AN: Ginny Weasley sitter ensam i Gryffindors uppehållsrum och tänker på och längtar efter Harry (vem annars ;) )
Sång: Bittersweet av Within Temptation
Ginny satt framför den sprakande brasan och stirrade frånvarande in i den. Hennes långa, röda hår glänste som kopparrött guld i skenet från elden och varenda fräkning i hennes smala ansikte lystes upp.
Ginny gav upp en djup och sorgsen suck och lutade huvudet mot fotöljsarmen. Sedan Lord Voldemort tog över ministeriet så var ingenting sig likt på Hogwarts längre, mest tack vare dom hemska syskonen Carrows. Och ovanpå det så var Harry någonstans långt borta på ett uppdrag som Dumbledore hade gett honom.
Harry…hennes Harry…
If i tell you, will you listen?
Will you stay?
Will you be here forever?
Never go away
Ginny hade velat följa med, men Harry hade sagt nej. Det var för farligt, hade han sagt. Han hade samma dag gjort slut med henne, det var på Dumbledores begravning.
Så om den dagen inte var tillräckligt deprimerande ändå så hade hennes eget hjärta gått i tusen bitar.
Men Ginny förstod. Hon förstod alltför väl.
Harry var ju trots allt den utvalde, den som ska besegra Lord Voldemort en gång för alla.
Och ändå…
Varför kände hon sig så övergiven? Hon hade ju hela sin familj som älskade henne och hon hade sina vänner och Ginny höll dom allihop oerhört kärt.
Men Harry älskade hon.
Harry, den modige, fantastiske pojken med dom vackraste gröna ögon hon någonsin sett. Och hon var så kär i honom, och hon visste innerst inne att han älskade henne tillbaka.
Ändå hade han lämnat henne bakom sig, tillsammans med Ron och Hermione. Ginny tänkte ibland om hon hade sagt dom tre orden högt, hade han kanske stannat då?
Never thought things could change, hold me tight
Please don't say again,
That you have to go
Ginny såg ut genom fönstret och såg snöflingor sakta och värdigt falla till marken. Det närmade sig jul, men hon kände ingen riktig glädje över det. För det första för att dödsätarna var i kontroll av trollkarlsvärlden, och för det andra för att Harry inte skulle vara här.
Ginny blundade och föreställde sig Harry framför sig. Det svarta, rufsiga håret, dom gröna ögonen som brukade tittade med sådan glöd på henne och det varma, innerliga leendet, som bara var för henne. Hon tänkte på hans skratt, som kunde få henne rysa av välbehag, hans mjuka läppar…
A bitter thought, i had it all
But I just let it go
Hold your silence
It's so violent since you're gone
All my thoughts are with you forever
Until the day we'll be back together
I will be waiting for you
Ginny slog upp ögonen och märkte att tårar hade bildats som hon snabbt torkade bort. Hon var så dum, hon visste att Harry måste göra det som Dumbledore hade talat om för honom, och han var ju inte ensam, Ron och Hermione var ju med honom.
Men hon ville också vara vid hans sida! Hon ville hjälpa till, och ändå satt hon nu här, i den annars tomma uppehållsrummet och aldrig känt sig mer ensam och sårbar.
If i had told you
You would've listened
You had stayed
You would be here forever
Never went away
Ginny visste att hon inte fick tänka så, men tänk om Harry råkade ut för någonting. Tänk om om han…
Hon skulle aldrig, aldrig, förlåta sig själv för att inte ha talat om för honom hur mycket han betydde för henne.
Harry var hennes första, och enda riktiga, stora kärlek. Visst, Michael Corner och Dean Thomas var fina killar båda två, men Harry var den ende, det hade hon förstått redan när hon var elva och fått totalt blyghetsanfall så fort han hade tittat åt hennes håll.
It would never have been the same
All our time would have been in vain
Cause you had to go
Ginny log när hon tänkte på den där dagen när dom hade vunnit Quidditchpokalen och hon hade slängt sina armar runt halsen Harry och han hade kysst henne inför allihopa. Det skulle hon aldrig glömma, och hon skulle inte heller glömma Rons ansiktsuttryck när Harry kysste henne.
Hon skrattade tyst åt minnet. Sen hade dom haft det underbart, det korta tiden dom var tillsammans. Nu, i skuggan av Lord Voldemorts växande makt, kändes det som om det var dessa minnen av gladare stunder som hindrade hennne från att bryta ihop.
The sweetest thought, hade it all
Cause I did let you go
All our moments keep me warm
When you're gone
All my thoughts are with you forever
Until the day, we'll be back together
I will be waiting for you
Ginny reste sig upp ur fotöljen och sträckte på sig. Mörkret hade för länge sedan fallit utanför fönstret och dom andra eleverna i Gryffindor låg och sov.
Ginny gick uppför trappan mot sjätteårs flickornas sovsal medans hon gav sig själv ett tyst löfte.
Hon skulle vänta på Harry, och när han väl kommit tillbaka skulle hon berätta hur mycket hon älskade honom.
Ja, hon skulle vänta.
I en evighet om så krävdes.
AN: Den här blev nog inte lika bra som den förra, men jag är ändå rätt nöjd. Tyck till!