille eller Morgan som han heter, i en vecka och jag har redan grälat med honom fyra gånger. Det måste ju nästan vara rekord. Usch vad jag hatar honom. Idag bråkade vi om hans nya "praktiska" regel. Jag får inte vara ute efter åtta. Åtta! Vad tänker han om mig egentligen.

Han kommer kolla att jag inte gått ut varje halvtimme. Så jag kommer inte ha en chans att träffa Gregory. Han kommer hata mig! Vi har nämligen bestämt att vi ska träffas på vårt vanliga ställe ikväll. Men jag kommer inte komma. Fy fan vad jag hatar den där Morgan. Vilket fånigt namn föresten.

Hela kvällen tillbringa jag på mitt rum framför datorn. Morgan höll vad han lovat och kollade att jag var kvar på mitt rum varje halvtimme. Fast efter att han kommit några gånger under kvällen börjar jag misstänka att han kom oftare än då.

Suck

Vart är hon? Var är Cessi? Hon skulle vara här nu. Gregory satt och väntade, han hade säkert väntat i 30 minuter redan. Gregory visste att hans pappa skulle bli väldigt arg om han visste vem han väntade på. Han började undra om Cessi kanske inte längre ville träffa honom. Efter ännu en kvart bestämde han att gå hem till henne. Han kunde ju alltid stå på avstånd och kolla in i hennes fönster.

Klockan var över ett på natten när Morgan var inne hos mig sista gången. Då sa han åt mig att gå och lägga mig. Han ska för fan inte få bestämma över mig! Men jag orkade inte käfta så jag gick och borstade tänderna och låssades gå och lägga mig. För så fort Morgan och morsan hade släkt lampan och jag inte trodde någon av dem skulle gå upp igen satt jag mig vid datorn igen och dunkade musik.

Jag hör ett irriterande ljud, ungefär som ett knackande och det kommer definitivt inte från låten jag lyssna på. Tillslut blir jag så irriterad att jag tittar upp och utanför fönstret stod Gregory och knackade.