A/N: Nytt kapitel! Yay! Efter många svårigheter (skola, KRASCHAD DATOR, och livet i allmänhet) har jag nu lyckats få klart det här kapitlet :) Jag är verkligen ledsen att ni behövt vänta så länge. Vill ni ha uppdateringar på hur det går så skriver jag hur det går med skrivandet då och då på min profil.

Vet att jag fick en önskan om längre kapitel, och jag ska verkligen försöka, men det är inte alltid så lätt. Det här kapitlet är inte särskilt långt det heller...

Ha det nu så jättebra i jul (och ni som inte firar jul - ha det jättebra ni med!) God Jul! :)

Och jag vet att jag har glömt det, men jag tror att alla fattar: Jag äger inte twilight. Inte ens Edward. Snyft ;)

BPOV

Jag hade inte sagt så mycket mer medan vi fikade, bara kommit med ett inlägg då och då. Istället satt jag och funderade på det Alice hade sagt tidigare. "Han gillar dig, Bella." Inte så som jag vill... Ingen skulle någonsin vara intresserad av mig. Varför jag ens inbillade mig att han faktiskt tyckte om mig för mig, kommer jag aldrig kunna begripa. Hur kunde jag vara så enormt dum? Och om nu Edward faktiskt gillar mig, så är det på sin höjd som vän. Inget mer. Det var tur att jag hade Alice, någon som faktiskt kände och brydde sig om mig på riktigt.

Snart hade vi fikat färdigt och eftersom Alice ville fortsätta shoppa nu, började vi resa oss från bordet.

"Vi måste vidare nu Edward, massor av butiker kvar som vi inte varit inne i än" sa hon till honom och jag himlade med ögonen.

"Jag var ändå på väg själv. Hejdå tjejer, hoppas vi ses snart igen." sa Edward och log. Gud, bara hans ögon gjorde mig knäsvag – föreställ er då hur det kändes när han dessutom log på det viset...

"Hejdå Edward." sa Alice och började dra med mig ut ur caféet.

"Hejdå." mumlade jag och vinkade åt Edward.

"Aaaaalice!" gnällde jag tre timmar senare. "Nu klarar jag inte av mer. Inte mitt bankkonto heller för den delen. Mina fötter gör ont, jag är trött, nu går jag hem."

"Bara fem minuter till, snälla Bella. Om du verkligen älskar mig så väntar du i fem minuter till." bad hon. Hur skulle jag kunna säga emot henne nu? Så jag gav med mig.

På vägen hem beställde vi thaimat – satay (A/N: Kycklingspett med jordnötssås och ris – det bästa som finns!) Medan vi väntade på att hämtmaten skulle bli klar, hyrde tre filmer i videoaffären bredvid. Det blev The Last Song, Dear John och Enchanted. Jag rynkade på näsan åt både The Last Song (inget fan av varken Miley Cyrus eller Hannah Montana...) och Enchanted... titta på omslaget så förstår du varför.

Väl hemma igen satte vi på filmerna. Det var skönt att kunna tänka på något annat än Edward som verkar finnas i mina tankar konstant nu. Det hann bli sent innan filmerna var slut och både jag och Alice gick gäspandes för att borsta tänderna och sedan gå och lägga sig.

Jag somnade snabbt...

"Bella! James är här!" ropade min mamma på mig.

"Kommer strax!" ropade jag tillbaka och kollade mig själv en sista gång i spegeln. Sedan sprang jag snabbt ner för trappan – utan att snubbla en enda gång kan tilläggas!

James gick två klasser över mig och hade börjat visa intresse för mig i början av läsåret, alltså två månader bakåt. Jag märkte hur han nästan alltid tittade på mig och hälsade när vi möttes i korridoren. För två dagar sen kom han fram till mig på lunchen och bad att få prata med mig. Och här är jag nu, på väg till min livs första dejt.

När han ville gå på dejt kunde jag inte annat än att svara ja, han såg bra ut med sina isblå ögon och blonda hår, han var trevlig och dessutom var jag smickrad av att han faktiskt hade valt mig av alla tjejer som fanns.

"Hej James." sa jag med ett brett leende när jag såg honom stå och vänta på mig innanför dörren.

"Hej Isabella. Är du klar?" frågade han och log tillbaka.

"Jadå, jag ska bara ta på mig min jacka." svarade jag. Vi gick ut genom dörren och satte oss i hans bil. James hade inte velat berätta vad vi skulle göra ikväll, men jag litade på honom. Ingen sa något i bilen och det blev en sån där pinsam tystnad men jag antar att det brukade vara så här på den första dejten...

"Jag tänkte vi kunde börja med att gå och äta på en restaurang och sedan gå på den nya filmen som kom ut på bio häromdagen, Pirates of the Carribean – The Curse of The Black Pearl. Låter det bra?" frågade han och tog min hand när han parkerat och vi hade klivit ur bilen. Jag log och nickade.

Vi gick och åt, och sedan till bion. Jag gillade verkligen filmen, den var en av de bästa jag sett på länge. När vi satt i bilen på väg hem, lade James sin hand på mitt knä. Det störde mig inte, det fick mig bara att känna mig omtyckt. Plötsligt stannade han bilen. Jag blev förvirrad med tanke på att det inte fanns någonting runtom, det var helt öde.

"Varför stannar vi här, James?" frågade jag ängsligt. Han började flytta handen på mitt knä upp längs låret, och nu började det kännas obehagligt.

"Tänkte att vi kunde ha det lite mysigt innan vi skiljs åt." sa han med ett leende. Han kom närmre och närmre. Snart kysste han mig. Ena handen på min nacke och den andra på midjan. Till en början kysste jag tillbaka men när James började känna på mina bröst ville jag inte mer. Jag var inte redo för det än. Så jag vände bort huvudet och försökte knuffa bort honom.

"James, det räcker nu. Jag är ledsen men jag är inte redo för att gå längre än såhär. Kan du snälla köra hem mig nu?" bad jag.

"Inte riktigt än, min kära Isabella."

Jag vaknade med ett ryck. Tårarna rann. Jag hade sovit flera nätter i rad nu utan mardrömmar, mina drömmar hade varit fyllda av något, eller snarare någon, helt annan. Men nu var de tillbaka. De som han orsakade. Än idag kan jag känna hur hans händer rörde sig över min kropp, hur han slet upp min nya blus som jag köpt just för den kvällen, hur han drog i mitt hår.

Jag tittade på väckarklockan och såg att det var tidigt på morgonen, långt innan varken jag eller Alice behövde gå upp. Men det fanns inte en chans att jag kunde somna om igen, så jag gjorde det enda som får mig att tänka på annat – tog fram min slitna kopia av Stolthet och fördom och började läsa.

Buzzbuzzbuzz.

Jag öppnade ögonen och tittade mig förvirrat omkring. Ganska snart insåg jag att det var min mobil som vibrerade – jag hade fått ett sms. Det var från ett nummer jag inte kände igen, så jag öppnade nyfiket meddelandet.

Godmorgon Bella :)
Hoppas jag inte väckte dig.
Jag bara undrade om du har lust att äta lunch med mig idag? Jag bjuder.
Kram, Edward

A/N: De tre filmerna jag nämnde, alltså The Last Song, Dear John och Enchanted (Förtrollad på svenska), är riktigt bra alla tre. Bli inte skrämda av att Miley Cyrus spelar huvudrollen i The Last Song, jag var smått orolig, men blev riktigt positivt överraskad. Dear John är så fin, och musiken är underbar. Enchanted är hur kul som helst – den är som en parodi på alla Disney-prinsessfilmer tillsammans. Låt er inte skrämmas av omslaget – det var längesen jag skrattade så mycket åt en film som jag gjorde när jag såg den!

Skriv gärna ett ord eller två om vad ni tyckte! God Jul på er! :D
P.S. Bilder till kapitlet finns på min profil.