Mörkrets slott

Väl tillbaka på Hogwarts så fick de lägga in Hermione på sjukhus flygeln för en kraft åter hämtnings behandling. Madam Pomfrey ville som vanligt inte ha några besökare allt för länge, men Ron ville vara vid Hermiones sida, nu när det kanske var hans sista dagar i livet. Så han tog in på sjukhus flygeln han med, flyttade ihop en säng med Hermione och lade sig brevid henne.

Harry och Ginny gick sedan iväg till uppehålls rummet. De började diskutera hur de skulle kunna döda Voldemort, och vad de skulle göra med Nagini. De kom fram till att de inte kunde göra något åt problemet med Nagini, de fick helt enkelt prova allt de kunde på henne när de mötte ormen. Angående Voldemort så bestämde de sig för att fråga Malfoy hur de skulle kunna ta sig dit. Så de gick i väg till McGonagalls kontor och sa åt henne att kalla dit Malfoy. Hon började genast arbeta med saken, under tiden så gick de i väg och pratade med Moody om sina planer. Han insisterade på att följa med dem vart som hellst och oavsett vad som hände, och Harry tyckte inte att det var helt fel att ha en erfaren Auror med sig. Moody sa även åt Harry och Ginny att ge honom de kläder som de planerade att ha på sig den dagen som attacken mot Voldemort skulle ske, Moody skulle förtrolla deras kläder så att de hade automatiska motbesvärjelser mot en del förbannelser och förtrollningar.

Det dröjde hela tre dagar för Malfoy att ta sig till Hogwarts, Harry höll på att bli vansinnig. Under tiden så blev Ron blekare och blekare, på vissa ställen av hans kropp så rykte det ut svag rök som steg mot himmelen om nätterna, värst var natten innan fullmånen, då hade små sår öppnats i huden som röken pustade ut ur. Harry och Ginny var mycket oroliga, Rons kvarvarande familj hade kommit för att hälsa på honom. Alla satt de och sörjde vid hans bädd, där även Hermione fortfarande låg avtuppad. Ron var så svag i kroppen att han inte ens kunde prata längre. Harry hade aldrig känt sig så ledsen som han gjorde nu, han kände verkligen hur han var på väg att förlora det han skulle sakna tusenfallt, och det gav honom stor panik.

Ginny och Harry satt inne i uppehållsrummet och funderade tyst för sig själva då porträtt hålet öppnades. Moody kom in med några kläd bylten i händerna.

"De är klara nu", grymtade han och gav dem sina kläder. "Ni kan ta på er dem nu på direkten."

Ginny tittade förnärmat på Moody.

"Tror du inte jag vet hur ni ser ut under kläderna", sa han och gav henne en sne grimach. "Jag går ut och väntar på er utanför porträtt hålet om det får er att känna er bättre till mods, kom så fort ni kan, det är dags att möta Voldemort."

Harrys hjärta hade börjat dunka kraftigt, nu var det dags, stunden var äntligen inne, nu, Rons sista dag, och Voldemort skulle vara död innan månen reste sig på himla valvet. Han bytte snabbt kläder till de som Moody hade förtollat. Han hade valt ett par gamla jeans som hann tyckte om och en av Mrs Weaslys stickade tröjjor för att hedra hennes och Arturs minne. Ginny hade tagit en svart och tunn långärmad tröjja tillsammans med en eld röd kjol som matchade hennes hår. Harry gav ifrån sig en svag suck.

"Det är dags"

"Jo, det är vist det", svarade Ginny tyst.

De båda gick ut till Moody som hade sin gamla slitna läderkappa på sig. Han stirrade på dem båda en stund med sitt magiska öga, sedan gick han iväg mot McGonagalls kontor. Allt var så tyst tyckte Harry, det enda ljud han egentligen lade märke till var ljudet får Moodys träben som ekade i slottet. De kom fram till dörren och Moody klev in, med Harry och Ginny efter sig. Där inne så satt Malfoy, McGonagall och Tonks.

"Slå er ner", befallde McGonagall och de gjorde som hon sa. Harry tittade på Malfoy som satt och studerade Moody med an alvarlig blick, sen tittade han in i ögonen på Harry. Till Harrys förvåning så gjorde Malfoy inga spydiga miner eller ens gav honom en av de där föraktfulla blickarna som han brukade få, snarare så tittade han på honom som om han vore en äkta vän, och alvarligt så nickade han åt Harry. Harry förstod att Malfoy hade lagt sinna personliga agg mot honom åt sidan, det här handlade om så mycket mer, och det fans ingen plats åt sådant trams nu.

"Då så Malfoy, berätta nu vart Voldemort håller sig gömd", sa Moody med en mörk stämma och granskade Malfoy noga. Malfoy harklade sig och började sedan tala.

"Han bor i ett slott, men inte vilket slott som helst... Själv så kallar han det för mörkrets slott, det är en plats som han hittade som ung, under sina år av sökande efter krfatfulla artefakter. Om ingen bor i slottet så kan vem som helst gå in i det och bli slottets värd, vilket innebär att du får total kontoll över slottet tills du dör. Detta har Mörkrets Herre gjort, så nu kan ingen gå in i slottet utan hans tillåtelse. Dessutom är det omöjligt att hitta slottet nu för tiden eftersom att han har bestämt att det alltid förflyttar sig jämt och ständigt. Vi dödsätare, vi går till den viss kulle, där Mörkrets Herre först fick syn på slottet. Där finns det en stor sten som man ska sätta sitt mörkrets märke mot, så får man kontakt med honom, och han kan då bestämma om du blir insläppt eller ej, och om han bestämmer att du blir insläppt så teleporteras du in till slottets huvud entre."'

"Men", utropade Harry. "Hur i hela världen ska vi då kunna komma åt honom!"

"Jag har en plan", svarade Moody. "Jag gillar den inte själv, men om vi nu måste bege oss in dit, så är det nog det bästa vi har att komma med..."

"Berätta om din plan då"

"Jo, jag har en sån här", Moody stoppade ner en av sinna ärriga händer i en ficka och tog upp en liten läder pung. "Den har ska vi använda för att ta oss in."

Harry tittade på honom som om han inte vore riktigt klok. Men då tog Moody tag i öppningen till läderpungen började slita i öppningen. Den utvidgade sig då så mycket att Hagrid skulle kunna hoppa ner i den. "Den rymmer tyvärr bara sex personer, så blir jag, Harry, Ginny, Tonks och Hagrid som får åka."

"Hagrid", utbrast Harry förvånat.

"Ja, Hagrid", svarade Moody. "Han är en alldeless utmärkt slagskämpe, och han ville själv följa med."

"Vart är han nu då?" undrade Ginny.

"Jag skickade iväg honom för att hämta en del trolldrycker i förådet, som ska höja våra stridsförmågor", svarade Moody. "Hursomhelt så ska vi då hoppa ner i den här, sedan sätter Malfoy på sig läderpungen och beger sig iväg till slottet. Förhoppningsvis så kommer Voldemort då att släppa in oss, och efter det så får vi se vad som händer."

Harry visste inte riktigt vad han skulle säga, planen känndes inte alls särkillt bra, men på andra sidan så hada han ingen bättre själv. Dörren öppnades med en duns och Hagrid kom invandrandes med en stor säck i ena handen. Han stannade till och tittade på Harry med tårar i sina stora svarta skalbaggs ögon, sedan log han och gick fram och gav Moody säcken.

"Tack", sa Moody och började plocka upp alla trolldrycker ur säcken. Han delade upp dem i olika högar under tystnad, sedan lade han in högarna i varsina säckar och gav Harry, Ginny, Tonks och Hagrid en varsin säck, han tog även en själv. "Allt som finns i dessa säckar skall ni dricka innan vi tas in i slottet. Den här drycken däremot, är till dig Malfoy." Han gav Malfoy en dyck med kristallklar vätska innuti och Malfoy drog i sig det i ett svep.

"Svär nu på att du inte tänker lura oss in i en fälla eller liknande, svär att du står i vår tjänst till fullo."

"Jag svär på mitt liv att jag inte kommer att lura er på något sätt och att jag står i er tjänst till fullo." svarade han.

"Bra", grymtade Moody. "Efterom att vi har ganska bråttom så hoppar vi nu ner i säcken allihopa. Men först, är det någon som har någon fråga?"

"Jag ska väl inte gå till Mörkrets Slott med ett verkande Veratiserum?" undrade Malfoy.

"Så klart inte", svarade Moody och slängde en flaska motgift till honom. "Någon mer fråga?"

"Nej, men jag vill bara önska er lycka till", sa McGonagall. Då knackade det plötsligt på försterrutan. Alla tittade dit, dät ut på försterbrädan satt Fawkes. Harry gjorde stora ögon, sprang iväg och öppnade förnstret. Fawkes hoppade in i värmen och satte sig på Harrys axel.

"Det verkar som om vi har fått våran sjätte passagerare", sade Harry och log mot Fawkes som tittade forskande på alla i rummet.

"Nåja, jag förmodar att vi är redo", sa Moody. "Jag föreslår att du hoppar i först Hagrid, så att du inte mosar någon."

"Ajaj", sa Hagrid och gjorde honör, sen hoppade han ner i den lilla läderpungen som låg på golvet och förvann."

Harry tyckte att det såg riktigt konstigt ut, som taget ur någon teknad barnfilm, sen ruskade han lite på huvudet för att få bort bilden av en tecknad Hagrid i huvudet. Efter Hagrid så hoppade Tonks ner som i dag använde sitt vanliga utseénde, efter henne var det Ginnys tur, sen Harry och Fawkes. Harry gick fram till kanten och tittade ner, det var bara svart där, så han tog lite satts och hoppade jämfota ner i läderpungen tillsammans med Fawkes. Han ramlade ner på Hagrids enorma huvud, och halkade sedan ner på backen som bestod av tjockt läder.

"Oj förlåt Hagrid", sa Harry.

"Inga problem", sa Hagrid och ruffsade till Harrys otämjbara hår.

Efterdet föll Moody ned på en ledig plats, det var nu ganska trångt inne i läderpungen, Harry hade rent av svårt att få luft. Han tittade upp mot öppningen och såg Malfoys huvud titta ner mot dem, och sedan stängde han pungen och det blev aldeless mörkt där inne.

"Jaha, då är det bara att vänta", konstaterade Harid.

"Inte riktigt", sa Moody. "Det är nu som vi kommer att diskutera taktiker."

"Okej", sa de andra.

"Till att börja med så är det dags att tala om hur läget är för alla som befinner sig här inne", började han. "Voldemort kan inte besegras rakt på sak, man måste försöra hans Horcruxar först, vilket är ett föremål som han har gjutit in en del av sin själ i. Nu är det så att Harry, Ron, Hermione och Ginny har jobbat med det här det senaste halv året, och därmed förstört alla hans Horcruxar utom en. Denna Horcrux är ormen Nagini, vi vet inte riktigt vad vi kan vänta av Nagini, men vi måste till varge pris förgöra henne. Om vi lyckas med det, så är det sedan Voldemorts tur. Även om Voldemort är dödlig, så är han fortfarande en av de mäktigaste trolkarlarna som lever, om inte den allra mäktigaste - fast han är med säkerhet den farligaste. Så vad som är viktigt när vi kommer dit är att vi håller ihop, men om någon blir dödad, så finns det ingen tid att stanna och sörja över den döde, det spelar ingen roll vem som dör, vi måste fortsätta oavsett vad. Alla ska skydda Harry med sitt liv, han är den viktigaste av oss alla. Han är förmodligen den enda som har en möjlighet att döda Voldemort även om det är teoretiskt möjligt att någon annan skulle kunna göra det när han väl är dödlig... Mer än så kan jag nog inte säga, vi får se vad som händer när vi kommer dit, men det är viktigt att vi håller varandra om ryggen så ingen råkar illa ut."

"Du menar alltså att vi bara ska lämna någon ifall de dör", sa Ginny och tittade med tårsvullna ögon på de andra.

"Exakt", svarade Moody. "Du är inte i skolan längre flicka lilla, nu är det värklighet, här har man bara en chans, och missar man den chansen så är det slut - för alltid. Dessutom så tjärnar vi ingenting på att stanna up för någon som inte går att rädda."

"Du är då bra hjärtlös", nästan skrek Ginny och snyftade.

"Det är vad som måste göras!" vrålade Moody tillbaka och Ginny blev tyst.

Det gick en liten stund, de pratade med varandera och sa farväl ifall något skulle hända dem. Harry kände att hans hjärta var tungt, nu var det verkligen dags. Världens öde skulle avgöras av fem personer och en fågel sittandes i en läder pung som en dödsätare bar på - och borta i sjukhusflygeln så låg hans bärta vän och höll på att tyna bort. En sak var iallafall säker, det såg inte sårkilt ljust ut.

"Malfoy närmar sig stenen", sa Moody plötlsigt. "Drick alla era trolldrycker nu på en gång... för nu, så är det dags..."

Författar not: Tack för era fina kommentarer, det var jätte kul att läsa dem. Ärligt talat så hade jag inte väntat mig att någon fortfarande läste den här ficen. Så det var jätte kul.

Jag hoppas att jag hinner klart tills på Onsdag. Nästa kapitel kommer att vara det sista.