Tillbakablick
Vad är ditt telefonnumer? Jag skrev snabbt ner mitt nummer, och gav det till Edward istället för Alice. Hon skrattade åt det. Just när Edward skulle öppna lappen ringde klockan.
EDWARDpov~~~
Edwards schema*
Regeringen
Engelska
Trigonometri
Lunch
Biologi
Musik
Dumma klocka, jag som faktiskt tyckte om denna dumma lektionen. Jag gick till Alice och Bella direkt.
Alla gav mig nyfikna blickar. Jag skakade av mig dem, när jag närmade mig dem.
Varför går Cullen mot den nya tjejen? Mike Newton
Edward är så snygg. Jessica's nasala röst, det var äckligt.
Var snäll Edward, jag vill ha Bella som min BVF. tänkte Alice, jag himlade med ögonen åt hennes onödiga orostankar.
"Hej Bella.", jag gav Bella mitt sneda leende, och hon bara log tillbaka. Hon brydde sig inte som andra tjejer skulle. Heller saktade hennes andetagsrytm inte ner, och hennes hjärtslag ökade inte.
"Vill du följa med mig och Rose till gallerian i Seattle?", frågade Alice henne när vi var på väg till vår nästa lektion.
"Kanske Alice, jag kan ringa dig, eller du mig, vad har du nu?", frågade hon.
"Um... Jag har biologi, Edward har engelska, och du?", frågade Alice vanligt, som om hon inte visste svaret redan.
"Trig. Jag. Hatar. Skolan. Vi ses vid lunch Alice, samma till dig Edward."
Alice kom fram till henne och gav henne en kram; hon kramade tillbaka när hon hade hämtat sig.
"Vi kommer att vara bästa vänner för alltid!", utbrast Alice. Bella skrattade. Hon tittade mot mig och gav mig ett snabbt leende och gick iväg.
"Hejdå, vi ses vid lunch.", viskade jag, och hon skrattade till svar.
Hon gick till sin Triglektion, och jag gick min väg.
"Du saknar henne redan Edward, bråka inte, jag hörde vad du viskade till henne.", sa Alice och gick till hennes lektion innan jag kunde svara.
~~~~~~~~~~~Nästa dag~~~~~~~~~~~~
Jag var spänd för att gå till skolan idag. Varför? Det hade jag ingen aning om. Men jag visste vem jag ville se först när jag kom dit. Igår var hon inte på lunchen; jag kom på att hon kanske hade en annan tid. Livet är inte rättvist. Jag gick till engelskan med Jasper.
Du har några galna känslor på gång. Är du ok? Jasperavbröt mina tankar med sina.
"Inget. Jag bara tänker.", sa jag, och pausade för att fråga vilka känslor jag kände.
"Jasper, vilka känslor?" Inget fel i att fråga. Vi gick in till engelska klassrummet och jag såg killen som Bella gick med, Alice sa att det var hennes tvillingbror.
"Ja, ehm, bara massa förvirring.", viskade han, men jag hörde honom. Jag tittade mot Bellas bror, han... sms:ade.
Hur lång tid tar det för en tjej att svara?, tänkte han. Han stoppade tillbaka sin blackberry. Jag blev uttråkad, så uttråkad.
"Jasper, sluta", suckade jag. Han log ursäktande. Jag kände min mobil vibrera, det var ett sms.
Hej Edward,
Jag vet att du är så uttråkad, så sms:a Bella.
AL.
Varför skulle hon föreslå det? Men nu när jag tänkte på det så lät det som en bra idé. Jag öppnade min mobil.
Hej Bella
Förlåt för att jag stör, uttråkad på eng.
~Edward
Jag väntade otåligt på hennes svar.
Vad är du glad och otålig om? tänkte Jasper.
"Bara väntar på ett sms.", viskade jag. Han såg förvirrad ut. Just då vibrerade min telefon, och jag läste snabbt.
Edward,
Så, jag är det andra alternativet. (Smiley med tungan uttsträckd. :P)
B.
Oh, skit! Vad i ... har jag gjort? Jag skrev snabbt tillbaka för klockan ringde.
Bella,
Jag menade inte det så. Förlåt ifall jag sårade dina känslor.
E.
Klockan ringde. Jag gick ut ur klassrummet, och Lauren hälsade på mig. JAG HATAR HENNE! Jasper kände min aggression (stavas?:P) och skrattade inte bara i sina tankar, utan också högt.
"Hej Eddie!" Jag ryckte till åt mitt smeknamn, jag hatar det. Jag såg Bella komma mot oss. Jag stirrade på henne när hon kom mot mig. Jasper fortsatte bara att skratta, jag blänge på honom.
"Hej Eddie", ropade Bella, men från hennes mun lät det så oskyldigt och mjukt. Jasper stängde sin mun när hon sa det, och ur min ögonvrå såg jag Bellas bror.
Varför pratar hon med dem? Undrar varför.., tänkte han. Jag var förvirrad. Vad menade han?
"Um... känner jag dig?", frågade Lauren med sin nasala röst. Bella såg ut som om hon skulle spy.
"Um, nej, men jag skulle vara glad om du stannade på långt avstånd från mig.", Bella gav Lauren en blick som skulle få Rosalies mörka blick att skämmas. Lauren gick snabbt iväg.
Haha, hon hatar bitches. Och Le-La-Lu.., vad nu hon hette, ÄR. EN. BITCH, tänkte Bellas bror och kom fram och räckte ut handen.
"Hej, jag är Andrew."
"Edward." sa jag artigt.
Rik, bortskämd, rik. Nörd kanske. Idiot, nej. Hur får han mig till en nörd? Hur kan han döma så? Och jag är verkligen INTE bortskämd.
"Gå till era lektioner allihopa!", nästan skrek en lärare.
Dumma människor, dumma skola, dumma allihopa, tänkte Andrew.
"Vi ses på lunch, Edward",sa Andrew. Någonstans i hans röst fanns det någon sorts nöje när han sa mitt namn.
"När har du lunch?", frågade jag Bella. Igår var hon inte där. Hon skrattade bara.
"Förlåt, jag var tvungen att gå tidigare för... um, något, men jag kommer definitivt dit idag.", sa hon.
"Oh, och mina känslor är inte sårade, bara mitt ego.", viskade hon i mitt öra när hon gick förbi mig till sin engelska.