Nytt kapitel igen, lämna en liten rewiv

Kapitel 8 – Hur man klarar första kvällen

Cacta kunde inte låta bli att bli lite överväldigad över slottet, det var stort och otroligt vackert Hon gick in genom entrén och såg sig omkring. Hon blev genast kär i den mystiska atmosfären i de grå väggarna, tavlorna, facklorna, rustningarna och till och med spökena hon såg.

"Vart tror ni jag ska gå?" frågade Cacta de andra.

"Jag vet inte," svarade Harry just som en äldre dam med håret uppsatt i en knut i nacken och ett strängt utseende kom fram till dem.

"Miss Criba antar jag?" frågade damen och synade henne med lätt ihopknipna läppar.

"Ja, det är jag," svarade Cacta glatt.

"Jag är Minerva McGonagall, rektor, kom med mig här, du ska får sorteras in före de nya."

Cacta vinkade hejdå till de andra och följde efter McGonagall in i ett rum som såg ut att vara ett oanvänt klassrum.

En gammal hatt låg på en bänk.

"Jag tyckte det var bäst att du sorteras här så ska jag presentera dig för de andra efter det."

Hon gav hatten till Cacta som visste vad som väntade (Hermione hade berättat det innan) och satte den på sitt huvud.

"Hum… vad har vi här då… Chatarina Criba, varför stänger du din hjärna flicka? Hur ska jag då kunna se var du passar?" frågade hatten i hennes öra.

"Vi har alla våra hemligheter, men jag vill placeras i Gryffindor," tänkte Cacta åt hatten. Hon var noga med att hatten inte fick veta något annat om henne.

"Nå, det är väl min sak att avgöra Chatarina, berätta lite om dig själv," bad hatten.

"Jag är envis som en åsna, placera mig i Gryffindor!" tänkte Cacta tillbaka.

Hatten skrockade "Envishet är en bra egenskap för en gryffindorare, men det här beteendet passar bättre för en slytherinare."

"Placera mig i Gryffindor hat, annars så förvandlar jag dig till en padda!"

"Säker? Du skulle passa enastående i Slytherin."

"Jag skojar inte! Jag förvandlar dig till en kanin och låter en orm äta upp dig!"

Hatten suckade "Okej då… men jag tycker inte om det, GRYFFINDOR!"

Det sista ordet ropade hatten ut högt.

Cacta kände sig lättad när McGonagall tog hatten från hennes huvud och visade henne vägen till stora salen där hon fick sätta sig mellan Hermione och Harry.

Stora salen var enastående. Cacta försökte se allt på samma gång, det verkade inte finnas något tak, utan hon kunde precis se hur himlen såg ut utanför. Det fanns också massa levande ljus som flög omkring i salen.

"Så du hamnade här?" viskade Hermione upphetsat "Vad trevligt!"

Cacta nickade och log mot henne. Hon såg sig omkring igen och fick syn på Draco som såg på henne med en blandning av förvåning och road min. Hon gav honom ett elakt leende och han såg ut att skratta.

En hel hop med små ungar kom in genom de stora portarna. Harry viskade att de var de nya eleverna som skulle sorteras in.

Cacta såg roat på när hatten sjöng en liten sång om hur viktigt det var att hålla ihop och vara vänner innan sorteringen började.

Det var väldigt få elever som sorterades in, bara fyra stycken hamnade i Gryffindor, tre i Slytherin, fem i Ravenclaw och fyra i Hufflepuff. Cacta kunde höra Harry sucka.

"Hela salen brukar vara full med folk," sa han till henne.

Hon sig omkring för tredje gången, det fanns faktiskt stora glapp mellan eleverna, särkilt vid Slytherins bord, men också vid Hufflepuffs.

Det verkade finnas flest elever vid Ravenclaws bord.

Cacta suckade och såg upp mot lärarebordet där McGonagall hälsade dem välkomna till ett nytt år.

"Jag har nöjet att presentera den nya läraren i försvar mot svartkonster, professor Marius Criba," det kom många applåder, speciellt från tjejerna " En nygammal lärare är professor Remus Lupin som kommer att undervisa i förvandligskonst istället för mig."

Applåder igen, men den här gången kom det mest från Gryffindors bord och från de yngre eleverna. Cacta såg frågande på Hermione.

"Han var lärare här för fyra år sedan, han fick sluta när det kom fram att han är varulv."

"Jaså," Cacta suckade "Folk är så fördomsfulla."

Harry som hade hört dem nickade och såg buttert på några från Slytherins som föraktfullt såg på Lupin.

"Varsågod och ät," avslutade McGonagall och mat uppenbarade sig på borden.

Cacta högg in på potatis och någon fiskliknande rätt.

"Jag undrar om professor Criba är en bra lärare," sa Hermione "Cacta, är han duktig i försvar mot svartkonster?"

Cacta höll på att sätta sitt vatten i halsen av ett plötsligt skrattanfall. Harry dunkade henne i ryggen.

"Jag tror nog han klarar sig," svarade hon när hon hämtat andan "Han har fått se en del antar jag."

"Jaså?" frågade Harry intresserad "Hur menar du? Vad har han jobbar med innan?"

"Hum… jag är inte säker på vad han jobbade med, jag känner honom knappt, men jag vet att han träffat väldigt många onda trollkarlar," sa hon och tillade för sig själv; Varje gång han går förbi en spegel tillexempel.

"Hur kan man inte känna sig far?" frågade Ron som satt mittemot henne.

"Jag är uppvuxen på ett barnhem," sa Cacta och ryckte på axlarna "Min mamma sa till min pappa att jag var död när hon födde mig och sedan gav hon bort mig."

De andra gapade "Varför då?"

Cacta ryckte på axlarna "Hon är galen enligt papí, men jag vet inte, har aldrig träffat henne."
De såg fortfarande förvånat på henne.

"Vad? Han är härifrån och han ville att jag skulle gå i den här skolan och så antar jag att han tog tjänsten för att han ville lära känna mig bättre," sa hon och kom att tänka på att hon precis hade gett Voldemort en jätte bra (och allt annat är ondskefull) anledning till att vara här. Nu skulle ingen misstänka honom för något dumt. Hon suckade.

"Okej… det verkar bara lite märkligt, det är allt," sa Hermione försiktigt.

"Det är inte så farligt, jag kan ta hand om mig själv," sa hon och stoppade in en stor potatis i munnen.

"Det ska i alla fall bli kul att få Lupin som lärare igen," sa Harry glatt.

Hermione och Ron nickade instämmande.

Cacta såg upp mot lärarebordet igen och såg att Voldemort satt och tittade beräknande och kallt mot dem. Mot Harry för att vara exakt.

Plötsligt ryckte Harry till och lade handen för pannan. Hermione och Ron såg oroligt på honom.

"Det är ingen fara… lite huvudvärk bara…" sa Harry, men han såg sig oroligt omkring.

Cacta såg upp mot lärarebordet igen och såg hur hennes far nu satt och pratade med någon kort lärare.

Tillslut hade alla ätit upp och McGonagall ställde sig upp igen.

"Jag vill bara meddela samtliga elever om att det har vidtagits stora säkerhetsåtgärder och att allt som kommer in och ut i slottet kontrolleras, vare sig det är ugglor eller något ni köpt i Hogsmed. Skogen är som vanligt förbjudet område. God natt."

De reste sig och Cacta följde efter Hermione genom salen, ut i entrén och upp i trapporna. När hon kommit halvvägs genom en korridor kände hon hur någon grep tag i hennes axel så att hon snubblade baklänges genom något som hon hade kunnat svära på var en kompakt väg.

När hon återfått balansen vände hon sig runt och fick syn på Voldemort.

"Gryffindor, Chatarina?" han verkade allt annat än glad.

"Ja, Gryffindor. Jag trivs redan," log Cacta tillbaka.

Voldemort fnyste "Du är precis lika mycket Slytherin som jag är, hur lyckades du övertyga hatten?"

"Lätt, jag lät den inte se in i mina tankar och så hotade jag med att förvandla den till en kanin som jag kunde mata en orm med."

Voldemort såg smått road ut "Vad är det du vill med Potterpojken?"

"Vill?" Cacta log för sig själv "Jag kan tänka mig en hel del saker som jag kan göra med Potterpojken, men jag tror inte det är något sådant du tänker på…"
Voldemort såg inte road ut längre "Jaså… du håller på med sånt..."

"Papí, få mig inte att tro att du är något helgon på den fronten, jag kan se att du har ett kärleksbett på halsen."

Voldemort hand drogs automatiskt till hans hals och han såg frustrerad ut.

"Du är bara sjutton år!" fräste han och verkade helt och håller glömma bort vad han hade gjort med en sjuttonåringar.

"Du har inte haft något att göra med min uppväxt! Du har inget att säga till om!" tjöt hon.

Han såg på henne "Så det är där det hänger," sa han stilla "Du tycker att jag svek dig för att jag inte uppfostrade dig."

Cacta bet ihop käkarna, det hade inte alls varit det hon syftade på, men det var sant.

Voldemort stack fram handen och smekte henne på håret "Jag skulle gärna ha uppfostrat dig, men din lögnare till mor hindrade mig. Hon ville inte att jag skulle uppfostra dig. Jag tror hon älskade dig."

Cacta hade ingen som helst aning om vad han pratade om.

"Den enda varelsen hon någonsin älskar, bortsätt från sig själv, är en dotter som hon aldrig har fått träffa."

"Vad pratar du om?"

Voldemort log och böjde sig lite så att de var i perfekt ögonhöjd "Du är verkligen naiv, Cacta, och du undervärderar mig. Det är förståligt, hur kan man inte se upp till sin far, även om han råkar vara en massmördare?"

"Jag ser inte upp till dig," väste hon.

"Du vill inte, men du gör det," han strök henne över håret igen när han sträckte på sig "Min vackra dotter, jag har storslagna planer för dig."

Cacta slet sig ifrån honom och sprang därifrån.

Voldemort stod kvar med ett leende på läpparna. Hon var verkligen underhållande.

Han gick ut i korridoren igen. Han skulle på ett möte hos McGonagall där hon skulle berätta för honom om hur allt gick till här och vad som förväntades av honom.

"Solfjäder," sa han till statyn gömde ingången till rektorns kontor. Statyn hoppade åt sidan och visade en spiraltrappa. Voldemort gick upp för trappan och knackade på dörren.

"Kom in, Marius," ropade McGonagall.

Voldemort gillade verkligen det namnet, om han inte redan hade haft ett förträffligt så skulle han mycket väl kunna tänka sig det. Det var spännande på något sätt. Mystiskt.

"Slå dig ner," bad McGonagall och gjorde en gest mot stolen.

Det var märkligt vad tiden kunde göra med en människa, tänkte Voldemort. Han hade gått i skolan samtidigt som henne, hon hade bara varit ett par år yngre. Han hade egentligen aldrig lagt märke till henne, hon hade bara varit ytterligare en irriterande gryffindorelev.

"Jag hoppas att du har funnit ditt nya rum tillfredställande?" frågade hon och såg på honom.

"Oja, jag är mycket tillfredställd," log han. Inte för att hans rum hade varit särkilt märkvärdigt, en säng, en byrå, några bokhyllor, ett skrivbord, en eldstad och en soffa. Allt hade gått i grönt och svart, hans favoritfärger.

"Bra," McGonagall suckade lätt "Jag måste be er om en tjänst, i morse lämnade professor Binns oss, han tyckte att han undervisat tillräckligt…"

Voldemort nickade bara, han kände till spökläraren och det var verkligen på tiden att han lämnade posten.

"Dessvärre står jag utan lärare nu, jag har ordnat så jag kan ta en del lektioner, en de få eleverna som har valt det efter deras GET-examen…" McGonagall suckade igen "De kommer att behöva mer än bar grundläggande kunskapen och jag kan inte och hinner inte lära mig."

"Hur många elever rör det sig om?" frågade Voldemort.

"Det är två från sjätte årskurs, ravenclaware, och i sjunde är det bara miss Criba."

Voldemort blev genast intresserad. Om han fick vara ensam med sin dotter skulle han kunna lära känna henne bättre. Med henne menade han hennes krafter.

"Jag råkar veta en hel del om trollkarlshistoria," sa Voldemort "Och jag kan nog komma på något som är mer… djupgående."

"Jaså? Har ni något i tankarna redan nu?" frågade McGonagall intresserat.

"Ja, jag tycker att ungdomarna nu för tiden vet oroväckande lite om hur svartkonsterna har utvecklats och fått utbredning under århundradena, det är tabu att prata om och det tycker jag är väldigt synd eftersom det kan hjälpa oss att förstå våra motståndare bättre."

"Jaha…" McGonagall såg ut att tänka efter "Det är ju sant… hur ser du själv på svartkonster?"

Voldemort skrattade inombords "Jag tycker att vi måste komma på nya sätt att bekämpa det, de gamla är väldigt omoderna och hjälper inte."

McGonagall såg ännu mer intresserad ut "Det låter mycket intressant, Marius, jag vill gärna höra mer om det."

Voldemort nickade bara, han hade inga som helst planer att ge fenixorden något övertag, men om det verkade som om han tänkt göra det så skulle han få höra deras planer och då skulle han få ett övertag.

"Det är några andra saker du måste ha klart för dig," fortsatte McGonagall "Det första gäller bestraffningar, om en elev inte har gjort sin läxa eller stör lektionerna, eller blir påkommen med att göra något förbjudet så ger vi bestraffningar, något som får dem att tänka efter, ingen tortyr eller förvandlingar. Jag kan försäkra dig om att du kommer få bestraffa någon elev och om du har svårt att komma på något själv kan du alltid ge uppgiften till mr Filch."

Voldemort nickade bara.

"Umgänge med eleverna är tillåtet, men ogillas, sexuellt umgänge är helt förbjudet," fortsatte hon.

Voldemort fnös inombords, som om han skulle vara intresserad av någon av de småbarnen?

"Alla lärare förväntas också att någon gång i veckan patrullera i korridorerna på nätterna, särkilt nu när läget är som det är. Det finns ett schema i lärarrummet som du kan skriva upp dig på."

Voldemort nickade igen.

"Några frågor?"

"Ja, får man åka iväg på helgerna?"

McGonagall nickade "Så länge det inte går ut över övriga plikter är du fri att komma och gå som du vill."

"Bra, god natt då, Minerva."

"God natt Marius."
Voldemort lämnade rummet. Än så länge gick allt fint. Han märkte inte att McGonagall såg på honom med förbryllad min.