Plötslig död

Harry gick tidigt iväg till sjukhusflygeln nästa morgon. Då han kom fram så knackade han på dörren och madam Pomfrey kom och öppnade efter en liten stund. Hon så väldigt trött och irriterad ut.

"Varför kommer du hit så tidigt?" sa hon." Dina vänner kommer inte att vakna förens om en timme eller två."

"Kan jag inte få vänta här inne då?" sa Harry.

"Tja,", sa madam Pomfrey och granskade honom," okej då, det kan väl inte skada."

"Tack." sa Harry och gick in. Han satt sig och väntade på en ledig säng medan hans tankar vandrade iväg till staven. Hur skulle han förstöra den? Om inte ens Slughorn kunde det, så borde inte heller Harry kunna göra det. Harry undrade om Dumbledore hade haft någon idé, om man bara hade haft en hjärna som hans.

Efter ett tag så hade alla vaknat och de gick nu ut ur sjukhusflygelns dörr.

"Så är det någon som har en ny idé om hur vi ska förstöra staven?" sa Harry.

"Inte jag i alla fall." sa Hermione och de andra två skakade på huvudet. "Men vi kan ju alltid ta och kolla i biblioteket och se om vi hittar något om magistavar."

"Jag tror knappast vi hittar någon lösning i biblioteket." sa Ron.

"Och varför skulle vi inte kunna göra det?" sa Hermione.

"För jag tror inte att det står någon stans om en motbesvärjelse som kan upphäva den besvärjelse som Ni-Vet-Vem har lagt över staven." sa Ron.

"Nehej,", Hermione lite små tjurigt, " men jag ska i alla fall gå dit och kolla efter." Och så gick hon med snabba steg iväg mot biblioteket.

Ron kollade på henne då hon gick iväg sen skakade han lite på huvudet och vände sig mot Harry och Ginny.

"Fattar ni varför hon alltid måste gå till biblioteket så fort det händer något?" sa Ron.

"Det är väll bara hennes sätt att gå tillväga på." sa Harry.

"Ska vi gå och äta?" sa Ron." Frukosten borde vara serverad nu, och jag ät jättehungrig."

"Ok" sa Harry.

En stund senare kom de ner till stora salen och när de gick in så var det ovanligt mycket folk som stirrade på dem. Harry kollade förvånat runt i salen och gick sedan snabbt iväg och satte sig vid gryffindorbordet. Han började lasta på jordgubbskräm på sin tallrik.

"Varför stirrar alla så mycket på oss?" sa Harry.

"Kanske för att den där explosionen var ganska hög, så det kan ha lockat dit lite folk. Och efter det så har säkert ryktet spridit sig." sa Ron.

"Ja, kanske det." sa Harry." Vad tyst du är idag Ginny."

"Jag tänker." sa Ginny.

"Jaha,", sa Harry," har du kommit på något då?"

"Njae.. vet inte riktigt.. kanske."

"Säg då." sa Ron.

"Här?" sa Ginny och nickade i riktning mot ett gäng fjärde års elever som satt bara några meter bort.

"Ok,", sa Ron," säg det senare då."

Då de hade ätit klart så gick de ut på skolgården som hade ett tjockt snötäcke över sig. De gick iväg till Quiditchplanen som var helt övergiven.

"Vad var det du tänkte på?" sa Ron.

"Jo, det kanske är för simpelt, men om nu magi inte fungerar mot staven och det inte heller går att förstöra den genom att banka på den, så kanske man kan smälta den?" sa Ginny mycket snabbt och mer till sig själv än till Harry och Ron.

"Ja, det skulle nog kunna gå." sa Ron eftertänksamt." Fast som du sa, så kanske det är lite för simpelt, Ni-Vet-Vem borde ju ha tänkt på den möjligheten."

"Ja, det har han kanske." sa Harry." Fast man kanske kan spränga den."

"Men vi har ju redan.." började Ginny.

"Jag menar inte med magi!" avbröt Harry." Utan med dynamit!"

"Vad är det?" sa Ron.

"Ett sprängämne som mugglare använder." sa Harry.

"Jaha." sa Ron och lät som om han tyckte att det var en väldigt dålig idé." Vart ska vi få tag på sånt då?"

"Trolla fram det kanske." sa Harry och ryckte på axlarna.

"Ja, kanske det." sa Ron.

Efter en stund så gick de upp mot slottet igen och vidare till biblioteket. Där inne så såg de Hermione sitta helt ensam och läsa i en bok. De gick fram till henne och satte sig.

"Har du hittat något?" sa Ron.

"Lite", sa Hermione," men det är inget som hjälper oss att förstöra staven."

"Vad är det du har hittat då?" sa Ginny.

"Jo, jag kollade i Hogwarts historia och där står det att de flesta, eller nästan alla förtrollningar som skyddar Hogwarts är gjorda av Rawenclaw. Det står att med magistavar så är magin annorlunda på något sätt, den är mycket kraftfullare och även mycket hållbarare. Vanlig magi försvinner ju med tiden, fast magin från en magistav håller sig kvar för alltid. Så det är därför alla förtrollningar är gjorda med magistavar, så att de ska verka för alltid och så att de ska bli så kraftfulla som möjlig."

"Men varför får inte vi använda magistavar då?" sa Ron.

"De är extremt sällsynta och värdefulla." sa Hermione.

"Hur kan förtrollningarna bli så kraftfulla egentligen?" sa Ginny.

"Man vet inte riktigt," sa Hermione," men de suger ju ut kraft från omgivningen då man använder dem, så det kan ju vara därför."

"Ja, kanske det." sa Ginny.

"Har ni kommit fram till något då?" sa Hemione.

"Ja." sa Harry och började berätta om deras planer.

"Så, tycker ni att vi ska gå och testa det nu?" sa Hermione.

"Ja det kan vi väll." sa Harry.

Just då kom något inflygande genom biblioteket och landade med en duns på boken Hermione hade framför sig.

"Errol?" sa Ron frågande.

Ginny tog upp ugglan som verkade vara helt livlös. Han hade ett brev på ena benet som Ginny tog lös och gav till Ron. Han vecklade upp pergamentet och skulle börja läsa högt just som Ginny sa:

"Errol?" hon skakade försiktigt på ugglan och kollade sedan på de andra med stora och tårfyllda ögon." Ha..han är d..d..död."

"Va?" sa Ron förskräckt och började undersöka Errol medan Ginny började gråta. Harry visste inte riktigt vad Ginny var så ledsen över, han var ju ändå jätte gammal och dög knappt till något, det kanske var chocken? Han la armen om henne och drog henne till sig.

De satt bara tysta en stund och kollade på ugglan medan Ginnys snyftningar fortsatte. Efter en stund så skakade Ron (som såg ut att ha hamnat i någon slags trans) på huvudet och kollade skarpt på Ginny.

"Han var ändå gammal," sa han tröstande," det var bara en tidsfråga innan han skulle dö."

"Ja, jag vet." sa Ginny snyftande." Men vi har haft han så länge, det känns nästan som att jag har förlorat en riktig vän."

"Det blir nog bra." sa Hermione tröstande." Ska vi skriva till era föräldrar?"

"Ja." sa Ron.

Vad stod det föresten i brevet?" sa Harry." Det måste ju vara från dem."

Ron som såg ut att ha glömt bort det helt tog upp pergament biten från bordet, vecklade upp den och började läsa högt.

Hej allihopa.

Ni är hjärtligt välkomna att få komma hem till oss på kråkboet och fira jul tillsammans. Hoppas allt är bra med er och att ni sköter era studier. Skicka ett brev tillbaka (via returuggla) och skriv om ni kommer eller inte.

Med vänlig hälsning, Molly.

Ron började skratta lite.

"Via returuggla!" sa han halvkvävt och Ginny kollade upprört på honom." Förlåt Ginny, men det är faktiskt lite komiskt."

"Nej." sa Ginny fast Harry kunde se att det ryckte lite motvilligt i hennes mungipor. Harry började själv skratta och Ginny började skratta hon med, även om det var ganska ansträngt. Hermione slog ihop boken och tog fram ett pergament och började skriva på det. Efter en stund så ställde hon sig raskt upp.

"Jag går iväg och skickar tillbaka ett svar nu, jag skrev att vi kommer dit och firar jul." sa hon.

"Ok" sa de andra som nu hade slutat skratta.

De gick alla iväg till uggletornet där Hermione kallade till sig Hedwig och satte fast pergamentet på hans ben och kastade iväg honom ut genom det öppna fönstret. De stod och kollade på honom en stund då han flög bort utom synhåll så vände de sig sedan om och gick ner mot uppehållsrummet för att ta itu med staven.