Jullovet börjar

Då de väl hade kommit fram till McGonagalls klassrum så satte sig på varsin stolar. Harry kände sig lite illa till mods, fast mest förvirrad. Vad höll McGonagall på med egentligen, varför hade hon gett Malfoy tillåtelse att gå in i slottet för?

Av vad han kunde urskilja på de andras blickar så kände de likadant som honom.

"Så var skall vi börja?" undrade McGonagall och gav ifrån sig en liten suck. Harry tänkte precis säga något då det bankade på dörren.

"Kom in", ropade McGonagall.

Dörren gled upp och in kom Filch med en ilsken uppsyn.

"Någon har förstört väggen i entréhallen, rektor McGonagall", fräste han.

"Det var vi", sa Ginny genast. Filch stirrade ilsket på dem och knöt sina skakande händer.

"Jag tar hand om det senare Filch", sa McGonagall.

Filch bugade sig stelt och gick ut igen.

"Så var va vi?" undrade McGonagall.

"Du skulle berätta om varför Malfoy är här!" Harry stirrade ilsket på det fula kräket som satt där på sin stol och flinade retligt mot honom.

"Han har gått med på att verka som våran spion", sa McGonagall.

"Men vi har ju redan en, varför ska vi ha med honom då?" undrade Harry upprört.

"För det första så är det bättre med fler än en och för det andra så har våran andra spion rapporterat att hans situation börjar bli ansträngd", suckade McGonagall.

Harry undrade ifall hon visste det som han nyligen hade fått reda på. Hur som helst så kunde han inte säga det då Malfoy var i närheten, han litade fortfarande inte på honom.

"Men vadå", sa Hermione och pekade på Malfoy. "Han sa ju att Voldemort inte godtog honom som tjänare något mer!"

"Just det", triumferade Harry. "Hur förklarar du det?"

"Det kan jag inte", sa McGonagall. "Det måste Mr Malfoy berätta om."

Alla i rummet vände sina blickar mot Malfoy som satt och gungade på stolen. Han såg aningen förvirrad ut en liten stund men började sedan berätta.

"Öhh, jo, det började så att jag blev förd till mörkrets herre. Han tänkte såklart döda mig, men först bestraffa mig. Så under bestraffningen fick jag tid på mig att övertyga honom om att jag är en sann dödsätare. Jag sa saker som att jag aldrig önskat att tjäna någon annan än honom och att jag hatade alla smutsskallar. Jag trodde aldrig att han skulle gå på det, han sa att han inte behövde någon så värdelös tjänare som mig. Men sen påminde jag honom att jag hade lyckats fly från Bellatrix och det verkade göra intryck på honom. Så han sa tillsist att jag kanske kunde göra någon nytta trots allt. Han påminde mig såklart om att Bellatrix hade haft mycket annat för sig då hon jagade mig, så jag var trots allt inte så skicklig i att komma undan. Men han sa att jag kunde komma till användning, han misstänkte tydligen någon för att vara spion. Och han sa att om jag lyckades ta fast honom så skulle jag få återinträda tjänsten som dödsätare. Så jag antog såklart uppdraget och han berättade vem det var jag skulle skugga. Jag fick inte reda på vad han hette, bara att han jobbade på mysterieavdelningen och en del personbeskrivningar." Harrys hjärta slog till lite extra hårt då han nämnde mysterieavdelningen, kunde det vara så att det var Malfoys fel att Slugghorn var död?

"Så jag började skugga honom", fortsatte Malfoy. "Det var mycket svårt, ibland tappade jag bort honom helt. Men en dag då han transfererade iväg sig lyckades jag uppfatta riktningen han åkte iväg åt, så jag följde efter. Och till min förvåning dök han upp utanför Serverus Snapes hus. Det som förvånade mig mest var att han lyckades gå in i huset oförhindrat, så jag tog det mycket försiktigt med tanke på att han måste vara en mycket mäktig trollkarl. Men jag smög närmare och enda in i huset. Jag gjorde såklart en del förtrollningar för att kunna smyga tystare. Men i alla fall då jag kom in såg jag att den där mannen stod och rotade bland Snapes trolldrycksingredienser. Han hade till min lycka lagt ifrån sig trollstaven så jag angrep honom genast. Sedan kallade jag till mig mörkrets herre så fort jag kunde. Han blev mycket nöjd med mig, så han sa att jag fick återgå i hans tjänst. Vad som hände med den där mannen vet jag däremot inte."

Harry viste inte riktigt vad han skulle tycka, det verkade faktiskt kunna stämma. Det verkade som om Malfoy talade sanning och att han dessutom fått Slughorn på fall. Harry svepte sin blick över de andra. McGonagall såg väldigt chockad ut medan de andras blickar sade honom att de trodde samma sak som han. Malfoy stirrade aningen förvånat på de andras chockartade ansiktsuttryck.

"Vad är det med er?" sa han efter en liten stund.

"Jag…Jag tror att du kan ha tagit fast våran spion", sa McGonagall och stirrade tomt ut i luften.

"Men vadå", sa Harry. "Det behöver inte ha vart han, det kan väl finnas fler dödsätare på mysterieavdelningen?" Han trodde inte ens själv på det han sa, det var mer för att övertyga sig själv.

"Jag tror inte det", sa Hermione. "Inte med tanke på brevet vi fick."

"Vilket brev?" undrade McGonagall.

"Vi tar det sen." Harry stirrade med en avskyvärd blick på Malfoy. "Då han har lämnat rummet."

"Okej, gå ut och vänta utanför Mafloy, eller gå in i klassrummet mittemot föresten, så ingen ser dig", sa McGonagall.

"Okej." Malfoy reste på sig och gick ut ur rummet.

"Nå vad var det för brev ni pratade om?" undrade McGonagall.

"Vi fick ett brev från Slugghorn, eller det skulle iallafall se ut som om det var från honom." Harry tog fram brevet och visade det för McGonagall. Hon rättade till glasögonen och granskade det en liten stund.

"Vad menar han med att han lyckades förstöra den?"

"En grej bara, inget vi inte kan hantera", sa Harry hastigt.

"Men titta professor McGonagall", invände Hermione. "Det kan ju inte ha varit han som skrev det här brevet ifall det är som Malfoy säger."

"Nej, du har rätt", sa McGonagall. "Jag ska försöka ta kontakt med honom, jag kan skicka Arthur på uppdraget. Han vet vem det är. Men vad menar han med nu vet han att ni vet?" Hon pekade på brevet.

"Att Voldemort har fått reda på en sak", förklarade Harry.

"Vadå?" frågade McGonagall ganska strängt.

"Det kan jag inte säga", sa Harry och suckade.

"Men Harry", sa McGonagall, nästan moderligt. "Om det är något viktigt så är det väldigt bra att jag får reda på det, jag är ju trots allt ledare över Fenixordern."

"Nu när Voldemort vet om det så är det väl kanske inte så stor idé med att hålla det hemlig längre", sa Ginny till Harry.

"Ja, okej då." Harry drog ett djupt andetag och sen så berättade han om vad horcruxar var och hur det låg till med Voldemorts. Fast han berättade inte om staven, han ville inte att någon skulle få veta vart den fanns, någon kunde ju faktiskt lyssna på deras samtal.

McGonagall såg lite förvirrad ut efter redogörelsen men till slut sa hon:

"Så det är två kvar?"

"Ja, den ena är Nagini, och den andra har vi inte hittat än", sa Harry. Hermione gav honom en konstig blick som tydligt frågade om varför han inte berättade om staven. Harry försökte bara ignorera henne.

"Vet ni hur ni ska förstöra Nagini då?" undrade McGonagall.

"Nej, inte än", sa Harry.

"Man kanske bara behöver döda ormen", sa Ron.

"Ja, men vi vet ju inte säkert", sa Harry.

"Jag ska ta och forska i det där senare", sa McGonagall. "Men nu undrar jag om ni ska hem på jullovet? Jag har pratat med era föräldrar". Hon pekade på Ron och Ginny. "De vill gärna ha hem er över julen."

"Jag vet inte", sa Harry. "Vi har en del saker att göra, vad tycker ni?"

"Jag har i alla fall lust att ta en paus", sa Ginny och de andra två nickade instämmande.

"Okej, då gör vi så", sa Harry och log mot de andra. Han var också ganska trött på Hogwarts just nu, fast han var ännu tröttare på magistaven. "Kommer Hogwarts att vara väl förvarat under lovet?" frågade han sedan McGonagall.

"Ja, det är klart", svarade hon.

"Bra", sa Harry, han tänkte lämna staven där. Just nu fick bara åsynen av den att få honom att må ganska dåligt.

"Så då får ni väl ta och gå och packa nu då", sa McGonagall. "Tåget avgår om ungefär en timme."

"Jasså", sa Harry förvånat. Han hade visst tappat tidsperspektivet på senaste tiden. "En sak till bara", fortsatte han då han kom att tänka på en sak. "Har du kvar den där trolldrycken som gör att man slipper sova?"

"Öhh, ja. Hur så?" undrade McGonagall osäkert.

"Kan jag få några sådana? Jag har fått mardrömmar igen och jag vill helst slippa dem."

"Ja visst, men kom ihåg vad jag sa förut. Man ska inte använda dem för flitigt."

"Ja, men just nu vill jag kunna hålla mig vaken."

"Jag ska väl ta och hämta några från lagret, gå och packa era saker, sedan möts vi i stora salen."

"Okej", sa Harry, sen sa de hej då och gick ut därifrån.

Då de kom ut ur klassrummet så började de vandra iväg mot Gryffindortornet. Harry tittade på dörren till klassrummet mittemot McGonagalls, dörren var stängd där.

"Tycker ni verkligen att vi ska kunna lita på Malfoy?" frågade Harry de andra.

"Jag vet inte", sa Ginny. "Han verkar i alla fall ha skött sig än så länge. Så man kanske skulle göra det trots allt."

"Jag vill inte lita på honom, han dödade Dumbledore", suckade Harry.

"Jag tror honom inte heller", sa Ron. "Alltid har han kallat Hermione för … ja ni vet. Det visar ju hur mycket han avskyr oss."

"Men jag tror inte att han gör det här för oss", sa Hermione. "Jag tror att han gör det för att han inte vill sitta i Azkaban."

"Ja, kanske det", sa Harry.

Då de kom fram till porträtthålet sa Ron lösenordet och de gick in. I uppehållsrummet satt två nyvakna tvåor och bytte trollkarlskort. Harry och Ron gick iväg till sin sovsal och började packa ihop sina saker. Harry tog sig en snabb titt på Ravenclaws stav, stoppade sedan ner det avlånga föremålet i väskan och satte fast den under sängen med hjälp av magi. Han trodde inte att någon skulle komma och snoka där, men för säkerhets skull utförde han en simpel camouflageförtrollning på den. Sedan gick han ut och väntade på att Ron skulle packa klart. Efter en stund så kom även Ron ut ur rummet, han stannade upp och tittade förvånat på Harry.

"Ska du inte ha med dig staven?" undrade han.

"Nej, jag orkar inte med den just nu. Blotta åsynen av den gör att jag mår dåligt."

"Okej." Ron ryckte på axlarna och gick iväg mot flickornas sovsalar med Harry efter sig. Då de kom fram så fick de lov att vänta en stund innan flickorna kom ner. Ginny frågade samma sak som Ron, de gillade inte riktigt idén med att ha magistaven kvar på Hogwarts, men tillslut gick de med på det.

Då de gick in i stora salen såg det att väggen hade blivit lagad. Harry såg upp mot honnörsbordet där McGonagall redan satt med en skinnsäck i famnen. Harry gick fram emot henne, McGonagall såg att de kom gåendes och gick fram för att möta dem.

"Här har du", sa hon till Harry och räckte över säcken till honom. "Tåget går…"

"På tal om tåget så tycker jag att vi kan ta och transferera oss istället", avbröt Ron.

"Gör hur ni vill", sa McGonagall. "Men Molly väntar sig att ni kommer tills på eftermiddagen."

"Strunt samma", sa Ron. "Jag orkar inte sitta och vänt på tåget."

McGonagall följde med dem ut till slottsgrinden som hon öppnade med att vidröra den med sitt trollspö.

"Hej då, och ha det så bra", sa McGonagall.

"Du med, hej då", sa de andra.

"Och tack för trolldrycken", sa Harry.

Sedan gick de ut utanför grindarna och transfererade sig iväg.