En lyckans natt

Harry kände sig väldigt lycklig nästa morgon, då han vakna och fann Ginny liggande bredvid sig, det var ganska ljust så han väckte henne försiktigt. Hon sträckte på sig och log mot honom.

När de hade gått och lagt sig föregående natt så hade Ginny insisterat på att få ligga bredvid Harry, vilket han inte hade något emot. De hade legat vakna i minst två timmar och kelat med varandra tills de tillslut hade somnat.

"Å vilken dag det var igår" sa hon " först upplever jag massa hemskheter och sen har jag den härligaste natten i mitt liv." Harry log också stort och tänkte på hur mycket som faktiskt hade hänt igår. Ginny kysste honom och sen kurrade Harrys mage högt.

"Oooj du är vist hungrig" sa Ginny.

"Ja, jag fick inte i mig så mycket igår, jag tror att det var madam Pomfreys beskrivning av den där trollformeln som fick mig att tappa aptiten lite grann.", sa han och ryste till.

"Ska vi gå och äta då?" undrade hon " Jag känner mig också jätte hungrig."

"Ja" sa han.

De klädde på sig (i sina respektive sovsalar) och skyndade sig sedan ner för att få mat i magen. Då de satt och åt så kom McGonagall gående mot dem. Hon såg väldigt trött och äldre ut än någonsin. Hon slog sig ner sig bredvid dem utan ett ord och tog för sig av maten. Harry tyckte att det var ett högst besynnerligt beteende för att vara McGonagall, men när hon hade druckit ett flertal glas pumpasaft så harklade hon sig.

"Å herre gud vilken jobbig dag det var igår." sa hon och gav ifrån sig en enorm suck.

"Varför då?" sa Harry

"Jo jag var ju på väg till trolldomsministeriet och så var jag lite försenad eftersom det som hände igår, så när jag kom dit så var det fullkomlig kaos på grund av jätte attacken som ni var med om. Och jag som skulle prata med trolldomsminister fick ju knappast någon tid med honom, så jag följde istället med till slagfältet och försökte ordna upp det hela och när jag kom dit så såg jag en av de hemskaste syner jag har sett. Hela staden var totalförstörd och det låg döda mugglare överallt slitna i stycken och det brann överallt medens jättarna fortfarande sprang runt och förstörde allt de kunde komma åt. Sen var det ju dödsätarna förstås, och Voldemort!"

"VAR VOLDEMORT DÄR?" sa Harry och sprutade ut en munfull pumpa juice.

"Ja" sa McGonagall" han var det värsta av allt. Jag undrar hur många trollkarlar och häxor som dog igår. Jag vet att två personer från Ordern rök med, men det är inga ni känner till, sen vet jag att vi fångade tre dödsätare och var tvungna att döda två. Vi lyckades även fånga in Rookwood ifall ni undrar. En hel del jättar blev även dödade och hur många mugglare har jag ingen aning om."

Harry tänkte att två av dem som hade varit på mötet hade dött bara några dagar efter, han tyckte att det var mycket sorgligt och han kände att han hatade Voldemort så mycket.

"Och sen var Snape där" sa McGonagall.

"Fick ni honom" sa Harry hatiskt.

"Nej" sa hon" det var så lätt, han var i närheten av sin herre, så alla koncentrerade sina krafter på honom istället."

"Varför stack de sen då?" sa Harry.

"Det började anlända för mycket folk från ministeriet" sa hon " och dessutom så var hela staden redan förstörd."

"Men varför attackerade de staden överhuvudtaget?" undrade Harry och tänkte på att Voldemort hade sin Horcrux där. Det måste ju vara ganska korkat att attackera just den staden eftersom att han vill ha sina Horcruxar gömda.

"Vi vet inte ännu, men det kanske var för att sätta skräck i oss och mugglarna." sa McGonagall. Det blev tyst en stund och alla såg ut att fundera på gårdagens händelser.

"Varför skulle du till ministeriet igår?" avbröt Ginny tystnaden.

"Jo, jag skulle prata om att jag ville att årets sexor ska få göra sina GET-prov i början av året och de sjuor som gick ut förra året ska bli erbjudna att få komma tillbaka och göra sina FUTT-examen." sa hon

"Och hur blev det då?" sa Ginny.

"Det kommer att bli av" sa hon" jag lyckades få en pratstund med ministern på kvällen trots allt." Hon suckade och tillade sedan, mer till sig själv än till dem." Men vad jag bekymrar mig över nu är hur de skall lyckas täcka upp den här händelsen."

"Jaha då måste jag böja plugga då" sa Ginny.

"Ja det kan du göra om du vill" sa McGonagall

"Då ska jag gå och skicka ett brev till mamma att hon ska skicka hit mina saker." sa hon och ställde sig upp" ska du med Harry?"

"Okej" sa han och reste sig" vi ses McGonagall"

"Vänta Ginny" sa McGonagall" har du något emot att bli prefekt?"

"Inte alls" sa Ginny och såg förhoppnings full ut.

"Då kan du betrakta dig som det" sa McGonagall med ett litet leende.

"Tack" sa Ginny och kunde inte hålla tillbaka skrattet längre." då ska jag skriva att jag har blivit det med, hej då."

De gick ut och väl utom McGonalalls hör och synhåll så hopade Ginny upp i famnen på Harry, kopplade benen runt midjan på honom och kysste honom.

"Tänk att jag får bli prefekt" sa hon glädjestrålande" mamma kommer att bli så stolt!"

"Och Fred och George skratta ut dig" sa Harry med ett leende.

Han bar Ginny ett tag, hon var ganska så lätt tyckte han och dessutom så kändes det väldigt behagligt att ha henne i famnen.

De gick och skickade iväg en uggla till hennes mamma och sen så tyckte de att de kunde ta sig ett dopp i prefekternas badrum.

De möttes där inne och de började bada och kyssas. Efter några timmar så klädde Harry på sig och sprang och hämtade mat i köket som han åt med Ginny i badrummet. De fortsatte som de hade gjort innan och sen gick de upp ur vattnet och la sig på några handdukar på backen. De fortsatte att kyssas och kela, med tiden så åkte kläder av och vad som hände sen är Harrys och Ginnys ensak.