"Nicole, ta hand om din syster nu!" skrek hennes mamma från perrongen när Hogwartsexpressen rullade ut från perrong 9 ¾. Nicole stängde fönstret till kupén där hon satt med Draco, Zac, Tom och Daniel Miller som gick i samma årskurs som dem och var slagman i Slytherins quidditchlag.
"Varför ska mammor alltid vara så jobbiga?" frågade hon irriterat och satte sig på soffan med sin helsvarta katt Dark Ghost bredvid sig.
"Vet inte? De vill väll bara vårt bästa", sa Tom som satt mittemot henne. De satt tysta ett tag tills Draco reste sig upp.
"Ska vi inte ta och leta upp Potter och hans kompisar, det finns ändå inget annat att göra", sa han och sköt upp kupédörren. De andra följde efter honom och de började gå lite längre in i vagnen. Tillslut kom de till Harrys, Hermiones och Rons kupé och de första de fick se var Rons festklädnad som hängde över en fågelbur. Draco sköt upp dörren så tyst han kunde medan Hermione satt och läste i The Daily Prophet, Ron stirrade på sin fula klädnad och Harry satt och höll på med Hedwigs bur.
"Vilken fin klädnad du fått Weasly, var det den din mamma köpte på second-hand butiken i Diagongränden?" frågade han med sin vanliga irriterade stämma som han alltid använder när han pratade med Harry, Hermione eller Ron. Ron vände sig hastigt om och såg på Draco med sur min.
"Jag visste inte att de var modernt med spets på kragarna?" sa Nicole och började skratta men hejdade sig då hon kollade på Harry som såg som att var på väg att flyga på dem. Hon märkte då något som hon aldrig sett hos Harry tidigare. Hon tyckte faktiskt att han såg snygg ut. Hon visste inte varför hon tyckte det helt plötsligt men det sa bara klick. Hon var tvungen att ruska på huvudet för att få tanken att släppa.
"Nicole är du okej?" frågade Tom när han såg henne ruska på huvudet och att hon blev helt blek i ansiktet. Nicole vinglade till och tog stöd mot väggen. Hon kände sig hängig och trött. Zac grep tag i henne och hjälpte henne att stå upp.
"Är hon okej?" frågade Hermione oroligt även fast hon visste att hon skulle få ett snorkigt svar från någon utav de andra Slytherin-eleverna. Hon reste sig upp och gick fram till Nicole. Hon kände på hennes panna och det kändes som att handen fattade eld.
"Hon är glödhet!" sa hon rätt högt och drog tillbaka sin hand.
"Får jag känna", sa Draco och la handen på Nicoles panna. Han drog också tillbaka handen som om han hade fått en stöt. Nicoles ben veks under henne och Zac fick hålla i henne med hela sin kraft. Han satte ner henne på soffan.
"Nicole svara nu, hur mår du egentligen?" frågade Draco och satte sig bredvid henne. Det enda Nicole ville, var att få lägga sig ner. Men när hon skulle prata kom det inget ljud. Det var som att rösten hade tagits ifrån henne. Harry började rota i sin väska och drog upp en flaska med vatten.
"Ta det här", sa han och räckte henne flaskan. Hon tog några klunkar och gav sedan tillbaka flaskan.
"Om du har gjort något med vattnet ligger du illa till", sa Draco hotfullt och vände sig sedan mot Nicole som såg lite mindre blek ut nu.
"Jag… jag mår bra", tror jag, stammade Nicole fram med klen röst.
"Är du säker?" frågade Tom drog upp henne på benen. Hon vinglade till lite innan hon hittade balansen.
"Kan vi inte gå tillbaka till vår kupé nu?" frågade Nicole och tog stöd mot Tom. De andra följde efter henne ut ur kupén.
Nicole satte sig ner på soffan i deras egen kupé och drog på sig sin mantel.
"Är du säker på att du mår bra?" frågade Tom igen. "Du ser fortfarande blek ut."
"Jag mår bra, jag är bara lite omskakad", sa hon med lite irriterad röst, men hon mådde inte särskilt bra. Hon hade sett honom, hon hade sett Voldermort framför sig. Hon visste vem hon borde prata med, Harry såklart. Han hade nog upplevt samma sak.
"Jag kommer snart tillbaka", sa hon och reste sig hastigt upp.
"Vart ska du?" frågade de andra i kör.
"Jag ska bara hämta en sak som jag tappade förut", sa hon och gick ut ur kupén.
Hon öppnade Harry, Hermione och Rons kupédörr och stack in huvudet.
"Harry, skulle jag kunna få prata med dig?" frågade hon så snällt hon kunde. Han såg lite frågande på henne. Hon hade ju inte direkt varit trevlig mot dem tidigare.
"Visst", sa han förvånat och gick ut ur kupén.
"Vad gäller det?" frågade han och stängde dörren.
"Jo, har du någon gång sett Du Vet Vem?" frågade hon försiktig. Harry såg fundersamt på henne.
"Varför undrar du?" frågade han och kollade rakt in i hennes ögon. Hon kände sig varm inombords när han kollade på henne.
"Jo, du vet det som hände förut, då såg jag honom", sa hon och slog ner blicken i golvet.
"Gjorde du?" sa han och såg frågande på henne.
"Ja, det är därför jag pratar med dig om det", svarade hon och kollade på honom.
"Jag har aldrig sett honom rakt i ögonen, men för några dagar sedan drömde jag om honom och jag såg hans rygg", sa han och kollade tillbaka på henne.
"Jag kan inte komma på någon bra koppling mellan mig och Du Vet Vem", sa hon tyst. Hon lät faktiskt lite orolig på rösten.
"Det är ju inte så svårt att komma på kopplingen mellan dig och han", fortsatte hon.
"Jag vet inte om jag kan hjälpa dig komma på den heller, varför frågar du inte Draco eller någon annan som känner dig bättre?" frågade han och drog handen genom sitt korta, rufsiga hår.
"De skulle bara bli oroliga och tvinga mig att berätta det för Snape, eller något sådant", sa hon och kollade med sina grönbruna ögon rakt i Harrys ögon. Harry kände sig knäsvag när hon kollade på honom.
"Jag skulle nog föreslå att du går och pratar med Dumbledore", sa Harry hastigt. "Det kommer åtminstone jag att göra."
"Kan vi gå dit tillsammans i sådana fall?" frågade hon och kollade på honom med bedjande blick.
"Eh… visst. Vi är nog framme snart så du borde nog gå tillbaka till din kupé nu", sa han och öppnade kupédörren.
Hermione såg på honom med oförstående blick när han kom in.
"Vad ville Nicole?" Frågade hon och la ifrån sig tidningen.
"Inget särskilt", svarade han och klappade Hedwig lite lätt på vingen. Hermione genomskådade honom direkt.
"Du gillar henne va?" sa hon och böjde sig fram mot Harry.
"Men hon har redan Draco och några andra killar", sa han och lutade sig tillbaka i soffan.
"Hon och Draco är som syskon, som förut, när du gav henne vattenflaskan, han beskyddade henne som om han var hennes storebror", sa hon och rätade upp sig. Harry kollade på henne.
"Tror du det?" frågade han förhoppningsfullt.
"Jag är som en expert på sådana saker. Bäst vi packar ihop våra saker nu", sa hon och tog ner sin koffert.
Nicole hade börjat gå tillbaka till kupén där Tom, Zac, Draco, Daniel och hon satt, och hon tänkte på vad Harry hade sagt. De skulle gå till Dumbledore tillsammans, hon kom genast på vad de andra skulle säga om de såg henne och Harry tillsammans. De skulle säkert börja reta henne. Hon höll precis på att gå förbi kupén och stannade tvärt. Hon sköt upp dörren och steg in.
"Vad hade du tappat?" frågade Draco nyfiket och tittade på henne.
"Åh, inget särskilt, ett pergamentstycke från mamma", svarade hon snabbt.
"Okej", sa han och reste sig upp. Han började ta ner sin koffert och ställde ner den på golvet.
"Ni kanske skulle ta ner era koffertar också", sa han och tog tag i sin tornugglas bur och grep tag i väskhandtaget på sin väska. De andra började plocka ner sina koffertar och Nicole stoppade in Dark Ghost i en bur och drog ner sin koffert från hyllan.
Tåget stannade på Hogsmeads station och alla elever började resa sig och gå ut ur vagnarna.
Nicole såg Harry, Ron och Hermione komma ut från en vagn när hon väl hade kommit ut på perrongen. Det åskade och spöregnade så hon drog upp luvan på sin mantel, men det hjälpte inte speciellt mycket eftersom det blåste och den bara flög av. Hon vände sig om och såg Pansy komma gående i deras riktning.
"Draco", sa hon och knackade på hans axel. "Pansy är på väg hitåt. Det är bäst vi hittar en vagn så fort som möjligt."
Hon gick med lite snabbare steg med kattburen i ena handen och kofferten i den andra. De hittade en tom vagn och steg in i den dörren stängdes och den började rulla upp mot slottet.