Kapitel 5. Prins Ahmeds frieri.
"Prins Ahmed, son av kung Baltazar III av Mulkistan hälsar högvördigt sultan Babalonies II av Agrabah med anhållan om hans dotters hand."
Sultan Bobo svarade inte med samma högtidlighet utan sprang fram till prins Ahmed och skakade han hand med ett hjärtligt leende. "Välkommen prins Ahmed!"
En kort stund senare bjöds Ahmed på fin middag. Prinsessan Jasmin kom dit beledsagad av två vackra slavinnor, en svart och en blond flicka. Sultanen presenterade Ahmed och Jasmin för varandra:
"Här är min dotter Jasmin. - Det här är prins Ahmed."
"Jag vet, en till sådan där friare", sade Jasmin i en ganska sur ton och himlade med ögonen.
Sultanen suckade. "Försök å ryck upp dig, Jasmin, du måste vara artig när vi har fint besök!"
"Marja och Dawa är bättre underhållningsartister än jag", sade Jasmin. "Hämta en trummis och låt dem dansa för honom!"
Lite senare uppförde Marja och Dawa en dans från Dawas afrikanska hemland Maraqesh. De dansade bra, men det var ändå ett dåligt substitut för Jasmins goda humör och stämningen i festsalen var ganska betryckt.
Prins Ahmed började skrävla om hur rik han var, att han kunde betala flera kistor med guld och flera kistor med ädelstenar i hemgift. Jasmin kommenterade: "Är det sådant du har att ge så får du mer om du går till en slavhandlare eller en bordellmamma". Sedan gick hon från bordet.
En liten stund senare fick Ahmed gå in i haremet för att försöka prata med Jasmin, naturligtvis övervakad av ett par eunucker som skulle se till att han inte tafsade på henne. Ahmed tyckte sig vara ett under av tålamod som inte avbröt frieriet för Jasmins ohyfsade uppträdande vid matbordet. När hon blev hans hustru skulle han nog tukta henne ordentligt.
Men nu var det frieri, och frieri innebar höviskt uppträdande. De kom in i en fin liten trädgård. Eftersom prins Ahmed inte visste vad han skulle säga till prinsessan Jasmin gick han direkt på handkyssen.
Jasmin drog undan handen med ett häftigt ryck. "Haroud och Massoud!", ropade hon till eunuckerna. "Skulle inte ni se till att han inte tafsade på mig?!"
Haroud och Massoud tittade på varandra och prins Ahmed sade: "Men jag ville ju bara kyssa din hand!"
"Det är att tafsa!", sade Jasmin.
Sedan gick hon bort till en stor tiger som strök omkring på andra sidan trädgården. "Rajah, buss på prins Ahmed! Buss på prins Ahmed!", viskade hon i tigerns öra.
Ahmed försökte fly från tigern, och då bet den sönder hans byxor. Det kändes väldigt otäckt när tänderna rispade hans bak. Nu hade prins Ahmed verkligen fått nog av prinsessan Jasmin.
