Mrs Weaslys ilska

Harry vaknade nästa morgon och sträckte på sig. Gårdagen hade helt klart varit en av de lyckligaste dagarna i hans liv. Han och Ginny hade haft det så roligt, bra och skönt. Och Ginny hade sagt att hon älskade honom och han hade sagt samma sak tillbaka. Hon låg bredvid honom med en stor handduk över sig, Harry låg och bara tittade på henne då han plötsligt kom att tänka på en hemsk tanke. Han hade inte alls tänkt på det igår, Myrtle brukade ju besöka det här badrummet! Tänk så hade hon sett honom igår, han kände sig orolig så han väckte Ginny. Hon sträckte på sig och såg lyckligt på honom.

"Gomor-r-ron" sa hon och gäspade samtidigt, sen när hon granskade honom lite så tillade hon" är du orolig eller något?"

"Jag kom just att tänka på en sak" sa han" jag kom på att missnöjda Myrtle brukar besöka det här rummet!"

"Å" sa hon lite förvirrat och såg orolig ut hon med" men den där tavlan har i alla fall varit tom hela tiden."

"Ska vi gå tillbaka till stora salen?" sa Harry

"Ja det gör vi väll" sa Ginny fast de låg kvar ett bra tag och kelade med varandra innan de gick.

De klädde på sig och gick ner mot stora salen hand i hand. Harry kunde inte komma på när han hade varit så här lycklig senast, när han van quiditchcuppen i trean? Nej det här var en annan sorts lycka, en sådan lycka man kan använda mot dementorer.

"GINNY!!" de båda hoppade högt och vände sig om och där kom Miss Weasly gående mot dem med rasande blick" Vart har du varit och vad är du så glad över? Ååå vad jag har oroat mig för er!"

"Jag har inte varit någonstans" sa Ginny dumt och kunde inte dölja sitt leende.

"Sluta flina" sa Molly" fattar ni inte att jag blir orolig när ingen har en aning om vart ni är?"

"Förlåt då mamma" sa Ginny" ööö vi har varit i vid-behov-rummet och fixat till det för DA, som jag har berättat om du vet."

"HA" utropade hennes mamma överlägset" där har jag redan varit, kom nu så ska jag nog få reda på vart ni har varit!" Och så stormade hon iväg mot stora salen. Harry och Ginny kastade en förskräckt blick på varandra och den sade så tydligt det bara gick att hon absolut inte fick få reda på vad de hade gjort. Då de satte sig så stirrade miss Weasly med glödande blick på dem.

"Nå" sa hon.

"Jaja" sa Ginny" vi har varit och badat och inget annat." nu log hon inte längre utan försökte se övertygande ut.

"Bara badat?" sa Molly misstänksamt, så misstänksamt att både Harry och Ginny förstod att hon hade fått reda på det.

"Jag ser att du redan vet." sa Ginny med ett nervöst leende.

"JA DET GÖR JAG OCH DU ÄR PÅ TOK FÖR UNG FÖR ATT HÅLLA PÅ MED SÅDANT" gormade hon" OCH HUR KUNDE DU HARRY!"

"HUR GAMMAL VAR DU SJÄLV DÅ?" skrek Ginny rasande.

"DET HÖR INTE HIT" skrek modern tillbaka" DU FÖLJER MED MIG NU!"

"ALDRIG" skrek Ginny och såg ut att vara på bristen till gråt.

"VI SKA KÖPA PREVENTIVMEDEL UNGE" skrek hon" DETTA ÄR FÖR SENT ATT ÅNGRA MEN DU SKA I ALLA FALL INTE BLI MED BARN I DIN ÅLDER!" sedan tog hon sin dotter i armen och drog med sig henne utan ett ord till Harry. Ginny såg hopplöst tillbaka på Harry när hon drogs iväg av sin mamma och Harry blev sittande kvar helt lamslagen efter skrik matchen mellan dem.

Efter att han hade ätit klart så gick han upp mot Gryffindor tornet. Ginny kunde verkligen bråka tänkte han, deras bråk hade fortsatt i entréhallen och ända bort till grindarna.

Han gick in i sin sovsal och plockade upp huffelpufs kopp ur sin koffert. Han satte sig och funderade hur man bäst skulle förgöra själen i den. Var det bara att kasta den i väggen? Nej, Voldemort skulle aldrig låta en av sina horcruxes försvinna så lätt.

Harry satt och funderade länge och väl men kom bara fram till en sak och det var att den enda som hade mer kunskap om detta måste vara Slughorn.

Han sprang genast iväg mot McGonagalls kontor men när han kom dit så fann han en lapp på dörren där det stod tillbaka på fredag. Han suckade och gick istället iväg till sjukhus flygeln i hopp om att någon av hans vänner hade vaknat nu.

Han knackade på dörren , en stund senare så öppnades den och madam Pomfrey visade sig.

"Vad vill du?" sa hon, Harry tyckte att det var en idiotisk fråga.

"Träffa Ron och Hermoine." sa han lite irriterat

"Okej då" sa hon" men bara en lite stund, Ronald har precis vaknat så du får vara försiktig med honom."

Harry gick in, i en säng låg Hermoine helt orörlig och blek och i sängen bredvid så låg Ron som tittade på Harry med halvt öppna ögon.

"Hur mår du?" sa Harry när han kom fram till Ron.

"Dåligt" sa han svagt." vad var det för skrik jag hörde för en stund sen?"

"Vet inte" ljög Harry som inte ville att Ron skulle få reda på vad som hade hänt.

"Jag trodde att jag var död?" sa Ron. "när jag vaknade, fast sen insåg jag att jag låg i sjukhus flygeln och madam Pomfrey sa att en jätte hade slagit till mig och att det var rena miraklet att jag hade överlevt."

"Ja man kan verkligen säga att du fick tur i oturen." sa Harry" först flög den dödande förbannelsen mot dig och jag trodde att det var kört men sen kom den där klubban och slog undan dig så att du klarade dig."

"Vart är Ginny?" sa Ron" har det gått illa för henne?"

"Nej hon är okej" sa Harry" hon kommer nog hit lite senare skulle jag tro."

"Och vad har hänt med Hermoine?" sa Ron och Harry förklarade det men sen kom Pomfrey och skickade iväg honom eftersom att Ron behövde vila.

Den dagen var väldigt tråkig, Harry satt bara i tornet och glodde på koppen. Då han satt där så såg han att Mrs Weasly hade lämnat Ginnys portfölj där och plötsligt fick han en vansinnig lust att se vad som fanns i den men avstod frestelsen eftersom att han respekterade Ginny och hennes privata saker.

Senare på kvällen så öppnades porträtt hålet och Ginny kom in, hon såg fortfarande mycket arg ut men såg gladare ut när hon fick syn på Harry och sprang fram och kysste honom.

"Hej" sa hon" jag har saknat dig idag."

"Jag med" sa Harry glatt nu när hon var tillbaka." det har varit jätte tråkigt här."

De kysstes igen, sen sa Harry "Ron har föresten vaknat nu."

"Å vad skönt" sa Ginny och pustade ut" hur mår han?"

"Inte så bra verkar det som" sa Harry.

"Vet han föresten något om vad vi har gjort?" sa hon.

"Nej jag tror inte det." sa Harry.

"Det kommer att bli ett rent helvete när han får reda på det" sa Ginny." Antagligen kommer han att försöka förhäxa mig"

Harry skrattade " Jag trodde att din mamma skulle förbjuda dig att vara med mig"

"Det gjorde hon också" sa Ginny " fast jag vägrade blankt att gå med på det så hon nöjde sig med att säga att om vi upprepar det vi gjort så blir det så."

Harry undrade om det var möjligt, det hade varit så bra att han knappt kunde vänta på att få göra om det.

"Så vi får helt enkelt nöja oss med att pussas och kramas" sa Ginny sorgset" tills jag blir myndig. Jag måste ta den här trolldrycken nu som mamma köpte åt mig."
Hon tog upp en stor bägare av glas, tog av locket och drack den träsk gröna vätskan och ryste till i hela kroppen och verkade vara på vägen till att spy.

"Vidrigt" sa hon hest och höll sig om halsen, sedan tog hon och drack upp resten av de nio decilitrarna som var kvar vilket verkade vara mycket plågsamt." hon skulle ju såklart köpa det allra billigaste som fanns. Vill du smaka?" sa hon och log lite svagt.

Harry tyckte synd om henne" häll ut det där, jag kan åka dit imorgon och skaffa ett bättre!"

"Tyvärr så måste jag dricka allt när jag väl börjat" sa Ginny som såg gråtfärdig ut, hon hade nu druckit ungefär hälften då hon spydde upp en del av det i munnen fast som hon svalde igen och efter någon plågsam minut så hade hon fått i sig allt.

"BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ" utbrast hon " jag får nu inte äta på sex timmar och smaken sitter ju för fasen kvar!"

"Drick det här" sa Harry.

"Men jag får inte dricka heller" sa Ginny." Aja ska vi hitta på något?"

"Ja, vi kan ta och spela lite trollkarlsschack" sa Harry.

Och det gjorde de, tre timmar senare så gick dem upp i Harrys sovsal och lade sig bredvid varandra, Harry försökte kyssa Ginny men hon vände bort huvudet.

"Vill du kyssa en soptunna?" sa hon och en tår ramlade ner för kinden.

"Är det verkligen så hemskt?" sa Harry

Ginny nickade bara och snyftade till så Harry kramade om henne och så lade de sig för att sova och efter ett tag så somnade de, åtminstone Harry men de svaga snyftningarna från Ginny fortsatte tills midnatt.