Donatellos idé kap.2
Donatello tog huvudansvaret för att det skulle bli en julafton, det var ju trots allt hans idé. Raphael blev uppskickad till ytan för att leta reda på April, deras nyckel när det gällde att handla. Han gjorde det på följande vis:
April hade precis vaknat och ätit en fridfull frukost. Hon gick mot rummet dit man inte kan skicka någon annan (toaletten alltså) när hon öppnat dörren stod där en röd ninjasköldpadda och väntade, han stod så nära dörren och dessutom var inte ens April särskilt van vid att hitta såna i sitt badrum. Så hon gav till ett skri. Raffe började inte ens med att säga hej, han sa:
"Jag visste det, alla kommer hit så småningom."
"Jo, men när man kommer hit brukar man vilja vara ensam!" kontrade April.
"Tat lugnt, jag ska bara lämna den här inköpslistan till dig från Don. Han tror att vi behöver allt det här för att ordna en svensk julafton", fortsatte Raphael.
"Behöver han verkligen allt det här?" sa April som fått ytterligare en chock när hon såg längden på listan.
"Fråga inte mig, jag är bara budbärare! Men kom med grejorna sen till lyan så berättar han säkert!" svarade Raphael och så var han borta.
April bara suckade och skakade på huvudet.
Under tiden var det storstädning i den underjordiska lyan. Leo städade dojon (deras träningsrum), medan Donatello fick springa omkring och plocka saker till dess rätta ställe i resten av huset. Micke skötte skurningen, han satte skurborstarna på fötterna och dansade runt i lyan. Fast det kanske inte var en sån lysande idé för han trillade med jämna mellanrum. Dagen efter hade han väldigt ont i baken. Men det hör inte till saken. När Raffe kom in igenom dörren var det första som hände att en dammvippa sattes i hans hand av hans egen sensei, som skyllde på att han nu på ålderns höst började få ont i ryggen. Han talade dock noga om var han redan hade dammat och att Raphael skulle ta resten av huset. Sedan avlägsnade sig den gamle råttan snabbt och Raff blev kvar stående mitt i rummet med sin dammvippa. Micke som sakta men säkert började lära sig tekniken, fast fortfarande trillade, skejtade fram till sin äldre bror med orden:
"Stå inte där och lata dig, vi har jobb att göra!"
Varefter han blev jagad runt huset. Leo skulle precis stoppa dem när han själv blev stoppad av Donatello.
"Nej, Leo fattar du inte vad lyan kommer att glänsa om de får jaga varann en stund till."
"I och för sig. Det tänkte jag inte på", erkände Leonardo.
"Är du färdig med Dojon?" undrade Don.
"Ja!" sa den stolte äldste sköldpaddan.
"Bra då väntar vi bara på April!" sa Don som förvånansvärt nog också var färdig med sitt jobb.
Några timmar senare kom April med alla sakerna. Hon hade med sig Casey som fick bära dem. Man såg knappt den muskulöse mannens kropp för alla påsar. Sköldpaddorna hjälpte dem att lasta av och Donatello pekadeåt sina bröder var allting skulle vara. Han hade röjt stora bordet i köket som alltid brukade vara belamrat med saker, men det klarade sig bara en kort stund för snart hamnade alla pysselsaker där. De fick ta April som lärare för de var sällan de använt en sax till exempel. Donatello var duktigast av dem när det gällde att pyssla eftersom han höll på mycket med pillriga saker när han lekte med sina tekniska grejer bland annat. Raphael gjorde julkort eftersom det mest bara var att vika och stämpla, dessutom tyckte han om att hålla på med lacket eftersom man kunde bränna sig. Micke lärde sig snabbt att göra vikgubbar. Ni vet papperstomtenissar som håller varandra i handen när man viker ut dem, såna som brukar stå på bord. Han vek och han vek, till sist hade de nästan ett helt fullt bord med vikgubbar. För Leo däremot gick det inte alls bra, han klippte sönder sina vikgubbar och brände sig på lacket hela tiden.
"Och jag som trodde det skulle vara omöjligt att få muterade ninjasköldpaddor att pyssla!" sa April.
Till slut gäspade Donatello och sa:
"Nej nu ni killar och tjej, nu är det bäst vi går och lägger och så kan vi fortsätta pyssla imorgon." Leo som precis fått in snitsen vile inte sluta nu men fick ge med sig.
Snälla, lämna en kommentar!