Okej, nu kommer kapitel sex. Nästa kapitel kommer inte fören tidigast nästa lördag eftersom jag ska resa bort imorgon. Ha en trevlig vecka och njut av detta kapitel!

Kapitel 6 - Hur man förför sin älskare

Rodolphus hade redan gått och lagt sig när hon kom hem och hon försökte tyst och försiktigt lägga sig bredvid honom. I början hade han hävdat att han ville sova på golvet eller vad som helst, men efter ett tag hade de blivit tillräckligt bra vänner för att de kunde sova i samma säng. Men det var absolut inget mer än vänner. Cacta var inte attraherad av Rodolphus och Rodolphus var inte attraherad av Cacta. De var bara riktigt bra vänner.

"Hade du trevligt?" frågade Rodolphus och öppnade ögonen när hon lade sig ner.

"Väckte jag dig?" frågade hon oroligt.

"Nej… eller… knappt, jag hade inte riktigt somnat…" sa han "Hade du trevligt?"

"Jodå, jag sprang in, bokstavligen, i en tjej som heter Hermione Granger när jag skulle handla och sedan shoppade vi tillsammans och åt glass och när vi var klara så presenterade hon mig för sina vänner. Så nu kan jag reta papí med att jag känner Harry Potter!"

Rodolphus såg förvånat på henne "Träffade du honom?"

"Ja, han är trevlig… kanske lite väl ädel och så, men ändå…"

"Nästlar du in dig hos din fars fiender för att du vill hjälpa honom att döda dem eller för att hjälpa dem döda honom?"

"Varför skulle jag vilja döda någon överhuvudtaget? Hermione och Harry är i alla fall trevligare än Voldemort. Ingen av dem har varken kidnappat mig ett torterat mig."
"Lilla gumman, det fungerar inte så," suckade Rodolphus "Vet de ens om vem du är?"

"Hum… nej… de skulle bara bli rädda."

Rodolphus suckade "Nåja, du får väl se vad som händer, träffad du någon mer?"

"Ja… två Weaslys och Draco Malfoy."

"Malfoy?" utropade Rodolphus "Vad gjorde han där?"

"Han sa att han rymt från Voldemort, men jag är säker på att han ljög."

"Det är jag också, Lucius Malfoy, Dracos far, är nämligen din fars högra hand."

"Verkligen?" Cacta såg förvånad ut "Så Draco är spion eller nått?"

"Det verkar som det, fast jag vet inte… det sista jag hörde om Draco var att han var inlåst nere i fängelsehålorna här, han hade misslyckats med ett uppdrag… men han är för feg för att gå över till den andra sidan, då skulle han skriva på sin egen dödsdom."

"Jaså…" Cacta tänkte efter ett tag "Rodolphus, vilka är mer dödsätare?"

"Det är många… men de som är i den inre cirkeln är min bror Rabastan, Bellatrix, min förra fru, Lucius Malfoy, såklart, Severus Snape, han är en mästare på trolldryckskonst, Syskonen Carrow, jag vet faktiskt inte hur de lyckades med det, Antonin Dolohov, och honom vet jag inte så mycket om, men han är farlig kan jag säga dig och Travers."

"Det var väl inte så många?"

"Nej, men han har en hel del fler anhängare, men dem kan jag inte namnat på, varje gång han har möte så måste vi vara maskerade, på så sett så kan vi inte ange varandra ifall vi skulle bli tagna."

"Smart," suckade Cacta "Vad ska du göra nu då?"

Rodolphus log sorgset "Just nu hade jag tänkt sova, imorgon får vi se… när du har åkt till Hogwarts antar jag att jag får hitta något annat gömställe, än så länge är det här ett bra gömställe, han skulle aldrig få för sig att leta efter mig här."

Cacta skrattade "Sant, God natt Rodolphus."

"God natt Chatarina."

-----

"Bella släpp in mig!"

"NEJ!"

"BELLA! ÖPPNA DÖRREN!"
"DU ÄR ELAK!"

Voldemort suckade. Tydligen hade hon inte glömt bort deras samtal tidigare och nu hade hon låst dörren till deras rum.

Eller egentligen var det bara hans rum, men sedan Rodolphus försvunnit hade Bella flyttat in hos honom. Inte för att det gjorde något, förutom vid sådana här tillfällen när hon tjurade.

Han visste inte heller vilken formel hon hade använt så han var tvungen att göra något han avskydde. Nämligen tigga och be.

"Bella, om du öppnar så ska jag ge sig en kattunge som du kan leka med."

Tystnad.

"Och en kanariefågel."

"Får jag låsa in dem tillsammans?"

"Du får göra vad du vill med dem," suckade Voldemort.

Bella öppnade dörren och Voldemort kunde äntligen gå in redo att ge henne en ordentlig utskällning.

Dessvärre hann han inte så långt när han fick syn på Bella. Hon låg naken i sängen och stirrade på honom.

Hur kunde man vara arg på någon som såg så inbjudande ut?

Han hade snabbt klätt av sig satt sig grensle över henne. Han kysste henne på munnen, lät sin tunga glida in i hennes och suckade njutningsfullt. Han släppte hennes mun och kysste henne nerför hakan och halsen, nyckelbenen och brösten.

Bella grep tag i hans hår när han började suga på hennes bröst och kände efter med handen mellan hennes ben om hon var redo.

Inte riktigt.

Nåja, det fick gå ändå.

Utan en varning hade han kört in sin lem i henne.

Bella gjorde stora ögon "Det gör ont…"

Voldemort kysste henne "Det är bara då man vet att man lever."

Bella började stöna. Det gjorde visste inte så ont längre.

Han väntade tills hon hade fått orgasm innan han kom. Efter det gled han ur henne och lade sig bredvid henne.

Bella satte sig upp "Var det allt?"

"Jepp. Jag vill sova."

"Men… jag vill inte det."

"Var inte så självisk, Bella," suckade han.

"Det är du som är självisk," surade hon.

Voldemort suckade och tog sin trollstav och trollade fram en dildo åt henne.

"Här har du, lek med den."

"Men de är aldrig lika bra som du," klagade hon.

"Bella, jag har haft ihjäl ungefär femton mugglare idag på flera olika sätt och det har varit väldigt tröttsamt."

"Varför fick inte jag vara med?"

"Jag vill sova!"

Bella räckte ut tungan mot honom, tog dildon och gick in i badrummet.

Voldemort suckade och lade sig på mage, deras förhållande var verkligen märkligt. Han skulle sakna henne när han var på Hogwarts. För han skulle till Hogwarts, han hade varit på en intervju och McGonagall hade nästan gråtit av lättnad när han ville ha jobbet. När han dessutom sa att han kunde hjälpa till i någon annan klass hade McGonagall sett ut att vilja kyssa honom och sagt att hon skulle se om det behövdes.

Det var inte så många som ville skicka sina barn till Hogwarts längre, och ännu färre som ville undervisa.

Synd att han inte kunde få Bella att undervisa där. Hon skulle antagligen ha ihjäl de flesta av barnen. Hon hade ett otroligt temperament.

Han hörde henne börja stöna inne på toaletten. Typiskt. Han lade kudden över huvudet och ställde in sig på att somna.

Det hjälpte inte. Hans kropp levde sitt eget liv.

"Bella kom tillbaka hit!" ropade han. Han var upphetsad igen.

Bella kom ut igen med ett nöjt leende.

"Nu är jag trött," förkunnade hon och lade sig ner och vände ryggen mot honom.

Voldemort vägrade ge upp så lätt. Han makade sig närmare henne och började massera hennes bröst. Hon vände fortfarande inte på sig men hon purrade lite.

Han masserade hårdare och tillslut vände hon sig mot honom och kysste honom.

Han släppte taget om hennes bröst och kysste henne hela vägen ner till hennes sköte. Hon särade på benen och lät honom smaka på henne. Han slickade och nafsade till hon skrek av upphetsning och precis innan hon var nära på att komma igen så reste han sig och förde sin lem i henne och red henne som så många andra gånger innan.

När han äntligen fick utlösning sjönk han ihop mot hennes bröst igen.

"Nöjd nu?" frågade han och kysste henne innan han rullade av henne.

"Mhm…" svarade hon och bet honom i nacken.

"Bella…" sa han när han kände att tänderna gick igenom huden "Släpp."

Bella såg upp på honom med oskyldig min och blod på tänderna. Han kysste henne igen.

"Sov nu."

Hon nickade och slog armarna om honom innan hon slog igen ögonen.

Voldemort vände sig mot henne igen och lade armen om henne. Hon makade sig ännu närmare honom och så somnade de.

-----

Solen stod mitt på himlen då det knackade på Cactas dörr och Voldemort steg in.

"Jag trodde nästan du har glömt bort mig," sa hon torrt och hoppade ner från klätterväxten där hon stått och funderat på vilken bok hon skulle välja. Rodolphus hade låst in sig på toaletten för att ta ett bad.

Voldemort slog sig ner i en soffa "Nejdå, jag har bara varit upptagen."

"Med att tortera fler oskyldiga varelser?"

"Cacta, du var knappas oskyldig, men ja, nu när du säger det så är det faktiskt precis vad jag gjort."

Cacta såg misstroget på sin far som tillade "Fast jag tror inte de lever längre, det skulle förvåna mig…"

Hon såg argt på honom och skapade ett eldklot i sin hand och kastade det mot honom. Han lyckades precis hoppa åt sidan och dra fram sin trollstav och kastade en förbannelse mot henne som hon duckade ifrån och kastade cruciatusförbannelsen på honom.

Han sjönk ihop på golvet och skakade kraftigt.

"Jag kan också, padre," sa hon kallt "Är du inte stolt över mig?"

Hon släppte förbannelsen och såg på honom.

Till sin stora förvåning skrattade han när han reste sig. Hon stod som förstenat och såg på honom när han lätt hoppade över soffan och grep hårt tag i hennes armar.

"Aj," sa hon och såg upp i hans röda ögon.

"Jag tycker inte om din attityd, Chatarina," sa han med elakt leende på läpparna "Och jag vill verkligen inte släppa iväg dig till Hogwarts med den attityden."

Som om hon var lätt som en fjäder kastade han upp henne på axeln och bar ut henne medan hon försökte vrida sig ut hans grepp utan att lyckas.

Han bar henne längs en lång korridor och kom fram till en, i Cactas ögon, bastand vägg.

"Öppna," västa han på ormspråk. Väggen gled åt sidan och visade en trappa. Han gick nerför trappan medan hon skrek diverse ord på alla språk hon kunde. Han ignorerade henne.

Tillslut kom de till foten av trappan och hon fann sig i en ny korridor utan några fönster och knappt några facklor. Innan hennes ögon hann vänja sig hade han öppnat en ny dörr som visade en fängelsehåla. Han släppte ner henne på golvet och innan hon hann reagera var hon fastkedjad med båda händerna mot väggen.

"Det är tur att du är min dotter," sa han lugnt "Jag ska lämna dig ensam här och låta dig tänka över saker och ting. Om du hade varit någon annan skulle jag antagligen inte låtit dig vara ensam. Det finns många här på slottet som gärna skulle leka med dig."

"Decojo, puto!" skrek hon åt honom.

"Vilka ord, Chatarina," sa han, gick ut och låste dörren efter sig.

Cacta satt och kämpade emot kedjorna ett tag igen hon gav upp. Det här var verkligen inte bra. Hon hade råkat ut för flera hemska och konstiga saker i sitt liv, men hon hade aldrig blivit instängd i en fängelsehåla av sin far. Fast, varför var hon förvånad, det var Voldemort trots allt.

Där och då bestämde hon sig för att hämnas. Men nu fick det inte vara någon liten grej. Det skulle vara något som verkligen fick hans värld i gungning.

-----

När Cacta hade varit borta en timma övergick Rodolphus oro till panik. Han hade hört hennes gräl med Voldemort och visste inte vad han skulle ta sig till. Han kunde inte ta sig ut ur rummet, men han kunde kanske transferera dig, men det innebar att han fick transferera sig till den del av slottet där alla dödsätare fick vistas och då skulle han med all säkerhet bli mördad. Rodolphus var säker på att Voldemort inte hade tagit med Cacta på en picknick ut i grönskan, men han hade antagligen inte mördat henne heller. Förhoppningsvis skulle hon vara tillbaka imorgon.

Han bestämde sig för att vänta till dess innan han gjorde något hjälteaktigt. Han fick bara sitta och vänta.

-----

Cacta hade på något sätt lyckats somna och vaknade med ett ryck av att celldörren öppnades igen. Voldemort kom in och satte sig på huk framför henne.

"Är du snäll än?"

Hon spottade honom i ansiktet "Vete a la mierda, guey!"

Voldemort torkade bort spottet och suckade "Jag antar att det är ett nej."

Han gav henne en ruggande örfil och fick henne att flämta till.

"Jag ska släppa ut dig nu och ta dig tillbaka till ditt rum. För ditt eget bästa så råder jag dig till att inte hitta på några dumheter."

Han tog fram sin trollstav och riktade den mot kedjorna som lossnade. Cacta masserade sina ömma handleder och reste sig stelt. Voldemort tog ett tag om hennes nacke och ledde henne tillbaka samma väg som de kommit ner. Hon motstod impulsen att fälla honom i trappan. Hon ville inte bli inlåst igen.

När de kom fram till hennes rum puttade Voldemort in henne och slängde igen dörren bakom henne. Hon såg hatiskt mot dörren. Innan hon gick in i mot badrummet. Hon ville verkligen ta ett långt bad nu.

"Rodolphus, det är okej, det är jag," sa hon.

Rodolphus kom ut ur hennes sovrum och kramade om henne "Vad gjorde han med dig?"

"Låste in mig i någon cell," muttrade Cacta "Han är verkligen sadistisk."

Rodolphus nickade och lät henne gå och ta ett bad. Hon sjönk ner i det varma vattnet och slappnade av i sina stela leder.