Nödställd i Sykinesiska Sjön

By Smargden

Ännu en story från mig, den har inspirationen från filmen "Timme Noll"

Edit 2009-05-10, 2009-08-15 ; 2010-01-18; 2010-04-07; 2010-10-07 ; 2010-11-29; 2011-02-17. 2012-07-09; 2013-08-14; 2014-10-16; 2016-03-24

Återbesöket 2014

Harry satt å tänkte tillbaks på hans födelsedag för fyra år sedan – han hade fyllt sextio år, det var också det år han sålde ut allt han kunde för att dra sig tillbaks. Han hade aldrig glömt sin ö, men tyvärr hade även andra hittat dit. Där fanns nu rena paradisfastigheter med badpooler och simbassänger, båthamnar aquabungalows, och inte minst 1800 meter landningsbana.

Även hans grotta hade de invaderat, nu var han glad att han inte hade lämnat kvar några värdesaker. Det skulle vara omöjligt att ta tillbaks ön i sin besvikelse sökte han sig till de övriga mindre öarna han hade sett i området – men blev allt mer besviken ju mer han såg.

Till och med flera sandrevlar som bara var land vid lågvatten hade bebyggelse. Bebyggelse på stöttor, lite diskret började han ta eda på det politiska klimatet, i förhoppning att kunna hitta någon av platserna att etablera sig på för han planerade att dra sig tillbaks just här — det hade varit hans mål för äldre dagar.

Han insåg slutligen att området var på gränsen till att kunna bli krigszon, Vietnam, Thailand och Kina var alla mycket intresserade att stå som ägare till minsta sandkorn i området. Han fick också veta att den som inte kunde försvara sina områden kunde snabbt bli av med dem. Ingen av länderna ville initiera ett krig bara för att en enskild tappade mark till en annan enskild.

Så Harry tog sig tillbaks till Arizona, där hade han i vart fall sitt lilla ställe ute i ödemarken. Han var uppriktigt besviken på civilisationen, maktapparaten hade inte bytt vokabulär – deras spårk hade allt mer stabiliserat sig i termer av PENGAR, och TILLVÄXT. Men på bekostnad av känslor, kärlek och tilltro till varandra.

I den magiska världen hade han sett hur alltmer samlat sig till eliten — Jo han skulle kunna räkna sig dit — som Harry Potter, men inte som Harwald Carlson, och att nu hävda sig som just det — var överspelat för trettio år sedan. Hogwarts hade han tappat, ministeriet hade exproprierat det helt tydligt med Dumbledore som dirigent, men han hade snabbt fått massorna med sig.

Harry var visserligen glad att han innan dess lyckades ta undan allt av historiskt och ekonomiskt värde ur de fyras och även Hogwarts valv, och föra över det till hans japanska valv. Inte för att guldet eller värdet egentligen bekom honom något, men principen att de skulle kunna betalat exproprieringen med det guld som de just hade stulit — skulle ha grämt honom.

Han hade aldrig fått något erkännande bland folket. Men Voldemort hade hittat tillbaks flera gånger innan han hade angripit lite för många omagiska och blivit nermejad av militära enheter, inte bara dödsätarfastigheter hade blivit de omagiskas mål. När ögon inte ser det kartan ska visa — är det ett tecken på att terrorister kan gömma sig där — och med det togs ofta snabba beslut att göra en insats. En insats resulterade så gott som alltid i många döda — oftast alla döda.

Magicentrat i London hade de tvingats lämna, det hade kunnat kosta även Harry mycket, men även där hade ministeriet exproprierat, visserligen betalades det för övertagna fastigheter, men ett blygsamt värde, men det var ändå klart mycket bättre än det blev för de nya ägarna som inte fick något alls — för de hade inga ägarhandlingar registrerade av den omagiska sidan.

Det hade tagit de fyra senaste åren att avveckla allt sitt ägande i Europa. Hans hustru Iahri Yamagtchi hade dött innan han ens hade blivit ett halvt sekel fyllda, naturligt i en sjukdom. Barnen var etablerade i sina verksamheter, rekreation och logistik. Lastbilar trafikerar genomfartsvägar, och ofta långa sträckor.

Det innebär att de behöver rasta, och efter att de hade sett över körtider och natur, hade de skaffat mark och byggt upp bra platser för raster, det innebar säkra platser för längre raster. Möjlighet att dygnet runt kunna äta god lagad mat.

Även mindre vilrumslägenheter, där en chaufför kunde sträcka ut sig, köpte han till så kunde han även få sänglinne för att sova ut, annars var det vara viloplatser, alltså britsar med spänt presenningstyg, att sträcka ut sig ovanpå. Kostnaden var ju också beroende av nivån på vilorummets standard.

Att äga den kedjan, eller åtminstone en av de kedjor som etablerade sig gav stabil avkastning, därför gick det ingen nöd på hans barn. Harwald, alltså vår Harry, njöt av att sakta skritta fram på sin vallack i de av solen stekta landskapet. Ibland stod han upp i sadeln gjorde ett hopp upp i luften och slog med sina armar som nu var vingar, upp — upp och vidare uppåt. Shadow, hans häst, var van, och visste att sakta gå vidare, med tyglarna hängande löst.

Harwald — kände friheten i luften, lika ofta som han åt middag inne — lika ofta kunde det bli en färsk prärieekorre. Han behövde inte bry sig att vara till lags för någon längre, inga styrelsemöten magi eller normala.

Fast det var ju en sanning med modifikation han hade fortfarande stora andelar i en mängd företag, men han hade gått ner till mindre än en tredjedels ägande, ofta mellan tio och tjugo procents andel, det gav friheten att inte behöva agera själv. De han kände förtroende för fick helt enkelt fullmakt att föra hans talan. Men de företagen fanns nu enbart i anslutning till Stilla havet.

Ett jobb hade han dock inte blivit av med, Gringotts hade insisterat att de ville ha honom som rådgivare — ifall de behövde hans råd. Harry visste att det var deras sätt att visa deras uppskattning och vördnad — de hade ju genom åren haft många givande gemensamma affärsäventyr. Gringotts var också de enda som hade varit representerade vid hans tre senaste födelsedagar.

Som falk var Harry fri — och han uppskattade friheten. Visst kände han blandade känslor att ha blivit utfryst av makteliten i England, men han visste också att han hade bäddat för det själv. Men han bävade för hur det skulle ha fallit ut ifall han hade försökt hävda sig i namnet Harry Potter, för som det redan då såg ut hade de i maktposition redan stakat ut hans väg — till vart kunde han bara gissa.

—

Genom Harry Potters testamente angående familjenamnen till Hogwarts grundare, att han förbehöll sig rätten till dem, så hade vare sig ministeriet eller Dumbledore någon möjlighet att konfiskera dem, de förblev i det fördolda, och med det förföll familjemagin i Hogwarts. På tioårsdagen efter expropieringen av Hogwarts dog magin i Hogwarts. Inga porträtt rörde sig, talade, eller kunde förmås öppna dörrarna de var satta att betjäna. Inte en enda magisk fackla lyste längre upp mörka korridorer, lärarrum eller klassrum. Hogwarts helt enkelt gick ner i stängd. Därmed förlorade de sin utbildningsplats. Inte heller kunde minsta lilla detalj lämna slottet, inte någon bok från vare sig biblioteket eller respektive lärares bokhylla. Inte minsta lilla trolldrycksingrediens — eller färdiga produkter kunde räddas. Den som hade kunnat se vad som hände skulle ha sett att alverna flyttade allt till USA. Med det förföll även byggnaden Hogwarts till den ruin som omagiska hade sett den som genom alla åren.

—

På ålderns höst hade en nästan lika gammal Luna kommit till Harry, hon hade en dotterdotter, hon sa aldrig vem som var hennes far eller farfar, och Harry frågade inte heller, men dottern och Harrys yngste son's son James Sirius hade testat sitt arv och godtagits till Gryffindor, Slytherin, Ravenclaw och Hufflepuff. Han hade i samråd med Harry valt att inte öppet ståta med de namnen vare sig i USA eller ens ta dem till Britannia, däremot hade han intresse att bygga upp skolan i USA, och öppna för övriga att söka dit. James och Miranda gifte sig och blev de första att ansvara för den nya skolan.

Hogwarts alver hade känt när han tog över ansvaret för familjenamnen, med det såg de till att de gamla lokalerna stängdes ner och flyttade till USA. Med det hade de knutit magin till rätt plats, med det följde allt som hörde till, all Hogwartsmagi, flyttades — Engelska magiministeriet helt ovetandes — mer än att Hogwarts rasat samman.

** FINITO **

Med det stänger vi ner även denna storry, som kom av att jag kom att tänka på filmen Timme Noll, som jag såg för oändligt många år sedan.

Glad Påsk

2016-03-25

—