Måste jag varna om att det är en sexscen med? Jag tycker det framgår väldigt tydligt av titeln.

Kapitel 24 – Hur man har sex med en vampyr

Cacta vaknade sent av att hon kände hur det blev kallt runt omkring henne. Utan att öppna ögonen drog hon täcket närmare sig. Hon öppnade ögonen när någon smekte hennes kind.

Cazador stod där med ett milt leende.

Hon satte sig upp "Vad gör du här?"

Lavender rörde på sig i sömnen och Cacta ryckte till. Cazador gick fram till hennes säng och mumlade något innan han kom tillbaka till henne.

"Nu kommer hon inte vakna," sa han och satte sig på Cactas säng.

"Vad gör du här?" frågade hon igen.

"Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka."

"Var har du varit då?"

"Lite här och var…" svarade han avvikande.

"Du har varit med Diablos eller hur," sa Cacta torrt.

Han suckade "Det är inte onda, Cacta, vi ser till att ta bort problem innan att de blir problem."

"Men att mörda dem? Vore det inte bättre att försöka omvända dem eller något sådant?"

Han log sorgset mot henne "Det fungerar inte så… men…" han avbröt sig.

"Men vadå?"

"Vi håller på att prova nya saker… jag kan inte prata om det."
"Du brukade aldrig ha några hemligheter för mig!" klagade hon "Jag är så förvirrad…"

Han smekte bort en tår som rullat ner för hennes kind "Det är något mer som plågar dig."

Hon drog täcket tätare om sig och drog upp knäna "Hermione är försvunnen… de sa att hon skulle hem för att hennes mamma dött… men… det är något skumt med det…"

"Tror du att din far har något med det att göra?" frågade han och började smeka hennes rygg.

"Han har alltid något att göra med det…" muttrade hon.

"Min stackars lilla Cacta," sa han ömt.

"Jag måste sova… jag måste träffa honom imorgon…"

"Vill du att jag ska ligga bredvid dig?"

Hon nickade.

Han sparkade av sig skorna och lade sig försiktigt ner med henne i famnen. Hon andades in hans doft, skog och järn, och somnade igen.

-----

Voldemort såg på klockan och log. Om en minut skulle Cacta vara försenad igen.

30 sekunder.

15.

10

9

8

7

"Jag är här!"

Cacta kom in i klassrummet och slog sig ner på en bänk längst fram i klassrummet och såg triumferande på honom.

Han suckade och stängde dörren. Nåja, han fick väl ta poäng från henne någon annan gång.

Klassen satt stilla och väntade på att han skulle säga något.

"Jag är väldigt nöjd med resultaten i den senaste uppgiften," sa han och började dela ut pappren som han hade rättat efter att han hade dumpat Hermione hos Lucius.

"Även fast det finns vissa undantag," han gav Longbottom en sträng blick och sedan ytterligare en åt Draco. När han gav Draco uppgiften så lutade han sig mot honom "Jag vill att du stannar kvar efter lektionen."

Han gav honom hans uppgift där ett stort T var synligt.

Det var väldigt ovanligt att någon fick sämre resultat än Longbottom när det gällde skrivningar, men praktiskt var det inget fel på Longbottom. Voldemort var faktiskt väldigt förvånad.

"Idag ska vi börja på något som ni redan känner till lite om," fortsatte han och ställde sig framför katedern "Jag hade ett samtal med professor Lupin och han berättade hur duktiga ni var att slåss mot mörkrets varelser med olika besvärjelse. Men hur skulle de gå om ni blev utan trollstav?"

Klassen skruvade på sig. Åh, Voldemort älskade när han skrämde dem.

"Det kan mycket väl hända förstår ni, och inte bara mot djur utan även mot människor. Ni kan redan en hel del om att undvika förbannelser som kastas mot er genom er rörlighet, men jag pratar om att undvika en förbannelse som kastas rakt mot er och det enda ni kan använda är magi, men ni har ingen trollstav. Hur gör ni då?"

Klassen såg ännu mer förfärad ut. Han bytte ställning "Jag är säker på alla här inne någon gång har utfört magi utan att mena det och utan trollstav. Kan jag få höra några exempel?"

Några elever räckte försiktigt upp händerna.

"Mr Potter?"

"Jag fick glaset till en ormbur att försvinna när jag var tio... jag var väldigt arg då…"

Voldemort nickade "Miss Brown?"

"Jag fick min kanin att stanna i luften när den var på väg att hoppa ner i en damm… jag tror jag var åtta."

"Och mr Weasly?"

"Jag fick en boll att flyga upp i luften och explodera, jag blev så glad för att jag hade fått en nalle…"

Hela klassen skrattade och Weasly log lite fånigt och lade till "Jag var fem år…"
"Det här bevisar alltså att det går att utföra magi utan trollstav," sa Voldemort "Vid stunder då vi är väldigt glada, rädda, arga eller ledsna, alltså när vi visar starka känslor, då kan magiska saker hända utan att vi menar det. Här lär vi oss att kontrollera det och utnyttja det med hjälp av redskap, men rent teoretiskt borde det gå att klara det med viljestyrka."
Klassen såg storögt på honom.

"Ni vill väl ha en demonstration, nåja, någon som känner för att kasta en formel på mig?"

Potter räckte genast upp handen.

"Mr Potter," log Voldemort och tog ut sin trollstav och lade den på katedern bakom sig "Var vänlig att kasta en formel mot mig."
Harry log och tog fram sin trollstav "Petrificus Totalus"

Voldemort samlade ihop ett försvar och samlade magin som kom ut Harrys trollstav i sin hand så det blev en liten lysande boll.

"Magi är energi. Det går hand i hand med våra känslor. Det krävs oerhörda psykiska krafter att klarar av utan hjälpmedel, men ju oftare man gör det, desto starkare blir man."

Han lät bollen försvinna in i handen och kände hur det pirrade till i kroppen på honom när den nya energin kom och blandade sig med hans egna.

"Det är mycket lättare att utföra besvärjelser själv än vad det är att fånga någon annans besvärjelse," han höjde handen tog fram en nål som han hade haft på skrivbordet och förvandlade den till ett glas "Jag tror att de flesta av er kan klara av små besvärjelser utan trollstav, som att krossa något," han kastade upp det tomma glaset i luften och krossade det med blicken "Och det är lättare att krossa något än vad det är att bygga ihop något."

Han samlade all glassplitter mellan händerna och förvandlade det till ett helt glas igen. Sedan tog han sin trollstav och fyllde glaset med vatten som han drack upp. Det var krävande att utforma sådan här magi. Mycket krävande.

"Detta är egentligen inte så mycket försvar mot svartkonster som det är förvandlingskonst, men professor Lupin beklagade sig för mig och berättade att han aldrig någonsin lärt sig trollstavslösmagi, så jag lovade att ta upp det här. Jag tror inte någon har undervisat konsten sedan Dumbledore var lärare."
Voldemort kunde komma ihåg hur han hade fått lära sig grunderna från Dumbledore, men sedan hade han lärt sig väldigt mycket på egen hand.

Klassen såg häpet på honom. Alla utan Cacta. Hon såg snarare ut som om hon var någon annan stans.

"Dagens uppgift," fortsatte han och tog fram en bunt fjädrar som han lät sväva iväg till varje elev "är att få den här att sväva utan att använda trollstav."

Han såg roat på medan eleverna ansträngde sig för att försöka få fjädern att sväva. Vissa av dem rörde handleden så som man gjorde med trollstaven och försökte peka på fjädern utan att lyckas.

Cacta däremot såg fortfarande drömmande ut och hade inte rört sin fjäder. Voldemort gick långsamt närmare henne och synade henne noga. Hon hade håret uppsatts i en lös knut och en scarf runt halsen. Det fanns inget mer misstänkt än en scarf runt en flickas hals.

Han såg sig runt i klassen. Alla var upptagna med sina fjädrar.

Med ett snabbt ryck drog han av Cacta scarfen. Hon flämtade till och märkte plötsligt att han stod där. Hennes hand flög snabbt upp mot halsen, men inte tillräckligt snabbt, han hann se hur ett nygjort rött märke fanns på hennes hals.

Hans ögon smalnade och han släppte scarfen på hennes bänk.

Hon såg oroligt på honom, men han drog ett djupt andetag.

"Varför gör du inte din uppgift?" frågade han med återhållen ilska.

Cacta såg avvaktande på honom och riktade uppmärksamheten mot sin fjäder, efter några sekunder började den sväva upp i luften.

Han nickade bara och skulle gå därifrån när han kände hur det började brinna. Han vände sig om och fick se hur Dracos fjäder hade börjat brinna. Draco såg arg ut och tog fram sin trollstav och släckte elden.

"Som sagt, vid starka känslor kan vi förlora kontrollen," sa Voldemort leende. En klocka ringde och eleverna började plocka undan.

"Jag vill att ni övar på småsaker, och så fortsätter vi på torsdag," sa han innan han lät dem gå. Draco satt dock kvar på sin bänk och Cacta stod och väntade på en utskällning.

Voldemort slog igen dörren och gav Cacta i samma veva en örfil.

"Har du inte lärt dig någonting!?" skrek han åt henne.

Cacta såg kallt på honom "Jag hade inte tänkt göra något, men tydligen kan man inte ens sova med varandra utan att han måste ta en chans."

Voldemort fnös "Så du är bara naiv alltså? Jo visst, och drakar kan inte flyga…"

Han vände sig mot Draco istället "Och hur kommer det sig att du har slutat anstränga dig på lektionerna."

Draco såg en smula förvånad ut "Jag trodde bara det var ett spel i alla fall, vad spelar det för roll om jag…"

"Crucio," sa Voldemort och pekade på Draco som genast sjönk ihop i en skrikande hög.

"Jag är omgiven av idioter…" muttrade Voldemort när han tillslut lät förbannelsen försvinna.

"Kan jag gå nu?" frågade Cacta uttråkat.

"Så du har inget emot att jag torterar din pojkvän."
"Papí, jag trodde verkligen inte du av alla människor skulle tro att jag skulle hålla mig kvar med honom," hon såg äcklat på Draco "Särskilt inte när jag redan har en kille liggandes i min säng och väntar på mig."

Voldemort var faktiskt så förvånad att Cacta hann öppna dörren och smita iväg innan han hann hindra henne.

Han vände sig mot Draco som låg och snyftade på marken.

"Upp med dig," han putade till Draco med foten "Jag har fortfarande användning för dig… När är nästa Hogsmedbesök?"

"N-nästa helg," stammade Draco och reste sig långsamt.

"Bra. Gå till Svinhuvudet då, jag har en uppgift åt dig," Voldemort lämnade klassrummet och gick tillbaka till sitt eget rum.

När han kom in kastade han sig ner i soffan på mage.

Bella, som hade suttit i en fåtölj och läst tidningen såg förvånat upp "Har inte du lektion?"

"Nej," mumlade han ner i kuddarna "Jag tänker."

"Överansträng dig inte," log Bella.

"Du och Cacta har dåligt inflytande på varandra," mumlade han "Kom hit och gör lite nytta i stället."

Bella reste sig och satte sig på hans rygg och började massera hans nacke "Vad har kattungen nu gjort?"

"Hon har hittat någon ny att leka med…"

Bella flinade "Vad förväntar du dig? Hon är våran dotter."

"Snarare din dotter…"
Hon slog till honom i bakhuvudet "Jag vet nog att du har haft en hel del äventyr du med."

"Men…" han avbröt sig själv, visste inte riktigt vad han skulle säga.

Hon fortsatte att massera upp längst nacken "Varför låter du henne inte leva sitt liv?"

"För att hon lever sitt liv fel," fräste han.

Suckade steg hon av honom "Jag har ingen lust att prata med dig när du är tjurig."
"Jag är inte tjurig," tjurade han.

Bella muttrade något som lät väldigt likt 'barnunge' och tog upp sin tidning igen.

Voldemort satte sig upp och skulle precis skälla ut henne när en plan började formas. En bra plan.

Åh, om det här lyckades skulle han snart ha tagit livet av hela fenixorden!

-----

Cacta sprang tillbaka upp till gryffindortornet så fort hon kunde efter lunchen. Hon hade inga lektioner nu på eftermiddagen, men hon skulle behöva plugga. Men varför plugga när man kunde umgås med Cazador?

Hon fann honom där hon lämnat honom, i hennes säng med täcket över huvudet. De hade lyckats lura Lavender och hon hade aldrig märkt att han var där, men Cacta hade varit tvungen att vänta länge innan hon kunde sätta upp en mörkskydd över fönstret så att inga dödliga solstrålar skulle skada vampyren.

Han vaknade när hon hoppade ner i sängen.

"Är du redan tillbaka?" gäspade han.

Hon nickade och tog fram en försluten mugg med grisblod i "Jag trodde du var hungrig."

Han nickade och tog tacksamt emot muggen och drack upp innehållet.

Cacta såg både äcklat och fascinerat på.

När han var klar slängde han muggen i soptunnan som glufsade i sig skräpet.

"Voldemort märkte vad du hade gjort," sa hon och pekade på halsen.

Han flinade "Du var inte så oskyldig heller."

"Jag var knappt vaken!" försvarade hon sig.

"Du är vaken nu…"

"Ja, och jag gör inget."

Han skrattade och puttade ner henne i sängen och kysste henne.

"Cazador," mumlade hon irriterat in i hans mun.

Han bröt kyssten "Va?"

"Jag… vi…"

"Om du inte har något viktigt att säga kan jag lika gärna fortsätta," sa han och kysste henne igen.

"Vänta," mumlade hon igen.

Han suckade "Vad?"

"Lämna inga fler märken…"
Han log "Jag ska försöka."
Och med en snabb rörelse hade han fått av henne alla kläderna. Han studerade henne i några ögonblick innan han började sig ner och kysste henne igen.

Hon letade sig in under hans tröja och smekte honom på ryggen. Han grymtade till och förde händerna över hennes höfter och upp över brösten, masserade dem och förde sedan händerna mellan hennes ben.

Hon särade på dem och grep tag i sitt trollspö som hon hade lagt på nattduksbordet och trollade bort hans kläder.

Han såg förvånat på henne.

"Vadå? Det är orättvist om bara du får se mig naken."
Inte för att han gav henne tid till att se något, så fort han samlat sig så körde han in sin styvhet i henne.

Hon flämtade till.

"Gör det ont?" flämtade han.

"På ett bra sätt," viskade hon och tjöt till. Han hade hittat hennes g-punkt.

Han fortsatte att stöta till den några gånger till hon fick en första orgasm. Hon låg och flämtade och han stannade upp i en halv minut innan han fortsatte att köra in och ut i hennes underliv och snart hade han lyckats få henne att komma igen.

Hon klöste honom på ryggen och han sög hårt på hennes ena bröst. Hon kände hur det gick hål på huden och några droppar blod kom ut. Det fick honom att bli ännu vildare vilket resulterade i att hon kom en tredje gång.

"Jag… orkar… inte… mer," flämtade hon när han fortsatte att stöta in i henne och göra små hål i hennes hud över brösten.

"Du smakar underbart," viskade han och slickade i sig blodet.

Fjärde gången hon fick orgasm kom han också, och det var tur för Cacta somnade direkt av ren utmattning.

-----

När Cacta vaknade hade det redan blivit mörkt ute. Hon vände sig åt sidan, men Cazador var försvunnen.

Hon gick in i badrummet och upptäckte hur öm hon var. Hon fyllde badkaret med vatten och gled ner i det.

Efter att hennes kropp blivit lite mindre öm steg hon upp och drog på sig en enkel klädnad. Eftersom hon inte gjort några av sina läxor på eftermiddagen så kunde hon lika gärna göra dem nu. Det var inte precis som om hon var trött.

Hon var nästan framme vid biblioteket då någon tog tag i henne och drog in henne i vad som verkade vara en lönngång.

"Du tog inte lång tid på dig att skaffa en ny."

Det var Draco, och han verkade vara väldigt arg.

Hon fnyste och förde sitt fortfarande fuktiga hår bakom axeln "Du hade din chans och du valde att vara en duktig liten knähund åt min far istället."
"Han skulle ha dödat mig annars!" försvarade sig Draco.

Det var väldigt mörkt i gången, men hon kunde se hur hans ögon glödde av raseri.

"Inte om han aldrig fick veta något!"

"Ja, för du är ju så duktig att hålla sådant hemligt för honom!"

Cacta boxade till honom i magen "Lämna mig ifred! Vi har inget mer med varandra att göra."
"Så det är allt då? Efter allt vi har gjort? Du var gravid med mitt barn!"

Hon stelnade till "Hur visste du det?"

"Han berättade det för mig. Han sa att han hade tagit hand om det."

"Det gjorde han," sa hon kallt "Så du kanske förstår om jag inte vill ha något med dig att göra."
"Men han sa att jag hade en chans!" utropade Draco "Jag kan vinna dig…"

"Vinna mig?!" utropade Cacta "Jag är inget pris man vinner. Och jag struntar fullstädigt i vem han tycker är lämplig för mig!"

Hon sprang därifrån och önskade att han bara skulle försvinna ur hennes liv.

Stackars Draco. Eller nej. Hehe, jag tycker inte om Draco.

Och det har visst blivit ombytta roller i Voldys och Bellas relation. Kuligt eller hur?