Jul i Kråkboet
Med en knall så dök de upp utanför det välbekanta huset. Harry tittade på det och log. Han kände hur julkänslan dök upp inom honom då han såg det snöbeklädda huset med den smala rökpelaren som letade sig upp mot den klara skyn.
"Vad skönt att komma hem", log Ginny och de andra nickade instämmande.
De gick fram till huset och Ron knackade på dörren.
"De kanske ligger och sover", sa han sedan eftertänksamt.
"Vem är det?" hördes dock Mrs Weaslys röst någon sekund senare.
"Det är vi", ropade Ron genom dörren. "Harry, Jag, Hermione och Ginny."
Dörren öppnades genast och Mrs Weasly tittade lite förvånat på dem men sedan sprack hennes ansikte upp i ett stort leende.
"Kom in, kom in." Hon kramade var och en medan de fick komma in i huset.
Harry kände lukten av nybakat bröd då han steg in i köket och lite varstans så satt det julpynt. I vardagsrummet stod en gran med några få paket under sig. Harry ägnade en blick åt klockan som för tillfället stod ovanför den brödfyllda ugnen. Alla visare stod på "dödlig fara", Harry undrade varför Mrs Weasly fortfarande gick runt med den då den alltid visade samma sak.
"Sätt er vid bordet nu så ska ni få lite nybakat bröd", log Mrs Weasly. "Jag hade förståss inte väntat att ni skulle komma så här tidigt, men nu kan ni ju hjälpa till med lite julstädning."
"Jaja, ta det lite lugnt", gäspade Ron.
"Å vad jag är glad att se er." Mrs Weasly ställde fram en korg med rykande bröd på bordet tillsammans med en skål smör. "Ni kan inte tro hur oroliga vi har varit ibland, med allt som står i tidningen nuförtiden."
"Vadå, vad är det som har hänt nu?" undrade Ron. "Förutom det vanliga alltså, och var är pappa?"
"Pappa fick åka till jobbet", förklarade Mrs Weasly. "Men har ni inte läst tidningen?"
"Nej", sa de andra och började ta för sig av brödet.
"Tja, det här med Ni-Vet-Vem har börjat sprida sig till andra länder. Framför allt Tyskland, Norden och Frankrike har det satt igång i." Medan hon pratade började hon servera dem med olika maträtter. Harry var inte riktigt säker på vad hon fick alltihop ifrån, men plötsligt så stod det julskinka, messmör, pumajuice, paj, bullar, glass och kakor på bordet. "Fast det är nog värst på ministeriet, allt håller på att lösas upp. Arthur är så stressad hela tiden, han är nästan aldrig hemma. Jag tror han håller på att slita ut sig själv. Hoppas han kan få ledigt i jul så han kan slappna av lite grann. Hursomhelst så blir det hela mycket värre nu när Dumbledore är borta. Man fruktar att de kan gå till attack när som hälst. Sen dör det ju massor av mugglare varenda dag och man kan snart inte hålla våran värld hemlig. De skyller på allt möjligt som terrorist attentat och ökad brottslighet." Hon gav ifrån sig en djup suck och satte sig tungt ned på en stol. "Men låt oss inte bekymra oss om det nu, ät er mätta istället." Hon log mot dem och började ta för sig av maten.
"Innan Dumbledore försvann så var de ju på honom hela tiden, så varför behöver de honom nu?" sa Harry argt och la på en bit julskinka på sin smörgås och började äta.
"Folket blir oroliga förståss, det sägs ju att han var den enda som kunde mäta sig med Ni-Vet-Vem", sa Molly.
"Ja, kanske det", suckade Harry. Han kände sig illa till mods då han började tänka på hur dåligt allt såg ut. Det verkade nästan som om de var dömda till att misslyckas. Han ruskade lite på huvudet, som i hopp om att ruska av sig tankarna, sen tog han för sig av glassen och försökte komma på något roligare samtalsämne.
"Vad gör Bill och Fleur nu för tiden?" frågade han Molly.
"Bill jobbar kvar på banken och Fleur har också sökt jobb där, men jag vet inte riktigt hur det går med det. Hur som helst så har de flyttat till Manchester, Bill har två av sina vänner där, och de har skaffat sig ett fint hus", svarade Molly.
"Vad kul", sa Harry, fast hans glädje i rösten lät inte så äkta.
"Ska vi göra något sen?" undrade Ginny.
"Ja, julstädning", sa Mrs Weasly.
"Jag menade något roligt", sa Ginny.
"Det är väl kul?" retades Mrs Weasly och Ginny gav ifrån sig en djup suck.
Efter att de hade ätit upp så skickade Mrs Weasly upp dem på sina rum för städning, Harry skulle få sova i Rons rum, så han fick hjälpa till där. Dagen förflöt med ytterligare städning i övriga delar av huset. Ron var nära på att få ett litet raseriutbrott då Hermione inte vill hjälpa honom och Harry med sina effektiva städningstrollformler, men han fick till sist ge sig då Mrs Weasly sa till på skarpen. Senare tog de in julgranen och började pynta den med olika föremål. Efter ett bra tag så satte sig Mrs Weasly ner i soffan och smålog då hon beskådade den vackra granen med alla sina grönglittrande grenar, de svagt röd lysande kloten som stillsamt svävade omkring mellan grenarna och den gyllene stjärnan som prydde granens krona.
"Nu är det enda som behövs en rejäl hög med paket", sa hon belåtet.
"Ja", instämde de andra glatt.
"Är det några fler som ska fira jul med oss?" undrade Ginny.
"Jo, några till blir det nog", sa Mrs Weasly och började räkna på fingrarna. "Lupin och Tonks, Bill och Fleur, Charlie och sen kanske Monsterögat kanske tittar förbi."
"Då krävs det ganska mycket presenter då", log Ginny.
"Ja, jag tänkte att vi kunde åka till Diagongränden någon dag och se vad vi får tag på."
"Okej", sa de andra.
"Vill ni ha lite mat nu?"
"Ja tack"
Så de gick ut i köket för att äta. Då alla var mätta och nöjda så började de spela knallkort ända till kvällen. Harry tyckte att det var en av de trevligaste dagarna på länge, men tillslut så skickade Mrs Weasly upp dem på rummen för att sova.
"God natt", sa Ron och la sig på mage och gnuggade ner ansiktet i kudden.
"God natt", sa Harry med tom röst så la han sig ner i sängen. Han började tänka på den där drömmen han hade haft. Han skulle låta Ron somna, sen kunde han ta lite av den där trolldrycken som McGonagall hade gett honom. Till slut så började Ron ge ifrån sig dova snarkningar. Så Harry började leta efter den lilla säcken med flaskorna, det var inte så lätt i mörkret, men tillslut hittade han den och tog ut en flaska. Samtidigt hörde han hur Mr Weaslys röst satte igång nere i huset, han hade tydligen slutat jobba nu.
"Har ungarna kommit hem?" kunde han höra honom säga.
"Ja, de ligger och sover, vi har städat hela dagen." svarade Mrs Weasly.
"Apro på sova, så är det precis vad jag behöver just nu", gäspade Mr Weasly.
Harry kunde höra hur fotsteg rörde sig upp i trappen och sedan hur en dörr smällde igen. Han väntade kanske en kvart innan han tog av korken från flaska och luktade på drycken, det luktade lite som citronsaft tyckte han. Sedan svepte han hela flaskan i ett drag. Det var en konstig känsla, från att första droppen landade på tungan så kändes det som om kalla vattenstrålar sprutade runt i huvudet på honom och ut i alla ådror i kroppen medan det kändes som om han hade en ytterst sur citron på tungan. Sedan upphörde det och smaken av citron började avta. Han rös till lite grann och stoppade ner flaskan i säcken igen. Plötsligt så kändes det som om han var klarvaken, energifylld, nästan som om han hade lust att gå ut och springa ett maratonlopp. Genast tog han två flaskor till och stoppade ner dem i fickan, ifall energin skulle ta slut, sedan smög han försiktigt ut i rummet och försökte med hela sin makt att inte låta dörren knarra. Då han lyckats komma ut så smög han ner i köket och undvek noggrant de trappsteg som knarrade extra mycket. Då han kom ner så blev han förvånad över synen som mötte honom, Ginny satt där och tittade på honom i månljusets sken.
"Vad gör du uppe?" viskade Harry.
"Tänkte hålla dig sällskap", sa Ginny tyst och log. "Du vill ju inte sova nu mera."
"Men ska inte du sova då?" undrade Harry.
"Jag är hellre med dig", sa Ginny. "Och föresten så kan väl jag också få en dos av den där drycken, eller?"
"Okej då", sa Harry och tog upp en flaska ur fickan som han gav till Ginny. Hon drog upp korken på den och drack innehållet, ryste till och spärrade sedan upp ögonen.
"Wow", sa hon och log stort. "Vilken känsla."
"Ja visst är det", log Harry. "Men det är lite obehagligt också."
"Mmm", instämde Ginny. "Men ska vi hitta på något?"
"Kan vi väl, men vadå?" undrade Harry.
"Vad sägs som att gå ner i byn?" undrade Ginny.
"Nej, jag borde inte göra något sådant, det är för riskfyllt", sa Harry.
"Är det inte kul att ta lite risker ibland då?" undrade Ginny och ställde sig upp, gick närmare honom och sträckte sig långsamt upp mot hans mun. Harry började känna sig alldeles het i kroppen och försökte kyssa Ginny men hon drog sig bort från honom.
"Bara om vi går ut", log hon sedan retsamt.
"Men", han ville inte gå ut, men hans vilja att få kyssa Ginny var ännu starkare. "Okej då."
"Fel svar", sa Ginny. Harry fattade ingenting, vad menade hon nu. "Tänk om jag hade varit någon dödsätare nu då, om jag hade lyckats lura ut dig så hade du varit mycket sårbar."
"Nej, jag tänkte visst inte på det", sa Harry skamset men sedan log han. "Det är bara det, att din skönhet är så oemotståndlig." Sedan tog han tag i henne och kysste henne vilt. Det började gå vildare till men då Harry lyfte upp henne på matbordet så råkade en skål åka ner i golvet och ett skrammel for genom huset. De stod båda blixtstilla med öronen på helspänn. Till deras stora lycka så verkade ingen ha vaknat.
"Ska vi gå ut, jag kan inte hålla mig längre", sa Harry med vibrerande röst.
"Å ja", sa Ginny snabbt med undertryckt glädje i rösten.
De smög iväg mot utgången och öppnade försiktigt ytterdörren. En kall vind mötte genast deras ansikten och några få snökorn letade sig in i värmen. Harry drog igen dörren och så började de gå ner mot byn. Det var nästan fullmåne ute och de otaliga stjärnorna glittrade glatt ned på dem.
"Vart ska vi gå?" undrade Harry.
"Vi kan gå till badhuset", sa Ginny." Det skulle vara skönt att få värma upp sig lite."
"Ja, jag fryser nästan fingrarna av mig", sa Harry med skakande tänder.
Så de begav sig av till byn i snabbare takt. Det gick knappt att se ute i mörkret, så Harry tände sin trollstav medan de vandrade ned mot gatlyktornas svaga sken. Då de kom fram till utkanten av byn så möttes de av ett tyst villaområde. Alla fönstren var svara utom ett som lyste i olika färger lite då och då. Harry släckte sin trollstav och stoppade ner den i fickan.
"Vart ligger badhuset nu då?" undrade Harry.
"Det är inte så långt kvar nu", sa Ginny. "Följ bara efter mig."
Efter en stund så kom de fram till ett större hus där det bara lyste lite svagt blått ifrån fönstren.
"Ska vi?" log Ginny och pekade på dörren.
Kvällen förflöt i badhuset, Harry viste inte när han hade mått så bra senast, det var som om de var tillbaka i prefekternas badrum för första gången. Men efter några timmar så var de tvungna att ta sig upp ur badet, det skulle ju inte vara så trevligt ifall Mrs Weasly upptäckte att de var borta. Så när de väl hade bytt om till ytterkläder igen så stod de vid utgången till badhuset. Utanför så var allting lugnt, gatlyktorna sken svagt ner på vägen och till höger om badhuset låg en liten lekpark. På andra sidan gatan så låg ett gatukök med massor av bilder på olika maträtter. Harry kom just att tänka på hur hungrig han var då Ginny kom gåendes bakom honom.
"Har du väntat länge?" undrade hon.
"Nej då." Harry låste upp dörren och gick ut i månskenet. Då han hade stängt dörren så började de vandra upp mot Kråkboet, fast snart stannade Ginny upp.
"Kan du inte transferera hem oss istället?" frågande hon. "Det är så kallt här ute."
"Okej", Harry tog tag i henne. "Är du beredd?"
"Ja"
Harry tog upp sin trollstav ur fickan, gjorde en piruett och så for de iväg med en väldig fart men stannade nästan genast med en hög smäll, fast han hade inte transfererat dem hele vägen eftersom han inte vill att smällen skulle väcka någon. Men efter en stund så kom de fram, det såg ut precis som när de hade lämnat det så de gick fram till dörren och drog ned handtaget. Men till deras förbannelse så var det låst.
"Vad gör vi nu då?" undrade Ginny irriterat.
"Kan vi inte transferera in oss i huset?" frågade Harry.
"Nej, vi har transfereringsskydd", sa Ginny. "Du vet väl att ministeriet har försett vårt hus med massa sådant?"
"Ja, jag vet. Varför tänkte vi inte på det här då vi gick ut." sa Harry irriterat till sig själv.
"Ja, vi tänkte väl inte på särskilt mycket än varandra vid det tillfället", sa Ginny surt.
"Och vad ska vi säga till dina föräldrar då?"
"Vi kan säga att vi gick ut för att få lite frisk luft och sen så blåste dörren igen eller något sånt."
"Ja, vi får väl göra det", sa Harry. "Ska vi leta på något bra ställe att sitta på?"
"Vi kan gå in i kvastboden."
"Bra idé", sa Harry och gick snabbt dit. Den dörren var i alla fall öppen till deras lycka, så de gick in och gjorde några värmebesvärjelser så de skulle slippa förfrysa sig. Sedan väntade de där i någon timme samtidigt som de tittade ut med jämna mellanrum för att se om någon hade vaknat.
"Gud vad dumma vi har varit inatt", sa Ginny efter en stund och såg bekymmersam ut.
"Vadå?" undrade Harry.
"Ja, vi har ju satt hela trollkarlsvärldens öde på spel bara för att få roa oss", sa hon och väntade en stund innan hon fortsatte. "Du är den enda som kan besegra Voldemort Harry. Och med ett sådant stort ansvar på sig så måste man vara försiktigare med vilka handlingar man väljer att utöva. Det var bara tursamt att inget hände ikväll, och bero på det så kan det fortfarande hända saker. Vi har verkligen varit dumma inatt, för att inte tala om mig. Det var för min skull som du följde med ut."
"Skyll nu inte det här på dig själv, och det hände ju dessutom ingenting", sa Harry.
"Men det kunde ha hänt något", sa Ginny, hon verkade plötsligt väldigt upprörd och ställde sig upp. "Vad skulle trollkarlsvärlden tänka om mig i framtiden tror du? Flickan som fick Harry Potter mördad och därmed alla mugglare och mugglarfördda?"
"Strunt i det. Ja, vi var dumma, men vi kunde väl inte riktigt rå för det?"
"Nehej, vems fel var det att vi stack då?"
"Öhh… vårat, men bry dig inte mer om det nu, snälla", suckade Harry tungt. Han fattade inte varför hon helt plötsligt skulle börja pladdra om det här nu, allt hade ju gått.
"Jaja", suckade hon och satte sig ner bredvid Harry. "Jag menar bara att vi måste tänka oss för nästa gång, detta får aldrig hända igen."
"Okej", suckade Harry.
Efter en stund så verkade det som om någon hade vaknat, så de begav sig av till dörren. Ginny knackade försiktigt på och de kunde höra hur fotsteg närmade sig.
"Vem är det?" sa en misstänksam röst som tillhörde Mr Weasly.
"Jag och Harry", svarade Ginny.
"Vad gör ni ute?" frågade Mr Weasly förskräckt.
"Öhh, vi förklarar när vi kommer in."
"Förs måste ni svara på en fråga så att jag verkligen vet att det är ni!"
"Okej, vad är frågan då?" undrade Ginny.
"När såg du och Harry varandra för första gången?"
"På Kings Cross stationen, då Harry skulle börja sitt första år", svarade Ginny genast och log lite grann då hon tänkte tillbaka på händelsen.
"Harry", sa Mr Weasly. "Då du kom till ministeriet i sommras, vad var det för slags samtal vi hade då?"
"Öhh", sa Harry och rodnade. "Män emellan prat?"
"Rätt", sa Mr Weasly och öppnade dörren åt dem. Han stod och log i dörröppningen då de gick in och satte sig i köket.
"Så vad har ni gjort ute?" sa Mr Weasly då han satt sig ner vid bordet.
"Öhh", sa Ginny osäkert. "Vi gick ut för att få oss lite frisk luft, men så blåste dörren igen och vi blev utestängda."
Mr Weasly tittade misstänksamt på dem en stund men sedan ruskade han på huvudet.
"Jaha, men vad gjorde ni båda uppe samtidigt då?"
"Jag har slutat sova nu för tiden", sa Harry innan Ginny hann svara. "Så hon tänkte vara snäll och göra mig sällskap."
"Jaha, så pass." Mr Weasly slängde en snabb blick på sitt armbandsur. "Men vet ni vad, jag måste rusa iväg till jobbet nu, vi ses senare, hej då."
"Hej då", sa Harry och Ginny innan Mr Weasly gick ut ur dörröppningen för att transferera iväg sig. Genast pustade båda ut och började skratta med ett lättat tonfall.
"Jag trodde aldrig han skulle tro på oss", skrattade Ginny.
"Inte jag heller, faktum är att jag inte tror att han gjorde det heller", skrattade Harry.
"Och varför är ni så full i skratt då?" gäspade Hermione som kom nergåendes för trappan med en sömndrucken blick.
"Jul glädje", log Ginny.
"Jaha", sa Hermione och log lite.
Efter en stund så kom även Ron och Mrs Weasly ner i köket. De hade en trevlig frukost tillsammans, dagen förflöt medens de satt och pratade om gamla minnen framför brasan.
På kvällen så satte de sig allesammans för att äta kvällsmat.
"Ville du ha någon julskinka Harry?" frågade Mrs Weasly och Harry.
"Jo visst vill jag det, tack." Han började ta för sig av kvällsmaten tillsammans med de andra. Efter en liten stund så knackade det på dörren och Mrs Weasly gick fram för att öppna.
"Vem är det?" frågande hon.
"Arthur", svarade Mr Weasly och så gick de igenom den vanliga frågeställningsproceduren.
"Så, hur har ni haft det idag?" undrade han då han kom och satt sig bredvid de andra.
"Jo, vi har pratat om gamla minnen", sa Mrs Weasly och satte sig bredvid sin man.
"Så trevligt", sa Mr Weasly.
"Är det någon som vill spela knallkort sen?" undrade Ginny.
"Inte jag, jag är alldeles för trött. Jag måste nog gå och lägga mig snart."
"Okej, men ni andra då?"
"Okej", svarade de. Så efter en stund så försvann Mr Weasly upp för trappan medan de andra började spela knallkort. De hade väldigt roligt, men tillslut så ville Mrs Weasly gå och se efter Arthur en liten stund.
"Dela ut en gång till", befallde Ron Hermione.
"Ska vi inte vänta på din mamma?"
"Nej, vi hinner med ett spel till innan hon kommer tillbaka."
Plötsligt hörde de en dov duns från övervåningen och klockan ovanför spisen började slå, långa, ekande klockslag. Alla stirrade på Weaslys familjeklocka, det var en visare som hade börjat röra sig, det var Mrs Weaslys visare. Den rörde sig som i slow-motion från "dödlig fara" till "död". Alla stirrade skräckslaget på visaren tills det sista, spöklika klockslaget hade ljudit. Harry kände hur han fick iskalla kårar längst hela ryggraden och hur han började skaka i kroppen. Mr Weasly var inte sig själv, det var någon annan i hans kropp… och Mrs Weasly… död, han kände hur sorgen började verka i bröstet på honom som ett fruktansvärt gift och en tomhet han endast känt två gånger tidigare. Hon hade varit det närmaste någon kunnat komma till en mor för honom, men nu var hon borta. Men han hade inte tid att sörja nu, han var tvungen att handla snabbt, i vilken sekund som helst så kunde - vem det än var som befann sig där uppe - komma nerrusande i köket.
"Följ efter mig", viskade han till de andra och drog upp sin trollstav ut byxfickan samtidigt som han började gå mot utgången. Han var tvungen att försäkra sig om att ingen av dem skulle komma till skada, de var förmodligen i ett tillstånd av stor chock och sorg och därför O-kapabla till att göra något, men han själv hade underligt nog blivit otroligt klartänkt. Fast Ron satt kvar på sinn stol i total chock, Harry försökte dra till sig honom men plötsligt så slet sig Ron läs ur hans grepp och drog upp sin trollstav.
"Jag skall döda den jäveln!" Rasade han ursinnigt och rusade upp ur stolen.
"Nej", ropade Harry förtvivlat då Ron började springa mot trappuppgången. Men Ron verkade inte höra något, så Harry blev tvungen att stoppa honom på något annat vis. Han höjde sin trollstav och drog till sig Ron som fortsatte att kämpa, men utan framgång.
"Ta hand om honom." sa han snabbt till Hermione som satt vid dörröppningen med ögongn uppspärrade av skräck, med Ginny sittande bredvid sig, hejdlöst gråtande.
Harry började försiktigt röra sig mot trappan.
"Harry!" Hermione lade en hejdande hand på hans axel. "Vi sticker härifrån istället."
"Nej", sa Harry med sammanbitna tänder. "Den som mördade Mrs Weasly kommer inte att lämna det här huset vid liv."