Godmorgon! Idag så kommer kapitlet tidigt! Och det är bara fyra dagar kvar till HP7 kommer ut! WHIPPI!

Just det... nu ska jag komma ihåg att ge ut en varning... tortyrscen och myspysscen.

Nu är ni varnade.

Kapitel 10 – Hur man återuppväcker de döda

På onsdagen var deras första lektion förvandlingskonst och Hermione, Ron och Harry såg verkligen fram emot att ha Remus Lupin som lärare igen. Cacta visste inte vad hon skulle tycka. Hon hörde inget annat än bra saker om honom, men inte kunde väl en lärare vara så fantastisk?

Hon hade ändrat uppfattning i slutat av lektionen.

"Jag har aldrig hört den versionen av ägg-höna-teorin," sa Cacta imponerat.

"Jag sa ju att du skulle gilla Lupin," skrattade Hermione.

De satt utanför klassrummet och väntade på att Harry skulle komma ut, han hade stannat kvar för att prata med Lupin. Ron hade skyndat iväg för att göra något (antagligen gå på toa).

"Var han lika bra på försvar mot svartkonster?" frågade Cacta.

Hermione nickade.

Cactas ögon lyste "Äntligen en bra lärare!"

"Har du inte haft någon bra lärare innan?"

"Pja… jo… men… jag är helt enkelt för smart för dem."
Hermione skrattade och Harry kom ut genom dörren tillsammans med professor Lupin.

"Så här är det senaste tillskottet i klassen," sa Lupin "Det skulle vara trevligt att få höra hur de undervisa i Spanien, miss Criba."

"Allvarligt talat så är de rena rappakaljan om man ska jämföra med dina lektioner, professorn," svarade Cacta ärligt.

"På det viset," skrattade Lupin "Du har väldigt många intressanta idéer, jag ser fram emot att läsa din uppsatts."

Cacta skrattade "Jag kommer hålla Hermione vaken med dem inatt tror jag."

"Jaså, det tror du…" log Hermione "Vi får se vem som håller vem vaken."

"Ska jag ta det som en utmaning," flinade Cacta mot Hermione.

"Okej."
"Det var länge sedan jag såg några som diskuterade så intensivt som ni två…" log Lupin "Inte sedan…"

Han tystnade och såg med ens sorgsen ut. Harry såg också sorgen ut. Cacta undrade vad det var nu hon hade missat.

"Oj, Harry, vi kommer för sent till skötsel och vård av magiska djur!" utropade Hermione plötsligt.

Cacta blev ens förfärad "Pappa kommer slå ihjäl mig!"
Hon rusade därifrån och lämnade de tre väldigt förvånande.

"Vad menade hon med det?" frågade Lupin.

"Hon och professor Criba verkar inte komma så bra överens," suckade Harry "Men vi måste gå nu, hejdå Remus."

Cacta hörde inte mer än så utan rusade allt vad hon kunde till andra våningen där Hermione hade visat att lektionen skulle vara. Dessvärre gick hon vilse och kom en kvart för sent.

"Du är sen," påpekade Voldemort skadeglatt.

"Jag gick vilse."

Voldemort skrattade "Crucio."

Cacta hade inte varit ett dugg beredd när hon helt plötsligt träffades av förbannelsen och sjönk skrikande ner på golvet.

Det slutade efter bara några sekunder.

"Varför gjorde du det där för?" flämtade Cacta.

"Åh, jag glömde sätta upp ett tysnadsskydd, Silencio, Crucio."

Cacta kände smärtan igen och började skrika. Instinktivt använde hon sig av sina krafter för att lämna kroppen, snart svävade hennes medvetande fritt och hon kunde inte känna smärtan längre. Hon kunde se Voldemort stå och titta på klockan. Tillslut höjde han sin trollstav.

Cacta sjönk tillbaka i sin värkande kropp.

"Sådär, det borde väl lära dig att inte komma för sent."
Hon sa inget, bara låg där och försökte få sin kropp att sluta darra.

"Så, sluta fåna dig, Cacta, vi ska faktiskt ha lektion här," sa han, gick fram och drog upp henne och slängde henne på en stol.

"Ta upp din fjäderpenna och häng med, du kommer att få skriva en uppsatts på det här," sa Voldemort.

Hon märkte inte att hon grät fören hon såg tårarna trilla ner i boken. Hon försökte hålla handen stadig medan hon skrev ner det Voldemort sa.

"Återuppväckning genom tiderna," skrev Voldemort på tavlan "Det första försöket att återuppväcka någon från de döda skedde redan på 600 f.kr. Man har hittat skrifter på fornpersiska. Då försökte Darayavaus återuppväcka sin far Vistaspa. Han använde sig av vatten och förvrängd tid. Han misslyckades.

Nästan 2000 år senare försökte azteken Ténoch återuppväcka sin älskarinna genom att använda sig av sitt eget hjärta och hennes mördares hjärna. Det är oklart vad som egentligen hände, men det slutade med att han försvann. 400 år efter det hittade astronomen Wilhelm Beer av misstag ett svart hål som han förhäxade in i ett skynke och antagligen aldrig förstod värdet av. I början av nittonhundratalet lyckades en kvinna vid namn Aurora von Apple sammanföra alla de här kunskaperna och fick, i teorin fram något som skulle kunna återuppväcka döda. Men de hade vissa hakar, den döde skulle ha dött av misstag, vara oerhört saknad och varit i närheten av det svarta hålet

Så, din uppgift är att skriva ner vad Aurora von Apple kom fram till och skriva ner vad som behövs för att, i teorin återuppväcka någon som dött."

Cacta skrev ner det sista och lät sedan huvudet sjunka ner på bänken. Voldemort suckade och drog fram en stol bredvid henne och drog in henne i sin famn. Cacta var för trött och hade för ont för att kämpa emot.

"Underskattar du mig fortfarande, Chatarina?" frågade han och föste bort hennes svettiga hår från hennes ansikte.

"Varför gör du så här?" viskade Cacta.

"Vad skulle jag annars göra, Cacta? Det jag gör fungerar ju så bra."

Hon började gråta igen.

"Så ja, flicka lilla, du har en uppgift att göra, den ska lämnas in senast på fredag, du kan gå till biblioteket om du vill."

Hon samlade ihop sina saker och gick till biblioteket och sjönk ner längst bak. Hon tog fram sina böcker och började läsa igenom de olika teorierna. Dessvärre körde hon fast ganska snart. Det var något hon inte förstod.

"Nämen, vad har vi här då?"

Hon såg upp och fick se Draco Malfoy stå där. Hon log mot honom.

"Draco, var har du hållit hus? Jag trodde du hade blivit ormbiten eller nått?" retades hon.

Draco satte sig bredvid henne men såg lite orolig ut "Har det hänt något? Du ser lite… förstörd ut?"
"Äh, sov dåligt bara," avfärdade Cacta det.

"Jaså, jag som hade tänkt fråga om du ville sova hos mig inatt… men då blir det nog inte så mycket sova…"

Han makade sig närmare henne och lade händerna på hennes knä.

"Det tror du, mr Malfoy?" Cacta flinade mot honom och lutade sig närmare "Varför skulle jag vilja sova med dig? Du snarkar säkert."

"Åh, jag skulle se till så att inte ens en orkan skulle kunna väcka dig."

"Bevisa det."

Han drog upp henne i sitt knä och hans läppar mötte hennes. Han nafsade henne i underläppen och hon passade på att sticka in tungan i hans mun. Hans ena hand tryckte henne närmare honom medan den andra letade sig in under hennes klädnad och knäppte upp hennes bh och han började smeka hennes bröst. Hennes ena hand smekte hans nacke medan den andra letade sig ner hans byxor.

Draco stönade till när hon grep tag om hans styva lem och sakta och retsamt började smeka den. Han kysste henne hårdare och hans hand kramade hårdare om hennes bröst.

Cacta körade sin hand snabbare upp och ner och medan hon gjorde det kom hon på en sak.

"Inte vatten," mumlade hon in i hans mun.

"Va?" frågade Draco förvånat.

Cacta drog sig ifrån honom och släppte taget om hans lem. Draco kved till av saknad, han var hårdare en sten och om han inte fick komma snart…

"Livsvatten, inte vatten."

"Vad pratar du om?"

Cacta reste sig från hans knä och tog sin fjäderpenna igen och skrev ner det hon kommit på.

"Det är inte vanligt vatten det handlar om i texterna, det är en felöversättning, Darayavaus använde sig av livsvatten, alltså mannens och kvinnans… du vet… sånt som kommer ut när man har sex…" Cacta kom inte på vad det kallades på engelska.

"Om inte min sperma börjar spruta snart så…" kved Draco.
"Åh, just det, det är så det heter," log Cacta, skadeglad över att se honom så förtvivlad.

När det gick upp för honom att hon inte tänkt hjälpa honom stack han själv ner sin hand och masturberade tills han tillslut kom med ett långt stön.

"Känns det bättre nu?" frågade Cacta med oskyldiga ögon.

Draco tog sin trollstav och gjorde en reningsförtrollning.

"Du var ju inte till mycket hjälp," muttrade han.

Cacta skrattade och fortsatte att skriva i sina papper.

"Blev inte du det minsta upphetsad av det där?" frågade han förvånat.

"Jo," svarade hon efter lite eftertanke "Men jag klarar mig, jag har bra självkontroll."
Draco fnyste.

"Vad är det du håller på med?" frågade han sen.

"En uppsatts i trollkarlshistoria," svarade hon.

"Om vadå?"

"Återuppväckning av de döda genom tiderna."

"Och det är viktigare än mig?"

"Om jag inte gör klart det här så kommer jag ju få sämre betyg," påpekade Cacta och lade i sitt inte till 'Och så kommer jag bli torterad igen'.

"Kom igen Cacta, kan vi inte ha lite kul?"

"Ska inte du vara på lektion?"

"Nej, jag har ledigt den här timmen."

"Så trevligt för dig då, jag måste göra klart det här."

Innan hon visste orden av hade han satt sig grensle över hennes ben och kysste henne häftigt.

"Åh andra sidan…" flämtade Cacta när han tillslut släppte henne. Hon drog in honom i en andra kyss.

"VAD TROR NI ATT NI HÅLLER PÅ MED!?"

De stelnade till båda två och hoppade genast ifrån varandra och fick syn på bibliotekarien madam Pince.

"DET HÄR ÄR ETT BIBLIOTEK, INTE EN BORDELL!"

Cacta samlade ihop sina saker med en svängning på sitt trollspö.

"Det ska vara tyst på ett bibliotek," sa hon kyligt och lämnade biblioteket med Draco bakom sig.

Draco började gapskratta när de kom ut.

"Hon kommer att hata dig nu," skrattade han.

Cacta ryckte på axlarna "Hennes problem, jag måste gå och lämna in uppsatsen nu, vi ses väl."

"Du är kall Cacta," ropade han teatraliskt efter henne.

Cacta vände sig om och kastade en slängkyss mot honom.

Hon kom fram till klassrummet lagom för att se sin far komma ut.

"Färdig," sa hon och gav honom pergamentet.

"Bra," han log mot henne "Fem poäng till Gryffindor."

Han fortsatte gå och lämnade en oerhört förvånad Cacta efter sig.

-----

Voldemort läste igenom Cactas uppsatts två gången och gick sedan och kollade upp så att allt hon skrev verkade sant. När han fann att det var det skrev han genast ett brev till Severus och sedan ett till Bella och tillslut ett till en spion som han hade på ministeriet.

I helgen skulle planen genomföras. Han skulle bara behöva samla ihop allt och sedan var det bara att se om det fungerade. Det verkade som om det skulle göra det.

Och så skulle han få träffa Bella.

-----

"Kissekisse, komsi kissekisse."

Bella kröp omkring på golvet och lockade på katten hon hade fått av Voldemort två veckor tidigare. Hon visste att hon hade lagt den på hyllan, men nu var den inte där. Den kanske hade trillat ner…

"Kom kisse eller då trycker jag ut ögonen på dig," lockade hon.

Plötsligt hörde hon ett lågt jamande. Hon kröp mot ljudet och såg två lysande gula ögon under sängen. Hon kastade sig under sängen och grep tag i kattens svans och drog ut den.

Katten försöket slingra sig lös med Bella höll den i ett järngrep.

"Stygg kisse," skällde Bella "Du skulle ju vänta på att jag kom med mr Muffin."

Hon bar den slingrande katten genom rummet och fram till en fågelbur där en gul kanariefågel satt. Hon öppnade burren och slängde in katten och såg med lysande ögon på när katten försökte fånga fågeln. Den hoppade och slog med tassen efter den och tillslut så fick den tag i den.

Katten krossade mr Muffin. Bella hörde förtjust på när fågeln pressade ut några sista skrik och sedan när dess ömtåliga ben krossades.

"Duktig kissekatt," kuttrade Bella och släppte ut katten.

Katten spottade ut några fjädrar och svassade sedan över golvet.

"Roar du dig, Bellatrix?"

Bella vände sig om "Snape. Vad gör du här?"

Severus höll upp ett pappet "Vår herre har skickat ett brev till dig."

Bella sprang fram och ryckte åt sig brevet "Har du läst?"

"Varför skulle jag vara intresserad av det?" frågade han med höjda ögonbryn.

Bella väste och läste brevet.

"Vad skrev han till dig?" frågade hon.

"Vad vi ska göra i helgen."

"Varför ska du få något sådant?!"

"Mörkrets Herre vill tacka mig för mina tjänster."

Bella var tyst ett tag.

"Jag litar inte på dig."
"Jag vet det, Bella, men borde du inte lita på din herre och älskares omdöme?"

Bella trampade på hans fot men han rörde inte en min, bara puttade undan henne.

"Om du förstör det här Bella…"
"Varför skulle jag förstöra något? Inte för att jag fattar varför…"

"För att jag vill det."

"Severus är käääär," sjöng hon.

"Jag är inte kär, jag vill bara utnyttja och förödmjuka honom innan jag dödar honom personligen."

"Severus är käääär," fortsatte hon att sjunga och hoppade omkring i rummet.

"Var inte så barnslig Bella…"

Bella tog upp sin katt i famnen igen.

"Snape tycker vi är barnsliga, kissekatten, men vi är inte barnsliga," Bella fnittrade till "Ska vi lära Snape en läxa?"

Severus himlade med ögonen "Se bara till så att allt är klart till på lördag."

Bella tog upp kattens tass och vinkade mot Severus med den. Han lämnade rummet med en suck.

Bella lyfta upp katten "Nej, det här funkar inte."

Hon tog sitt trollspö och öppnade ett fönster med den och kastade ut katten genom fönstret.

"Flyg kissekatten! Flyg!"

Hon suckade när allt hon hörde var kattens skrik.