A/N: Hej allihopa. Kan inte mer än säga förlåt för att det har tagit så lång tid... Den enda bra anledningen jag kan komma med är skolarbete... suck. Jag ska försöka uppdatera oftare men jag kan inte lova något...

Ett STORT tack till alla som kommenterade! Det värmer verkligen, särskilt som det här är min helt egna fanfic. Tack, ni vet vilka ni är! :D

Bella POV

Edward. Edward.

"Uhm... hej." sa jag och tittade ner mot golvet när jag kände mina kinder bli ännu rödare.

"Så... När ska vi äta?" frågade den store killen, Emmett, hette han visst.

"Är det verkligen det enda du tänker på?" frågade Jasper smått road.

"Jag är ju hungrig!" svarade han.

"Du är alltid hungrig." kommenterade Rosalie.

Under tiden hade Alice ställt fram pizzorna och tänt några levande ljus. Jag kunde inte undgå att märka att Edward inte hade tagit blicken från mig en enda gång sedan han kom in i rummet. Konstigt... Såg jag så tråkig ut att han var tvungen att stirra på mig? Tydligen.

"Så... kommer ni eller?" frågade en smått irriterad (hungrig) Alice. Alla verkade förstå att hon menade allvar, och satte sig vid bordet med detsamma. Jag gissade att alla var hungriga, för ingen sa något de första tio minuterna. Emmett hade redan ätit upp en hel pizza och tittade lystet på den halva Hawaii-pizzan som var över.

"Någon som ska ha det sista av pizzan?" frågade han. "För annars tar jag den." lade han till.

Alla mumlade ja till svar vilket resulterade i en mycket glad Emmett. "Awesome!" utbrast han.

"Bella, finns det några av dina cupcakes kvar?" frågade Alice när alla ätit klart.

"Tror det, om inte du har ätit upp dom." svarade jag.

"Okej, om jag går och fixar det och något att dricka så kan ni väl gå och sätta er i vardagsrummet." sa hon och försvann in i köket. Emmett lyfte snabbt upp Rosalie över axeln och sprang mot soffan. "Släpp ner mig din stora klumpeduns!" skrek hon. Jasper hade gått in i köket efter Alice, medan jag och Edward lugnt följde efter Emmett och Rosalie till vardagsrummet. Och eftersom jag är jag, snubblade jag över tunna luften och gjorde mig beredd på att möta det golv som jag tyvärr hade lärt känna otroligt bra sen jag flyttade hit.

Men smällen kom aldrig. Istället kände jag två armar om min midja. Edwards armar. Han hjälpte mig upp och frågade "Gick det bra?" medan vi såg i varandras ögon. Åh, dom var utan tvekan de vackraste jag någonsin sett – ännu vackrare så här på nära håll. Det var lätt att glömma allt runt omkring och bara drunkna i dom...

"Bella!" sa han och skakade mig lite lätt.

"Hm... va?" frågade jag förvirrat när jag till slut lyckades slita blicken från hans gröna ögon. Samtidigt kände jag mina kinder bli rödare än någonsin.

"Jag frågade om det gick bra?"

"Ja, tack för att du fångade mig" mumlade jag tyst och tittade ner på mina fötter.

"Har ni två tänkt stå här hela dagen, eller?" Alice och Jasper stod bakom oss och flinade som om de visste något ingen annan gjorde. Jag skyndade mig snabbt in i vardagsrummet och satte mig ner i den lediga soffan. Jag och Alice har två soffor och en fåtölj, jag har aldrig förstått varför vi behövde så många sittplatser men jag antar att jag gör det nu. Emmett och Rosalie hade satt sig i den ena, medan Alice satt i Jaspers knä i fåtöljen. Vilket betydde att det bara fanns en plats kvar till Edward – bredvid mig. Jag gjorde snabbt plats åt honom. Han smålog mot mig och satte sig ner.

"Jag tänkte vi kunde göra sanning eller sanning, mest för att alla ska lära känna varandra. Jag har en känsla av att vi kommer bli jättebra vänner!" sa Alice. Jag gav henne en varnande blick – jag var inte beredd att berätta gud vet vad för gud vet vem. Hon bara låtsades som om hon inte såg mig, Alice och jag skulle ha ett långt samtal när alla gått hem om vad som är okej och inte.

"Okej, jag börjar." sa Rosalie. "Alice, hur träffades du och Bella?"

"Vi bodde grannar i Phoenix från det att vi föddes tills att jag flyttade hit till Seattle när jag var 13 år. Vi har varit bästa vänner så länge jag kan minnas." svarade hon. "Okej, min tur att fråga någon då... Rosalie, hur många pojkvänner har du haft?" Alice drar sig verkligen inte för att gå rakt på sak..

"En... innan Emmett" svarade hon och tittade på mig. "Bella" jag stelnade till, fråga inget om pojkvänner, fråga inget om pojkvänner, fråga inget om pojkvänner..."Har du någon pojkvän just nu, och om du inte har, vem var din senaste?"

"Ehm..." sa jag och tittade ner. Jag kunde känna hur tårar började bildas i mina ögon.

"Det är okej, du måste inte svara Bella. Jag kan fråga något annat istället" sa Rosalie. Jag såg tacksamt upp på henne. "Okej... vilken är din favoritfärg?"

"Grön" svarade jag innan jag han tänka. Konstigt... fram tills hmm... igår hade min favoritfärg varit blå.

Jag tror min reaktion till Rosalies första fråga fick alla att vara väldigt mycket försiktigare med sina frågor. Jag lärde mig i alla fall att Edward hade spelat piano sen han var fem år, Rosalie älskade att jobba med bilar, Emmett som vid första anblick såg väldigt skrämmande ut var världens snällaste och jobbade som idrottslärare för mellanstadieelever. Alice visste jag ju redan allt om – en av hennes värsta mardrömmar var att inte få köpa ett enda nytt plagg igen i hela sitt liv. Jasper gillar precis som mig att läsa, den stora skillnaden är att han hellre läser faktaböcker medan jag håller mig till skönlitteratur.

Snart satte vi på en film. När bara en kvart av filmen hade gått somnade jag. Den natten var den första jag drömde om Edward.

Edward POV

Det hade bara gått tjugo minuter av filmen innan alla utom jag hade somnat. Jag visste inte ens vilken film det var, all min uppmärksamhet var riktad mot Bella. Hon var den vackraste jag någonsin sett. Hennes långa, bruna hår. Hennes djupa chokladbruna ögon. Hon var inte stor och verkade nästan ömtålig, som om minsta lilla skulle knäcka henne. Jag visste att hon hade flyttat hit från Phoenix när hon var 18. Frågan är bara vad, för det var något mer bakom än att hon ville byta miljö. Undrar om det var någonting med ett ex? Det märktes att hon inte ville svara när Rosalie frågade om pojkvänner. Man kunde se det i hennes ögon också. När hon log (det vackraste leendet jag sett kan tilläggas) räckte det inte ända till ögonen. Någonting hemskt hade hänt.

"Är filmen redan slut?" hörde jag Alice fråga sömnigt.

"Mhmm... dags att gå hem nu kanske..." sa jag. Alice väckte Jasper, Emmett och Rosalie.

Bella var såg så rofylld ut där hon låg att jag inte ville väcka henne. Så jag lyfte istället upp henne och frågade Alice var hennes rum var. Hon visade mig och öppnade dörren för mig så jag kunde bära in Bella. Sedan la jag försiktigt ner henne på sängen och drog täcket över henne. Alice hade gått för att väcka de andra på nytt. Under tiden tittade jag på Bella. Hon var så vacker att jag inte kunde låta bli att kyssa henne i pannan.

"Godnatt, Bella." viskade jag. Precis innan jag stängde dörren till hennes rum hörde jag henne mumla "Edward..." Hon drömde om mig! Jag kunde inte låta bli att le stort.

Den natten var den första jag drömde om Bella.

A/N: Så, bättre eller sämre än förra kapitlet? Vad tyckte ni om Edward POV? Vill ni se mer av det? Hur som helst, skriv gärna en rad eller två, det tar bara en bråkdel av den tiden det tog för er att läsa kapitlet :)

Ska försöka uppdatera oftare, men jag kan tyvärr inte lova något. Puss och Kram!

xoxo Elsiii