Hejsan! Okej, för att lösa några saker först som ni har påpekat. Voldemort ser inte riktigt ut som han gjorde förr, han har medvetet gjort sig lite mer lik Cacta, dessutom så har han genomgått en personlighetsförändring, han skrattar bland annat oftare... och ler. Ni anar inte hur mycket en människa kan förändras bara man ler mer.

Hanne påpekade att om de kunde ta tillbaka Sirius så borde de kunna ta tillbaka Harrys föräldrar, men det går inte, för, som Voldemort förklarade, måste den döde ha dött i närheten av det där skynket. Så egentligen är det en väldigt liten chans att kunna återuppväcka någon, men i det här fallet gick det.

Dessutom så kanske jag ska påpeka redan nu att även om jag ska läsa den sjunde boken nu när den kommer ut på engelska så kommer det inte finnas några spolier om den boken i den här berättelsen, så ni som väntar på den svenska översättningen behöver inte oroa er!

Till sist, det här kapitlet kanske verkar lite konstigt, men jag blev inspererad av den spanska kulturen! Och så är det ett tidshopp så lite saker har hunnit förändras, Cacta har blivit bättre kompis med de andra och sånt. Och Voldemort är som han är... helt oförutsägbar.

Kapitel 12 – Hur man kysser fel kille.

Den första två månaderna på slottet gick snabbt för Cacta, så länge hon inte gjorde något för att reta upp Voldemort så kunde hon göra i princip vad hon ville. Alltså studera och strula med Draco. De hade små sammankomster flera gånger i veckan (dock aldrig mer på biblioteket), men Cacta tog aldrig det sista steget i deras förhållande. Inte för att hon inte skulle ha något emot att göra det, utan snarare för att hon tyckte om att se Draco lida när hon helt plötsligt lämnade honom halvnaken och stönade på hans säng. En gång hade hon lämnat honom halvnaken i sin egen säng, men då hade Hermione hittat honom och ingen av dem hade varit särkilt glad på henne efteråt.

Voldemort försökte hon undvika så mycket som möjligt. Det var nästan bara på lektionerna de sågs. I försvar mot svartkonster vad det inga problem, han hade en hel klass att se till och hade inte tid att plåga henne eller försöka ändra om hennes moral och värderingar. Däremot var trollkarlshistoria det ämnet hon drömde mardrömmar om. Det räckte med att hon sa något fel för att han skulle flyga i taket. Senast det hade hänt hade hon påpekat för honom att han bara gjorde sådär för att han tryckte ner sina känslor.

"Nu underskattar du mig igen," hade Voldemort påpekat och låtit henne flyga några varv genom klassrummet innan han fick över till lektionen. Visst kunde han mycket, men hon hade svårt att ta in någon kunskap när det kändes som någon hade stoppat in henne i en torktumlare och kört igång den.

Nu var det i vilket fall dags för allhelgona och Cacta kunde knappt vänta på att det skulle bli kväll. Det skulle bli en maskeradbal och McGonagall hade hyrt in det nya bandet Summisam som hade en mycket lovande karriär framför sig. Både Hermione, Cacta och Ginny hade beställt sina dräkter via uggleorder och stod nu och provade dem inne i Hermiones och Cactas sovsal.

"Hur ser jag ut?" Ginny var först ut att visa sin kostym. Det var en röd kattdräkt med en halvmask för ansiktet med kattöron på.

"Du ser underbar ut, Ginny," svarade Hermione "Ska du ha klor också?"

Ginny nickade och tog fram ett paket med lösnaglar som på magisk väg kunde åka in och ut ur fingrarna efter bärarens behag.

"Coolt!" sa Cacta "Hermione, din tur att prova!"

Hermione tog sitt paket och gick in i badrummet.

"Tror du Harry kommer gilla den?" frågade Ginny Cacta.

"Varför skulle han inte göra det? Du ser jätte sexig ut!"

Ginny suckade "Ja… jo… men på sista tiden har han varit så… frånvarande."

"Han kanske tänker på den där Voldemort?" föreslog Cacta.

Ginny suckade igen "Jo… fast… usch, jag älskar honom, men han har blivit lite besatt av Voldemort."

"Är inte Voldemort besatt av honom då?" Cacta visste visserligen att hennes far var besatt av Harry.

"Jo, det är sant, men jag önskar bara att Harry kunde visa för mig att han bryr sig om det. Eller, jag vet ju att han gör det, jag önskar bara att han kunde visa det också."

Cacta såg sorgset på henne "Han borde verkligen visa att han bryr sig, du förtjänar det."

"Tack Cacta…"

Då kom Hermione ut i sin uggledräkt. Den lade sig perfekt runt hennes kropp och hade mängder av fjädrar och stora vida armar. Hon hade en halvmask med stora fjädrar som var lagda precis som i ett uggleansiktet och så hade hon fäst massa fjädrar i håret.

"Caramba, du är värsta heta ugglan, Hermione," sa Cacta med ett leende.

Hermione fnittrade till "Tyckte ni det?"
"Absolut!" svarade Ginny "Din dräkt är mycket snyggare än min…"

"Nej, Ginny, din dräkt är jättesnygg! Och den passar dig helt perfekt! Du kunde inte ha hittat en bättre!" försäkrade Hermione.

"Men…" försökte Ginny.

"Chicas, ni behöver inte bråka, min dräkt kommer att vara snyggast!" skrattade Cacta och tog sitt paket och gick in på toaletten.

De flesta andra verkade ha bestämt sig för att klä ut sig till något djuraktigt, men Cacta, spanjorska som hon var, hade tänkt gå till sina egna rötter och därför köpt en klassisk flamencodräkt i massor av färger. Halvmasken var i grunden röd, men hade fjädrar i samma färger som klänningen, olika nyanser av rött, blått och lila. Hon drog på sig den vida kjolen med flera lager volanger och sedan toppen med korta armar med volang och som visade hela magen och hade en trevlig v-ringning. Hon fäste bjällror runt vristerna som lät varje gång hon rörde sig.

Sist släppte hon ut sitt långa, bruna hår och med en formel gjorde hon så att de lade sig i vågor runt ansiktet och nerför axlarna och tog på sig masken.

Hon log mot sin spegelbild och gick ut till de andra.

"Nå, vad säger ni?"

Hermione och Ginny log stort på henne och sa i unisont "Helt klart den snyggaste dräkten."

"Jag sa ju det! Kom så går vi ner till festen!"

De andra nickade och reste sig och de begav sig ner mot stora salen.

"Tror ni att lärarna kommer att vara utklädda?" frågade Ginny.

"De borde de väl, det är ju en maskeradbal," log Cacta.

"Undra vad professor McGonagall kommer klä ut sig till," sa Hermione.

"Och Criba," tillade Ginny.

Cacta suckade när de båda andra fnittrade. Hon ville så gärna berätta för dem vem han egentligen var, men det skulle innebära att hon var tvungen att berätta vem hon egentligen var och hon ville inte förlora sina vänner, det skulle hon inte stå ut med.

De gick in tillsammans i stora salen som redan var full med folk. De såg alla möjliga utstyrslar, djur, pirater, monster, prinsessor och en och annan hjälte, från både mugglarvärlden och trollkarlsvärlden. Cacta kände igen en ung trollkarl som Zorro och bestämde sig för att dansa med honom, vem det än var.

Hon kunde inte se Draco någonstans och antog att han hade klätt ut sig riktigt skickligt. Hon såg inte heller Voldemort och det var hon tacksam för.

McGonagall intog scenen ungefär fem minuter senare. Hon vad klädd som en prästinna. Hon hade släppt ut sitt långa gråvita hår och lät de hänga platt nerför ryggen, hon hade en halvmåne i pannan och på båda handryggarna. Hon hade en liten vit mask och en lång vit klänning med ett blått band i midjan.

"Välkomna allesammans," sa hon med ett leende "Ikväll är det dags att glömma alla bekymmer och bara ha trevligt tillsammans. Jag ber er att inte berätta vem ni är för någon annan, vid kvällens slut kommer vi nämligen ha en tävling för att se vem som har lyckats gömma sig bäst."

Eleverna applåderade.

"Nåja, jag kommer inte att vinna i alla fall," svarade Cacta okynnet "Jag tänker förföra varenda person på hela skolan innan kvällen är över, så jag tänker inte gömma mig."

Hermione och Ginny skrattade.

Bandet började spela och människor började dansa runt omkring dem. Cacta spanade in Zorrofiguren igen.

"Och jag tänker börja med den där."

Hon lämnade Hermione och Ginny och gick fram till den maskerade mannen.

"Hola, vamos a bailar?" frågade hon flörtigt.

"Visst, vi kan dansa," svarade han "För jag antar att det var det du frågade?"

Cacta lade ena handen på hans axel och han placerade sin hand vid hennes midja.

"Det var precis det jag frågade," log hon och de dansade iväg.

"Du är Chatarina Criba va?" frågade han efter ett tag.

"Precis, vem är du?"

"Hemlis!"

"Elakt, du vet ju vem jag är."

"Ingen kommer känna igen mig i den här dräkten," svarade han belåtet.

"Nåja, jag kommer väl få veta för eller senare."

Han ryckte på axlarna och så var dansen slut och hon letade efter ett nytt offer.

Nästa person hon dansade med var en yngre kille klädd som en vädur och efter det dansade hon med Hermione (men den dansen avslutades snabbt av att Ron, som ingen riktigt visste vad han var, kom och bjöd stammande upp Hermione, Cacta gav Hermione en knuff så hon föll in i Rons armar och så dansade de vidare). Efter det blev hon uppbjuden av en prinsessa, en riddare, en fenix, en drake och slutligen en flicka som var klädd som en blomma. Efter det tog hon en paus och såg sig omkring i salen.

Hermione och Ron dansade fortfarande, även om det gick ganska långsamt. Ginny höll igång med en kille klädd som en panter, men det var inte Harry. Faktum var att hon inte kände igen Harry bland någon av de maskerande. Och hon hade fortfarande inte sett Draco och det irriterade henne. Turligt nog hade Voldemort fortfarande inte dykt upp.

Hon tillbringade resan av kvällen med att dansa med olika figurer. Vissa kände hon igen, men de allra flesta hade hon ingen aning om. Men alla verkade veta vem hon var, inte för att det gjorde henne så mycket, det var lite det som hade varit meningen.

Zorro kom och bjöd upp henne två gånger till och sista gången bjöd han på henne på dricka. De slog sig ner i enskildhet i ett hörn.

"Börjar du bli trött?" flinade Cacta.

"Lite, jag är inte van vid att dansa så mycket," han log urskuldande.

"Varför känner jag inte igen dig?" frågade hon irriterat.

"Jag brukar inte bete mig såhär i vanliga fall," sa han och log hemlighetsfullt.

"Jaså… så du är någon jag känner?"

"Kanske, kanske inte."

Cacta log för sig själv, kunde det vara Draco? Detta skulle vara typiskt honom, nu när hon såg på honom så liknade de faktiskt Draco, de hade i alla fall samma smala kroppsbyggnad, visserligen hade Draco varken svart hår eller bruna ögon, men det var lätt att förtrolla det. Jo, det måste vara Draco.

Hon bestämde sig för inte säga något till honom, låtsas som om hon inte visste att det var han.

"Du går väl sista året i alla fall?"

"Ja," han log brett.

"Är det någon här som vet vem du är?"

"Jag tvivlar på det, jag har jobbat i största hemlighet med den här kostymen."

"Varför Zorro?"

Han ryckte på axlarna "Jag vet inte, jag såg någon affisch med honom i någon film när jag var i London senast, sedan läste jag lite honom och då tyckte jag att han var cool, så då bestämde jag mig för att klä ut mig till honom."

"Okej, sämre anledningar finns väl."
De hade hamnat lite närmare varandra. Hon lutade sig fram och satte armbågen på bordet och lutade huvudet i handen.

"Pja, idag handlar ju om att glömma vem man är och bli någon annan," påpekade han.

"Sant, det är faktiskt väldigt skönt."

"Jag har märkt det."

Han hade också satt sin armbåge på bordet precis bredvid hennes och lade sitt huvud i hans handflata.

De såg på varandra och hon lutade sig lätt framåt och kysste honom på munnen. Innan hon visste ordet av hade han lagt sin ena hand bakom hennes nacke och dragit in henne i en mycket mer passionerad tungkyss. Det var då någon gång hon upptäckte att det här inte var Draco. Hon hade kysst honom tillräckligt många gånger för att veta hur han kändes, och den här killen kändes inte alls likadant. Inte så att det kändes fel, bara annorlunda. Den här killen verkade inte vara så erfaren men på något sett kändes det helt okej. Han var härlig.

Plötsligt tystnade musiken och de drog sig ifrån varandra med ett ryck. Han såg sig snabbt runt för att se om någon hade sett dem och reste sig sedan.

"Förlåt, det var inte meningen," viskade han innan han gav sig ut i folkhavet igen.

Cacta satt kvar som förlamad. Vem sjutton var han? Och varför kände hon det som hon ville kyssa honom igen? Hon hade ju Draco!

Hon reste sig på ostadiga ben och såg sig omkring. Då upptäckte hon att allt inte stod rätt till. Det var knäpptyst i salen och allt verkade ha blivit mycket kallare

"Åh, avbryt inte för vår skull," hörde hon en röst säga. Det lät som Voldemorts fast raspigare på något sätt.

Fler elever började skrika och springa runt i cirklar. Hon såg McGonagall stiga fram ur folkhopen.

"Allihopa, ställ er längs väggen," beordrade hon.

Hon behövde inte säga till två gånger, alla elever rusade mot den bortre kortsidan och Cacta fann sig stå längst fram och kunde nu se vad det var alla var så rädda för.

Dementorer. I mitten av dem stod något som kanske skulle kunna kallas en man, men han hade ett ormliknande ansikte, inget hår, ingen näsa och två röda ögon.

Hon förstod att detta var Voldemort, han använde sig av en skenbild för att ingjuta rädsla i andra och använde sitt riktiga jag för att snärja folk till sig, och för att spionera.

Hon var tvungen att medge att hennes far var smart. Men varför han var här nu var en gåta.

Som snart fick sin upplösning.

"Jag lovade dementorerna att de skulle få sig en fest varje allhelgona om de gick över till min sida. Jag hörde att ni skulle ha fest så jag tänkte, varför inte slå två flugor i en smäll?"

Men en handrörelse från Voldemort kastade sig dementorerna mot hopen av elever.

"EXPECTO PATRONUM."

Ett silverfärgat djur kom galopperande genom salen och motade tillbaka dementorerna. Silverdjuret jagade de hundratals dementorerna ut ur slottet. Fram bakom Voldemort kom Harry Potter fram med lyft trollstav.

"Harry Potter, så trevligt att träffa dig igen, jag har ett affärsförslag," Voldemort log.

"Tro aldrig att jag gör affärer med dig, Tom Riddle," morrade Harry.

"Du har tagit över Dumbledores irriterande vara hör jag," suckade Voldemort "Jag har ett litet affärsförslag som du kanske är intresserad av."

Harry tappade hakan "Aldrig i livet att jag kommer göra något sådant"

Voldemort log elakt "Du kommer att göra det, Harry, sanna mina ord, varför inte göra det nu, innan någon kommer till skada?"

McGonagall som för länge sedan börjat leda ut alla eleverna genom en bakdörr kom fram och ställde sig bredvid Harry. Cacta hade gömt sig bakom några bord och såg uppmärksamt på scenen framför henne.

"Lämna pojken ifred."

"Det har jag inte tänkt göra," Voldemort vände sig om "Och åh, hälsa Malfoy att om han inte överlämnar sig själv så tänker jag ha ihjäl hans mor."

Han lämnade rummet och Harry och McGonagall såg på varandra innan de gick sin väg. Cacta reste sig från sitt gömställe.

Vad sjutton handlade det där om? Och varför hade Voldemort sagt det där om Malfoy? Och vem sjutton var Zorro?