JAG BER SÅ HEEEEEMSKT MYCKET OM URSÄKT. FÖRLÅT, FÖRLÅT, FÖRLÅÅÅÅT..! Den senaste månaden har varit ganska jobbig med skolan, jag har haft... ÅTTA (!) prov och massor med läxor. Men nu kommer ett kapitel.
LÄS DETTA INNAN DU LÄSER VIDARE:
Jag postade ett kapitel innan, som jag hade skrivit själv, för hon som skriver ficen hade bytt namn på sin account, och jag hittade inte ficen. Men nu så fick jag hjälp från "Twilight-Mattiz" som hade upptäckt att hon hade bytt namn till...
EMMET'SBEAR! Så... glöm det kapitlet som jag raderade. Eftersom att det som hände i det raderade kapitlet aldrig hände, så råder jag er att läsa om det förra, det jag inte raderade. Men annars:
TILLBAKABLICK
"Så du skulle jaga i Montana?", frågade han.
"Ja, men lova mig att du inte berättar för din familj om detta. Mitt liv suger redan. Drew har en massa problem, jag menar, det suger.", sa jag och skrattade. Jag vände mig om och hoppade ner på den närmaste grenen och till marken. Edward följde efter, efter att han hade kollat så att det inte var några spår av oss i trädet.
"Så, vill du jaga?", frågade jag, mindes varför jag fick honom att fråga om min diet.
EPOV~~
"Så, vill du jaga?", frågade hon. Jag som höll på att komma över chocken, och nu frågade hon det! Hon tog av sin blåa hood-tröja och kastade den under ett träd. (Bild på hennes outfit i "Emmett'sBear"'s profil) Helvete. Om hon fortsätter göra sådär kommer jag hoppa på henne. Hennes lila kortärmade top visade lite, lite för mycket, vilket resulterade i att jag ville se mer. Herregud.
"Um…visst.", svarade jag och hela hennes ansikte lyste. Tjejen är halvt vampyr, och hon kommer ta det bra. Jag har inga problem med att jaga med henne, förutom att jag aldrig skulle kunna hålla det hemligt för min familj. Jag menar, Alice kommer få reda på det förr eller senare. Åh, kom igen, du håller redan några av dina djupaste hemligheter från Alice. Ljug inte, hörde jag Bellas röst i mitt huvud. Jag vände huvudet mot henne och hon kollade på mig med en oskyldig min. Hon var het när hon hade lila, men sexigare i blått.
"Jag vet, eller hur.", flinade hon. Hörde du det?, frågade jag henne i huvudet.
"Såklart jag gjorde, jag har gjort det hela tiden, och nu kan jag äntligen tacka dig för alla komplimanger", flinade hon.
"Vilka sorts komplimanger har du hört?", frågade jag. Jag hoppades att det inte var om hennes rumpa, eller hennes läppar, eller hennes... du lyssnar, visst gör du?
"Såklart jag gör.", skrattade hon och blinkade åt mig.
"Det är orättvist.", muttrade jag. "Jag menar, jag kan inte lyssna på dina tankar." Jag vill komma in i ditt söta lilla huvud. Du behöver bara fråga, hörde jag henne.
"Verkligen?" Hon nickade till svar.
"Och nu då?", frågade jag henne. Jag tänker på oss, jag behöver inte gömma mig från dig, jag kan gömma mig från Alice, men inte dig. Jag var tvungen att berätta för någon om allt detta, annars skulle jag ha exploderat. Och du där som bländar mig varje gång jag kollar på dig hjälper inte.
"Bländar?", frågade jag.
"Ja, hela tiden när jag ser ditt leende – ditt sneda leende – så får jag en konstig känsla. Som om du försöker se rakt in i mig.", sa hon.
"Mitt sneda leende?", frågade jag, närmade mig henne. Hon kollade in i mina ögon, som om hon letade efter något.
"Ja, du ser, vilken mänsklig tjej som helst hyperventilerar varje gång hon kollar på dig, och kolla på mitt dilemma.", sa hon, inte medveten om att jag bara stirrade på hennes fylliga rosa läppar. Hon hade uppenbarligen ingen aning om vad hon gjorde mot mig; alla dessa saker som kom från hennes mun var så... himmelska.
"Himmelska?", frågade hon. Jag stönade från insidan. Jag hatar din gåva redan, tänkte jag till henne. Ett litet leende formades på hennes läppar. Jag stönade igen när jag tänkte på dem.
"Du kan komma lite närmare, du vet?", sa hon med det där lilla leendet. Jag kom lite närmare henne och stod rakt framför henne. Jag hörde hennes hjärtslag accelerera, och jag log för mig själv när jag insåg att jag kunde få den effekten på henne. Bella himlade med ögonen och kom lite närmre. Jag svepte mina armar runt hennes midja och drog henne ännu närmare. Hennes hjärtslag accelererade ännu mer. Hon kollade upp på mig med hennes läppar något delade och lutade sig framåt. Jag lyfte min högra hand från hennes midja och placerade den på hennes kind. Jag smekte den med min tumme, hon blundade och lutade sig mot min hand.
"Edward, du har ingen aning om hur länge jag har väntat på dig att komma såhär nära mig.", sa hon i en viskning.
"Du har ingen aning om hur länge jag har velat komma såhär nära dig." Och mer, lade jag till för mig själv.
"Och mer?", frågade hon och vippade huvudet åt sidan.
Jag stönade i frustration över hennes "gåva" och suckade. "Inget.", mumlade jag, nästan ohörbart.
"Uh-oh", sa hon och lutade sig ännu närmre. Hennes läppar var på samma nivå som mina. Jag kunde känna hennes svala andedräkt på mina läppar och den luktade precis som henne. Fresia.
"Bella, får jag kyssa dig?", frågade jag. Hon lutade sig närmre och hennes läppar nuddade mina. Jag fångade dem med mina. Ena hennes hand flyttades till min nacke och den andra i mitt hår. Våra läppar rördes i en speciell rytm, vilket kändes bättre än himmelen. Nu brydde jag mig inte ens om jag skulle komma till himmelen eller helvetet, för detta var himmelen. Kyssen varade i nästan en minut. Vi drog oss båda tillbaka, stirrade på varandra och stönade lätt.
"Wow.", lyckades hon äntligen åstadkomma.
"Inte ens nära.", sa jag, kuppade hennes kinder i mina händer och kysste hennes panna.
"Så… vad är du för mig nu?", frågade hon. Jag visste inte.
"Vad vill du att vi ska vara?", frågade jag. Hon pressade sin kropp mot min och rufsade till mitt hår lite.
"Fråga mig?", sa hon. Fråga om jag vill vara din flickvän, hörde jag hennes röst i mitt huvud. Okej, visst. Det var en dröm som besannades. Jag exploderade med lycka inuti och jag var säker på att det var ett stort fånigt leende på mina läppar.
"Bella, vill du vara min flickvän?", frågade jag, lite för seriöst. Hon hoppade och kramade om mig. Jag skrattade.
"Åh Edward, såklart jag vill." Vi båda skrattade och njöt av solnedgången tillsammans, och vi hade totalt glömt att vi skulle jaga.
"Edward…är du lycklig?", frågade hon plötsligt.
"Vad är det för en fråga?", frågade jag henne och hon ryckte på axlarna.
"Ja... som svar på din fråga... Ja, jag är väldigt, väldigt lycklig. Vet du varför?", frågade jag henne.
"Berätta du." Hon höjde på ett ögonbryn efter att hon hade tänkt en stund.
"Jag är så lycklig nu för att jag inte behöver skyla mina känslor för dig, och jag kan vara med dig så länge du vill det.", sa jag, och undrade om det sista var för mycket.
"Nej, det var inte för mycket.", skrattade hon och lutade sitt huvud mot min axel.
"Bella, kan du snälla sluta läsa mina tankar? Om jag ber dig..?", bad jag henne.
"Det är precis vad Drew gjorde; jag tror att jag njuter för mycket av din olycka.", skrattade hon och sträckte på kroppen lite så hon kunde nå mina läppar, och gav mig en mjuk kyss.
"Okej, vad du än önskar, det är bara för att jag gillar dig.", sa hon. "Edward, kan vi jaga nu?" Hon ställde sig upp. Jag skrattade.
"Visst, vill du att jag ska visa vägen?", frågade jag när jag också reste mig.
"Eh... visst. Om du vill.", sa hon och tog min hand. Jag kramade den. Vad som än hände, så skulle jag aldrig kunna tröttna på detta. Vi sprang sakta, men ändå snabbt för människor. Jag frågade henne om hennes hastighet, hennes gåvor och hennes före detta pojkvänner.
"Vadå, är du svartsjuk?", frågade hon. Konstigt nog, så var jag det.
"Kanske.", mumlade jag.
"Jag ska inte ljuga. Svaret är ja. Jag har dejtat förut, och kysst förut, men annars, inte så mycket.", sa hon och jag kände mig lite sårad för att hon hade kysst någon förut, och att hon hade haft känslor för någon annan. Tänk om de hade skadat henne... tänk om de... NEJ. Hon hade sagt inget mer än kyssar.
"Edward, sluta tänka negativt.", sa hon när hon stannade för att kolla på några älgar, inte så långt ifrån.
"Hur visste du att jag tänkte negativt?", frågade jag henne. Bäst för henne att hon inte läste mina tankar.
"Jag läste inte dina tankar, dina uttryck visade allt. Nu håll tyst och låt oss jaga.", sa hon ivrigt. Jag skrattade lågt bakom henne när hon sakta närmade sig älgarna. De båda älgarna kollade upp för att se vilka som inkräktade. Bella sprang snabbt fram till en av dem och bröt dess nacke. Hon sänkte ner tänderna i hanens hals. Älgen rörde sig inte så mycket när hon gjorde allt detta, och det var inte en endaste fläck på hennes kläder, som om hon inte hade jagat alls. Då kom en tillbakablick in i mina tankar.
Det var den dagen då Bella först besökte min familj. Hennes bil var parkerad mitt i vägen, och det var en svag doft av rådjur i luften, som om rådjuret bara hade varit där en stund. Och så hennes körkunskaper, precis som mina; snabbt och hennes fokus var inte ens på vägen. Hon älskade att köra snabbt. Hon var en människa som gillade vampyr-saker.
"Edward, din mat sprang precis iväg.", sa Bella och satte på sig sin blåa hood som hon hade slängt iväg i gläntan. Jag kände mig lite besviken, men det skulle vara misstänkt för henne att bara ha kortärmat i Forks.
"Naw, det är okej. Kom igen, älsk.", sa jag och tog hennes hand. Vi sprang till min bil och jag öppnade dörren.
"Ring Alice, Edward, och kom ihåg. Inte ett ord förutom att vi dejtar. Och jag är säker på att Rosalie inte kommer att gilla det, men låt henne. Snälla, bråka inte. Lova mig.", sa hon och tog min hand. "Och om du bryter detta löftet, kommer jag få reda på det, och lita på mig. Det kommer inte gå bra." Hon sa den sista delen mörkt. Jag svalde, rädd, och hon såg och lät så het. Jag gav henne en snabb kyss på läpparna och på pannan.
"Jag lovar, älskling.", sa jag och hennes leende blev bredare och hon slog armarna om min nacke för att ge mig en kram. Jag kramade tillbaka, och höll henne där, som om jag aldrig ville släppa.
"Det känns som om du inte vill släppa mig.", skrattade hon och släppte taget, men jag lät henne inte.
"Nej, det vill jag inte.", sa jag, gav henne en till kyss och släppte taget.
"Om det får dig att känna dig bättre, så kan du stanna hos mig inatt. Jag menar, som om du inte har det." Hon skrattade sitt musikala skratt. Jag lovar, om jag vore människa, skulle jag rodnar.
"Hur visste du?", frågade jag.
"Edward, jag kände din doft. Glöm inte att jag är halvt vampyr." Nu var vi på väg till Bellas hus.
"Edward, ring Alice. Hon har min bil. Du kan komma senare.", gnällde hon.
"Okej, okej." Jag tog fram min mobil och slog Alices nummer. Hon svarade snabbt.
"Äntligen! Varför tog det dig så långt?", sa hon.
"Inget.", svarade jag, för snabbt. Jag hörde Bella skratta kvävt.
"Jag tror, att inget intressant hände. Alls.", skrattade hon.
"Okej, okej. Tro vad du vill, bara lämna hennes bil.", fräste jag.
"Ja ja, jag ska lämna Blue Streak.", sa Alice. Nej, Blue Streak är min cykels namn. Säg till henne att ändra det, hörde jag Bella i mitt huvud.
"Alice, jag berättade för Bella vad du namngav Alice till och namnet är redan upptaget för hennes motorcykel." Jag skrattade bara ännu mer när jag föreställde Alice puta med munnen.
"Okej, jag ska komma på något.", sa hon sorgset. Jag hörde en bilmotor komma till liv och Emmett som gnällde 'Nej, ta inte bilen! Den slog ju din Porsche.'
"Åh, min baby vann. Jag visste att hon var snabb.", sa Bella stolt.
"Alice, jag hoppas verkligen att den där bilen är i bättre skick än Esmes väggar när Emmett har tagit sönder dem." Jag hörde Alice viska något, men jag kunde inte uppfatta det.
"Jag kommer dit. Med en tvättad baby. Oroa dig inte." Jag var säker på att Alice hoppade upp och ner.
"Baby? Åååh, jag gillar det.", sa Bella, lika glad. Jag skrattade åt deras galenhet.
"Alice, 'Baby' är ett bra namn för hennes silvriga Porsche." När jag sa detta ropade Alice till i mitt öra. Jag hörde något ljud från Emmett.
"Alice, skynda med bilen. Vi är redan hos henne.", sa jag och stängde igen mobilen. Jag parkerade på Bellas garageuppfart och gick runt bilen till andra sidan för att öppna dörren för Bella. Hon ställde sig på tå för att ge mig en kyss på kinden.
"Tack.", sa hon. Jag nickade mot dörren.
"Jag gissar att du berättar för Alice direkt att vi dejtar.", sa hon när hon stoppade in nyckeln i låset och knappade in lite nummer och dörren öppnades efter några sekunder.
"Varför behöver du det?", frågade jag och pekade på knapparna.
"För säkerheten.", mumlade hon när hon kastade nycklarna på bordet och hennes väska på soffan. Huset var modernt, men ändå lite elegant, med inslag av 1900-talet. För exempel, den stora trappan rakt framför oss. Hon gick fram till kylskåpet och tog fram en Gatorade. Hon kom ut till vardagsrummet och satte på TV:n. Hon satte sig ner i fåtöljen.
"Så, vad ska vi göra nu?", frågade jag henne när jag satte mig ner bredvid henne. Hon satte ner Gatoraden på soffbordet och hoppade upp i mitt knä.
"Vad skulle du vilja göra?", viskade hon i mitt öra. Jag ryste, från hennes sätt att röra mig och hennes röst. Jag väntade inte ens på henne att säga något annat, utan mina läppar kraschade mot hennes, och hon svarade på kyssen med lika mycket passion. Jag lät henne andas, och kysste istället hennes kind och hennes hals. En av mina händer var runt hennes midja och den andra i hennes silkiga hår. Båda hennes händer var sammanslutna runt min hals, och ibland sökte de sig runt i mitt hår. Jag hörde några stönanden från henne, vilket fick mig att bli ännu mer upphetsad.
"OMG!" Vi båda hörde det höga skriket. Bella hoppade bort från mitt knä och såg väldigt förvånad ut. Jag kollade mot dörren för att se Alice, Emmett och Jasper stå där med deras munnar på vid gavel. Alice såg ut som om hon behövde kontrollera sin andning, som om hon någonsin skulle behöva göra det. Emmett hade ett fånigt ansiktsuttryck med oroade tankar, och Jasper stod stilla och lugnt, men hans tankar var väldigt anklagande.
Gillade ni det? Det gjorde jag. Speciellt den sista biten. Ni kan adda mig på MSN om ni vill;
mel94 (snabela) hotmail (punkt) se
Haha, fråga inte om adressen, väldigt oseriös. Byt ut paranteserna mot det som står där inne... Ni fattar väl?
/ AliceLillianHale