Kapitel 8. Jago hittar en lönngång.
Jago var rastlösare än vanligt när han kom in i den svit av palatset där han och Jafar bodde. Han vankade av och an.
"Åh, varför måste den där dumme lille fjanten till sultan alltid rufsa ut min turban?! Och så Jafar: 'Ers majestät har verkligen god hand med dumma små slavar'", mumlade Jago och härmade Jafars röst så trovärdigt att man kunde ha trott att det var han själv som talade. Jago var nämligen en förstklassig imitatör.
"Fy tusan, även om man är slav kunde väl de där högdjuren behandla en med något slags grundläggande värdighet?! Och han kommer säkert inte att få tag på den där lampan. Det är bara att glömma, han kommer säkert att fumla med sin magi så att vi dör båda två, fy tusan."
När Jago hade sagt det lade han märke till att det var mer än lovligt kvavt i rummet och bestämde sig för att gå ut en sväng. Han gick ut i trädgården och blev genast på bättre humör eftersom det var vackert och luktade gott. Och nu var inte Jafar här och störde hans amatörmässiga botaniska undersökningar heller.
Det dröjde inte länge innan Jago hade hittat något ännu mer spännande än olika slags gräs och blommor: En hemlig gång! Jago var inte mindre impulsiv än att han kröp igenom gången och först förstod att det var dumt gjort när han redan var halvvägs igenom.
Jago kände inte igen sig i rummet han kom in i, men han gissade att han hade kommit in i haremet, vilket var fullständigt livsfarligt eftersom det var dödstraff för män att gå dit utan tillstånd. Efter en kort stund hörde han fotsteg och blev rädd och gömde sig bakom ett draperi. Sedan stirrade han och insåg att han definitivt hade kommit till haremet.
Han hade kommit in till ett rum med två sängar och ett antal vackra förvaringskärl och tyger, men det var inte dem han stirrade på utan på en halvnaken tjej som låg och dåsade på en av sängarna. Det var en mycket vacker blond flicka som han visste att sultanen hade köpt för ungefär ett år sedan. Jago visste också att hon hette Marja. Han hade lagt märke till henne även i ordinära sammanhang när hon var fullt påklädd, och till och med viskat till Jafar att han trodde att han var kär i henne. "Vilket oerhört nonsens!", hade Jafar svarat.
Marja upptäckte Jago efter ett kort ögonblick och svepte snabbt in sig i täcket. Jago rodnade och sade handen för ögonen. "Eh, ursäkta", mumlade han.
"Varför är du här?", frågade Marja.
"Jag hittade en lönngång och jag blev så nyfiken", svarade Jago. Han var orolig för att den han hört gå skulle komma in, men stegen försvann åt ett annat håll.
"Titta inte, jag skall klä på mig", sade Marja.
När hon hade klätt på sig började de prata och blev snabbt vänner. Det framgick att Marja kom från Ryssland, där hon hade blivit kidnappad av rövare och såld till en slavkaravan. Sedan hade haft turen i oturen att bli såld till sultanens palats. Marja längtade hem till sin by i Ryssland.
Efter en stund kom någon in i rummet, och Marja försökte gömma Jago så fort som möjligt.
