"13 september. Ja, jag är 18. Jag började senare", ljög jag. Jag gick ut skolan när jag var 5, fysiskt 17 eller 18. Och jag har stannat så fysiskt sen dess. Jag gick aldrig på college, jag ser för ung ut, och de tar mig inte seriöst.
"Åh", var allt Alice sa. Jag visste att de ville fråga mig om min 'konversation' med Rosalie. Allt jag tänkte på var om jag skulle berätta. Drew skulle inte bli sur, bara lite besviken för att jag berättade när han inte var hemma.
Men hur bra startade den här konversationen egentligen?
BPOV~~
Den här konversationen skulle bli pinsam.
"Bella, vill du komma över till vårt hus? Esme skulle älska om du hälsade på igen. Och Carlisle vill veta allt om dig.", sa Jasper. Alla kollade på Jasper som om han var galen. Edward vände sig om för att kolla på mig och log.
"Låter kul, säg till Esme att hon inte ska oroa sig om mat, jag vill inte besvära henne." Varför laga mat till någon som inte ens gillade doften av den?
"Det är inga problem, hon kommer älska det.", sa Alice.
"Nej, det är okej.", argumenterade jag.
"Okej, men ät något innan du kommer då.", sa Alice.
"Mm, visst, visst. Och eftersom att det är fredag imorgon så tror jag att det är en bra idé.", sa Edward.
"Ah, men jag kommer inte till skolan imorgon." Jag behöver jaga. Annars kommer mina ögon bli kolsvarta.
"Varför?", frågade Jasper.
"Ska bort från stan.", svarade jag, vilket inte var en lögn alls. Jag planerade på att åka till Montanas berg, för att jaga några av mina favoriter. Puma och stenbock.
"När åker du?", frågade Edward.
"I kväll.", svarade jag och tog ett bett av mitt äpple.
"Var?", frågade Emmett.
"Montana.", svarade jag.
"Ska du köra dit?", frågade Edward oroligt.
"Ja, det kommer bli jättekul.", utropade jag.
"Nej, det är riskabelt.", sa Edward.
"Nej, det är det inte. Eller, kanske lite, men hallå, jag gör det hela tiden." Jag menar, vem har tiden att köpa en flygbiljett varenda månad?
"Det är inte bra. Kör åtminstone lite saktare än vad du vanligtvis gör.", sa Edward.
"Men…"
"Bella, snälla. Överväg det.", avbröt han. Jag putade med läpparna och fuktade mina ögon för effektens skull.
"Men om jag gör det kommer jag inte i tid.", sa jag med en mjuk röst.
"Um…uh…vad…p-pratade vi om nu igen?", frågade han. Alla vid bordet brast ut i skratt.
"Inget.", svarade jag efter skrattet hade lagt sig. Jag hörde Rosalie säga 'slampa'. Jag blängde på henne. Innan jag kunde säga något avbröt Alice.
"När kommer du hem?", frågade hon.
"Jag kommer tillbaka på söndag.", sa jag.
"Du kör igenom Idaho och halvvägs genom Washington och du är tillbaka på söndag? Hur snabbt tänker du köra?", frågade Edward oroligt.
"Men... våra shopping-planer då?", frågade Alice och ignorerade Edward fullständigt.
"Åh... jag glömde.", sa jag ledset.
"Hallå, hör du mig ens?", frågade Edward, och började bli arg.
"Det är inte rättvist! Du lovade.", trutade hon.
"Bella…" Edward blev otålig - detta var kul.
"Förlåt Ali, jag tror att jag kan korta ner resan lite och åka hela nästa vecka. Det är liksom... prioriterat.", sa jag.
"Åh, okej. Då kan du ju komma tillbaka på typ lördag, så vi kan shoppa på söndag.", sa hon. Jag skulle vara tvungen att köra snabbt, och bara jaga lite i Montana, men det skulle räcka till nästa vecka. Och jag kunde ta någon munsbit här om jag bara täckte över min doft, så att de inte skulle misstänka något.
Drew har varit orolig på grund av Jane på senaste, och jag vet inte ens vem hon är. (Vi vet alla att hon jobbar för the Volturi) Han sa till mig i sina tankar innan han åkte att han skulle bli tvungen att döda henne eller något. Jag hoppades bara att allt skulle bli okej snart. Jag gillade inte att se honom så spänd.
Och vem än den där doften tillhörde. UGH, för många problem att ta itu med. Och sen hade varulvarna känt den doften nära La Push och Drew hjälper dem att patrullera. Min stackars bror.
"Bella?", Emmett skakade om mig. Jag skakade på huvudet och blinkade två gånger.
"Förlåt, jag var i en annan värld.", sa jag.
"Något fel?", frågade Edward oroligt.
"Nej, jag bara tänker." Jag vet inte ens varför jag orkar ljuga om det, Jasper vet ju bevisligen. Låt mig se vad de tycker om mig än så länge.
Hon är så trög; jag vet inte ens varför de orkar. Rosalie. Jag motstod impulsen att himla med ögonen.
Jag önskar att Rosalie inte gjorde vad hon gjorde. Jag älskar henne, och Bella kunde bli en bra vän. Jag önskar att Rosalie kunde inse det, tänkte Emmett. Jag visste att han var en total mjukis.
Jag vet att hon ljuger, något är fel. Jag undrar varför hon ska till Montana. Men det skulle vara att invadera hennes personliga utrymme, tänkte Jasper.
Jag önskar verkligen att vi hade mera tid ihop. Men den där dumma resan till Montana förstår jag väl. Och jag önskar fortfarande att jag kunde se hennes framtid. Stackars Alice, jag är verkligen ledsen att du inte kan se mig, men det skulle vara hemskt för mig, och jag menar det. Att se mina beslut skulle inte bara chocka henne, jag som jagar - suger blod, att jag är en vampyr som ser ut som en människa och med ett hjärta som slår.
Bella ser ut som om hon är förlorad i tankar igen. Åh, jag är så självisk. Bara för att hennes blod inte "sjunger" för mig, behöver inte det betyda att det är säkert att var med henne. Fan, hon är het när hon är i en annan värld. NEJ EDWARD. Jag skrattade nästan rakt ut, men kontrollerade mig själv, och tog ett bett av mitt äpple istället.
Jag var väldigt smickrad av att Edward tänkte på mig på det sättet. Jag typ gillade honom på något sätt.
"Jag tror inte att det skulle göra något att komma hem sent på lördag.", sa jag och ändrade mina planer.
"Vet du hur snabbt du måste köra?", frågade Edward, och jag nickade.
"Oroa dig inte, det kommer att gå bra.", lugnade jag honom.
"Nej, det kommer det inte." Han gnällde som en bebis. Jag skrattade och kysste honom på kinden.
"Du är bara för söt.", sa jag. Emmett och Jasper började skratta åt Edwards chockade min. Medan Alice fnittrade, så såg Rosalie äcklad ut. Jag officiellt hatar henne.
"Kommer du fortfarande över till oss?", frågade Alice.
"Jag tror inte det, efter shoppingen måste jag nog vila, när jag ser hur exalterad du är nu." Jag skrattade och alla andra vid bordet gjorde också det. Förutom Rosalie. Hon himlade med ögonen.
"Rosalie, varför hatar du mig så mycket?", frågade jag till sist. Alla kollade på mig medan jag rodnade. Rosalie stirrade, nej, blängde på mig.
"Förlåt, jag menade inte att det skulle låta så, eller okej. Det gjorde jag." Det sista kom ut i en viskning.
"Det har inte du med att göra.", hånade hon.
"Nejdå, det är klart, jag menar, du hatar mig och du säger åt mig att jag inte har något att göra med varför du gör det. Och efter du hotade mig, är du inte nöjd med att jag inte berättade för någon om vårt möte?", sa jag, min röst höjdes lite.
"Varför gör du inte det? Huh, är du rädd att jag ska skada dig på riktigt ifall du gör det?", flinade hon.
"Nej, inte alls. Rädd för dig är nog den sista jag skulle vara rädd för. Men det ska du inte bry dig om. Du släppte ju ut en liten hemlighet...", flinade jag tillbaka.
"Vadå för hemlighet?", frågade hon, spelade dum.
"Åh, ni spelar människor, ser ungefär ut som människor, men det är ni inte.", sa jag utan någon känsla i rösten. Jag hörde flämtningar från hennes syskon och make.
"Du vet inte någonting.", sa hon.
"Visst. Men om jag vore du skulle jag tänka på vad jag gör innan jag faktiskt gör det. Och stanna borta för att skydda din familj.", sa jag.
"Vad säger du, bitch?", sa hon.
"Jag är inte den ytliga bitchen här, det är du. Och jag skulle fortfarande vakta min tunga om jag vore du." Jag blängde på henne.
"Hotar du mig?", frågade hon, lite road. Åh, bitch, du vill inte veta min styrka.
"Nej, det är vad du är bra på att göra. Jag tar den enkla vägen, och det är utpressning.", sa jag. Allas ögon var på mig, och skiftade ibland till Rosalie.
"Utpressning?", sa hon.
"Inget som kan skada din familj, men du vet, jag hatar bitches och falska blondiner.", flinade jag.
"Jag är naturligt blond!", skrek hon, högre än nödvändigt. Hela kafeterian vände sig om för att kolla.
"Rosalie, lugna ner dig.", morrade Edward. Jag var klar. Jag tog min handväska, reste mig och slängde min lunch. Jag gick till biologin, efter jag hade varit i badrummet. Jag kom lite sent, och jag såg Edward stå utanför. Jag gav honom ett litet leende, men han rynkade pannan. Inte bra.