En berättelse

Harry vaknade och började klä på sig. Han undrade om Hermoine hade hittat något om vart Mundgus bror bodde, hon hade gått iväg till biblioteket igår kväll och börjat leta medens han själv hade gått och lagt sig. Harry gick ner till uppehållsrummet vilket var helt tomt, han skulle precis gå ut genom porträtt hålet just som det öppnades och Ginny klev in i rummet. Hon hade av någon anledning tjocka yllekläder på sig plus mössa och vantar.

"Hej" sa hon och Harry samtidigt.

"Har du sett att snön har kommit?" sa Ginny

"Nej" sa Harry

"Det har den i alla fall!" sa Ginny och log" Den är ungefär två decimeter djup."

"Å" sa Harry" vad bra."
"Ja" sa Ginny och skrattade lite" vill du vara med på snöbollskrig? Vi har redan börjat, jag tänkte precis gå upp och väcka dig. Jag behöver nog lite förstärkning."

En snöboll small just till mot fönster rutan och Ginny hoppade till.
"De väntar på oss." sa Ginny" klä på dig och kom nu!"

"Ok" sa Harry som tänkte att lite uppfriskande snöbollskrig inte kunde skada någon. Så han sprang snabbt upp till sin sovsal igen där han satt på sig sina vinterkläder. Sen sprang han ner till Ginny igen och de började gå ner mot ek porten.

"Det är du, jag och Luna" sa Ginny" mot Ron och Neville."

"Ok" sa Harry" ö, är inte Hermoine med?"

"Nej" sa Ginny "Hon skulle kolla något i biblioteket."

"Ok" sa Harry. Nu var de framme vid porten och så gick de ut. Det var inte så många elever utanför, fast borta vid quidditch planen kunde Harry se att det var fullt krig på gång.

"Oj" sa Ginny" Det har visst kommit fler, men desto fler desto roligare."

"Ja" sa Harry som gjorde sig redo för krig genom att börja krama en snöboll. "Då kör vi!"

Harry och Ginny kastade sig in i kriget med de andra. Harry fick genast ett gyllene läge att kasta på Ron då han böjde sig ner och visade hela sin nacke. Harry drog i allt vad han orkade och kastade iväg sin snöboll mot Ron som blev träffad rakt i nacken. Han skrek till och kollade efter vem som hade gjort det, han borstade förtvivlat bort all snö som kröp ner för ryggen på honom sen siktade han mot Harry och kastade mot honom. Den träffade Harry rakt i magen vilket inte gjorde så mycket. Harry kramade en ny boll som han slungade iväg mot Ron som skickligt tog den i handen och kastade snabbt tillbaka och Harry fick den rakt i ansiktet. Han känd hur det sved till lite på näsan. Ron skrattade men tystnade fort då en snöboll flög rakt in i munnen på honom, han började hosta upp snö och Ginny som hade kastat den höll sig om magen och skrattade så hon grät. Ron gav plötsligt ifrån sig ett raserivrål och sprang i full fart mot Ginny och kastade sig över henne. Hon skrek till men tystnade i nästa ögonblick då Ron tryckte ner hennes ansikte i snön och började proppa in snö innanför hennes jacka och gräva ner hennes huvud i snön så att det inte syntes mer. Harry sprang i full fart mot Ron och taklade bort honom från Ginny och sen hamnade de båda i en vild brottningsmatch i snön vilken slutade med att Ron låg underst och fick hela huvudet täkt med snö.

Harry gick bort från Ron och kollade hur det var med Ginny.

"Hur gick det?" sa Harry

"Vadå?" sa Ginny som höll på att tömma sin jacka från all snö.

"Pulningen" Sa Harry

"Ja då" sa Ginny och skrattade" det var bara kul. " Sen tog hon en handfull med snö som hon hade tagit från sin jacka och kastade på Harrys haka.

Snöbollskriget fortsatte i säkert en timme då Ginny sa att hon hade lektion snart och Harry hörde hur hans mage kurrade. Så de gick upp mot slottet för att ta sig en bit mat. Harry kollade ner på Ginny då de gick bredvid varandra hand i hand, hon var väldigt söt då hon var så röd om kinderna och det blöta håret hängde ner över axlarna.

"Kan vi inte ta en promenad runt slottet istället för att äta?" sa Harry som plötsligt fått en väldig lust att vara ensam med Ginny. Ginny kollade upp på honom och sen log hon.

"Ja det kan vi väll" sa hon" fast vi får nog gå snabbt då."

De gick vidare runt slottet och Harry kollade ut över sjön, sen kollade han ner på Ginny igen. Hon kollade tillbaka på honom och så log de mot varandra och kysstes sedan. Det var en av de härligast kyssar Harry fått på länge, det kändes som om all värme strömmade tillbaka in i kroppen och snön på hans hud smälte bort. De stod som fastklistrade vid varandra tills Hagrid kom gåendes mot dem. Hagrid harklade sig eftersom att varken Harry eller Ginny hade märkt at han stod bredvid dem så de släppte genast varandra.

"Harry" sa Hagrid "du har inte hälsat på mig på länge nu."

"Ö, just det" sa Harry" jag har haft lite ont om tid." ljög han.

"Jaha" sa Hagrid" men jag antar att du inte har någonting för dig nu."

"Ö, jo" sa Harry" vi skulle precis gå in igen och kolla efter en sak."

"Det såg inte ut som om någon av er hade särskilt bråttom alldeles nyss." sa Hagrid anklagande. Harry såg att Ginny rodnade så hennes kinder nästan antog samma färg som hennes hår.

"Jag ska på lektion nu" sa hon lite ursäktande" vi ses!" och så sprang hon fort därifrån.
Hagrid började skratta för sig själv och en tår föll ner för hans kind.

"Jag måste säga att du har lyckats fått en av de finaste flickor du kan finna." sa Hagrid och kollade ner på Harry med en faderlig blick.

"Ja" sa Harry lite drömmande och log fånigt för sig själv.

"Vad säger du" sa Hagrid lite senare i affärsmässig ton" ska vi inte gå hem till mig och ta en stärkare? Fira att du hittat din kärlek?"

"Okej då" sa Harry och kunde inte hålla tillbaka ett stort leende, och när han tänkte efter så hade han ingen större lust att gå till biblioteket. De gick ner till Hagrids stuga där Hagrid låste upp dörren och gick in. Innanför så låg Vingfåle och vilade och Fang kom springandes mot dem och började slicka Harrys händer. Hagrid öppnade ett skåp och tog ut några flaskor och började hälla upp vätskan i två stora glas. Harry bugade sig för Vingfåle som gjorde samma sak tillbaka och sen gick han fram och klappade honom.

"Varför har du tagit in honom?" sa Harry

"Jag tyckte så synd om honom då han stod och frös ute i snön" sa Hagrid och pratade som om Vingfåle var en liten bebis" så han fick komma in och göra mig sällskap. Här ta ett glas."

Harry tog ett glas och började dricka, han kunde lätt känna att det var eldvisky han drack. Hagrid bjöd Harry på bullar fast han tackade nej. De satt och drack tillsammans, skrattade och roade sig.

"Å" sa Hagrid då han gick för att hämta mer att dricka" Jag har visst slut."

"Nej" sa Harry som ville ha mer nu när han väl hade börjat.

"Men vi kan gå till Hogsmead och köpa mer" föreslog Hagrid och hickade till.

"JA!" ropade Harry ut, han hade glömt allt om att hjälpa Hermoine att leta.

Så de gick ut ur stugan och gav sig av mot grinden. Lite halt vinglande så närmade de sig grinden, det var något underligt med den, Harry kunde inte se ordentligt men då de kom närmare så såg Harry att det var en svartklädd person som stod på knä utanför grinden och drog förtvivlat i gallren, det lät som en kille och han grät.

"Släpp in mig!" sa han förtvivlat till sig själv, han verkade inte ha märkt att Harry och Hagrid närmade sig.

"Vem är du?" sa Harry skarpt till honom, han kunde inte se hans ansikte för huvan.

Personen kollade inte upp på Harry men sa.

"Draco"

"Va?" sa Harry som trodde att han hade hört fel.

"Draco Malfoy" sa killen och kollade upp på dem. Harry såg genast att det var Malfoy, han såg ovårdad och smutsig ut, som om han inte hade tvättat sig på flera månader, håret var längre än vanligt och det var smutsigt, hans ansikte var fyllt med tårar och så såg han skräckslagen ut. Harry kände hur hatet började välla upp inom honom igen, det var Malfoys fel, det var han som hade gjort att Dumbledore hade dött. Harry drog snabbt sin trollstav och riktade den mot Malfoy och tänkte 'expeliarmus' inuti huvudet. En vit blixt flög ut ur Harrys stav, genom gallren och träffade Malfoy i bröstet. Malfoy kastades bakåt men ingen trollstav kom flygande till Harry. Harry höjde staven igen och skickade iväg en ny förhäxning som låste Malfoys kropp.

"Öppna grinden" sa Harry till Hagrid som även han såg ut att vara på väg till ett enormt utbrott. Hagrid öppnade grinden och gick fram till Malfoy som låg blixtstilla på backen. Hagrid drog upp honom med en hand och kollade med en rasande blick på hans blöta ansikte.

"Kom" sa Harry" vi tar upp honom till slottet."

"Ok" sa Hagrid ursinnigt" Nu ska du få din lilla skit för att du hjälpte till med mordet på Dumbledore!"

De stängde grinden igen och gick upp mot slottet, Hagrid bar Malfoy med en hand i nacken medens Malfoy var stel som en planka. Det skulle ha vart en väldigt komisk syn om inte läget varit så alvarligt. Harry undrade varför Malfoy hade kommit hit, det måste finnas någon baktanke med det hela, han kanske hade med sig ett dolt svartkonstföremål. De kom in i stora salen och fick många blickar klistrade på sig.

"McGonagall" sa Hagrid högt" Jag och Harry har hittat Malfoy!"

McGonagall kollade bara på dem en stund, sen sa hon:

"Kom med mig." Så gick hon ut ur salen och Harry och Hagrid följde efter.

"Vad ska det här betyda?" sa McGonagall då de var inne på hennes rum" hur fick ni tag på honom?"

"Vi hittade honom vid grinden." sa Harry "Han stod där på knä och försökte förtvivlat slita upp grinden."

McGonagall drog ut en låda från sitt skrivbord och drog upp en svartkonstdetektor. Hon svepte den efter Malfoys kropp men inget hände så han hade antagligen inget på sig. McGonagall sökte igenom hans fickor men hittade ingenting alls. Sen pekade hon sitt trollspö mot honom och kropps låsnings besvärjelsen släppte.

"Malfoy" sa McGonagall" Vad gör du här?"

"Jag.." sa Malfoy med hes röst" ville få komma tillbaka till er." Hagrid grymtade ogillande och Harry tyckte att det var det sämsta han hade hört.

"Varför då?" sa McGonagall

"För att mörkrets herre är ute efter mig." sa Malfoy

"Han ljuger!" sa Hagrid" han mördade Dumbledore tillsammans med massor med andra dödsätare! Han har säkert märket själv!"

Hagrid grep våldsamt tag om Malfoys arm och rev sönder hela ärmen för honom och där på armen så syntes det fula märket.

"Kolla!" gormade Hagrid" HUR DUMMA TROR DU ATT VI ÄR!?!" skrek Hagrid rasande i ansiktet på honom.

"Lugna dig Hagrid!" sa McGonagall skarpt och Hagrid var på väg att säga något tillbaka fast McGonagall hann före" annars så får du lov att gå ut härifrån!" Sen riktade hon trollspöet mot Malfoy och hans mun for upp på vidgavel, Harry skrattade tyst för sig själv åt hans fåniga ansiktsuttryck.

"Det enda sättet att få reda på om vad som har hänt är genom Veratiserum." sa McGonagall och tog upp en liten kristall flaska ur sin ficka, öppnade korken och lät tre droppar falla ner på Malfoys tunga. Sen viftade hon med trollspöet mot Malfoy igen och munnen stängdes.

"Nu Malfoy" sa McGonagall" tala om för oss varför du har kommit hit!"

"Allt började med att jag fick ett uppdrag av mörkrets herre att mörda Dumbledore" sa Malfoy med entonig stämma" Det var meningen att jag skulle döda honom. Men tiden gick och jag lyckades aldrig, så mörkrest herre började bli otålig, han började irritera sig på mig och mina misslyckanden. Men efter lång tid så lyckades jag fixa till ett skåp i vid behov rummet, vilket jag hade jobbat med väldigt länge. Hur som helst så kunde jag då få in alla dödsätare jag behövde. Och efter några strider så hade jag Dumbledore fast. Jag skulle mörda honom, det var tillfället jag hela tiden hade väntat på. Men då jag väl stod där med en försvarslös Dumbledore framför mig så började jag tveka. Dumbledoer sa att han inte ville att jag skulle bli en mördare och jag lyssnade på honom. Dumbeldore sa att han kunde ge mig skydd från mörkrets herre och jag trodde på honom. Men då kom det fler dödsätare så hela situationen förvärrades men jag vågade fortfarande inte mörda honom. Tillslut så kom Snape och mördade Dumbledore. Vi for sedan iväg hem till Snape där vi skulle invänta order från mörkrets herre. Men han dök aldrig upp så istället så åkte Snape iväg till den plats mörkrets herre antagligen skulle befinna sig på. Ett tag senare så kom Snape tillbaka och gav olika besked till alla utom mig. Då alla var borta så sa Snape att jag skulle få komma och träffa mörkrets herre. Han var tydligen mycket arg på mig, Snape sa att mörkrets herre hade sagt att han inte behövde någon tjänare som inte hade nerver nog att mörda. Jag antog då att det var över för mig, för då man misslyckas med sitt uppdrag man får från mörkrets herre så blir det grymma bestraffningar. Så då Snape inte var bered så stack jag där ifrån och bestämde mig för att inte visa mig för någon igen. Jag skaffade de här kläderna och sen så levde jag ett hårt och fattigt liv. Jag använde mig inte av magi eftersom att jag visste att det skulle bli så mycket enklare att hitta mig då. Men tillslut så visste jag att de var mig på spåren. Så efter någon vecka efter att jag hade uppfattat att någon förföljde mig så dök Belatrix Lestrange upp och vi började duellera med varandra. Jag var chanslös mot henne men som genom ett under så lyckades jag komma undan, fast jag hade då förlorat min trollstav. Jag visste att hon skulle komma efter mig igen så jag behövde skydd men jag hade ingenstans att ta vägen. Inga vänner som kunde ta hand om mig och jag antog att min mamma antagligen var bevaka av någon så att hon inte kunde hjälpa mig heller. Så då bestämde jag mig för att göra det enda som skulle kunna rädda mig och det var att bege mig av hit."

"Så du tänker alltså inte jobba för Voldemort längre?" sa Harry efter en liten stund. Malfoy hade ryckt till riktigt ordentligt då han sa hans namn.

"Nej, jag ska inte jobba för honom" sa Malfoy med sin entoniga stämma.

"Jag tycker att vi ska bestraffa honom." sa Harry

"Med vad?" sa Hagrid

"Livstids inspärrning i Ázkaban" sa Harry och Malfoy kollade skräckslaget på Harry.