Okej, här kommer en fortsättning. Skriv jättegärna reviews!
James såg på Harry ett tag innan han brast ut i gapskratt.
- Javisst! skrattade han. Allvarligt hur gammal är du? Du borde skriva en bok.
Sirius (som för den delen inte hade kunnat hejda sitt skratt) vek sig nu dubbel av skratt. Peter såg lite vilsen ut men fnissade (antagligen bara för att James och Sirius skrattade). Men Remus såg gravallvarlig ut. Nästan som om... nästan som om han trodde Harry.
- Vi borde gå nu, sa Remus allvarligt. Vi måste gå på lektionen.
- Vad är det för lektion? frågade Harry men ångrade frågan så fort han ställt den.
- Trolldryckskonst, sa Remus.
James och Sirius gick skrattande iväg med Peter som en liten svans.
Remus och Harry gick långsamt efter de. Harry var smått bekymrad. Hans pappa trodde honom inte. Fast Harry var tvungen att medge att det hade låtit en aning konstigt: "Jag är din son". Men borde inte James se likheten? Harry suckade och insåg sedan att lärarna inte visste vem han var. Han kunde inte dyka upp och säga: "Hej jag är Harry Potter, och jag har förflyttats i tiden hit och jag vill börja nu. Och just det, jag är James Potters son och går i Gryffindor". Men lärarproblemet löste sig snabbt. Det visade sig tydligt att Sirius och James var övertygande för rektorn (Harry var inte helt säker på att det var Dumbledore som var rektor, men han kunde ana det). För Harry behövde ingen sortering (vilket hade varit otroligt pinsamt) utan hamnade i Gryffindor. Harry fick gå på alla lektioner som hans pappa hade. Harry kunde inte avgöra om det var bra eller dåligt att hans pappa (och ingen annan för den delen) trodde på honom. För varje dag verkade Remus bli tystare och tystare. Harry bestämde sig för att prata med honom efter middagen men Remus hann före.
- Harry, började Remus. Kan jag få prata med dig om vad du sa, om att du var James son.
- Ja, sa Harry men plötsligt osäker.
Harry såg ner i golvet. Vad skulle Remus säga? "Harry, jag vill att du följer med mig till Sankt Mungus"?
- Ja Harry, sa Remus.
Harry tittade upp och blev plötsligt rädd att Remus hade kunnat läsa hans tankar och svarade.
- Ja vadå? frågade Harry nervösare än någonsin.
- Jag vet inte vart jag ska börja.
- Från början skulle väl vara bra?
Men Remus uppskattade inte Harrys skämt. Remus såg lika nervös ut som Harry kände sig.
- Jag har tänkt på vad som hände och du... du är faktiskt ganska lik James, Harry, sa Remus.
- Va? frågade Harry chockat. Du... du tror på mig?
- Ähum tja, sa Remus och skruvade besvärat på sig. Ja. Eller jag vet inte. Jag har aldrig sett någon vara så lik James. Ni skulle kunna vara tvillingar ifall du inte hade haft gröna ögon.
Remus såg oerhört besvärad ut nu.
- Vad hände? frågade Remus.
- Men jag vet inte vad som hände! Ena sekunden dunkade en kille - Draco Malfoy - mitt huvud i en vägg, i andra var jag här. Och jag är pap... nej jag menar James son!
Remus såg skrämt på Harry som då upptäckte att han skrikit ut varenda ord.
- Ja, du har då James temperament, mumlade Remus generat. Om vi nu säger att du är James son, vem är då din mamma.
Där tvekade Harry kraftigt på att avslöja att Lily Evans var hans mamma. Men Remus var den enda som trodde på honom. Så det var nog bara en skyldighet att berätta sanningen för honom.
- Lily, mumlade Harry tyst, men tillräckligt högt för att Remus skulle höra.
- LILY?! utbrast Remus. Åh nej, åh nej, åh nej, åh nej, åh nej...
- Äh va? frågade Harry förvirrat. Vadå åh nej, åh nej, åh nej, åh nej.
- Menar du allvarligt att James är din pappa och Lily är din mamma?
- Ja.
- Helt säkert?
- Ja. Men vad sjutton är problemet?!
- Nej inget problem.
- Du sa "Åh nej, åh nej, åh nej, åh nej, åh nej...", men det är inget problem?!
- Inget direkt problem men James kommer att bli så självgod!
Harry blängde på Remus och hindrade impulserna att klippa till honom.
- Hur visste du att jag var James son?
- Ditt utseende. Du är så lik honom att det nästan är läskigt. Och att ni inte är släkt är en omöjlig tanke.
- Var det därför?
Harry kände sig stolt över att han såg ut som sin pappa.
- Japp och för...
Remus avbröt sig hastigt. Harry såg frågande på Remus som skakade på huvudet.
- Och för...? frågade Harry som väntade en fortsättning men Remus bara fortsatte att skaka på huvudet.
Remus slutade att skaka på huvudet.
- Och för att den där tjejen just dök upp från ingenstans, sa Remus och pekade bakom Harry.
Harry vände sig om och fick se en tjej med brunt, långt, lockigt hår och bruna ögon. Hon hade en Gryffindor-klädnad på sig men såg ursinnig ut. Ansiktet var högrött och hon verkade inte ha något emot att klippa till någon. Hon var ganska söt men hon hade trollstaven framme. Det tog Harry några minuter innan han såg vem det var - Hermione.
Kortare kapitel, men jag har varit sjuk så... ja. Håller på med fortsättning.