Såå, nu är ÄNTLIGEN det sista kapitlet här. Jag vet att det är sjuukt kort men i epilogen kommer lite mer ju. Och förlåt för att jag inte uppdaterat på 1000000000000 biljarder år fast jag sa att jag skulle göra det samma dag xP Aja, läs och enjoy!Och jag äger inga av karaktärerna eller något sånt!

- Lily! skrek James. Han kommer! Ta Harry och fly! Jag uppehåller honom!

Efter det hände allt väldigt fort. Lily ställde sig upp, bar upp den lilla bebisen i famnen och sprang in i ett rum.

- Harry! Hermione! Följ efter Lily och ge er härifrån! skrek James som stod i hallen med höjd trollstav mot dörren.

Harry puttade Hermione mot Lily.

- Jag stannar, sa Harry till sin pappa.

James hade inte tid att säga emot Harry då dörren öppnades och en man med en mantel runt sig klev in i rummet.

Harry kände hur ärret började att brännas hårt. Hans ögon blev tårfyllda och han la händerna för ärret och sjönk ihop på knäna. Han såg ett grönt ljus. Med en hög dunst föll James döda kropp ihop bredvid Harry.

- Nej, mumlade Harry. Pappa, nej!

Harry ställde sig upp med trollstaven höjd mot Voldemort. Han sprang fram till dörren och blockerade Voldemorts väg.

- Dumma pojke, väste Voldemort med en iskall röst.

- Lämna de ifred! skrek Harry medan tårarna började att rinna.

De rann en efter en längst hans kind av smärta, ilska och sorgen över att behöva sett sin pappa dö på ett sådant fasanfullt sätt.

- Ställ dig åt sidan såkanske jag låter dig leva, fortsatte Voldemort.

Men Harry stod orubbligt fast i marken vid sitt ord om att rädda sin mamma.

- Du får döda mig först, sa Harry mellan sammanbitna tänder.

Voldemort skrattade ett kallt, glädjelöst skratt innan han höjde trollstaven för att döda Harry.

- Vad tror du pojk? sa Voldemort hånfullt. Att du kan rädda de? Flytta dig åt sidan och ge mig barnet så skonar jag dig om du har tur.

- ALDRIG! vrålade Harry.

- Expelliarmus!

Det var varken Harry eller Voldemort som kastat förbannelsen som slagit iväg Harrys trollstav ca 3 meter bort. Det var en välbekant röst som tillhörde Hermione.

- HERMIONE! skrek Harry ursinnigt.

- Du borde göra som han säger Harry! sa Hermione med tårar i ögonen.

- Han dödade min pappa Hermione! vrålade Harry. Han kommer att döda oss alla!

Harry sprang fram och gräppade sin trollstav.

- HARRY NEJ! skrek Hermione och försökte att hålla honom tillbaka.

- Släpp mig Hermione! skrek Harry.

- Avada Kedavra! skrek Voldemort samtidigt som Harry skrek:

- Expelliarmus!

Harry kände hur något brände till i samma hand han höll trollstaven i och skrek till. Han släppte förfärat taget om sin trollstav och Hermione puttade undan honom så att dödsförbannelsen missade med några millimeter. Precis när Harry tog tag i sin trollstav avväpnade Voldemort honom.

- Trodde du verkligen att det skulle funka?! hånlog Voldemort med en uppsyn som var skrämmande lik Malfoys. Crucio!

Harry föll omkull igen och vred sig och skrek.

- HARRY! grät Hermione. HARRY STÅ EMOT!

Harry tänkte att det var lätt att säga när man ser på. Smärtan var obeskrivlig. Den var liksom under huden, i hela kroppen. Som han brann och slets itu på samma gång.

Voldemort tog bort förbannelsen från honom.

- Säg mig pojk, väste Voldemort. Vem är du?

- Jag, viskade Harry. Jag... är... din värsta... mardröm!

Voldemort skrattade.

- Jag tror att det är tvärt om, sa han. Säg mig nu, vad heter du mer än Harry?

Harry kunde inte låta bli att le hånfullt åt det.

- Harry, sa han. Det är mitt namn ja.

- Crucio!väste Voldemort men den här gången var förbannelsen riktad mot Hermione som hade svårare att hålla inne med skriken än Harry.

Voldemort höll upp Harrys stav och granskade den innan han la ner den i fickan.

- Sectumsempra,väste Voldemort tyst med staven mot Harry.

Voldemort stegade in i rummet där Lily och bebis-Harry var.

- Inte Harry, bad Lily. Snälla inte Harry!

Voldemort skrattade hånfullt. Harry försökte röra sig ditåt men smärtan höll honom kvar. Han slöt ögonen och hörde sin mammas röst. Han visste vad som skulle hända. Han lyssnade på sin mammas röst för den sista gången. Han öppnade ögonen plötsligt.

- Avada kedavra! skrek Voldemort och Harry såg ett grönt ljus färdas igenom rummet och såg sin mammas kropp falla ihop.

Han orkade inte hålla huvudet upprätt utan lät det falla hårt mot det kalla golvet. Utan att riktigt veta hur, kände han på sig att Hermione hade vetat om det. Och hon hade låtit hans föräldrar dö framför hans ögon, igen.

Harry började se suddigt och helt plötsligt blev allt svart. Den sista tanken som krossade hans hjärna var att han hade misslyckats...

Vad tyckte ni? Skriv reviews! Typ...NU!! Ler gulligt och smörigt så ni inte kan låta bli att skriva vad ni tyckte