Jag har endast översatt och alla karaktärer tillhör antingen J.K Rowling eller Marvel.

Kapitel 3. Hemma

Före Tony åkte hem från affärsmötena stannade han till vid en affär och handlade. Han köpte kläder till Harry. Från tröjor med actionfigurer och roliga uttryck på, till shorts och jeans, och åtminstone tre par av sådana där skor som lyser vid varje steg man tar.

Han visste inte vad för slags leksaker Harry skulle tänkas gilla, så han tog alla slags saker. Från Power Rangers till Pokémon, brottningsfigurer, leksakspistoler, plastsvärd, lasersvärd och den senaste spelkonsolen, med spel som var lämpliga för en sexåring.

Han skaffade också en nallebjörn, en gummi-anka, en badrock, ett par tofflor, en tandborste, barnschampoo och barnbalsam till Harry.

Det verkade som att i varje nytt hörn han vände sig till hittade han något han var säker på Harry antingen skulle behöva, eller åtminstonde vela ha. Han var glad att Happy var med honom. Okej, han hade betalat några butiksanställda att köra kundvagnar åt honom. Men han var fortfarande i London, så han ville inte mer än göra det. När de riskerade att behöva en fjärde kundvagn insisterade Happy att det var nog för tillfället.

Tony var inte överens med det, men Happy invände med att om han tog för lång tid på sig skulle Harry börja oroa sig och undra om Tony lämnat honom.

Den tanken slog Tonys hjärta hårdare än alla hans problem från det senaste året sammanlagt.

Det tog lite tid, men slutligen lyckades de pressa in alla väskor i bagageutrymmet och i baksätet på bilen och ungefär tre påsar fick vara framme hos Tony i framsätet.

När de kom till hotellet var Tony inte alls förvånad när han hörde skratt komma från deras rum. Pepper var fantastisk med alla, och med barn var det inte annorlunda. Han var cokså glad över att Harry verkade nöjd och bekväm med Pepper.

När han klev in och såg dem log han. De satt i soffan och skrattade åt filmen som var på och åt på en väldigt stor sundae.

"Efterätt före middagen? Tsk, tsk, Pepper..." sa Tony och blinkade åt Harry, lät honom veta att han bara skojade och inte var arg. Han insåg att Harrys uppväxt inte hade haft många glada stunder, så han var lite förvirrad vid saker som lekfulla skämt och falska slagsmål.

Pepper himlade med ögonen, "Säger mannen som lever på munkar och kaffe."

Tony ignorerade henne och satte sig bredvid Harry, som omedvetet lutade sig mot honom, och tog Peppars sked och smakade på glassen, "Bara dom med florsocker på."

"Jo, vi tröttnade på att vänta på dig så vi beställde ett mellanmål. Stämmer inte det Harr," frågade Pepper.

Harry log åt sitt nya smeknamn, "Ja, är det inte gott Mr. Stark?"

Tony höjde ett ögonbryn åt Pepper och tittade sedan ner på Harry med ett leende, "Harry, jag har redan sagt till dig att kalla mig Tony."

Harry rynkade på pannan, "Det är oförskämt att göra så. Det får jag inte..."

Tony skakade på huvudet och vinkade avfärdande i luften, "Nonsens. Jag ger dig tillåtelse. Och vad är det med denna Harr? Är Pepper den enda som kallar dig det? För om hon är, så är det orättvist! Jag ska också ha mitt eget speciella namn att kalla dig."

Harry och Pepper fnissade åt Tonys struntprat.

Pepper var lite förvånad över hur väl Tony interagerade med barnet och såg till att han kände sig trygg.

"Harry lät mig kalla honom det efter vår lilla shoppingrunda," svarade Pepper.

"Mhmm. Miss Pepper tog med för att handla och jag fick en massa grymma saker! Jag sade till henne att hon inte behövde, men hon sa att det var lugnt att jag fick de här sakerna. Det var väldigt snällt av henne," Harry vinkade Tony närmare och viskade sedan i Tonys öra, "Jag gillar henne verkligen. Hon är jättetrevlig."

Pepper var nära nog för att lyssna och hennes ögonvrår blev suddiga, men hon blinkade snabbt tillbaka tårarna. Tony log från Pepper till Harry och viskade tillbaka, högt nog för att Pepper skulle höra. "Jag vet... det är därför hon är min personliga assistent. Hon är en livräddare."

Han höjde ett ögonbryn, "Öh... du har andra kläder. Tja... det finns en anledning till att jag kom lite sent tillbaka..." Sedan pekade han dramatiskt och anklagade Pepper, "Du snodde min idé!"

Pepper skrattade och tittade osyldigt tillbaka, "Jag? Vad har jag gjort?"

Det knackade på dörren och Tony rusade bort för att öppna. Han tittade fortfarande på Pepper och Harry och sade triumferande, "Du kanske köpte ett par saker till honom, men jag köpte allt detta!"

Happy och några hotellanställda kom in med påsar fulla av kläder och leksaker.

"Så Harry, vad tycker du?" frågade Tony."

"Allt det här... är det... till mig?" frågade Harry.

"Japp! Kom och kolla," svarade Tony glatt.

Harry vände sig om för att titta på Pepper och hon nickade. Harry tittade igenom alla saker med Tonys hjälp. Pepper hjälpte också till. Varje gång Harry frågade vad något var tittade Pepper och Tony på varandra, men log mot Harry och förklarade.

När alla väskor hade tittats igenom, alla leksaker öppnade och allt förklarats hade Harry tårar i ögonen och rinnande nedför kinderna.

Tony fick stöt av panik och tänkte att han hade glömt något viktigt när Harry sprang till honom och kramade honom så hårt som hans små armar kunde. "Tack... tack så mycket..." snyftade Harry i Tonys skjorta.

"Såja sötnos. Som jag sade innan förtjänar du allt detta... och jag sa ju också att Tony förmodligen skulle köpa en hel butik till dig," sade Pepper och drog in Harry i en kram, som han lutade sig in i.

Tony tycktes förstå från deras interaktion att Harry aldrig hade fått sådana presenter förut. Han borde ha kommit ihåg det från behandlingen som hans släktingar hade gett honom.

Han skakade på huvud och försökte lätta upp stämningen. "Jag hade bara tre fulla vagnar. Jag skulle ha köpt mer men Happy sade att jag skulle komma sent annars."

Harrys ögon blev stora, "Skulle du gett mig mer? Men det är för mycket! Du måste ha spenderat massor av pengar på det här! Jag kommer aldrig att kunna betala tillbaka!"

Åt detta rynkade Tony på pannan, "Du behöver inte betala tillbaka folk när de ger dig presenter Harry. De här är dina och jag har en massa av pengar. Jag kommer aldrig att ta emot pengar från dig... bara kramar, kramar är underbara."

Harry såg på honom men en frågande blick före han sprang tillbaka till Tony för att krama honom. Tony log och plockade upp Harry.

"Tja, att packa upp saker gör mig alltid hungrig. Vem är hungrig?" frågade Tony.

"Låt mig ta min väska så kan vi gå," sade Pepper.

Tony nickade åt henne och tittade sedan på Harry. "Något särskilt som du vill ha grabben?"

Harry ryckte på axlarna. "Nej, det spelar ingen roll om vad jag äter."

Tony rynkade på pannan för en nanosekund innan han log och rufsade om i Harrys vilda och otämjda hår. "Vi ska gå till en av de bästa restaurangerna i London."

"Harry kommer inte tycka om att vara i en tråkig vuxenrestaurang Tony. Vi går någonstans enkelt," sade Pepper när hon kom tillbaka.

"Du har rätt... hm, någon plats i åtanke?"

De slutade med att de gick till en liten taverna. Det var mestadels tomt med undantag för några andra kunder. De hade en väldigt trevlig kväll. Tony beställde grillat, Pepper en kycklingsallad och de fick en spagetti till Harry.

Harry frågade vad som skulle hända härnäst. Han tittade ner i knät, och när Pepper och Tony äntligen fick honom att berätta vad som var fel viskade Harry; "Ni är amerikanska, eller hur?"

"Ja," svarade Pepper.

"Så... ni kommer att åka tillbaka till USA, eller hur?" frågade Harry.

"Och du kommer att följa med oss," nämnde Tony vilket fick Harry att märkbart slappna av.

"Jag... Jag bara tänkte att... om jag fortfarande är här... måste jag gå tillbaka till min moster och morbror... och jag tycker bättre om att vara med er. Inte bara pågrund av alla nya saker!" tillade Harry snabbt, "Jag behöver inte nya saker. Jag gillar att vara med er. Ni tvingar mig inte att göra saker och ni skriker inte åt mig, och ni ger mig jättegod mat och fina kläder... jag gillar att vara med er, för jag känner mig trygg... jag vill inte att det ska försvinna."

Pepper log ner mot Harry och plockade sedan upp honom i knät. Han lutade huvudet mot hennes bröst och hon höll honom nära, "Åh sötnos. Du behöver aldrig oroa dig längre. Vi kommer att åka imorgon bitti. Rätt så tidigt. Du behöver aldrig oroa dig för att träffa dem igen, aldrig någonsin."

"Lovar du?" frågade Harry med lite rädsla i rösten.

"Svär," lovade Tony.

Efter den stunden ägnade de nästa timme åt att berätta om USA för Harry. Tony lovade att han skulle ta Harry till massor av platser. Nöjesparker, spelhallar, lekplatser, vattenparker, karnevaler, åka färja ut till Long Island och besöka Frihetsgudinnan.

Det var inte riktigt verkligt för Harry förrän han gick ombord på Tonys privatplan med Tony och Pepper. När planet lyfte och han insåg att han skulle lämna den plats han egentligen inte hade några glada minnen ifrån, förutom de senaste dagarna tillsammans med Tony, Pepper och Happy.

Flygturen var lång men kul. Tony och Pepper berättade mer om USA och platser de skulle besöka. De frågade Harry om allt han ville göra eller få. Det var väldigt lite men Tony fick honom att lova att om något dök upp i hans hjärna någon gång, så var allt han behövde göra var att berätta det för honom och han skulle få det att hända. Harry var lite blyg över det och sade att han inte ville besvära Tony, men efter lite övertalning gick Harry med på det.

Pepper tog fram Harrys schackbräde och alla satte sig för att spela. Harry var riktigt bra och först lät de honom vinna, men efter att Harry förstod vad de gjorde gav han dem något som var tänkt som en gliring, han såg mer söt än tjurig ut, men de lovade att ta honom på allvar. Tony förlorade inte en enda match. Pepper vann ett par gånger och Harry slog henne helt själv tre gånger.

Vid maten, gav Tony Harry några vitamintillskott. Harry åt kyckling den här gången, den här gången åt han också sin sallad och brödbit.

Efter att ha ätit sade Tony försiktigt till Harry att sova. Han insisterade på att han behövde det. Det behövde han verkligen. Harry sov under en stor del av resan dit. Det oroade både Tony och Pepper, men de visste att han behövde vila och att den medicin som läkarna hade gett Harry skulle göra honom sömnig. Ändå kände de sig inte helt säkra förrän Starks personliga läkare skulle se över Harry.

De väckte Harry när de vär påväg att landa. Han torkade sina små ögon i ett försök att ta bort det den sista sömnigheten.

När han tittade ut genom fönstret var hans leende enormt.

Pepper log också, liksom Tony som sa," Välkommen hem Harry."

"Hemma..." sade Harry i förundran.