Voldemorts första lektion på ingång! Hoppas ni gillar det!

Kapitel 9 – Hur man smider planer

"Cacta, vakna, vi kommer för sent!"

Det var första morgonen och Cacta var inte alls vaken än. Hon hade haft en trevlig dröm om Draco och hur hon och Draco hade varit och tittat på drakar och helt plötsligt hade han vänt sig mot henne, sett henne djupt in i ögonen och sagt 'Vakna nu!' med Hermiones röst.

Där någon stans hade hon fattat att hon drömde och då hade hon försökt somna om igen, men någon höll på att knuffa på henne.

"Caramba," muttrade hon "Jag är vaken."

Hon lade kudden över huvudet.

Hermione suckade "Kom igen, Cacta, första lektionen börjar snart och vi ska ha försvar mot svartkonster."

Cacta stönade. Skulle hon vara tvungen att träffa sin far varje måndag morgon? Hur skulle hon stå ut? Måndag var den värsta dagen på hela veckan.

"Snälla, stig upp nu," stönade Hermione "Jag vill inte komma för sent!"

Cacta suckade och reste sig långsamt upp ur sängen.

"Här," Hermione gav henne en bit rostat bröd "Jag försökte väcka dig till frukost, men när du inte kom ner så bestämde jag mig för att se om du var vaken…"

"När börjar vi?" frågade Cacta och svalde brödet i några tuggor.

"Om tjugo minuter!"

Cacta suckade igen och drog fram sina kläder från kvällen innan och klädde på sig dem. Hon såg sig i spegeln och grep tag i sitt trollspö. Med några små mumlande ljud hade hon satt upp sitt bruna hår i en slarvig knut och skaffat sotaktigt smink runt ögonen och tre stjärnor över vänstra kinden och mörkröd färg på läpparna.

"Hur ser jag ut?" frågade hon och vände sig mot Hermione.

Hermione såg skeptiskt på henne "Du ser lite… hum…"

"Gangsteraktig ut?"

"Ja… men…"

"Bra, det var det jag var ute efter!" sa Cacta. Innan dagen var slut skulle hon se till så att hela skolan visste vem hon var.

"Är du säker på att du vill visa dig sådär framför din pappa?" frågade Hermione försiktigt.

"Jepp."

"Okej, då går vi," suckade Hermione och höll upp dörren åt henne.

De gick tillsammans ner till klassrummet, de hann precis i tid innan Voldemort hann stänga dörren. Han gav dem båda en lätt irriterad min, men de hade precis hunnit i tid och han kunde inte dra några poäng ifrån dem.

Hermione och Cacta satte sig bredvid varandra längst fram till vänster. Harry och Ron satt bakom dem och log mot dem. Cacta kunde till sin stora glädje se att Draco också var där, han satt bredvid Nott längst bak i klassrummet och såg på henne med glittrande ögon.

"Om det har undgått någon så är jag professor Marius Criba," började Voldemort och ställde sig framför katedern "Jag har förstått att ni har bytt lärare varje år och det måste ha varit ytterst förvirrande. Så för att göra det här mycket lättare för mig och för er så har jag gjort ett litet test som ni ska svara på så jag vet var ni ligger."

Eleverna stönade. Voldemort ignorerade dem och delade ut testen med en gest med sin trollstav.

Cacta såg ner på testet. Det var tio sidor långt. De första tre sidor var frågor om olika mörka varelser och hur man förgjorde dem, sedan fem sidor om olika försvarsformler mot svartkonster och de sista två sidorna var frågor om svartkonster.

"Sir," sa Harry "Varför vill ni veta vad vi kan om svartkonster?"

"Hur ska ni kunna försvara er mot något ni inte känner till, mr Potter?" frågade Voldemort och såg på sin ärkefiende. Fast det visste inte Harry om.

"Så ni tänker lära oss svartkonster?"

"Teoretiskt, men jag har hört att ni redan har fått känna på imperiusförbannelsen i den här klassen och fått se de andra oförlåtliga förbannelserna? Jag har ingen som helst avsikt att förvandla er till onda häxor och trollkarlar, bara upplysa er."

Cacta var nära på att fnysa högt men gömde det bakom en hostning. Visst, Voldemort tänkte inte förvandla dem till sina dödsätare, bara visa dem lite och locka dem till att själva ändra uppfattning.

"Ja, förra läraren som visade oss svartkonster var ju oerhört bra," fortsatte Harry syrligt "Enda tills det visade sig att han var dödsätare."

Klassen flämtade till. Cacta såg intresserat på hur Voldemort dolde ett leende och undrade vad de egentligen pratade om. Hon var tvungen att fråga Hermione senare.

"Jag får en känsla av att ni inte tycker om mig, mr Potter," sa Voldemort och gick fram till Harrys bänk och såg ner på den yngre pojken "Skulle ni vilja berätta varför?"

"Jag vet att ni döljer något, professorn," sa Harry lugnt "Och jag tänker ta reda på varför."

Voldemort skrattade "Gör ni så, mr Potter, tills ni har kommit fram till något överväldigande, kan jag få fortsätta hålla undervisning?"

Harry satt tyst och såg hatiskt mot Voldemort som bad dem att fortsätta med testen.

Cacta skrev alla de vanliga frågorna, men när hon kom till vad hon kunde om svartkonster så stannade hon och tänkte. Voldemort testade dem, han ville veta vilka som kunde bli potentiella dödsätare. Hon hade visserligen inte så mycket att välja på, men hon tänkte inte ge honom nöjet att se hur mycket hans dotter faktiskt kunde om svartkonster.

Det var inte så konstigt att hon kunde så mycket, hon hade alltid haft någon fallenhet för det som var förbjudet och svartkonster var fascinerande även fast hon inte använde sig av det… så mycket.

Hon bestämde sig tillslut för att skriva ner det grundläggande som hon kunde. Och tillslut så var lektionen slut och Voldemort sa att han skulle ha rättat uppgifterna tills deras nästa lektion som var på torsdag.

"Och, mr Potter, jag vill att du stannar kvar," sa Voldemort.

Alla elever lämnade rummet, förutom Harry och Cacta.

"Padre," sa Cacta och bytte till spanska "Vad tänker du göra? Du kan inte döda honom här."

"Tror du jag är dum?" Voldemort pratade också spanska "Stick innan jag slänger ut dig genom fönstret."

"Som om du skulle göra det."

"Jag kan låsa in dig i en källarhålla igen, du verkade ju gilla det," hotade han.

"Besa mi culo," morrade Cacta.

"Tio poäng från Gryffindor, Chatarina," suckade Voldemort och bytte tillbaka till engelska "Gå."

Cacta suckade och lämnade rummet och väntade på Harry tillsammans med Hermione och Ron. Några minuter senare kom Harry ut igen och såg oerhört arg ut.

"Vad sa han?" frågade Hermione oroligt.

"Jag fick strafftjänstgörning," sa Harry argt "Och så sa han att jag för mitt eget bästa borde kontrollera mitt humör."

"Vad ska du göra då?"

"Jag vet inte, han sa att jag skulle komma tillbaka ikväll," sa Harry "Vad var det du sa till honom, Cacta?"

"Bara vanliga far-dotter fraser," sa Cacta och ryckte på axlarna.

"Varför drog han av tio poäng från Gryffindor då?" frågade Harry.

Cacta suckade "Jag har inte sagt att vi har trevliga far-dotter fraser."

"Han döljer något, eller hur?" frågade Harry.

"Jag har bara känt honom i några månader, jag vet inte."

"Vi måste skynda oss om vi ska komma i tid till trolldomslära," avbröt Hermione dem effektivt och de gick tysta till nästa lektion.

-----

Voldemort väntade. Snart skulle han ha sin fiende mitt framför honom. Han skulle inte döda honom, onej, han hade andra planer. Egentligen inget allvarligt, han skulle bara retas lite med pojken. Få honom att ångra att han någonsin satt sig upp mot professor Criba. Sedan skulle han få pojken att se upp till honom, respektera honom och lita på honom. Efter det skulle han avslöja sig och döda pojken.

Voldemort hade kommit på att han ville hämnas riktigt ordentligt på den lilla skitungen som nästan lyckats döda honom och sedan inte haft vett att stanna kvar tillräckligt länge för att själv bli dödad.

Det knackade på dörren till hans lilla kontor.

"Kom in, Potter," ropade han och Harry kom in genom dörren.

Harry sa inte ett ord utan satte sig bara på en stol framför Voldemorts skrivbord.

Voldemort suckade tillgjort "Vad ska det bli av dig, Harry Potter?"

Harry såg en smula förvånad ut, men dolde det snabbt och såg bara likgiltigt på honom.

"Du har verkligen en börda att bära, och vid så unga år," fortsatte Voldemort "Jag kan tänka mig att det måste vara påfrestande att dina föräldrars mördare fortfarande är på fri fot?"

"Ja, sir," svarade Harry stelt.

"Så, vad har du lust att göra som straff?" frågade Voldemort.

"Vad menar ni?"

"Allvarlig, du måste lära dig att kontrollera ditt humör, tror du verkligen allvarligt att du ska kunna döda Voldemort om du inte ens kan hålla ditt huvud kallt i ett klassrum?"

Nu såg Harry riktigt förvånad ut. Kanske var det för att Voldemort hade sagt sitt egna namn. Den här leken var faktiskt väldigt rolig.

"Jag tror jag klara mig," sa Harry stelt.

"Och om jag skulle slänga ut mig något i still med att din kompis till smutsskalle inte förtjänar att gå här."

Voldemort såg roat på när Harry bet ihop käkarna och knöt nävarna och verkade anstränga sig för att inte slå till honom.

"Se man på, din första impuls är att slå till mig, hur effektivt är det om jag får fråga? Du får inte låta såna små pikar komma åt dig, Potter, då kommer du snart vara död."

"Jag har ju klarat mig hittills," sa Harry och försökte lugna ner sig.

"Sant, men för hur länge?"

Harry sa ingenting.

"Jag förstår att Dumbledore lärde dig väldigt många saker som skulle komma till användning mot Voldemort," fortsatte Voldemort, han hade hört detta från Severus.

"Hur har ni hört det?"

"Jag har mina källor," sa Voldemort "Men jag undrar, hann Dumbledore klart med din utbildning?"

"Ja."

"Dödssäker?"

"Ja."

"Du är verkligen Dumbledores vapendragare."

"Ja, kände ni honom?"

"Inte mer än en vanlig elev känner sin rektor, men du är knappast vanlig, Harry Potter."

Harrys ögon smalnade.

"Och du har ett häftigt temperament."

"Jag har inte alls…" började Harry häftigt men avbröt sig och drog ett djupt andetag "Kan ni inte bara ge mig ett straff."
Voldemort suckade och trollade fram ett flertal lådor fyllda av böcker.

"Jag har inte riktigt kommit i ordning än, sortera de här i bokstavsordning och ställ de i hyllorna där."

"Är det allt?"

"Ditt fel är att du har ett alldeles för häftigt temperament, Potter, sortera de här och försökt hålla huvudet kallt. De flesta är böcker om svartkonster."

Harry såg väldigt sugen ut på att säga ifrån igen, men tog bara tag i en låda och släpade den mot en hylla och började plocka upp böcker.

Voldemort tog itu med att läsa igenom det test som han hade gett alla sina elever under dagen. Han började med Gryffindor högen och med testet som gjorts av Hermione Granger.

Han var tvungen att medge att det här var en intelligent flicka. Hon hade svarat utförligt och korrekt på alla frågor, men när det kom till frågorna om svartkonster så var hon enbart teoretiskt, där fanns ingenting som sa att hon någonsin utövat något av de hon skrev om och svaren blev ganska enformiga.

Nästa tillhörde Neville Longbottom. Voldemort drog sig till minnes av att Bella hade torterat hans föräldrars hjärnor till mosade tomater. Han beundrade henne verkligen för att kunna göra något sådant.

Neville verkade i vilket fall som helst ändå veta en hel del om försvar mot svartkonster, men när det kom till svartkonster så var han helt omöjligt. Voldemort lade direkt hans test på ointressant-högen. Han hade fyra högar, ointressant-högen (som egentligen kunde betyda kommer-antagligen-döda-för-att-de-är-så-dumma-men-jag-kommer-inte-anstränga-mig-högen) måste-döda-högen, potentiella-dödsätare-högen och hålla-ett-öga-på-högen. Hermione Granger hade hamnat i den sista.

Nästa uppsatts var från Ronald Weasly. Han hamnade också i ointressant-högen. Samma sak med Seamus Finnigan och Dean Thomas. Lavender Brown däremot verkade ha ett intressant sinne för svartkonster, hon visste att det var fel men hon var intresserad det märktes. Han lade henne under hålla-ett-öga-på-högen.

Han läste noga igenom Harry Potters uppsatts och när han var klar såg han på pojkens rygg med ett leende. Det verkade som om den gyllene pojken kunde en hel del om försvar, men fruktansvärt lite om svartkonster. Det var helt klart ett bra övertag, men Voldemort placerade Harry i måste-död-högen.

Efter det var det bara Chatarina Cribas kvar. Han hade vetat att hans dotter var smart och nu fick han klara bevis på det. Men han märkte också att hon höll tillbaka om svartkonster. Voldemort var väl befaren i att läsa mellan raderna och lilla Cacta visste mycket mer än vad hon skrev.

Hon hamnade i hålla-ett-öga-på-högen och han började med Slytherinarnas test. Malfoy och Nott hamnade i potentiella-dödsätare-högen och Pansy Parkinson hamnade i ointressant-högen.

"Jag är klar nu, sir," sa Harry plötsligt och såg upp från golvet.

Voldemort reste sig och såg belåtet att pojken hade satt upp alla böcker i bokstavsordning.

"Får jag fråga varför ni har så många böcker i svartkonster?" frågade Harry.

Voldemort log för sig själv "Har du hört uttrycket 'om du vill fånga en tjuv, skicka en tjuv'?"

Harry nickade.

"Då förstår du."

Harry suckade men nickade.

"Då kan du gå."

Harry nickade och lämnade rummet. Voldemort log elakt. Harry började redan lita på honom, det här gick helt enligt planerna. Snart skulle han känna till alla Fenixordens planer och så Harry Potter skulle vara död.