A/N: Har kanske varit lite seg med uppladdningen av det här kapitlet, men hursom, är det här nu i alla fall!

Läs, njut och kommentera!

Yours truly,
Curry

Låt: Vanilla Twilight

Artist: Owl City

Nionde kapitlet – The spaces between my fingers are right where yours fit perfectly

Sensommaren och det varma vädret försvann snart och ersattes av höst, och höst blev snabbt till vinter. Trots att månader gått och årstider förändrats, kändes det för Draco som om terminen hade passerat i rekordfart.

Varenda dag hade förvandlats till vad som kändes som en evighetslång dans på rosor. I samma stund som Harry hade börjat välsigna honom med sin regelbundna närvaro, hade livet plötsligt blivit mycket lättare. Sådana uppsatser som han tidigare slitit med i timmar, klottrade han ner på en halvtimma nu (dock inte utan hjälp); att fånga kvicken under en quidditchmatch hade blivit en självklarhet för honom; sömnen var på sin plats igen och framförallt: Pansy ignorerade honom fullständigt.

Efter att Draco förklarat för henne att hon, kort sagt, var ett jobbigt fanskap och därmed fått en rejäl smäll i ansiktet, hade Blaise visat en förvånansvärd lojalitet mot Draco. Numera följdes de åt mellan de allra flesta lektioner, vilket självklart hade både sina för- och nackdelar. Blaise hade säkerligen börjat bli fundersam över saker som, vad Harry egentligen gjorde vid deras bord under varenda Trolldryckskonst-lektion, eller var Draco försvann iväg efter qudditchmatcherna. Och Draco visste att Blaise skulle få reda på vad som egentligen pågick, men valde att inte berätta det innan det skedde. Om förhållandet mellan honom och Harry skulle hålla – vilket det skulle om Draco fick bestämma – skulle det nog bli svårt att hålla det hemligt under deras kvarvarande tre terminer på Hogwarts.

Denna händelse som nu skall berättas om, handlar om precis den upptäckten.

–

Blaise verkade vara den första som vaknade av pojkarna i hans sovsal på onsdagsmorgonen. Medan han höll på att dra av sig pyjamasen, såg han bort mot sängen intill sin egen. Bakom de draperierna låg hans bästa vän och sov. Det hade funnits en period då Blaise verkligen oroat sig över Dracos sömn, men den verkade ha gått tillbaks till det normala igen. Det kändes skönt att kunna somna och veta att Draco inte satt uppe till klockan fem och blev förkyld. Alla de där märkliga sakerna – som förkylningen – verkade ha försvunnit nu, men Blaise kände sig ändå fundersam.

Det var någonting som hade hänt då han inte var med, och det hade någonting med Harry Potter att göra. Plötsligt hade han börjat sitta med Blaise och Draco på Trolldryckskonsten, och han hade plötsligt blivit... trevlig. Självklart hade inte Blaise någonting emot det, men det väckte misstankar och nyfikenhet. Vad var det som hade gjort att – efter sex år av fiendskap – Draco valt att bli vän med Potter? Hade han verkligen valt det? Var det ett vad? En provokation?

Nej, tänkte Blaise. Draco skulle inte närma sig den person han ogillade mest, bara för att få uppmärksamhet eller pengar. Men vad kan det bero på då?

Tre väckarklockor ringde, och snart drogs tre draperier åt sidan för att avslöja att Draco, Goyle och Crabbe hade vaknat upp.

"G'morron, Blaise", mumlade Goyle, som såg ut som han åkt på ett zombievirus.

"God morgon på er", sade Blaise muntert och drog på sig en skjorta.

"Hur mycke' e' klockan?" undrade Draco medan han gnuggade sig i ögonen.

"På tok för mycket, klä på dig vet jag."

Motvilligt började tre av de fyra pojkarna klä på sig, och Draco verkade tycka att slipsknuten var extra komplicerad just denna morgon. Blaise – som redan var färdig – gick fram för att hjälpa honom.

"Jag behöver sova mer", skrattade Draco då hans slips blev knuten åt honom. "Varför ska vi gå upp så tidigt?"

"För att morgonen är den tid på dygnet då man är som mest uppmärksam och har enklast att lära sig saker", förklarade Blaise och drog till Dracos slips. "Sådärja."

Crabbe och Goyle slank iväg till frukosten, och Blaise och Draco följde deras exempel en stund senare – eftersom Draco tog flera minuter på sig att göra simpla saker såsom att stoppa in skjortan i byxorna och rätta till strumporna, gick några stunder extra.

"Vad är våran första lektion?" frågade Draco då de nått korridoren.

Blaise tog upp sitt schema: "Enkeltimme i Trolldryckskonst med Gryffindor."

Draco nickade och de gick vidare till Stora Salen för att slänga i sig frukosten och kila ned till fängelsehålorna. Trots att de sprungit tills de fått håll i sidorna båda två, kom de nästan för sent.

Professor Snigelhorn gav Blaise ett välkomnande leende då de steg in i klassrummet och slog sig ned vid det bord i hörnet där Potter redan satt, ensam och troligtvis inväntande dem.

"Hej, Harry", hörde Blaise Draco viska.

"God morgon, Draco", viskade Harry tillbaks.

En viss frustration fanns att finna inom Blaise då han hörde dem tilltala varandra med förnamn. Det var personligt att göra så, och det var nästan bara Draco som blev kallad vid förnamn av Blaise.

Medan han försökte koncentrera sig på det Professor Snigelhorn berättade om användningen av besoarer, kunde han höra hur de andra två konverserade lågt. Med en suck vände han sig framåt och lutade hakan i ena handen, inställd på lyssna på sin professor.

"Besoaren ser lite grann ut som en sten", förklarade Professor Snigelhorn. "Jag tror jag har en här som jag kan visa er..." Han gick fram till skåpet med ingredienser och tog fram en liten ask, som han öppnade och ställde fram på katedern. Han tog fram ett knöligt, stenliknande föremål och visade upp det för klassen.

"Såhär ser den ut", sade han. "Nyttigt att veta om besoarer är att de fungerar som motgift för de allra flesta förgiftningar, men ni som haft Professor Snape som lärare vet såklart redan det." Han log och stoppade tillbaks besoaren i asken. "Så, vem kan säga mig varifrån..."

Men Blaise slutade lyssna. Hans koncentration på lektionen hade klippts av så fort han hört en viskning ifrån Draco. Han satt fortfarande och samtalade lågt med Potter, och Blaise stelnade till då orden uttalades:

"Jag har saknat dig, Harry."

Blaises blick gled ofrivilligt ifrån Professor Snigelhorn, till de äldre pojkarna vid hans bord. Hörde jag just vad jag tror att jag hörde? Tänkte han för sig själv och blinkade två gånger.

"Blaise, Harry... Malfoy", sade Professor Snigelhorn så högt och plötsligt att alla de tilltalade hoppade till i stolarna. "Jag hoppas att eran uppmärksamhet är riktad åt lektionen?"

Potter var den första som öppnade munnen för att försvara dem: "Absolut, sir. Besoarer – fungerar som motgift för de allra flesta förgiftningar."

Professor Snigelhorn log emot honom och med det stolta leendet fortfarande fäst vid läpparna, fortsatte han lektionen.

–

"Vi har Förvandlingskonst nu", informerade Blaise.

"Eh... javisst", sade Draco och verkade nästan skaka i benen av lust att gå åt ett annat håll än det Blaise förde honom mot. "Jag tänkte, öh, gå på... toa."

"Då kan jag väl vänta på dig utanför då", föreslog Blaise och tyckte att Draco verkade konstig. Konstigare än vanligt. Hemlighetsfull, kanske till och med.

"Jag vill gärna gå själv", sade han. "Verkligen, och helst nu. Men vi ses på lektionen!"

Han skyndade bort åt det motsatta hållet, och Blaise ropade, förundrad, efter honom:

"Skynda dig då, vi börjar om fem minuter!"

"Jag är där då!" lovade Draco, men var snart utom synhåll.

Vad är det som händer egentligen? Tänkte Blaise för sig själv, innan han styrde stegen emot Förvandlingskonsten.

Men då lektionen börjat, sex minuter senare, var inte Draco där. När lektionen pågått i tio minuter, satt Blaise fortfarande ensam, och han började bli verkligt fundersam.

Han kanske gick iväg till toaletterna på översta våningen, tänkte han, men ärligt talat trodde han inte ens på det själv.

–

"Draco!"

Blaise sprang fram till den blonda trollkarlen på toppen av trappan.

"Var var du på lektionen, jag-" Han avbröt sig.

Potter stod alldeles intill Draco med ett rätt desorienterat ansiktsuttryck, och vad Blaise inte lagt märkt först, lade han märke till nu – visst hade de båda väldigt... rufsigt hår? Märkbart rufsigare än efter Trolldryckskonsten. Ja.

"Vad har ni gjort egentligen?" frågade han. "Har ni slagits eller nånting?"

"Vi gick ner till växthusen och stötte på ett par väldigt ilskna växter", berättade Potter, men verkade inte kunna hålla sig ifrån att le.

Dracos bleka kinder började skifta i rött. Blaise fick syn på någonting.

"Draco? Kom hit lite."

Tveksamt rörde sig Draco närmare.

"Vrid huvudet åt höger, är du snäll", bad Blaise och Draco verkade motvilligt göra som han sade åt honom.

Aha, tänkte Blaise då han såg det lilla märket på Dracos hals. Det såg ut som ett blåmärke, men ett ganska ljust sådant, med den symmetriska formen av en oval...

"Gjorde ett par väldigt ilskna växter det där?" frågade Blaise och var mycket skeptisk.

Draco vred tillbaka huvudet snabbt. "Ja", mumlade han.

"De var väldigt ilskna", försäkrade Potter.

"Men... jag är fortfarande förvirrad", sade Blaise och vände sig till både Draco och Potter. "Varför hoppade ni över en lektion för att gå till växthusen?"

"Av mycket goda skäl", svarade Potter direkt med ett finurligt leende på läpparna.

"Ursäkta mig, men det låter lite... märkligt", påstod Blaise.

"Det må det göra, men så var det", sade Draco snabbt, och Blaise såg på honom. Han ljög, det syntes lång väg.

"Jag hoppas att ni båda kommer till nästa lektion i alla fall", sade han. "Dubbeltimme i Örtlära, det lär väl ni gilla?"

Med ett illa dolt fniss, vände sig Potter om och gick iväg, troligtvis för att hämta sina saker.

I tystnad begav sig Blaise och Draco till sina sovsal för att byta ut sina böcker.

När Blaise plockat fram resten av de böcker han behövde för dagens kommande lektioner, vände han sig om mot Draco, som stod och grävde i sin koffert. Han verkade inte veta om att han var bevakad.

"Varför säger du det inte bara?"

Draco vände sig om. "Vadå för något?" frågade han, men såg ut att vara väl medveten om vad Blaise talade om.

"Att du och Potter inte är vänner", suckade Blaise. "Det har ni aldrig varit, och det kommer ni aldrig bli heller."

"Det är ett lustigt sätt du uttrycker det på", sade Draco.

"Alltså, Draco, kom igen. Det enda som skulle få er att börja umgås, är verkligen inte någon plötslig, nyfunnen vänskap. Jag förstår det."

Dracos frågande uttryck utbyttes mot ett nonchalant sådant.

"Så, vad menar du att det skulle vara då?" frågade han.

Blaise tvekade en kort stund innan han svarade.

"Jag tror att du och Potter har en romans."

"Menar du att vi skulle vara... homosexuella?" sade Draco med en sorts provokation i rösten.

"Ja."

Draco vände sig mot kofferten igen. "Än sen då?"

"Du har hållit det hemligt för mig!" utbrast Blaise. "Jag ska föreställa din bästa vän!"

"Jag tänkte att du skulle få upptäcka det själv."

"Så du visste att jag skulle upptäcka det förr eller senare, men ändå sa du ingenting?"

"Precis."

Draco slog ihop sin koffert och stuvade in den under sängen.

"Nu vet du", sade han. "Och om du vill, kan du tjura på mig. Annars hoppas jag att du – som ska föreställa min bästa vän – accepterar det och tar sällskap med mig till lektionen."

Blaise svalde, men behövde inte ens tänka efter, utan tog bara upp sin skolväska.

"Då går vi då."