Alla ev. bilder finns i playboys girl's profil.

Tillbakablick

Gallerian var ganska full, för att det var lördag. Först gick jag till Victoria's secrets, och sen till den närmaste skoaffären, för arbetarskor, och alla sorters converse. Mina händer var ganska fulla med kassar, från att ha vart i fyra affärer. Så jag gick tillbaka till min bil och stoppade in dem i den. Sen märkte jag en gul Porsche parkerad bredvid mig. Vilket sammanträffande? Två tjejer kom ut men jag fick ingen chans att titta på deras ansikten, men jag visste från stunden jag tittade in i två andra killars ögon att alla var vampyrer. Jag brydde mig inte, för alla drack djurblod. Jag stoppade in den sista kassen i bilen och stänge dörrarna för att shoppa mer. Alla fyra av dem lämnade snart bilen för att shoppa de också.
De gick sina egna vägar, och jag min. Jag shoppade, och gick fram och tillbaka mellan min bil och gallerian. Jag stannade för att dricka; jag var på den andra våningen när något slog mig i ryggen.
"Aj", viskade jag, jag vände mig om och såg en stor person, nej, jag menar vampyr, le urskuldande mot mig.

Bpov

"Förlåt mig, jag såg dig inte", ursäktade han. Jag gav honom ett litet lugnande leende, men det var bra att jag var en vampyr, om det var en människa hade han kunnat skada honom eller henne ordentligt.

"Det är okej, men är inte du olagligt lång?", skrattade jag och han med.
"Inte precis", började han, och sen tittade jag I hans hander och där var massor av rosa, lila och andra tjejiga färger.

"Handlar du till din flickvän?", frågade jag när han märkte att jag stirrade.
"Um...nej, faktiskt letar efter, du förstår, jag har gått vilse." Bara en kille skulle kunna gå vilse i en galleria. Jag bara skrattade, vi småpratade och han berättade om sin flickvän för mig, det lät som en riktigt bra tjej. Människorna stirrade nyfiket på oss men jag brydde mig inte. Den har vampyren var rolig!

"Jag måste gå", jag räckte ut min hand för honom att skaka den och han gjorde likadant.
"Hejdå...um..." Jag kom på att jag inte visste hans namn. Han skrattade åt mig.

"Emmett, ditt? Trevligt att träffa dig!"

"Bella, du med!", med det vände jag mig om och gick.

Emmett POV~*~*~*

Bella var rolig, jag gillade henne. Jag var glad att jag inte hade brutit hennes rygg eller något när jag stötte till henne. Och lite överraskad var jag när hon inte rörde en fena från platsen hon stod på , med min vikt borde det inte vara möjligt.
Jag såg Rose komma ut ur en juvelbutik. När hon såg mig vinkade hon och flinade.

"Tack för att du bar mina kassar, älsk (hon)", hon gav mig en snabb kyss. Sen stannade hon och gav mig 'blicken'.

"Vad?", frågade jag efter ungefär fyra sekunder.

"Vilken tjej hade nerver nog att komma fram till dig?", frågade hon och gjorde en äcklad min vid ordet tjej.

"Vad har hänt?" Jasper och Alice kom up bakom mig.

"Emmett?", frågade Rose, hon började bli otålig.

"Rose, låt oss inte bli hastiga, vi går hem och diskuterar det", beordrade Jasper. Rose stormade ut ur gallerian, i människofart. Vi alla följde efter. Vi hoppade in i Roses M3.

"Em, vad du än gjorde, så är hon ganska sur.", varnade Jasper.

Vi alla gick in, och glömde shoppingkassarna. Edward spelade någon deprimerande sång, vilket inte hjälpte vi denna situationen alls.
Sluta Eddie boy, mitt bröllop är riskerat, tänkte jag till honom när Esme kom in I huset, hon kände väl spänningen.

"Vad hände?", krävde hon. Edward slutade spela

''Rose, du överreagerar.'', sa Alice i en "duh" ton.

''Överreagerar, nu-uh. Emmett, varför berättar du inte för oss vem du … lekte med?", hon vände runt och fräste åt honom. Vad? Vad hade jag gjort? När hade jag lekt, jag shoppade med henne då...oh...oh...Hon pratar om Bella.

"Emmett, är du säker att hon är okej?", frågade Edward från ingenstans. Alla vände sig om för att titta på honom.

"Vad? Så du gjorde något?", skrek Rose.

"Rose,", jag härmade Alice's uppenbara ton.

"Nej, Emmett bara säg sanningen.", krävde Rose, hennes ilska högre än högt.

"Varför tror du att något hände?", frågade jag.

"Ja, du luktar som rosor, freesia och natur", sa hon.

"Det är sant Em", sa Jasper.

"Så, visst var det många tjejer där, men ingen lika attraherande som..." Jag tänkte säga ingen lika attraherande som Bella, men hon var bara en tjej som jag hade träffat. Inget speciellt

"Har du tänkt färdigt? Vem som var där var sötare än mig?", frågade Rose, hennes röst över rasande. Va fan ska jag säga till henne?

EdwardPOV~*~*~*~

Han är död; ilskan som kommer från Rosalie är som Esmes när han tar sönder fönster, dörrar eller halva huset, tänkte Jasper.

Säg sanningen, pucko, tänkte Alice.

Stackars Emmett, Rose ser ut som om hon ska slå till honom vilken sekund som helst, tänkte Esme.

Jag skrattade nästan åt hans situation.

Vad? Vad hade jag gjort? När hade jag lekt, jag shoppade med henne då...oh...oh...Hon pratar om Bella.
Han tänkte på en vacker brunett han hade backat in i.
Hon var väldigt vacker, hon var människa, och jag kunde se från Emmetts synvinkel att hon var väldigt rolig, och hade en musikalisk röst. Hon var inte rädd för Emmett som andra tjejer borde, och inte heller bländad av hans charm, kanske för att han förlorade charmen när hon skämtade. Jag hoppas att hennes rygg är okej. Han tänkte väl det, gjorde han inte? Den vägen Emmett slog henne…. Hon flyttade inte en centimeter!

"Emmett, är du säker att hon är okej?", frågade jag från ingenstans. Alla vände sig om för att titta på mig.

"Vad? Så du gjorde något?", skrek Rose.

"Rose, du överreagerar", Emmett härmade Alice's uppenbara ton.

"Nej, Emmett bara säg sanningen.", krävde Rose, hennes ilska högre än högt.

"Varför tror du att något hände?", frågade Emmett.

"Ja, du luktar som rosor, freesia och natur", sa hon.

Det var sant, det var en stark doft. Den passar Bella. Vänta? Vart kom det ifrån? Jag skakade av den.

"Det är sant Em", sa Jasper.

"Så, visst var det många tjejer där, men ingen lika attraherande som...", Han tänkte säga ingen lika attraherande som Bella, men avbröt sig, dock försent.

"Har du tänkt färdigt? Vem som var där var sötare än mig?", frågade Rose, hennes röst över rasande. Va fan ska jag säga till henne?, tänkte Emmett.
Sen tittade han på mig. Edward du vet att jag talar sanning va?, frågade han i tankarna.

Jag nickade. Men hjälp mig då!, skrek han på mig i sina tankar. Åh, vad hade jag att förlora?

''Rose, han säger sanningen, han stöttade till en tjej i gallerian när han letade efter dig, och de pratade bara lite! Det var det", sa jag.

"Rosie, säger du att det var en tjej som jag tyckte mer om än dig? Isåfall misstar du dig!", sa Emmett, han visste att han hade vunnit.

Ja, men det luktar godare än mig, tänkte Rose. Jag försökte att inte himla med ögonen vid hennes dumma tankar.

"Vi alla gör misstag, låt oss bli sams.", föreslog Emmett vilket följde med orimliga bilder.

"Så, vad pratade ni om?", frågade Alice, och störde bilderna i Emmetts huvud.

"Inget faktiskt, när jag backade in i henne bad jag om ursäkt och hon förlät mig, och kommenterade min längd", skrattade Emmett. Jag såg Bellas ansikte i hans huvud, och hon log så vackert. Jag var lite avundsjuk var jag på att Emmett fick träffa henne och inte jag. Åh gud! Vad tanker jag på? Hon är ju människa.

Jasper POV~*~*~

Bella lät som en intresserande person. Jag tittade på Edward, och jag blev förvirrad. Han gick tillbaka till sitt piano, med ett leende på sina läppar. Någonstans var det avundsjuka, och förvirring. Mycket förvirring.

Varför?, tänkte jag.

Edward, är du okej? Du har galna känslor just nu, sa jag till honom i huvudet. Jag kände Alice putta på mig. Hon hade oro skrivet i hela ansiktet. Jag gav henne ett lugnande leende, och en känsla av lugnhet.

Emmett och Rosalie gick upp och gjorde… gud vet vad, och jag kände mig ledsen för Emmett. (?)

Alice och jag bestämde oss för att jaga så att jag skulle vara redo för imorgon.

"Imorgon är en dag som kommer vara fylld med drama", sa Alice, mer spänd än någonsin.

"Du kanske kan säga varför?"
Alice tittade på mig som om jag var den som var galen.

"Nope, jag vill inte förstöra den andra bästa saken.", retades hon.

"Vad är den bästa saken då?", frågade jag nervöst.

"Um...Be mig'', skojade hon. Tror jag…

"Jag är seriös Jasper", men hennes leende avslöjade henne.

"Okej, jag berättar. Det var den första gången jag… såg.''

I hennes röst fanns lite tvekan. Inte om mig, utan om hennes senaste syn. En ny syn. Sen sa hon:

"Men jag är inte säker. Jag kan inte se allt klart. Det är ganska dimmigt. Men jag gjorde det bästa jag kunde av det"

Hennes känslor bekräftade vad hon sa. Jag gav henne en hastig kyss.

"Det kommer gå lika bra som allt annat du säger att det gör'', sa jag

Morgonen kom; den första känslan jag kände var stark sorg.
Det kommer från Edward, såklart, tänkte jag.

Edward himlade med ögonen åt mina tankar.

"Du är annorlunda", noterade Esme.
Alla stod utomhus, och sa hejdå till Carlisle och oss.

"Ja", jag market det med. Igår log han som en idiot. Idag så verkar han ledsen, som om han missat att något hände igår.

''Ja, mannen, du ser mer olidlig ut än vanligt.", citerade Emmett, och alla himlade med ögonen.

"Så, nu sluta ha kul åt min ensamhet. Nu går vi, desto snabbare vi kommer dit, desto snabbare kommer vi hem" Sen vände han om och tittade på Alice, "kan du snälla sluta med rocksångerna? Det är smärtsamt, jag kommer inte titta in i ditt huvud… Bara sjung på lugna melodier''. Vi tittade först på Alice och sen på Edward.

"Allvarligt. Lys upp I alla fall idag, och lita på mig. Och när vi väl kommer dit, så kommer du inte vilja att den här dagen ska ta slut. Lita på mig.", sa Alice med ett lurigt leende på hennes läppar.

"Låt oss bara åka.", sa Edward.

Bella POV~*~*~

Mitten av terminen, halvvampyr, halvmänniska. Jag ska till skolan. Okej, jag vill INTE ha någon uppmärksamhet. Men oh boy, jag hoppas att jag inte skulle förlora min tur.

Oh, dags att välja kläder. När jag steg upp ur sängen så kände jag lukten av chokladpannkakor och bacon. Jag gjorde en mental tack-lapp till Drew. Att sova är så utmattande. Jag skrattade lite i huvudet; jag är patetisk på morgonen. Jag tog en lång, lugnande dusch och använde mitt favoritjordgubbsschampo.

Jag bestämde mig att ta på mig något vanligt, fast fortfarande något som passar mig. Jag hade på mig en helt svart tröja, med en vit, kortärmad hoodtröja och mörkblåa jeans, och skor som var öppna vid tårna. Och ett silvrigt armband och silveröronhängen med diamanter. (BILDER I playboys girl 's PROFIL)

Jag gick ner, och åt i tystnad. Drew tittade på TV, han hade redan ätit. Tid gick snabbt, enligt mig. Vampyrer är de enda som kan leva i frid och inte oroa sig.

Vi gick in i min svarta Volvo och körde till skolan. Drew och jag båda höll med om att vara juniorer. Forks gymnasium skulle vara mer annorlunda än vad jag trodde. Jag undrade ifall vampyrfamiljen jag såg i gallerian skulle gå på samma skola.

Jag skakade av det. Jag behövde ingen ovillig spänning. Drew kör ganska fort, men inte lika fort som jag skulle. Plötsligt saktade han ner; vi körde samma hastighetsbegränsning tills polisbilen inte längre hördes. Det var såå tråkigt. Min I-pod gjorde inte sitt jobb. Vanligtvis lät jag musik lugna ner mig. Klassisk musik höll mig intresserad. För musikens rytm och enkelheten i sången.

Vi parkerade nära en 1998 Ford. När vi kom ut ur bilen märkte jag att alla stirrade på oss som hökar. Drew visade vägen till kontoret. Han placerade sin arm runt mina axlar och ledde mig bort från killarna—vilka glodde surt på Drew—Jag skrattade lite. Det var något jag fick se varje dag.

Kvinnan på kontoret gav oss våra scheman.

Mitt

Regeringen (?)

Trigonometri

Engelska

Lunch

Biologi

Idrott

Andrews~

Engelska

Trigonometri

Biologi

Lunch

Regeringen

Idrott

Vi lämnade kontoret och träffade på en kille med barnsliga drag. Han hade blåa ögon och smutsigt, blont spikrakt hår. Två ord om gelen i det. FÖR MYCKET!

"Hej...n-ni m-måste vara de nya eleverna. Jag är Mike." Snacka om uppenbart.

"Du Mike, kan du flytta dig ur vägen så vi kan gå till vår lektion?" Drew hatade alla killer som stötte på mig. Han spelade storebrorsrollen ganska bra.

"Åh, vad har du f-för lektion nu?" Jag ville skrika till honom att dra åt helvete, men jag kunde inte.

"Det ska du inte bry dig om" Med det så gick Drew och jag runt honom.

"Vad är det med de rika? Alltid så elaka och osociala…", viskade han men vi båda hörde honom. Jag började fnittra samtidigt som Andrew himlade med ögonen.

Dags för min första lektion. Regeringen. Jag kom in lite sent, kanske med mening. Alla elevernas ögon var på mig, jag kände även doften av vampyr. Jag kollade på klassen och in i två par guldbruna ögon; jag bara log och gick till läraren.

"Hej, jag är Isabella." Kom igen damen, du går långsammare än en sköldpadda.

"Oh, ja.", hon vände sig mot klassen. "Detta är vår nya student, Isabella." Hon gav mig ett varmt leende, och jag log tillbaka. Jag HATAR intruduktioner.

"Isabella, sätt dig bredvid Ms. Cullen.", hon pekade till mig att sätta mig bredvid en liten vampyr.

"Kalla mig Bella.", sa jag innan jag gick mot min plats. Läraren fortsatte med sin lektion, men jag lyssnade inte alls.

"Hej, jag är Alice Cullen." Hon sträckte fram handen.

"Trevligt att träffa dig, jag är Bella.", sa jag och skakade hennes hand. Bakom henne satt en annan vampyr, som stirrade på mig. Jag rev av en bit papper från mitt anteckningsblock och skrev en lapp till… jag visste inte hans namn, men jag var ganska säger på att han är släkt med Alice.

Vem du än är,

Stäng din mun innan flugor kommer in
Hej, mitt namn är Bella. Vad heter du?

Försök inte att stirra, det är oartigt!

Jag gav lappen till Alice, och pekade att hon skulle skicka vidare den. Alice gav mig en lapp. Jag log mot henne, men inte före att jag tittat på min andra vän. Han skrattade lite och tittade på mig innan han svarade på lappen.

Jag öppnade Alices lapp.

Jag älskar din stil, var shopper du? För jag är inte säker att jag att jag någongång sett en sån topp någonstans i Washington. Vi borde gå och shoppa någon gång! 653-890-0374, ring mig. Jag såg dig på gallerian i Seattle, en silver Porsche, bra val. Så, vem var killen bredvid dig? Jag såg honom när du gick ur den svarta Volvon. Du vet han med armen runt dina axlar. Bakom mig är min bror Edward. BTW, bra lapp. Säg till mig vad han skriver efter lektionen.

Alice

Jag log mot henne, och viskade:
"Den killen var min tvilling" Jag kände inte för att skriva mer lappar. Alice skickade mig en lapp till, från Edward.

Bella – ditt namn passar dig. Jag heter Edward, men jag är säker på att Alice sa det. Jag stirrade inte på dig, jag tittade på tavlan. Jag skrattade. Så vad tar dig hit till den underbara staden Forks? Väldigt ironiskt där. Jag fnittrade. Kul att skriva till dig.

Edward.

Jag vände mig mot honom och log mot honom, och han skrattade. Jag vände mig till Alice, och skickade lappen till henne. Hon studsade för att läsa den. Jag försökte lyssna på läraren, men det gick inte. Alice skickade en lapp till mig.

Vad är ditt telefonnummer? Jag skrev snabbt ner mitt telefonnummer och gav det till Edward istället för Alice. Hon skrattade åt det. Just när Edward skulle öppna den, ringde klockan.