MEGAVARNING TVÅ! Första delen av kapitlet är grymt, läs inte det om ni är känsliga.

Kapitel 26 – Hur man får fram sanningen.

Ginny hade sett hur Harry fick ett meddelande om att han skulle träffa professor Criba. Hon anade genast att det var något dåligt med det och följde efter. Mycket riktigt så gick de snart till Missnöjda Myrtels toalett och hon behövde inte använda mycket fantasi för att lista ut vart de hade tagit vägen. På något sett hade Voldemort lurat med Harry ner i hemligheternas kammare. Hon måste komma på något att göra.

Hon hade suttit och försökt komma på något när hon hörde hur handfaten öppnades igen och hon gömde sig snabbt i ett bås.

Hon hörde fotsteg gå mot utgången och väntade tills hon hörde en dörr smällas igen. Då gick hon smög hon tyst ut mot dörren. Hon öppnade den försiktigt och…

"Det är farligt för små flickor att springa ute i korridoren mitt i natten," väste Voldemort.

Han hade stått och väntat utanför dörren.

Hon försökte skrika men han lade en hand för hennes mun och drog henne genom slottets mörka korridorer. Det var ingen som var uppe vid den här tiden. Det var redan efter midnatt.

Han släpade henne mot sitt kontor och slängde sedan in henne där medan han låste dörren.

Ginny satt och darrade på golvet och väntade på vad som skulle hända näst. Hon kände försiktigt i sina fickor efter sitt trollspö

"Letar du efter den här?" frågade han och höll upp hennes trollspö

Han sjönk ner på golvet bredvid henne. Ginny visste inte vad hon skulle göra, hon försökte röra sig lite längre bort från honom för hans hand hade börjat vandra upp längs hennes ben.

"Du ska hjälpa mig Ginny," viskade han, hans hand stannad några centimeter från hennes heliga ställe och hon kände hur hennes hjärta slog snabbare.

"Snälla," viskade hon "Jag vill inte…"

Han lutade sig närmare "Potter har varit väldigt elak mot dig, vill du inte göra honom svartsjuk? Få honom att ångra att han någonsin såg åt Cactas håll? Jag kan hjälpa dig med det."

Han försökte kyssa henne på läpparna, men hon drog sig undan. Han suckade.

"Eller så kan vi göra såhär, om du inte gör som jag vill så kommer jag skicka en order till Lucius Malfoy och så blir din vän Hermione ett huvud kortare."

Ginny flämtade till "Vad har du gjort med Hermione? Och var är Harry?"

"Hermione är oskadd, än så länge. Harry… du ska inte oroa dig för honom, han sover för tillfället, känner ingenting alls," han böjde sig fram och kysste henne samtidigt som han putade ner henne på golvet.

Hon höll munnen stängd och famlade med handen för att hitta något, vad som helst, som kunde hjälpa henne.

Han bet henne i underläppen och hon flämtade till av smärta, vilket gav honom tillfälle att sticka in tungan i hennes mun.

Hon kved till och hittade äntligen något med handen, det kändes som en bok. Med ett snabbt ryck hade hon slagit boken i huvudet på honom.

Han ryckte till och rullade av henne.

Hon slog till honom igen med boken och reste sig upp och skyndade mot dörren. För sent insåg hon att dörren var låst.

Hon kunde höra hur han började skratta när hon hopplöst försökte dra upp dörren.

"Jag har tänkt roa mig med dig, miss Weasly," sa han och drog bort henne från dörren.

Hon skrek till och försökte slingra sig ur hans grepp "Släpp mig!"

"Du kan skrika hur mycket du vill," sa han och slängde ner henne på golvet "Ingen kan höra dig! Crucio!"

Hon skrek och skrek. Det kändes som om hennes kropp skulle brinna upp. Varenda nerv var i kramp och hon trodde att de skulle explodera.

Det slutade igen och hon låg och darrade på marken. Han lyfte upp henne och den här gången gjorde hon inget motstånd. Hon orkade inte.

Han släppte ner henne igen, på något mjukare. En säng. Hon kved till när han böjde sig ner över henne och kysste henne igen.

"Sluta," grät hon.

"Tyst, Ginerva, slappna av, då är det lättare att njuta."

Hon njöt inte.

-----

Han lämnad henne gråtande och blödande på sin säng medan han gick för att ta en dusch.

Severus hade haft rätt. Man blev verkligen hungrig av sånt här.

När han kom ut ur badrummet igen såg han Bella stå där.

"Så du kunde inte hålla dig va?" fräste hon.

Voldemort suckade "Det är Potters flickvän, eller, han älskar henne, och jag tänker krossa allt han har kärt innan jag dödar honom."
Bellas knep ihop läpparna "Men jag kunde ha hjälpt dig! Du behövde inte göra något sådant…"

"Du kommer få hjälpa mig, Bella, om du vill kan du snygga till flickan, vi ska gå och väcka Potter."

Voldemort hörde hur Ginny kved när han lämnade rummet för att göra i ordning en smörgås åt sig själv. Han önskade att flickan hade varit lite mer villig, men hon hade skrikit, klöst och bitit honom tills han tillslut bundit ihop hennes händer. Han var säker på att Ginny kunde vara väldigt härlig i sängen om hon ville.

Dörren till hans rum öppnades och Cacta kom in med Merope i famnen och en bitter min.

"Vad gör du här?" frågade han och svalde en tugga "Klockan är bara fem på morgonen."

"Jag och Ron satt och väntade på att Harry och Ginny skulle komma tillbaka," sa hon och strök lejonet över huvudet "De kom aldrig."

"Jag satt också och väntade på Potter, men han dök aldrig upp."
"Du ljuger."
Han suckade och förbannade sig själv för att han lärt Cacta legilimering "Harry hänger för tillfället bunden nere i hemligheternas kammare och jag ska snart gå ner och döda honom, Ginny ligger inne i mitt sovrum."

"Vad gör hon där?"

Han log kallt mot henne "Harry rörde dig, då rör jag hans flicka."

Cacta flämtade till "Nej!"

"Jo," han tog en till tugga av sin smörgås.

"Men det är inte hans fel… det var jag som övertalade honom att…"

"Då borde du ha tänkt på det innan du övertalade honom."

Lejonet jamade till och Cacta vände på klacken och skulle precis öppna dörren då Voldemort tog sin trollstav och låste den.

Hon drog i dörren "Släpp ut mig!"

"Nej."

Hon släppte Merope, drog fram sitt trollspö och riktade det mot honom "Släpp ut mig!"

Han reste sig och höjde sin trollstav "Nej."

Med ett ryck hade hon kastat en ickeverbal formel mot honom som han blockerade. Han kastade en annan formel som skulle ha slagit henne medvetslös, men hon blockerade den och kastade en ny.

"SLUTA!"

Voldemort ryckte till, vilket var tillräckligt för Cacta. Hon kastade en förbannelse mot honom som fick honom att flyga in i väggen och sen sprängde hon upp dörren och rusade ut.

Voldemort såg på Bella som hade skrikit.

"Nu kommer hon ju undan," fräste han.

Hon gick fram till honom och slog till honom "Du lovade att inte skada henne mer!"

Han helade en tand som hade lossnat "Hon tänker berätta för folk om oss. Bäst att vi går ner till hemligheternas kammare direkt. Ta flickan."

Bella försvann in i sängkammaren och kom snart ut igen med Ginny som hålögt såg på dem.

"Jag tror du har gjort sönder henne," sa hon och lyfte Ginnys arm. När hon släppte den så föll den ner vid hennes sida igen. Ginny verkade inte ens märka något.

Voldemort gick fram till henne och lyfte upp henne. Då kved hon till och försökte ta sig loss.

"Hon blir bättre snart," förutspådde han och så gick de mot Missnöjda Myrtels toalett.

-----

Cacta tänkte inte, hon bara sprang. Hon visste att det var hennes fel att Harry snart skulle bli mördad och att Ginny blivit våldtagen och att Hermione var hållen som gisslan.

Det var till och med hennes fel att Draco var i Azkaban, men det brydde hon sig inte om.

Hon försökte hålla tillbaka tårarna, men medan hon sprang så trängde de fram och hon snyftade när hon tillslut kom fram Remus Lupins kontor. Hon bankade hårt på dörren. Efter väldigt liten stund öppnades dörren av Sirius Black.

"Öh… Criba va?" han gäspade "Vad gör du här."
"Han kommer döda Harry!" sa hon och försökte dra några djupa andetag.

Sirius verkade med ens klarvaken "VA? Vad säger du? Vem kommer döda Harry?"
"Voldemort! Han har tagit Harry, våldtagit Ginny och kidnappat Hermione. Och allt är mitt fel."

Cacta var bra på att sammanfatta.

Sirius hade blivit väldigt blek och drog in henne i rummet.

"REMUS!" ropade han.

Remus kom in till kontoret från ett sidorum som hon antog var sovrummet.

"Vad? Miss Criba, vad gör du här? Vad är klockan?"

"Voldmort har Harry!" sa Sirius och skyndade in i sovrummet och kom en halvminut utspringandes igen fullt påklädd.

Remus tog tag i honom "Vänta, vi måste… Chatarina, om du vill vara så vänlig att berätta allt du vet."
Tårar av skam började strömma nerför hennes kinder "Voldemort har varit här hela tiden, på Hogwarts, som lärare. Professor Criba. Han är min far."

De båda männen stirrade på henne.

"Varför har du inte berättar det?" skrek Sirius och tog tag i hennes axlar och skakade om henne "VARFÖR HAR DU INTE BERÄTTAT NÅGOT?!"

Cacta grät "Jag vet inte! Jag ville inte att det skulle vara sant! Han hotade med att döda mig! Jag trodde inte att han skulle göra något…"

Remus drog bort Sirius som hade börjat skratta.

"Du trodde inte att han skulle göra något? Han har velat döda Harry sedan Harry var ett år!"

"Jag vet att jag är dum," Cacta sjönk ner på golvet "Allt är mitt fel."

Remus sjönk ner på golvet bredvid henne "Du ska inte ta skulden för din fars handlingar, Chatarina, det är bara han som kan göra det…"

"Men han varnade mig! Efter att han fått veta att jag var gravid med Dracos barn så sa han att om jag inte fick bli rörd av någon som han inte godkände. Han lät Snape tortera mig!"

Sirius ryckte till "Snape?"

"Han är död… Cazador dödade honom."

"Cazador?"

"En gammal vän till mig."

Sirius slog näven i bordet "Jag ville döda honom."

Tårarna började rinna på Cacta igen. Hon hade inte sett Cazador på flera nätter och hon visste inte vart han hade tagit vägen.

"Voldemort fick veta att jag och Harry hade haft sex och… han blev rasande… då gjorde han ingenting, men nu… för bara några timmar sedan så frågade Harry igen, men jag sa nej… en timme senare så försvann Harry och Ginny."
Sirius stirrade på henne och innan hon visste orden av hade han slagit till henne.

"SIRIUS!" Remus drog bort sin älskare från henne.

"HON SÄGER JU ATT DET ÄR HENNES FEL! JAG SKA…"

"Sirius! Sansa dig, det är Voldemort fel och ingen annans."

Sirius kämpa emot lite innan han slappande av "Vi måste rädda Harry."

"Han kommer att skicka bud om att döda Hermione då," viskade Cacta.

"Och vi vet inte vart Ginny är," påpekade Remus "Och så är han med i fenixorden, han kan ha skickat sina dödsätare dit nu, vi måste varna dem."

"Han har nog tagit med Ginny ner till hemligheternas kammare där Harry är," sa Cacta tunt.

"Okej, du varnar fenixorden och jag går efter Voldemort," sammanfattade Sirius "Och så binder vi henne här."

Cactas gamla takter satte in "Ni kan ju försöka," fnös hon och kastade sig undan när Sirius kastade en förbannelse mot henne "Dessutom så behöver ni någon som kan prata prasselspråk om ni ska ner i kammaren!"

Sirius slutade att försöka kasta förbannelser på henne och såg mot Remus "Vad säger du?"

Remus suckade "Jag går och varnar de fenixorden, och du går inte ner i hemligheternas kammare fören vi har fått förstärkning."
"Men om han dödar Harry?"

"Han kommer inte döda Harry fören han har lekt med honom," muttrade Cacta.

Sirius såg inte mindre stressad ut över det. Remus skickade genast iväg något som såg ut som en patronus ut genom fönstret.

"Vi borde ha förstärkning här om bara några minuter, så länge kan väl du berätta lite om ditt förhållande med din far Chatarina?" bad Remus.

Cacta fräste "Vad finns det att säga? Han låste in mig i somras, torterade mig när jag inte ville spionera åt honom här, fortsatte att plåga mig här på Hogwarts bara för att jag sa något han inte tyckte om, dödade mitt ofödda barn i julas och lät Snape tortera mig. Sedan fick Bella honom att svära att inte skada mig mer, så då började han använda sig av psykisk tortyr…" hon snyftade till igen "Han är ingen bra far."

"Varför skyddade du honom?" frågade Remus milt.

"Vad skulle jag göra? Om folk fick veta vem jag var så skulle alla fly mig som pesten."

De båda männen såg på henne med blandade känslor. Sirius såg på henne med förståelse och avsky och Remus såg sorgset på henne med medömkan och förvirring.

Remus eldstad blev plötsligt grön och en man och en kvinna kom ut ur den.

"Ni sa att Voldemort var här?" frågade den mörke mannen.

"Kingsley, Tonks, det här är Chatarina," presenterade Remus och berättade snabbt för dem vad Cacta hade berättat.

När han var klar blev eldstaden grön igen och två nya människor kom ut. Remus presenterade dem som Bill och Fleur Weasly.

Efter lite dividerande kom de fram till att Fleur skulle stanna på kontoret och berätta för alla vad som hänt medan resten gick ner till hemligheternas kammare.

-----

Bella såg svartsjukt på flickan i Voldemorts armar. Hon visste att han hade haft andra älskarinnor förutom henne, men det var länge sedan. Efter att han kommit tillbaka så hade det bara varit henne! Men nu hade han varit tillsammans med en liten snorunge, gryffindorare och blodsförrädare. Hade han ingen skam i kroppen?!

Visserligen hade han sagt att det bara var för att skada Potter, men det kunde väl göras på andra sett? Det enda som hindrade Bella från att döda den rödhåriga flickan var att hon verkade ogilla det hela lika mycket som Bella gjorde. Rödtoppen hade inte sagt ett ord när Bella helade henne och tvättade av henne.

Voldemort väste något på prasselspråk som gjorde att en stor dörr öppnades. De hade vandrat omkring bland vad som liknade ett avloppssystem. När dörrarna gled upp och visade en stor sal. Längst bort stod en staty av Slytherin själv och bredvid honom, vid vattnet, fanns ett kvarhjul där någon hängde.

"Nej, nej, NEJ!" Ginny skrek och försökte ta sig ur Voldemorts grepp.

"Det här måste föra tillbaka minnen," sa han milt till den sprattlande flickan "Jag var nära på att döda dig här, eller hur?"

Bella kvävde en suck. Varför var han tvungen att leka med flickan? Kunde han inte bara döda henne?

Ginny fortsatte att snyfta medan de gick fram till vattnet där Potter hängde.

"Väcker du honom, Bella?" frågade Voldemort.

Bella tog fram sin trollstav och gjorde en enkel rörelse som fick pojken att lyfta på huvudet med vilt stirrande ögon. Hans blick föll på Ginny.

"Släpp henne ditt monster!" skrek Potter.

Konstigt nog så lydde Voldemort. Han släppte flickan så hon föll ner på golvet med ett brak. Ginny stönade till men blev liggande.

Potter såg förfärad ut.

Voldemort drog fram sin trollstav och kvarnhjulet började snurra så att Harry åkte ner i vattnet. Istället för Harry kom en docka fram. Voldemort lösgjorde dockan med sin trollstav och fick den att flyga till honom innan han lät Potter komma upp ur vattnet igen.

Han hostade upp vatten och såg på Voldemort.

"Vet du vem det här är?" frågade Voldemort och pekade på dockan "Det är McGonagall. I voodooformat. Vet du vad som skulle hända om jag vred nacken av henne?"

Voldemort log när han vred nacken av dockan och sedan släppte den på golvet "Hon skulle dö."

Potter såg förkrossad ut.

Voldemort böjde sig mot Ginny igen och Bella var tvungen att titta bort. Hon ville inte se på när Voldemort roade sig med flickan. Hennes svartsjuka klarade inte av det.

Potter märkte det "Jag tror din flickvän är svartsjuk."

Bella hörde hur Voldemort reste sig och gick mot henne, men hon vägrade titta på honom. Hon ville inte att han skulle se förnedringen i hennes ansikte. Hon hade alltid vetat att han aldrig skulle bry sig så mycket om henne som hon brydde sig om honom. Han stod över sådana känslor.

"Se på mig Bella," sa han.

Hon vände sig inte.

Han suckade och tog tag i hennes haka och vände hennes huvud mot honom. Hon såg ner mot golvet.

Lätt och försiktigt drog han henne närmare sig och kysste henne varsamt. Hon spärrade upp ögonen och såg rakt in i hans nu röda ögon.

När han hade sett sanningen i hennes ögon bröt han kyssen och smekte hennes på kinden.

"Hon betyder inget för mig, Bella," viskade han "Det vet du."

Bella nickade och han släppte henne. Hennes kropp vibrerade av glädje och hon inga som helst problem att se på när Voldemort gick tillbaka till flickan.

"Skulle du dö för Ginerva, Harry?" frågade Voldemort och smekte den darrande Ginny.

"Ja," svarade Potter hetsigt och försökte bryta sig loss från repen som höll honom.

"Om jag lovar att låta henne gå, skulle du då låta mig döda dig?"

"NEJ!"

Skriket fick dem alla att ryckta till. Genom öppningen till salen kom Cacta tillsammans med medlemmar ur fenixorden.

Voldemort svor till och drog upp Ginny och riktade trollstaven mot henne.

"Ett steg till och jag dödar henne," röt Voldemort.

Cacta stannade, och så gjorde även de i fenixorden. Fast Lupin fick hålla tillbaka Black.

Bella skrattade när hon fick se sin kusin.

"Har du kommit för att rädda din gudson, Sirius?" frågade hon hånfullt.

"Inte bara, Lestrange!" skrek Sirius "Du dödade mig, jag hade tänkt jämna ut det."
Bella slog foten i maken "Jag heter inte Lestrange, Black! Min forna make är död!"

"Bella," sa Voldemort varnade "Tyst."

Bella knep ihop läpparna.

"Chatarina," fortsatte Voldemort "Hur kan du svika din egen far?"

"Jag antar att du har haft dåligt inflytande på mig," fräste hon "Släpp Ginny och Harry."

"Varför skulle jag göra det? De är så trevligt sällskap."

Bella såg hur han gjorde en liten gest med sin trollstav och några sekunder senare uppenbarade sig ett dussin dödsätare.

Fenixorden flämtade till och drog fram sina trollstavar och sedan var kampen i full gång.

Allting hände väldigt snabbt, Voldemort kastade Ginny i vattnet och vände sig om för att döda Harry, men blev träffad i ryggen av en trollformel som Cacta hade skickat mot honom. Bella såg förfärat på när hennes dotter och hennes älskare började slåss mot varandra i en vild dans av magi.

Bella var så upptagen att titta på dem att hon inte märkte när någon smög sig bakom ryggen på henne fören hon hade armarna bakbundna och en trollstav mot strupen.

"VOLDEMORT!" röt Sirius som hade smugit sig på henne "SLÄPP DEM ELLER SÅ DÖDAR JAG HENNE!"

-----

Voldemort kastade iväg en sista förbannelse mot Cacta som träffade henne och fick henne att flyga bakåt och landa i en högg längre bort innan han vände sig och fick se Bella i händerna på Sirius Black.

Åh, vad han ångrade att han någonsin tagit tillbaka honom från de döda.

"Varför skulle jag bry mig om henne?" frågade han kallt "Hon är bara en dödsätare."

Han kunde se hur mycket orden sårade Bella, men hon slutade inte att se på honom.

"Du kan inte lura mig, Voldemort," skrattade Black "Jag vet hur mycket du bry dig om henne."

Med alla förbannelser och skrik som flög omkring bakom honom var det inte så konstigt att han hade svårt att koncentrera sig.

"SLUTA!" röt han tillslut mot sina dödsätare.

Det blev tyst i salen. När dödsätarna slutat kämpa hade fenixorden också slutat. De var alltför nobla för att ta övertaget.

"Lucius," sa han och vände sig mot Bella och Black igen "Hämta hit dina fångar."

Lucius försvann med ett plopp och Voldemort log mot Black "Har du inte undrat varför så många från fenixorden har slutat att komma till mötena?"

Black såg inte orolig ut, snarare triumferande. När Voldemort kom på varför så var det för sent.

Han såg bort mot vattenhjulet och upptäckte att det inte hängde någon där.

"Letar du efter mig?" Potter stod en bit bakom honom med Ginny i ett fast grep.

"Harry, gå härifrån," bad Black.

"Nej, jag vill avsluta det här innan någon mer blir skadad," sa Harry bestämt.

Samtidigt kom Lucius tillbaka med sin fru och varsin fånge bunden framför dem.

Hermione Granger och Charlie Weasly.

"Nu ska vi se Black," sa Voldemort vänd mot Black igen "Du har en fånge och jag har två. Eller, faktum är att jag har några fler, men de är inte här och jag tvivlar på att ni någonsin kommer hitta dem."

Det här var en lögn. Voldemort hade inga fler medlemmar av fenixorden gömda i sin borg, men det visste inte Black om.

"Men eftersom du bryr dig mer om Bellatrix här än du bryr dig om de två, alltså borde det var helt okej för dig att byta," sa Black lätt.

Voldemort skrattade kallt "Försök inte leka med mig Black. Lucius släpp Granger men om någon gör något innan jag har Bella, döda henne. När jag har Bella, transferera er härifrån."

Han såg sig inte om för att se om hans befallning återlyddes utan väntade på att Black skulle släppa Bella. Tydligen måste Lucius ha släppt Hermione för Black släppte Bella som tog några steg framåt.

Då hände flera saker på samma gång. Någon bakom honom skrek "Sectusempra!". Voldemort slängde sig åt sidan samtidigt som han hörde Lucius ropa "Avada Kedavra!". Striden började igen men Voldemort brydde sig inte. Han sprang fram till Bella som låg och blödde på golvet.

Känslor som han aldrig känt innan forsade fram inom honom.

"Nej!" flämtade han när han såg hur blodet forsade fram ut Bella. Han höjde sin trollstav och började hela ihop hennes sår, men hon hade förlorat så mycket blod. Hon var så blek…

"Bella?" viskade han när han tillslut fått henne att sluta blöda "Bella, se på mig!"

Hon öppnade inte ögonen. Hon rörde sig inte. Hon låg blek och kall i hans famn.

"Bella, du får inte vara död," viskade han "Bella, vakna."

Han försökte hitta hennes puls. Den fanns där, men det var knappt. Den del av honom som fortfarande tänkte logiskt visste att hon snart skulle vara död.

"Bella, du får inte lämna mig," tårar som han inte visste att han hade började rinna nerför hans kinder. Det kändes konstigt, andra känslor började komma fram.

"Bella," han klappade henne lät på kinden "Bella, jag älskar dig."

Naw :) Jag älskade att skriva den sista delen av kapitlet. Voldemort har en personlighetsklyvning som bara är för underbar. Jag vill gärna höra vad ni tycker om det!

Och imorgon lägger jag ut både sista kapitlet och epilogen. Sen är det slut. Lagom till att jag ska på semster!

Ha en bra dag!