10. Ut från lönngången.

"Åh, Dawa, var det bara du?", sade Marja lättat när hon såg vem som kom. "Jago, du kan komma fram, det är min vän Dawa!"

"Marja, är du inte klok?!", sade Dawa lågt men hetsigt. "Det är dödstraff på att ha kontakt med män utan tillstånd av sultanen!"

Det var tyst en stund. Sedan sade Dawa: "Du är Jafars slavpojke, eller hur?"

"Ja", svarade Jago.

"Det är väl inte han som har sagt åt dig att snoka här inne va?"

"Nej."

"Varför frågar du så?", sade Marja till Dawa.

"Snälla, jag gjorde det inte för att antasta någon här. Jag bara råkade hitta en lönngång…", sade Jago.

"Bara råkade", upprepade Dawa i en ironisk ton. "Det tror jag inte en sekund på. Men ta det lugnt, jag tänker inte sätta dit dig." Sedan vände hon sig till Marja: "Varför jag frågar om Jafar, man vet aldrig vilka skumma saker han har för sig. Jag tror mig veta en del om honom, för vi bodde ett tag i samma by i Maraqesh."

Sedan hördes det nya fotsteg och de hann inte gömma Jago förrän prinsessan Jasmin kom in. Hon var obeslöjad och hade inte heller blusen på sig. Jago höll för ögonen, för han visste att det var dödstraff på att tjuvtitta på prinsessan. (Visserligen hade han redan "gjort sig förtjänt av" ett dödstraff genom att komma in i haremet, men för det första hoppades han på att prinsessan skulle låta bli att sätta dit honom, och för det andra hoppades han på att bli benådad om han ändå åkte fast, och för det tredje så ville han hellre bli halshuggen än torterad till döds).

"Jag tittar inte! Jag tittar inte! Ingen kan säga att jag har tjuvtittat på prinsessan. Jag kom inte hit för att tjuvtitta eller göra någonting annat osedligt, jag skulle bara undersöka en lönngång…", sade Jago.

"Du kan ta det lugnt, Jago", sade Jasmin i ett äckligt överlägset tonfall och rufsade ut hans turban precis som hennes far brukade göra. "Jag vet att du inte är en riktig man, så jag bryr mig uppriktigt sagt inte om ifall du ser mig oklädd. Men det går ju knappast att förklara den saken för eunuckerna, eller hur?"

Jago rös medan han tog händerna från ögonen och började rätta till sin turban. "Vad vill du att jag skall göra?", frågade han prinsessan.

"Du skall visa mig lönngången," svarade hon.

En liten stund senare kröp Jago ut ur lönngången med prinsessan Jasmin tätt efter sig. Innan han var helt igenom var det någon som hårdhänt slet honom ut ur gången och smällde igen luckan i ansiktet på Jasmin.

Det var Jafar. Han drog hastigt med sig Jago några meter från lönngången och gav honom sedan en rungande örfil. "Sade jag inte åt dig att du skulle gå hem?!", röt Jafar.

"Du sade inte att jag inte fick gå ut", sade Jago.

"Var tyst och följ med mig nu", sade Jafar. Sedan gick de till Jafars hemliga laboratorium. Väl där grälade Jafar lågmält på Jago en ganska lång stund för tilltaget att ta sig in i haremet. Fattade inte Jago att det var farligt?, och så vidare. Han lät mest som en förälder som drivits till stränghet av sin oro. Sedan rätade Jafar på sig och sade att de hade arbete att uträtta.