AN: James Potter har en fin sista stund med Harry
Sång: Lullaby av Groove Coverage (inte hela låten)
Det var halloween 1981 och regnet stod som spön i backen och dom ruttna löven virvlade runt i den hårda, kalla vinden, men alla barn i Godric's Hollow trotsade ovädret och gav sig utkläddda och förväntansfulla ut i mörkret för den traditionella bus-eller-godis-rundan,trots en antal mödrars protester.
Det fanns dock ett hus i utkanten av byn som inte brydde sig så mycket om denna högtid. Där bodde familjen Potter, som bestod av James, Lily och deras ett årige son Harry.
James stod nu i deras vardagsrum och såg ut genom fönstret, med Harry i famnen.
"Usch" sa James högt och rynkade pannan. "Att folk låter sina barn gå ut i det här ovädret." James skakade på huvudet och såg på Harry som mötte sin pappas blick.
"Dom är ju inte riktigt kloka, eller hur Harry?"
Harry bara log och sträckte sig efter James' trollstav som han hade i ena byxfickan.
"Hörru du, din busunge" sa James och skrattade. "Försök inte."
Harry skrattade också, fast han inte riktigt förstod varför, men om hans pappa var glad, så var han också glad.
James strök över Harrys hår, som var korpsvart och stod rätt upp. Det hade han ärvt från James.
James gick och satte sig i soffan och placerade Harry i sitt knä. Harry började genast åla sig som en orm.
"Harry, snälla" sa James bedjande. "Försök sitta still."
Men det var lönlöst, Harry svängde sig själv fram och tillbaka och började smågnälla. Han tyckte INTE om att sitta still.
James suckade. Vad skulle han göra för att få Harry lugn?
Sometimes i think about
What life was like before
Was it full of remedies
That kept me reaching for the door
James satte sig plötsligt raklång medans ett brett grin bredde sig över hans ansikte.
"Harry" sa han med en mjuk röst. "Titta vad jag har."
James visade sin trollstav för pojken som genast satt blickstilla och såg på den skojiga träpinnen med stort intresse. James gjorde en lätt sväng med staven och silverfärgade såpbubblor dök upp ur tomma intet. Dom cirkulerade runt varandra, som en slags dans, och bildade olika, vackra mönster.
Harry gav upp ett tjut av förtjusning och sträckte sina små armar mot bubblorna för att försöka röra vid dom.
James kände hur hjärtat välde över av faderskärlek för sonen, som var en vandrande klon av honom, fast han hade fått Lilys gröna ögon.
Det fanns inget bättre än att få leka och umgås med sitt barn, det tyckte vilken vettig förälder som helst.
But i know this love is unconditional
Deep inside you're my living joy
Men som alla andra föräldrar kände han även en oro. Och den var
befogad. James och Lily var medvetna om att Lord Voldemort letade
efter dom, att han var ute efter Harry.
Därför hade dom gått
under jord i Godric's Hollow, och Voldemort kunde inte finna dom
där, tack vare Fideliusförtrollningen. James hade velat ha Sirius,
Harrys gudfar, som hemlighetsväktare men Sirius hade övertalat
James att använda Peter istället, för det skulle inte vara lika
uppenbart för Voldemort.
James hade full tillit för Peter och visste att han hellre skulle dö än att förråda honom och Lily, men James kände ändå en gnagande oro i magen som inte ville försvinna.
James såg på Harry, som fortfarande glatt betraktade såpbubblorna, och log för sig själv. Han älskade sin familj över allt annat, och skulle göra vad som helst för att beskydda dom.
I'm gonna sing you a lullaby
A thousand times or more
You're as sweet as a butterfly
Baby, all I need and more
"Kolla här då, Harry" sa James och drog återigen till sig Harrys uppmärksamhet, trots att såpbubblorna fortfarande svävade omkring i rummet.
James gjorde ännu en liten sväng med trollstaven och nu kom ett gäng fluffiga, regnbågsfärgade rökpuffar ut. Harry skrattde och fångade en av dom små rökmolnen i en av sina små händer.
"Snyggt fångat, Harry" sa James uppmuntrande. "Du kommer att bli en utmärkt sökare."
Harry log brett mot James, han visste att han hade gjort något bra. James böjde på huvudet och pussade Harry på kinden.
Gonna sing you my song
'Cos I think the world about you
You're the only one that matters now
Since the day you were born
Trots den ständiga oron för sina vänners och deras egen säkerhet fanns det stunder då allt det mörka och allvarliga kunde försvinna och lämna dom för en liten stund.
Det här var just en sådan stund, mellan far och son.
The first time i looked at you
On that Friday afternoon
Your eyes were all a wondering
Who am I and who are you
James lyfte nu Harry högt upp i luften och pojken kiknade nästan av skratt. Han älskade den här leken.
James upprepade processen ett par gånger och satte sen ner Harry i soffan, brevid honom.
Harry gav upp en liten gäspning.
"Någon som börjar bli lite trött ser jag" sa James roat och rufsade om Harrys hår.
Själv kände han hur tröttheten började ta över honom också. Han satte Harry i sitt knä igen och såg in i ögonen som var så lika Lilys.
"Du vet om att vi älskar dig, va?" sa James.
But i know our love is unconditional
Deep inside you're my living joy
Harry såg tillbaka på James med en förundrad ansiktsuttryck.
"Och du vet att vi gör allt i vår makt för att skydda dig" fortsatte James. "Jag vet inte om du förstår ens hälften av vad jag säger till dig men jag vill ändå att du ska veta att jag älskar dig och din mamma mer än mitt eget liv. Jag skulle mer än gärna ge upp mitt liv, om det skulle rädda er."
Dörren till vardagsrummet öppnades och James huvud vändes nu mot den rödhåriga kvinna som stod i dörröppningen och log varmt mot honom.
"Det är sängdags för Harry" förklarade Lily.
"Javisst" sa James.
I'm gonna sing you a lullaby
A thousand times or more
Your as sweet as a butterfly
Baby, all I need and more
James lyfte upp Harry och räckte honom till Lily, som varsamt tog emot honom.
"Dags att sova, älskling" sa hon mjukt till sin son och kysste honom i pannan. Sen vände sig Lily mot James.
"Säg god natt till pappa, Harry."
James log och smekte Harry över kinden. Harry grep då tag om hans tröjärm.
"God natt Harry" sa James medans han lätt skrattande lyfte bort Harrys hand från hans tröja. "Sov gott nu, grabben."
Gonna sing you my song
'Cos I think the world about you
You're the only one that matters now
Since the day you were born
Lily gick ut ur rummet och började gå uppför trappan. Halvvägs uppåt hörde James hur hon stannade och ropade åt honom.
"Det är nog bäst du får allt det där att försvinna innan de förökar sig ännu mer!" Senfortsatte Lily uppför trappan.
James kände sig förvirrad, tills han såg sig omkring i rummet. Det var fyllt av såpbubblor och rökpuffar, och gardinerna som inte ens var fördragna.
"Oj då" mumlade James för sig själv.
Han lyfte trollstaven och mumlade något ohörbart och bubblorna och puffarna försvann med ett poff.
James la sig ifrån sig trollstaven i soffan och sträckte på sig och gäspade. Det var nog bäst att han gick till sängs också.
Sirius hade lovat att komma och hälsa på imorgon och då skulle han, James och Harry ha roligt som helst.
James log för sig själv.
Det såg han verkligen fram emot.
AN: Ja, vad ska jag säga. Vi vet ju allihopa vad som hände sedan. Sorgligt är bara förnamnet. Fortsätt kommentera! Kom gärna med förslag också, kanske på din egen favoritkaraktär.