A/N: En veckas uppehåll kommer härnäst för Epic Last Song, men innan dess - kapitel nummer sex!

Enjoy!

Yours truly,

Curry

Låt: Bang, bang

Artist: Nancy Sinatra

Sjätte kapitlet – Bang bang, he shot me down

Drygt en vecka efter natten i korridorerna tillsammans med Harry, vaknade Draco upp och sniffade till några gånger. Med ett stort leende på läpparna noterade han att hans luftvägar genom nästan verkade äntligen vara helt friska, och med det glada humöret i behåll klädde han på sig.

I uppehållsrummet väntade Blaise och Pansy på honom, och tillsammans vandrade alla de alla tre till Stora Salen för att äta frukost. Den enda i deras årskurs som satt vid frukostbordet var Goyle, som verkade äta bacon och ägg i tre gånger sin vikt. Motvilligt slog sig Draco ned mittemot honom, och medan Pansy och Blaise var upptagna med att lassa på mat, blickade han bort mot Gryffindorbordet. En enda flyktig blick, och han hade fått reda på att Harry tittade åt hans håll.

Blodet rusade i kroppen.

"Batitta-uå, Mafoh?" frågade Goyle med munnen fylld av ägg och bacon.

Draco såg på honom och kanske var det det som gjorde att han kände en extrem olust till att äta. Han ignorerade frågan (vilken han tolkade korrekt som 'Vad tittar du på, Malfoy?') och såg återigen bort mot Gryffindorbordet, där Granger och Weasley just reste sig ifrån sina platser och gick iväg. Harry syntes inte längre till.

Draco reste sig upp och lämnade bordet. Han hörde Pansy fråga honom var han skulle, men han svarade inte, utan lämnade salen utan ett ord.

Han sökte noggrant i minnet efter ett ställe dit Harry kunde ha försvunnit till. Att söka runt eller i Gryffindors sällskapsrum kändes som en mycket dålig idé, med tanke på hur det gått senast han försökt leta efter Harry där. Draco korsade entréhallen och gick för att se ut över skolområdet. Under ett träd, på kanten av sjön, satt en välkänd, mörkhårig pojke med en bok uppslagen i knät, men med ansiktet riktat mot den molnfria, blå himlen.

Draco tassade fram.

"Vad ser du efter?" frågade han.

Harry såg på honom i ögonvrån.

"Jag ser inte efter någonting", svarade han. "Jag väntar bara på någon."

"Jaså?" sade Draco med ett snett leende och lutade sig mot trädet bakom Harry med korsade armar. "Vem kan det vara?"

Han hade verkligen förväntat sig att höra svaret "dig", men då en flicka i Ravenclawklädnad kom gående över gården, reste sig Harry så snabbt ifrån gräset att boken som legat i hans knä föll ned bortglömd på marken. Flickans asiatiska utseende och blåa märke på klädnaden, fick Draco att minnas att han sett henne tillsammans med Cedric Diggory två år tidigare.

Harry gick fram till flickan och gav henne en snabb kyss på kinden. Hon rodnade lätt.

"Hej, Cho", sade Harry med handen på flickans kind. Han blickade inte ens mot Draco.

"God morgon, Harry", svarade hon med ett lysande leende. "Det är verkligen vackert väder idag. Vill du sitta vid sjön?"

Harry såg mot Draco utan att riktigt titta på honom, och sedan var hans blick tillbaks på Cho igen. "Nä, det verkar upptaget", sade han och tog hennes hand. "Vi går någon annan stans, kom."

Draco såg efter deras ryggtavlor, tills de inte längre var inom synhåll. Medan han gick tillbaka till uppehållsrummet, klang orden ihop med hans känslor:

"Misstro rörande en annan persons kärlek/vänskap, och fruktan för dennes intresse för kärlek till en annan/andra personer."

–

Uppehållsrummet var folktomt, sånär som på Pansy, som satt i en fåtölj och såg ut att vänta på någon. Då Draco steg in i rummet, utbrast hon:

"Å, Draco, vilken trevlig överraskning!" trots att det troligen varit honom hon väntat på.

"Tack", sade Draco med det största och mest känslofyllda leende han kunde använda sig av.

"För vad?" undrade Pansy, då han gick fram för att ställa sig intill henne.

"Tack", upprepade Draco. "För att du är så underbar. Du är precis allt vad jag söker i en person, Pansy, och jag..." Han gjorde en konstpaus medan han såg bort med spelad förlägenhet. "...jag undrar om du vill göra mig sällskap till Hogsmeade nästa helg."

Det var den första Hogsmeade-utflykten på hela terminen, och han försökte övertyga henne om att hon var den enda han ville tillbringa den dagen med.

"Draco", mumlade Pansy och för ett ögonblick trodde han att hon skulle ta upp Granger-förolämpningen han slängt över henne en vecka tidigare, men han hade valt rätt person. "Jag skulle mer än gärna följa med dig dit!" utbrast hon leende. "Jag kan inte tro att du äntligen frågade!"

"Jag väntade bara på rätt tidpunkt", sade Draco med ett – vad han visste var charmigt – leende.

Han såg på Pansy, som verkade utom sig av lycka över att ha blivit utbjuden av honom.

Om Harry hänger ihop med det där Ravenclaw-äcklet, kan jag minsann vara med Pansy, tänkte han tjurigt. Pansy är mycket bättre än pucko-Potter i alla fall.

Bang bang
he shot me down
Bang bang
I hit the ground
Bang bang
my baby shot me down