AN: Nymphadora Tonks rusar genom Hogwarts söndersprängda korridorer, och letar efter Remus…
Jag ber om ursäkt för det sena uppdateringen, mycket pluggande på sista tiden. Nåja, bättre sent än aldrig.
Sång: Final Goodbye av Rihanna (inte hela låten)
Nymphadora Tonks har alltid haft en egen vilja, det var därför som hon hade åkt hit till Hogwarts ikväll, fast hon hade lovat Remus att stanna hemma med Teddy.
Men hon kunde inte hålla det löftet, hon stod helt enkelt inte ut med tanken att inte stå vid sin makes sida under denna fasansfulla strid som pågick förfullt omkring henne.
Nymphadora rundade ett hörn, i samma ögonblick som ett fönster ovanför sprängdes och glassplitter började regna ner över henne.
Hon kastade sig med ett skrik ner på golvet, kröp ihop och skyddade huvudet med sina armar så gott det gick. När hon kände att det var säkert reste hon sig sakta och försiktigt upp. Hon började sedan fortsätta springa genom korridor efter korridor, medans skrik ekade runt i slottet och ljusskenen från förbannelserna lyste upp hallarna.
Men Nymphadora struntade i det, hon måste hitta Remus.
Aberforth hade sagt att han hade duellerat med Dolochov…Nymphadora svalde hårt.
'Merlin, låt honom vara vid liv!' tänkte hon medans hennes hjärta bultade högljutt i hennes bröst.
I never should have waited
So long to say
What I've always known
Since the very first day
Thought that you would stay
Forever with me
But the time has come to leave
Plötsligt skakade hela slottet till med en så våldsam kraft att Nymphadora kastades mot golvet så hårt att hon tappade luften. Medans hon låg där och kipade efter andan tänkte hon på vad för slags fruktansvärd förbannelse det hade varit och hur stor förödelse det hade gjort. Efter att ha återfått andningen till normal standard reste Nymphadora sig på skakande ben och såg ut genom ett krossat fönster och fick syn på svaret på hennes frågor.
Hela ytterväggen till en korridor var bortsprängd.
Hon blev så chockad av synen att hon för ett ögonblick glömde bort varför hon egentligen var på Hogwarts, men sen mindes hon: Remus! Hon måste hitta honom.
Nymphadora slängde en sista blick mot den söndersprängda väggen
och svalde hårt.
Sen fortsatte hon springa medans hon bad till
högre makter att ingen hade råkat illa ut då förbannelsen, vad
det nu var, hade träffat slottet.
Nymphadora sprang plötsligt in i någon och tappade balansen och föll igen. Hon var inte direkt känd för att vara en mästarsmygare precis. Medans hon låg där på golvet höll hon i sin trollstav i ett hårt grepp, hon tänkte minsann inte ge sig utan strid, vem det än som nu stod där framför henne.
"Tonks?" sa en välbekant röst och Nymphadora såg upp på ett ansikte som var fylld av en blandning av förvåning och bestörtning. Det var Arthur Weasley.
"Arthur!" utbrast Nymphadora, ställde sig hastigt upp och gav mr Weasley en hård kram. Arthur la sina händer på Nymphadoras axlar och tittade allvarligt på henne.
"Vad gör du här, Tonks?" frågade han.
"Jag letar efter Remus" svarade Nymphadora uppriktigt. "Har du sett honom, Arthur?"
Arthur suckade och släppte taget om Nymphadoras axlar.
"Ja, men det var ett tag sen nu" sa han. "Åk hem nu Tonks, det är inte säkert för dig här."
"Det är inte för alla andra heller, Arthur" sa Nymphadora sorgset.
Before we turn out the lights
And close our eyes
I'll tell you a secret
I've held all my life
It's you that I live for
And for you I die
So I lay here with you
'til the final goodbye
Hon och Arthur stod och betraktade varandra, när ett skrik abrupt ryckte dom tilbaka till den bittra verkligheten.
Arthur såg på Nymphadora ännu en gång som tittade bedjande på honom. Han suckade djupt.
"Sist jag såg Remus, så var han ett par korridorer bort, du springer rakt fram tills du kommer till en korridor som delar sig, sen tar du vänster. Jag kan inte lova att han fortfarande är där, men det är där jag skulle börja leta" sa han.
Nymphadora tryckte mr Weasleys hand.
"Tack så mycket, Arthur" sa hon lågt och började springa åt det håll som mr Weasley beskrivit.
Arthur betraktade henne tills hon försvann ur hans synhåll och skakade sedan på huvudet. Han kunde bara hoppas att dom både skulle klara sig. Sen fortsatte Arthur runt hörnet, det fanns fortfarande dödsätare i hela slottet och han måste hitta sin familj.
Under tiden hade Nymphadora nått fram till den två delade korridoren och tagit åt vänster, precis som mr Weasley hade berättat. Det kunde vara inbillning, men Nymphadora tyckte för varje steg hon tåg kom ljuden av rop och förbannelser närmare och närmare.
Hon ökade på stegen.
Holding you close
Close to my lips
Listen intently
As I tell you this
Outside the world
Wages its war
I'll rest in peace
As long as you know
Plötsligt stannade Nymphadora till. Hon stod vid en trappavsats och tittade ner på två män med som duellerade våldsamt och med tydlig avsikt att försöka döda den andre. Hon kände inte igen dödsätaren, eftersom han hade masken på sig, men väl den långe, magre och ärrige trollkarl som med stor skicklighet undvek sin motståndares förbannelser.
"Remus!" ropade Nymphadora till.
Remus Lupin vände sig om mot trappan och det förbryllade
ansiktsuttrycket ersattes av ett förvirrat, sen häpet, sen
förfärat.
"Dora?!" ropade Remus tillbaks. "Vad gör du
här? Jag sa åt dig att stanna hemma!"
I det ögonblicket flög en grön stråle förbi Remus huvud och undvek med nöd och näppe att träffa honom.
"Nej!" skrek Nymphadora och siktade med sin trollstav mot dödsätaren. "Lamslå!"
Dödsätaren föll med ens ihop. Nymphadora började springa nerför trappan och mot Remus som höll ut sina armar och hon rusade rakt in i hans famn.
"Din tokskalle" bannade Remus henne medans han höll om henne. "Varför är du här?"
Men Nymphadora svarade inte. Hon bara njöt av att kännas hans armar omkring henne. Han levde, åh, han levde!
Before we turn out the lights
And close our eyes
I'll tell you a secret
I've held all my life
It's you that I live for
And for you I die
So I lay here with you
'til the final goodbye
Till sist såg Nymphadora in I Remus ögon och tog hans ansikte I sina smala händer.
"Remus" började hon. "Jag äls…"
Plötslig hördes ett högt skrik:
"Avada Kedavra!"
"Akta!" skrek Remus och knuffade Nymphadora ur vägen. Hon kunde
bara sedan med stor fasa se på hur den dödande förbannelsen
träffade Remus rakt i bröstet. Nymphadora såg hur hans ögon
utvidgades och hur han sedan föll bakåt och landade livlös på
stengolvet.
Det var som om allt skedde i slowmotion, som om tiden
helt hade stannat upp. Nymphadora bara stod där ett par ögonblick
och stirrade på Remus kropp. Sen, när det hela hade sjunkit in, gav
hon upp ett fruktansvärt smärtsamt skrik:
"Remus!"
Hon gick sakta fram till kroppen, darrandes i hela kroppen och sjönk sen ner på knä. Hon tog en av Remus händer i sina.
"Remus?" viskade hon och tryckte hårt hans fortfarande varma hand. Men hon fick ingen respons.
Nymphadora började då skaka honom hårt, det var som om hela hennes väsen vägrade förstå sanningen. Att Remus Lupin, hennes man och Teddys far, var död. Att hon aldrig mera skulle få höra hans röst.
"Åh, Remus?" sa Nymphadora medans tårar började rinna nerför hennes kinder. "Min älskade…"
Hon la sitt huvud mot Remus bröst och lät tårarna flöda fritt. Hela hennes kropp skakade av sorg. Hennes högljudda snyftande blanadades med sorgfyllda klagoskrik.
As I taste your lips
For the last time
I spell out the lyrics
To love in the sky
It's you that I live for
And for you I die
So I lay here with you
'til the final goodbye
"Men, men, så himla rörande då" sa en iskall röst bakom Nymphadora. Hon lyfte på huvudet och såg upp mot den person som nu stod där, med triumfartat och hånfullt leende. Det var Bellatrix Black.
"Oroa dig inte" fortsatte Bellatrix. "Du kommer återförenas med din käre varulvsfreak till make fortare än du anar." Hon lyfta sin trollstav. Nymphadora blundade.
"Avada Kedavra!"
Goodbye…
AN: Inte bland det bästa jag har gjort, men den duger. Ännu en gång, så ber jag om ursäkt för det sena uppdateringen. Skärpning kan utlovas.