AN: Albus Dumbledore berättar om sin hemliga kärlek till Grindewald, strax innan han ska möta honom i en ödesmättad duell.
Sång: My Love, My Life av Abba
Folk säger att jag är en stor trollkarl, det kanske jag är. Dom säger även att jag är en stor människa.
Åh, om dom dårarna bara visste…
Då skulle dom nog se mig på ett annat sätt.
Jag är långt ifrån någon helgon, jag har gjort saker som jag kommer att ångra för resten av mitt liv, men ingen vet om dom. Förutom en.
Hans namn är Grindewald. Och i natt ska jag besegra honom. Även om jag vet att mitt hjärta kommer att krossas.
I'v seen it on your face
Tells me more than any worn-out old phrase
So now we'll go separate ways
Never again we two
Never again, nothing I can do
Ni förstår, jag och Grindewald känner varandra mer än väl. Vi träffades som mycket unga trollkarlar och blev snabbt vänner. Vi hade båda stora drömmar och planer för framtiden, och Grindewald erbjöd så mycket att jag knappast hade kunnat motstå även om jag hade förstått vad han egentligen var.
Och någonstans på vägen föll jag för honom. Ja, det är sant, jag blev förälskad i Grindewald. Det var därför jag följde honom blint vart han än gick och ivrigt gick med på alla mer eller mindre hemska förslag om hur man skulle betvinga mugglarna till total lydnad, jag ville vara nära honom, hela tiden.
Jag tror nog att jag har känslor för honom än, varför skulle annars mitt hjärta bulta så fort jag bara tänker hans namn? Då har jag inte ens nämnt hans vackra ansikte, med dom djupa, mörkblåa ögonen som tog mig med storm när jag var yngre. Om han visste om vad jag kände, och fortfarande känner? Det tror jag nog.
Men efter i natt, kommer allt att vara över för hans del. Och även för min.
Like an image passing by, my love, my life
In the mirror of your eyes, my love, my life
I can see it all so clearly, answer me sincerely
Was it a dream, a lie?
Varför jag ska besegra honom inatt? Jag gör det för trollkarlvärldens skull, jag kan inte blunda längre för vad Grindewald är, och som han alltid varit, men som jag vägrat att se.
Like reflections of your mind, my love, my life
Are the words you try to find, my love, my life
But I know I don't possess you
So go away, God bless you
You are still my love and my life
Still my one and only
Dom som säger att kärleken är blind har ingen aning om hur rätt dom här. Min kärlek till Grindewald har förblindat mig så länge, alltför länge.
Jag har låtit honom hållas, för innerst inne har jag hoppats att han skulle ta sin förnuft till fånga. Men istället har han fortsatt att mörda oskyldiga, både trollkarlar och mugglare, och jag vet att han har starka anhängare som är beredda att ställa sig bakom honom.
Så, jag måste lägga mina egna känslor åt sidan, och göra vad som måste göras.
Men det kommer inte att bli lätt.
Det har gått en lång tid sedan vi skiljdes åt, och jag undrar vad jag ska förvänta mig av honom under den här duellen. Folk säger att han fruktar mig, men jag måste erkänna att jag fruktar honom mer. För han vet min största svaghet: han själv.
I've watched you look away
Tell me is it really so hard to say
Oh, this have been my longest day
Sitting here close to you
Knowing that maybe tonight we're through
Jag kysste honom en gång. Det var när han fyllde år och jag inte hade en aning om vad jag skulle ge honom, så jag tog helt enkelt hans ansikte i mina händer och tryckte mina läppar mot hans. Det varade bara i några sekunder, sen tog jag ett par steg bakåt, förmodligen röd som en tomat i ansiktet, och stammade fram ett grattis.
Han såg chockad ut först, men sen log han och sa tack. Jag minns hur lycklig jag var över att han inte försökte bli av med mig, men vi pratade aldrig om det efteråt, inte en enda gång.
Inte vad jag kan minnas i alla fall. Men det ska jag säga er, jag kommer vårda det minnet ömt så länge jag lever.
Like an image passing by, my love, my life
In the mirror of your eyes, my love, my life
I can see it all so clearly
Answer me sincerely
Was it a dream, a lie?
Nu är det snart dags. Ögonblicket som hela trollkarlsvärlden väntat på. Grindewald väntar troligen redan på mig, han har alltid varit den punktligaste av oss två.
Like reflections of your mind, my love, my life
Are the words you try to find, my love, my life
But I know I don't possess you
So go away, God bless you
You are still my love and my life
Jag går rakryggad och med en säker och oberörd min i mitt ansikte men inombords darrar jag som en rädd kattunge.
Jag ser honom nu, och nu har han fått syn på mig. Nu finns det ingen återvändo.
Yes, i know i don't possess you
So go away, God bless you
You are still my love and my life
Still my one and only
Vi stirrar på varandra en stund. Sen säger han: "Albus". Och jag svarar "Grindewald."
Det är allt vi säger till varandra.
Sen bugar vi och drar våra trollstavar.
Det är dags.
AN: Jag gillar faktiskt den här, även om slutet inte är det bästa. Men jag ska ju inte tycka, det är ni läsare som ska tycka så lämna kommentarer för glatta livet nu :D