Jag ber om ursäkt för att det har tagit så lång tid, men jag ville läsa ut "Harry Potter and the deathly hallows" innan jag skrev fortsättningen. Men här är nu del 5!

En sak till bara, det här blir det näst sista kapitlet i den här historien. Men jag kommer att lägga upp en epilog. Jag vet inte om det sista kapitlet kommer idag eller imorgon, men nu ska ni få läsa!

Några år senare

Harry och Hermione satt i en soffa i Godric's Hallow. Bredvid Hermione satt Lily med lilla Harry i famnen. James var i köket och lagade mat.

"Bebis-Harry" skrattade till när Lily kittlade honom på magen. Hermione log.

Harry skämdes lite över hur han skrek som bebis. Men samtidigt kände han sig lyckligare än på länge när han såg sin mamma, pappa, Hermione och sig själv som bebis. Men varje gång han tänkte på var han snart måste göra, så ersattes glädjen med skräck. Han borde berätta för Lily. Hon var den enda som var ovetande om att Voldemort snart skulle anlända.

- Lily, kan du hjälpa mig med att duka? frågade James från köket.

- Självklart, jag kommer, sa Lily och gav över "Bebis-Harry" till Hermione som med stora ögon tog emot honom.

Lily reste sig och gick ut till James i köket. Hermione såg ut som om hon höll i en skatt.

- Harry, sa Hermione och såg på Harry (stor-Harry menar jag då). Gör det ont?

Harrys hand flög automatiskt upp till ärret. Han skakade på huvudet och tog sedan ner handen.

- Är du nervös? frågade Hermione Harry.

Han skakade återigen på huvudet. Men Hermiones blick sa att hon inte trodde honom.

- Harry, Hermione, sa Lily. Det är mat.

Harry reste sig upp. Hermione lämnade tillbaka "Bebis-Harry" till Lily som log mot sin bästa vän.

- Lily... aj! skrek James högt och muttrade sedan: Dumma värme...

Lily skrattade. De satte sig vid matbordet och började att äta.

- Varför kunde inte Remus komma? frågade Lily James.

- Han hade... förhinder, sa James.

Harry och Hermione såg på varandra. Det var fullmåne så de kunde ana vilka förhinder Remus hade.

- Och Sirius? frågade Lily.

- Måste du fråga så mycket Lily? frågade James smått irriterat.

Lily gav honom en skarp blick.

- James, sa hon hotfullt.

- Okej, okej, sa James. Han skulle göra något för Fenixorden. Inget viktigt Lily, i så fall skulle jag ha berättat det för dig... för er.

Lily tittade med en suck ut genom fönstret.

- Jag bara tänker på vår säkerhet, sa Lily utan att vända bort blicken från fönstret. Om han visste vart vi är så skulle vi förlora allt...

- Tänk inte mer på det, sa Hermione och la en hand på Lilys axel.

- Jag håller med Hermione, sa James. De enda som vet är Remus, Sirius, Peter och Dumbledore. Och jag tvekar på att Dumbledore skulle sälja oss till Dödsätarna om vi säger så.

Lily såg på James och log.

- Du har rätt, suckade hon. Jag bara överreagerar.

Det kändes som en kniv blivit stucket in i Harrys hjärta när Lily sa det. Hon visste ju inte att Voldemort kanske var på väg till Godric's Hallow just nu. Och Harry kände inte för att påpeka det heller.

Harry, Hermione, Lily och James satt och skrattade i säkert en timme åt gamla minnen. Då, som om någon slagit till Harry, började ärret att brinna.

Harry stängde ögonen hårt och bet ihop hårt för att inte börja skrika. Han förde vänsterarmen upp till det svidande ärret.

- Harry hur är det? frågade Hermione och Lily med en mun.

- Huvud...värk, mumlade Harry sammanbitet.

Hermione flämtade till, hon förstod. Voldemort var på väg.

Lily reste sig upp och gav Harry en tablett som skulle hjälpa. Harry kände egentligen inte för att svälja något alls, men han tvingade i sig den lilla tabletten som Lily gett honom.

Till Harrys förvåning släppte smärtan en aning. I alla fall tillräckligt för att han skulle kunna öppna ögonen.

- Tack, sa Harry.

- Jag går ut lite med Harry, sa Lily och lyfte upp "Bebis-Harry". James, du kan väl se till att Harry (med en nick mot stor-Harry) mår bra.

- Visst, log James.

Lily bar upp "Bebis-Harry" och gick ut.

- Nå Harry? Mår du bra eller håller hjärtat på att stanna? skämtade James så fort Lily hade stängt dörren.

Harry log.

- Nej jag mår prima, sa Harry till James. Hjärtat bankar fortfarande.

James skrattade.

- Ja du, jag gör i ordning efterrätten, sa James och trollade fram lite glass och skålar.

- Låt oss, sa Hermione glatt.

- Tack, sa James. Jag går och hämtar Lily.

Hermione trollade fram allt och ställde i ordning allt på bordet.

- Han kommer när som helst nu Hermione, sa Harry som kände hur huvudet började banka.

- Borde vi kanske varna de? frågade Hermione.

- Vi hinner inte, sa Harry. Han ser oss.

Hermione spärrade upp ögonen.

Just då kom Lily, James och "Bebis-Harry" in. Hermione var likblek i ansiktet, ögonen återspeglade skräck.

När de ätit klart gick Harry, Hermione och Lily in i vardagsrummet. James dukade av med hjälp av magi.

- Lily! skrek James. Det är han! Ta Harry och fly! Jag uppehåller honom!

Moahahahahaha, jag avslutar detta hostkortahost kapitel nu:P Men, men, kommentera. Då kommer fortsättningen snabbare! Då får ni veta om Harry och Hermione lyckas! Så, den där knappen här under till vänster. Tryck där, skriv vad du tycker om denna fic, klicka på skicka, så blir jag väldigt glad!