Återseende
Harry läste igenom brevet en gång till, han kunde inte riktigt tro på det, han ville inte tro på det. Slugghorn…död.
"Vad står det?" Ron gick fram till Harry och försökte se vad det handlade om.
"Slugghorn, ha-han är död", stammade Harry fram.
Han kunde se hur Ron spärrade upp ögonen i det svaga månljuset.
"Hu-hur kunde han dö?" undrade Ron.
"Det står att Voldemort kom på honom med at försöka förstöra medaljongen." Harry gick och satte sig i sängen igen.
"Men om han nu blev avslöjad, hur kunde han då hinna skriva till dig?" Ron rynkade pannan och satte sig bredvid Harry.
"Vet inte." Harry kröp ner i sängen igen och la pergament biten på nattduksbordet.
"Tänk så var det någon annan som skrev." Ron drog hastigt till sig lappen och började granska handstilen.
"Men om det var någon annan så måste ju den personen ha fått reda på allt om horcruxarna", viskade Harry.
"Känner du igen stilen?" sa Ron och räckte över lappen till Harry. Harry granskade den noga, fast han kunde inte komma på ifall han sett den någonstans. Det var väldigt slarvigt skrivet, som om det var gjort i all hast. Han tänkte tillbaka på hur Slugghorns stil såg ut från alla läxor han fått tillbaka från det föregående året.
"Det är inte hans stil!" utropade Harry.
"Shyyy", väste Ron och pekade bort mot Nevilles säng. Harry slog sig förfärat för munnen och de båda pojkarna satte öronen på helspänn. Allt var tyst i rummet förutom Nevilles låga snarkningar och de båda pojkarna andades lättat ut.
"Vet du vems stil det är då?" viskade Ron snabbt.
"Nej, men jag är ganska säker på att det inte är hans i alla fall."
"Tycker du att vi ska gå och berätta för Hermione och Ginny?"
"Ja, jag har ändå inte så stor lust att sova längre."
En liten stund senare stod de nedanför trappan som ledde till flickornas sovsalar, det enda ljus som fanns kom från deras trollstavar.
"Jag väcker Hermione", sa Ron.
"Okej." Harry hoppade upp på sin kvast som han hade tagit med sig från sovsalen sen flög han upp i spiraltrappan. Han läste på alla skyltar som hängde på varje dörr och kom tillslut fram till en som det stod sjätte års elever på. Sakta vred han om handtaget och hoppades innerligt att de inte skulle ha något slags pojklarm. Dörren gled med ett gnisslande ljud upp och där inne kunde han se fyra himmelssängar stå längst ena väggen. I mitten av rummet stod det ett bord som var överfyllt med böcker och runt det fyra tjocka sittkuddar. Harry flög försiktigt in i rummet och till sin lycka slog inget larm igång sig. Han hoppade av kvasten och vandrade sakta fram till en av sängarna och drog bort draperiet. Där låg en blond flicka med huvudet nervänt i kudden. Han gick vidare till nästa säng och drog bort draperiet. Där fick han se en rödhårig flicka ligga och sova stillsamt.
"Ginny", viskade han i hennes öra och började ruska om henne lite grann. Hon slog sakta upp ögonlocken och stirrade sömnigt på honom. "Kom, vi måste prata, var tyst så att du inte väcker någon annan.
"Okej", gäspade Ginny stort och klev ur sängen.
"Kom ner till uppehållsrummet." Harry kunde se att hon nickade så han hoppade upp på kvasten och flög iväg.
En stund senare satt alla fyra framför brasan som Ron nyligen tänt med sin trollstav.
"Varför väckte ni oss?" undrade Hermione.
"Vi har fått ett brev", och så berättade Harry allt som hade hänt. Drömmen, brevet och deras aningar om att det inte var Slugghorn. Efter redogörelsen satt alla tysta en stund.
"Så, vad tycker ni att vi ska göra nu?" undrade Ginny försiktigt.
"Kan du någon trollformel som kan avslöja vem skrivaren är Hermione?" frågade Ron och såg väldigt hoppfull ut.
"Nej", suckade Hermione och Rons ansiktsuttryck bleknade genast bort.
"Men han lyckades alltså förstöra medaljongen?" frågade Ginny.
"Ja, om det nu är sant alltså." Harry reste på sig och började vandra runt i uppehållsrummet. Han försökte komma på vilken person som kunde tänkas göra något sådant. Varför skulle man först ta reda på allt om horcruxar och sedan skicka ett brev till dem om vad som hade hänt.
"Men sluta vandra runt så där", sa Ron irriterat. Harry tittade lite överraskat på honom men gick sedan och satte sig.
"Det måste ha varit sanning", sa Harry efter en stund.
"Hur vet du det?" undrade Ginny.
"Varför skulle jag annars ha fått den där drömmen? Det är ett alldeles för stort sammanträffande. Voldemort vet att vi har upptäckt hans hemlighet och nu kommer han göra allt för att få tillbaka sin stav."
"Tror du inte att han redan har aningar om att du har den på Hogwarts då?" frågade Ron.
"Det har han säkert, men jag tror inte att han skulle riskera att attackera ifall han inte visste med säkerhet. Risken att åka fast är nog för stor skulle jag tro."
"Men vet ni", sa Ginny plötsligt tittade mystiskt på de andra. "Varför skulle Voldemort vilja ha tag på den där staven ifall den nu är oförstörbar? Det kan ju inte vara för att han vill använda den, då skulle han ju ha tagit den medan den fanns i skogen. Så alltså kan den inte vara oförstörbar, det måste alltså fortfarande finnas något sätta att förstöra den på som vi ännu inte provat!"
"Men Ginny, det är ju genialt", skrattade Ron andlöst. Harry kände hur hoppet inom honom föddes på nytt. Han tyckte också att det lät vettigt, varför skulle han någonsin vilja ta tillbaka något som ingen kan förstöra.
"Men hur ska vi kunna få reda på hur då?" frågade Harry.
"Jag kan ta och kolla i biblioteket, jag har för mig att det ska finnas en bok om magistavar där." Hermione reste sig upp och började gå iväg mot porträtt hålet.
"Ska du dit nu?" frågade Ron förvånat.
"Ja, hur så." Hermione stannade upp och såg ner på Ron.
"Det är ju mitt i natten."
"Klockan är fem minuter i sex, det öppnar alltså om fem minuter."
"Jaha, redan. Vi måste ha suttit här rätt länge." Ron började undersöka sin egen klocka och Hermione gick iväg från dem.
"Så vad ska vi göra?" undrade Ginny.
"Vi kan väl gå och ta en bit mat", sa Ron. "Matsalen öppnar ju snart ändå."
Så de reste på sig och började gå ner mot stora salen. Deras steg ekade mellan stenväggarna och facklorna som hängde ut från väggarna fladdrade lekfullt i luften. Det var rysligt kallt och den friska vinterluften gjorde nästan ont i lungorna på Harry. Då de väl kom in i stora salen så gick de och satte sig vid Gryffindorbordet. Harrys mage kurrade högt och plötsligt dök maten upp på bordet ungefär som om den hört magens rop. De började alla ta för sig av de goda mackorna och den stekta frukostkorven. Efter en liten stund då alla var mätta och belåtna hörde de hur ytterporten slog igen. De utbytte lite oroliga blickar med varandra och stirrade sedan mot öppningen till stora salen. De kunde höra steg närma sig och i nästa sekund dök en skepnad upp i dörröppningen, personen var beklädd med svarta kläder och huva. Personen gick bara rakt fram men slängde en blick in i stora salen och stannade hastigt upp då han såg vilka som satt där inne.
"Malfoy", sa Harry och stirrade på honom ett ögonblick men drog sedan upp sin trollstav då han såg att Draco Malfoy räckte sig efter sin. Harry avfyrade avväpningsbesvärjelsen mot honom samtidigt som de andra två kastade en varsin med. Malfoy slängde sig åt sidan så förhäxningarna slog i väggen och ett ljudligt dån började eka genom hela slottet. Sen kröp han snabbt in bakom väggen till stora salen för att ta skydd.
"Släng ut din trollstav och kom fram med händerna på huvudet", ropade Harry. Inget svar kom, det enda han hörde var snabba fotsteg som avlägsnade sig. Harry började genast springa efter honom med de andra tätt bakom sig. Då han kom ut i entréhallen kunde han se Malfoys huvud försvinna bakom trappkanten. Så fort han kunde satte han av efter honom. Efter en stunds jagande såg de hur Malfoy försvann bakom ett hörn fast i nästa sekund kom han utflygande därifrån rakt in i väggen på andra sidan. Harry kollade förvånat på den medvetslöse Malfoy men fattade sen vad som hänt då Hermione dök upp bakom hörnet med trollspöet riktad rakt mot Malfoys hjärta. Hon granskade honom en liten stund och sparkade sedan bort trollstaven ur hans slappa hand.
"Var det ni som gjorde det där oljudet?" frågade Hermione de andra.
"Ja." Harry ställde sig mot väggen och pustade ut.
"Jag trodde först att vi blev anfallna av dödsätarna så jag sprang genast iväg för att hjälpa. Och efter en stund kommer plötsligt han fram bakom hörnet, så jag avfyrar en förhäxning mot honom. Jag trodde först att det var en riktig dödsätare, fast då huvan flög av i luften såg jag vem det var och sen kom ni plötsligt fram bakom hörnet." Hermione satte sig ner bredvid Malfoy. "Tycker ni att vi ska väcka honom?"
"Ja, jag skulle väldigt gärna förhöra honom lite grann", pustade Harry. Hermione började göra olika rörelser med sitt spö och riktade det sedan mot Malfoy. Han hostade till och slog upp ögonlocken.
"Hur kom du in i slottet?" frågade Harry genast.
"Skit i det du!" snäste Malfoy.
Harry kände hur det hettade till i kroppen, det han helst ville göra just nu var att hoppa på Malfoy och ge honom en ordentlig smäll, fast han lyckades avstå från frestelsen.
"Berätta nu, annars lovar jag att du kommer att ångra dig." Harry riktade sin trollstav mot honom och smålog lite.
"Ja jag berättar väl då, men det är knappast för att jag är rädd för dig. Hur som helst så det var din idiotiska jättevän som släppte in mig."
"Du kallar inte Hagrid för idiot!" gormade Harry rasande och några röda gnistor började spraka vid trollstavsspetsen. Malfoy stirrade respektfullt på gnistorna en liten stund fast såg sedan trotsigt på Harry igen.
"Varför släppte han in dig då?" morrade Harry med sammanbitna tänder du han lugnat ner sig lite.
"På order från McGonagall", flinade Malfoy. Harry skrattade åt hans dåliga kommentar.
"Skulle McGonagall ge dig lov att gå in i slottet?" hånskrattade han.
"Ja faktiskt." McGonagall lade sin hand på Harrys axel och drog bort honom från Malfoy.
"Me-men varför?" frågade Harry chockerat efter McGonagalls plötsliga uppdykande.
"Kom till mitt klassrum så ska jag förklara", sa McGonagall och hjälpte Malfoy upp igen.